Senaste kommentarerna i forumet

Eller så kanske jag bara missat dem. Skickar iväg en söndagshälsning och hoppas allt är väl med dig.
Vänligen / mt

man läser något tänkvärt på Facebook, men härom dagen kunde jag läsa följande: "Vad du än tar dig för så kommer din inställning att påverka resultatet." Visst stämmer det, i min värld åtminstone. Sista gången jag var på behandlingshem så fanns det på sedvanligt vis en hel palett av människotyper där och jag får nog medge att jag hade åsikter, kanske fördomar, om en del av dem; jag fann det svårt att tro att dom som inte deltog helhjärtat skulle ha samma chans som oss andra att klara sig efter avslutad behandling. Jag har alltid funnit det lättare att utvärdera olika anfallsvinklar, både i mitt yrke och i mitt privata liv, om jag helhjärtat går in för det och gör precis som kursledaren, eller gurun eller vad det nu kan handla om, vill att jag ska göra och dessutom har som mål att få det att fungera. Ibland blir det bättre än jag förmodat, ibland blir jag gruvligt besviken, i vilket fall som har jag i alla fall försökt på riktigt och vet med större säkerhet hur jag ska förhålla mig till det i framtiden.

Gunilla Bergström (som skapade Alfons Åberg) sade i en intervju att livet bjuder oss på olika upplevelser på en bricka, vi kan inte välja bort dom vi inte tycker om utan det är bara att gilla läget och ta de goda med de onda. Ungefär som ett serveringsfat fyllt med Bertie Bott's Every Flavour Beans från Harry Potter-böckerna. Man vet aldrig vilken smak man kommer att få men man kan vara säker på en sak; för varje böna med kräksmak man får i munnen så finns det en större andel violsmakande bönor kvar på brickan. Jag har tuggat i mig ett antal riktigt läskiga bönor i mitt liv, så jag ser det som så: nu är det inte många sådana kvar, nu har jag mest bara goda kvar. Jag har svalt den där beska som förde med sig mitt återfall, nu har jag en himmelskt god en i munnen och den ska jag suga på så länge jag kan.

Ha en härlig söndag allihop!

Tack för era fina ord men vet inte hur jag ska hantera ångesten. Ligger och gnuggar benen nu. Min syrras dotter hängde sig i förrgår och det borde ju göra allt men blev bara svårare för mig att kliva av.

... fantastiska ord och en uppmuntran som för tillfället verkade funka. Iallafall någon dag.
Men nu ligger jag här och tänker tillbaka, en månad har gått och jag har faktiskt inte gjort någon förändring.. har missbrukat alkohol och även annat näst intill varje dag igen, förutom de få dagarna efter jag läste svaret..
Återigen är man i någon slagsmål förändringstankar igen, men varför skulle denna gången vara annorlunda än det 100-tals andra gångerna?

Är jag så pass gången att det kanske inte finns någon mening med att ens försöka tro att jag skulle kunna förändras ?

Jag kryper mer och mer ner i tanken att det kanske bara är att acceptera att det är så här det kommer förbli, inte ens 30 år fyllda och redan är det för sent.

Jag vet inte längre.

Du måste berätta hur du känner "jag tror/tycker/tänker/oroar mig för..." Börja där.

Leva med oron och vanmakten, eller bryta upp. Din man verkar inte vilja sluta dricka, bara slippa ditt tjat.

kommer när de kommer. Känns det rätt så kommer de automatiskt. Skönt att du tar hjälp! Att acceptera sin situation är inte en enkel sak men det är först då vi kan agera och göra en förändring. Bra jobbat i nykterheten. HALT är ett bra verktyg och att ställa sig frågan; är detta bra för mig och min nykterhet? Vi ställs ofta inför situationer och val där autopiloten slås på och vi kör på som vanligt. Helt plötsligt stannar vi upp (ofta för sent) och undrar vad det var som hände. Fortsätt på din väg.
Kram Ellan!❤️

Brukar på Aa/Na-möten. Tycker de ger känsla av gemenskap. Prova du med BaraLillaJag om du inte gör det redan. Det är kanske där vår framtida partner finns.?.

Han säger att han inte vågar utan alkohol.

12 veckor är ju en evighet, så starkt av dig att klara av så mycket "bekymmer" med din sambo.
Grattis också att han valde dig, men ännu mera Grattis till honom för att han har en sån fin sambo som du! ?

Och jag som trodde att smygdrickandet i garaget var över. Men nu har jag kommit på honom två gånger på en vecka. Hittade massa tomburkar i garaget och insåg att han smygdricker trots att han lovade att inte göra det. Hur kan man bli så dum att man litar på en alkoholist......
Sa till honom idag att det inte är ok att smygdricka men han blev bara förbannad och irriterad på mig som lägger mig i. Nu en långhelg och det kommer bli fylla varje kväll. Jag hill inte umgås med honom när han dricker och då blir det en ganska trist och ensam helg. Han drar sig också undan mig när han dricker för han vill inte höra mitt tjat. Så fina helger så sitter vi i vars ett rum. Såååå trött på detta. Nykter är han en bra man, men hjälper det? Fan jag trodde på honom, att han inte stod i garaget längre men tji fick jag.

Det är inte lätt att få någon som själv inte ser det som ett problem att sluta. Min man drack varje dag under nästan ett år. Lite mindre på veckorna men betydligt mer på helgerna och semestern. Han stod ofta i garaget och försökte dricka så jag inte såg. Jag konfronterade honom om och om igen och till slut lovade han att inte dricka på veckorna eller i hemlighet. Det har han gjort ganska bra. Händer i te lika ofta att han dricker starköl på veckorna, men idag insåg jag att han fortfarande står i garaget och dricker. Konfronterade honom och han blev bara skitsur. Jag sa att vi har ett problem och han instämde. Men han menade att jag var problemet som lägger mig i. En öl är väl i te så farligt. Nä men det är aldrig bara en öl.....
Så mitt tips är att du funderar på om du vill leva med detta, annars måste du göra något åt det. Han kommer inte sluta frivilligt. Kanske för ett tag som min man gjorde. Då sa han att han drack för att det var dåligt mellan oss. Nu frågade jag om det var den anledningen igen men då sa han nej. En alkoholist hittar alltid en anledning till att dricka. Hoppas du får det att fungera. Det får inte jag och jag är för feg för att sticka därifrån. Min man är så bra nykter, men inte full. Tyvärr är han ju alltid full när vi är lediga och har tid att umgås.

Här varit så aktiv idag och fått gjort mycket här hemma, nu ligger jag i soffan och är sååå nöjd! ?
Vilken skillnad mot att ligga bakfull i soffan hela dagen...
Drack två glas alkoholfritt vin igår och ett på lunchen idag. Känns lite lyxigt att hälla upp ett glas iskallt vin i vinglas och njuta av solen mitt i allt fixande här hemma.
Och sedan återgå till fixandet igen!
Om det hade varit vanligt vin hade jag fortsatt med vinet hela eftermiddagen och kvällen och vaknat bakfull imorgon med minnesluckor och ångest.
Det slipper jag nu och det är underbart!
Vad du är stark "Lerigen"!
Härligt att höra att du ler igen, det är du värd! ?
Ja Janne, håller med dig, det är verkligen nyttigt att gå tillbaka och läsa sin tråd och se på sin resa!
Ha en skön vit lördagskväll! ?

Det som stör mig är att mannen i mitt liv inte kan säga rakt ut att han ska till sin kompis i grannstaden . jag vet att han blev upplockad av en supar kompis för ett par timmar sen. Så jag vet vad som kan vänta mig i natt fylle samtal. Min mamma sa till mig att nu vet du att han ljuger för dig. (Hon såg honom kliva in i bilen) och jag svarade ja det tillhör alkolismen att undanhålla saker. Jag hoppas bara på en lugn natt ....

Välkommen hit!
Jag är idag på dag 13 som nykter.
Det har gått över förväntan men under de senaste åren har jag varit full eller bakfull varje helg med massiv ångest för allt dumt och pinsamt jag gjort på fyllan.(Du kan läsa om en del av det på min tråd i inlägg #35) Mådde inte bra och började läsa här, insåg att jag är alkoholist (mest på helgerna men även mitt i veckan ibland). Sen startade jag min tråd mest som en dagbok för att rensa i tankarna och skriva ner för att inte glömma....
Det är precis som "Bedrövadsambo" skriver:
"Det är stor skillnad på att VILJA sluta och att verkligen BESTÄMMA sig för att sluta"!!!
Jag hade länge haft viljan(varenda gång jag var bakis med ångest) men sen har jag tydligen verkligt bestämt mig för det går faktiskt BRA! ?
Visst är jag jätte sugen på vin emellanåt men det är SÅ skönt att veta vad jag har sagt och gjort på kvällen innan och slippa vara bakfull med ångest.
Läs och skriv här, det har hjälpt mig JÄTTEMYCKET!
Dina barn och din sambo kommer också att bli så glada om de får ha dig precis som du är och inte full eller bakfull.

Åh denna skam, den äter upp mig. Barnen är ju iväg med sin pappa, och jag saknar dem oerhört. Samtidigt är jag glad att de inte ser mg som jag mår just nu. Försöker lägga skammen åt sidan ibland och tänka att jag är bara människa, och faktiskt en god sådan (tror jag).
Det är tråkiga omständigheter som gjort att jag är var jag är idag. Jag skyller absolut inte något på någon, men det är kanske en förklaring. Min fd man drack mycket. Jag försökte länge få honom att dra ner på sin konsumtion, men det fick motsatt verkan. Han var ute och drack för det mesta, och kom ofta hem stupfull. Jag var ensam med barnen, och ensam i mitt äktenskap..... Då kröp mitt eget drickande fram, långsamt men säkert. Vi bodde dessutom i Spanien där vinet nästan är billigare än läsk, samt vinkulturen mycket liberal. Det fanns alltid vin i alla sociala sammanhang, och vin till lunch var nästan standard, för att inte tala om till middagarna.
Det känns som om jag skulle behöva "bikta" mig, men det kanske är det jag faktiskt håller på med nu, i mitt skrivande.
Vilken tur att du har en stöttande man, det måste betyda väldigt mycket. Känner igen mig i mycket av det du berättar, och det upplever jag som ett stort stöd. Du får bli min förebild. Du har lyckats till slut, och det borde väl även jag kunna...
Stor kram på dig, Ellan <3

Hej Du kan ta kontakt via din vårdcentral eller så gör du som jag gjorde för 7 år sedan , jag ringde till kommunens alkoholrådgivning. Då hade jag bestämt mej för att nu räcker det och jag bad om behandling och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Min kommun kunde erbjuda antingen behandling i öppenvård dvs jag bodde hemma och gick i grupp på dagtid ....eller så kunde man få åka iväg på behandlingshem.
Jag råder dej verkligen att ta tag i det här för är man väl där i beroende så blir det bara jävligare och jävligare. Man fixar inte upp det själv.
I början kände jag skam men sen kom stoltheten att jag faktiskt tagit tag i mitt liv och gett mej själv en chans. Lycka till !!!!!

Och oerhört tacksam är jag för att han valde mig och vårt gemensamma liv framför alkoholen!

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och verkligen bestämma sig. Det är bara du som kan göra jobbet. Fortsätt läsa och skriva här på forumet så ska vi stötta dig allt vi kan!

Inför den sista julen ringde min pappa och sa att han och min mamma tänkte komma och hälsa på över julen, precis som de brukade göra. Jag svarade "det beror på, om du har tagit tag i dina problem med alkoholen eller inte?" Då svarade han "vadå problem? Jag har inga problem!" Då nekade jag honom att komma, och sa att mamma fick komma själv om hon ville. Så det gjorde hon. Hon var så trött på hans drickande att hon körde 35 mil i snudd på snöstorm. Min pappa satt ensam den julen. En månad senare, den 24/1 för 15 år sedan, dog han. Levern var söndertrasad. Det sista hade han mixat 10% öl med alvedon. Långsamt självmord. På begravningen kände jag lättnad, han hade äntligen fått ro. Det enda jag egentligen sörjde var att ingen, trots många försök, hade lyckats hjälpa honom att bli nykter innan det var för sent. Det enda jag ångrade var att jag inte hade ställt ultimatum tidigare. Visst hade jag dåligt samvete för att jag nekade honom att vara med oss sista julen, men jag kunde ju inte hur dödssjuk han var. Vi hade inte setts på ett halvår. Det dåliga samvetet gjorde sig påmint varje jul i minst tio år. Men det enda jag riktigt ångrar är som sagt att jag inte ställde ultimatum tidigare. Genom att jag och min mamma mörkade och inte pratade om det gjorde vi att han kunde fortsätta dricka. Så mitt råd är att du ska prata om det. Med anhöriga och vänner. Då får du själv möjlighet att bearbeta också.

Så bra att du fixat det! Jag hade precis samma tankar, en dag i taget funkar inte utan jag mäste inse direkt att detta är för gott. Enkelt och bra när det funkar. God fortsättning!

Det låter som en bra plan! Och så skönt att du kommit till insikt om att du måste tänka på dig själv och barnen i första hand. Fortsätt skriva här och berätta om hur planen fortskrider. Vi ska stötta dig allt vi kan!

Jobbig tid nu. Känslan av ensamhet, början av sommaren. Alla andra verkar leva livet... Själv har jag varken vänner eller partner. Vet att man inte behöver någon annan för att vara lycklig och bla bla bla... nån som kan berätta hur? Inte ens min enda vän Vitt Vin kan jag umgås längre. Vad har man då...?

Det fina är att jag behöver inte alls kämpa. Jag har bestämt mej för att aldrig nånsin tro att jag kan dricka ett glas vin eller begränsa mitt drickande. Det är enkelt och bra.
Mina värden var alltid bra medan jag också hört om såna som haft höga värden av andra skäl. Om du är alkoholist eller inte, det sitter nog i ditt huvud. Känner du inte sug eller behov så låter du inte som en alkoholist för mej. Jag visste nog i många år att mitt drickande var fel, att det var ett beroende som jag inte kunde styra.
Jag har hört om nån som hade höga levervärden pga borrelia.

betydelselös, det låter jobbigt att känna så. Bra och ventilera om vad som är problemet, tänker jag. Oavsett så att avstå alkohol är en bra start. Har du provat det?