Senaste kommentarerna i forumet

Dagarna är status quo
Livstidsnyktersvaret finns i vinden
Ölprovning för vardagsspänning

Status quo kring spritkonsumtion och framtid och relativt tillfreds med det just nu. Att inte ta beslut är också ett beslut för att göra en mycket vid travestering av en viss rockmusiker.

Jag börjar få lite frågor och små gliringar med glimten i ögat om hur länge jag skall hålla på o vara nykter. Jag säger som det är: "Ingen aning. Så länge jag känner för det tror jag."

Idag skall jag till bolaget och köpa på mig två flaskor av alla alkoholfria som de har. Är det förresten någon som har tips på ett alkoholfritt öl som distribueras via Spendrups kanal? Mariestad och Paulaner går fetbort, jag tänkte tipsa min krog.

Tror vi alla måste sätta foten på bromsen, förstå att de är små saker som betyder något
Önskar dig en riktigt fin dag

är ett uttryck man ofta hör nuförtiden. Vi är friskare och lever längre säger man, därför ska vi också jobba längre innan vi får gå i pension. På traditionellt myndighetsvis stöder man sig på statistik och drar alla över en kam baserat på procentsatser. När ska man lära sig att vi alla är individer; vad som är bra för majoriteten behöver inte nödvändigtvis vara bra för alla. Jag besöker ibland arbetsplatser där folk har tunga och monotona jobb, jobb som dom har suttit på i trettio år. Dom är utslitna i kroppen och grundligt trötta på att gå till jobbet varje morgon, ändå måste dom för pengarna kommer inte att räcka till när dom så småningom får sin välförtjänta vila. Här dräller av unga friska människor som inget hellre vill än att få ett jobb, varför kan vi inte ge dom som så önskar möjligheten att lämna sin plats på arbetsmarknaden till någon som verkligen vill ha den.

Jag läste nyligen en undersökning som visade att vi väljer fritid över pengar. Folk som fick ett bättre betalt jobb valde att jobba mindre till förmån för mer fritid. Visst finns det folk som vill fortsätta jobba långt upp i mogen ålder, ibland övermogen, men rent generellt tror jag att det är en myt att alla vill jobba tills dom dör. Det kan naturligtvis bero på all alkohol jag har hällt i mig genom åren, men jag personligen tycker det vore trevligt att kunna trappa ner rejält nu med stigande ålder, jag är inte lika vass som förr. Ferrarin har blivit en John Deere. Men som så många andra har jag inte råd, självförvållat förvisso, de pengar jag kunde ha haft på banken idag har systembolaget lagt vantarna på. Sedan har vi den psykologiska faktorn; jag undrar om vi är mentalt rustade att leva så länge som vi gör. Kroppen kanske håller längre men jag hör inte ett knyst om huruvida vi pallar för trycket på dagens arbetsplatser så mycket längre upp i åren. Jag tror ärligt talat inte att psyket har hängt med i utvecklingen. F.n vet om det inte vore bättre att bara låta folk välja fritt.

Ha en fin dag allihop!

Har haft den tanken, men jag är rädd för att det inte kommer hända! Som jag känner nu vill jag söka stöd hos en person som har liknande problem som jag själv, ... men som har klarat sig ur det. Det är svårt att förklara, men att söka statlig hjälp känns inte som ett alternativ just nu. Jag tror på mig själv fortfarande och hoppas kunna klara det här med hjälp av andra medel.

Sök hjälp. Kommunens beroendecentrum eller ngt. Men gör det!

har jag också märkt funkar!
Grönsakssmoothie med ingefära ger faktiskt lite "drinkkänsla". :-)

...eller snarare sen kväll!
NYKTER!! ?
"Lerigen", Ja det verkar ju faktiskt som om jag verkligen har bestämt mig. Mycket är nog tack vare detta forum och er.
Era ärliga beskrivningar om ert förhållande till alkohol, era ärliga berättelser om er kamp och era erfarenheter.Ni som inspirerar och går före och visar vägen. TACK! ?

Facebook med sina glättiga, falska inlägg där allt är sååå bra kan slänga sig i väggen.Det är mycket mer intressant att läsa här!
JA, det är en häftig resa där man lär känna en ny (nykter) sida av sig själv. Allt tycker jag nog inte om hos mig själv men bra mycket mer nu än innan.Det är starkt gjort med 8 månade Lerigen! ?

Ha en trevlig helg alla!

Sonen kom hem, langade in sina kartonger och väskor och drog sedan vidare till en kompis. Det var roligt att se honom. Kramen jag fick kändes varm och innerlig. Det är så skönt att han är hemma igen efter två terminer, om än för en stund. Nu är min bror här och det känns också bra. Vi ska bila tillsammans i morgon så det finns tid att prata. Vi får se om jag berättar eller inte. Berättar om min behandling och alkoholproblemen.
Slut på dag 8 och inget sug efter vin. Over and out.

... och fredag. Eftermiddagen var skitjobbig. Sug efter vi x5... men jag har inget druckit idag heller. Lite senare på kvällen gick suget över. Vill tipsa om saker som smakar ingefära. Verkar effektivt att ta vid vinsug!

Om du är oroas över hans drickande så är det ju något som inte känns bra för dig.
Men bara du kan avgöra hur du vill leva och vart din gräns ligger.
Men man är alltid två i ett förhållande.
Förnekande och manipulerande hör till alkoholens baksida.
Vet inte hur allvarligt hans drickande är,men om du redan oroas över hans drickande bör du försöka berätta för honom dina upplevelser hur du påverkas och känner ,det kan han aldrig förneka.
Men du kan aldrig få en annan människa att sluta dricka om den inte själv vill.
Man kan ställa ultimatum,men hur mycket man än vänder ut och in på sig själv så måste personen själv inse och ha viljan att inte dricka.

Nu vet jag inte om det blir just där för min del men kolla in "En Dag i Taget".

Skönt att jag själv inte känner någonting inför beslutet att vara nykter dock. Jag har haft en period när jag satt fast i riskbruk men kom ur det genom att avstå helt några år. Nu tar jag några år till och det är inte något problem. Känns mer skönt. Lärde mig att bekymmer inte försvinner när man dämpar med substanser. Att veta att det är bättre att möta vad fanskap livet än har i beredskap nykter än att försöka dämpa det är skönt.

för svaret.

För det mesta vet jag ju att jag har rätt att välja bort honom. Och han har ju alla möjligheter att välja att ta tag i sitt beroende och att då ta upp kontakten. Men det är ju tydligt att beroendet är så mkt starkare än önskan än längtan efter oss barn och barnbarn.. Så jag tror att det kommer att bli så att han dör och jag undrar då, eftersom du upplevt det, blev det dåliga samvetet värre och ångrade du att du brutit kontakten? Jag pendlar mellan att ha panik för att han ska dö, och att tänka att det vore lättare att sörja någon som är definitivt borta(död) än att det finns den här spillran utan en enda älskvärd egenskap kvar att ändå kalla för pappa..?
Jag undrar också vad du, och andra förstås, tänker om övriga relationer.. Jag tror egentligen att jag skulle behöva prata mkt mer med alla som står mig nära för att dela sorgen. Det är bara så obehagliga känslor att jag nästan alltid istället lägger locket på.. Hur gör man för att våga öppna sig? Jag har varit på g till amhöriggrupp men det är mkt undanflykter.. Tråkigt att vara borta från barnen.. Och mkt det här att alla andra haft det så mkt värre, att jag kanske ändå överreagerar..

Välkommen Palmer,
Jag kan inget om mediciner osv men en hel del om beroendeproblematiken. Blir lite nyfiken dock; skriver läkare verkligen ut medicin innehållande benso till en person med ett alkoholberoende? Jag är som sagt okunnig inom området därav frågan.
Kram Ellan

Hej och välkommen,❤️
Inget dömande här inte. Vill istället ge dig en stor och varm kram. Det gör så jäkla ont när vår fasad trasas sönder. När det onda, fula och för oss skamliga sipprar ut. Jag var också en högpresterande mamma (dock gift), med arbete, vänner, familj mm och fick gå till socialen pga mitt alkoholintag och barn i hemmet. De är skyldiga att rapportera sådant för att skydda våra barn. Jag förstår att det gör fruktansvärt ont och skammen är fruktsnsvärd. Peth värdena är vad de är och visar vårt intag. Du är medveten om att det finns ett problem som riskerar att rasera allt. Precis allt i våra liv. Kan du se allt det jobbiga som du nu står inför som en möjlighet till att få hjälp? Att erkänna att det är ett problem, för att sedan kunna få hjälp till att faktiskt vända detta. Socialen vill ha koll så att barnen inte far illa. Jag och min man fick svara på mängder av frågor om tryggheten runt barnen. Jag erkände allt men var också villig till förändring. Självklart är det fruktansvärt smärtsamt för dig just nu. Har du ingen att prata med så fortsätt skriv här. Att gå omkring och låtsas som att allt är bra förgör oss bara mer och mer och till slut går vi sönder.
Stor kram
Ellan!❤️

Ganska träffande definition. Kan ibte låta bli om det finns till hands stämmer och det skadar oss.

Det är skönt att vakna utan att vara bakis och min ångest och skam är förbi - nu återstår finliret och den praktiska erfarenheten som ska testas! Tack för raderna.

Ja jo vi har haft samtalen om alkohol. Inte med barnen bara. Det var det jag svarade på.

Grattis till 6 månader, härligt att läsa. Att stänga alla dörrar till drickandet och inte ge sig alternativ låter som en bra lösning. Att lära om och leva livet på livets villkor är faktiskt skönare än att sitta fast och vara besatt av alkoholen. Problemen försvinner ju inte helt men det är i alla fall ett mindre när vi lyckas bryta beroendet. Fortsätt så och tack för påminnelsen över hur befriande det är att vara nykter.❤️
Kram Ellan

Jag fastnade lite i orden om att det blir ett tvång att springa och/eller nyttigt för att bli av med extra kilon. Kan du hitta andra motiv till dessa förändringar, kanske även andra sätt?
Att äta hälsosammar behöver inte betyda tråkigare, eller att inte äta sig mätt. Små förändringar kan göra mycket och upplevelsen är lika viktig som att minska antalet kalorier. Pizza kan bakas själv med lite nyttigare ingredienser (med lite rutin går det ganska snabbt också) vissa mycket lättlagade och goda maträtter är rena dieten. Grilla kycklingfiléer marinerade i olika kryddor, vitlök och olja. Kokt potatis och gräddfilssås eller lättcrêmefraiche (själv vräker jag på med den feta varianten) med pressad vitlök och örter. Massor av bladspenat, avocado och toppa med linfröolja - det är inte fett man går upp i vikt av. Av fett blir man mätt! Ugnsbakad eller stekt lax - bara som den är med lite kryddor på. Busenkelt. Fullkornspasta och grönsaker till. Nötfärs i alla former, låt fantasin flöda, stek med frysta wokgrönsaker - fem minutersmiddag. Ok, nog om mat.
Träning kanske inte ska användas som en "bestraffning" eller "bot" för att man ätit fel eller för mycket, eller i syfte att gå ner i vikt, utan för att kropp och själ mår så gott. Felet många gör är att börja för hårt eller sikta för högt. Tiden du är ute är viktigare än antalet kilometer. Och sannolikheten för att du ska dra dig för att springa för att det upplevs så jobbigt minskar om du lägger upp en rimlig plan. Jag brukar råda kompisar som tycker det är svårt att motivera sig att börja med gång/löpning varvat varannan minut i en halvtimme. Efter några gånger kan man halvera antalet gångpauser eller öka tiden med tio minuter. Upplevelsen av att följa en plan utan nära-döden-känsla ger belöning. Eller du kanske kan hitta något som passar bättre än löpning. Cykla? Simma? Gymma?
Släpp tvånget och försök låta bli att bedöma dina framgångar utifrån siffror på vågen. Känn känslan i kroppen när den är i rörelse istället. Känn luften i lungorna. Lyssna på tystnaden (om du springer i skogen). Kanske kan livsstilsförändringar vara belönande av egen kraft...

:-)

Har följt tråden. Här kommer jag. Orkar inte berätta allt just nu. Men jag är i Socialens radar, pga rapporterad onykterhet. Har tagit Peth tester, det första var inte så bra, nästa var helt ok. Det senaste skulle jag träffa läkaren för att diskutera. Jag var tvungen att avboka mötet pga arbete. Egen företagare, jobbar och reser mycket. Läkaren skickade då resultatet till Socialen (utan min information), och imorse blev jag uppringd av Socialen med tvång att infinna mig för test. Jag fick boka om allt arbete (beklagar mig inte). Gjorde testet (urin) och var ren (sedan ca 4 dagar tillbaka). Vad som förbryllar mig är att senaste Peth testet visade extremt kraftig överkonsumtion vilket inte stämmer med mina noggranna anteckningar hur mycket och när jag dricker. Fattar ingenting. Men Peth testet ljuger tydligen aldrig. Jag är ensamstående mamma, högpresterande inom mitt jobb. Men framför allt tar jag hand om mina barn (9 och 12) såväl emotionellt som praktiskt. Det låter nog som ett patetiskt försvarstal, och att jag framhåller mig som offer / martyr, men det är inte intentionen. Jag vet om mina problem. Jag dricker aldrig inför barnen, men tar mig lite tröst / lugnande glas efter barnen lagt sig och jag jobbat färdigt. Jobbar mycket - från 6 på morgonen samt nattetid pga tidsskillnader. Socialen (eller rättare sagt en ny liten socionom kille som kommer direkt från examen) agerar aggressivt (men med en förrädiskt mild ton) mot mig, och hotar mig att de kan ta barnen ifrån mig när som helst. Nu är barnen iväg med sin pappa (som de bara träffar några gånger om året då han bor utomlands).. Känner mig så ensam, men tänker samtidigt att det är bättre att barnen är iväg med pappa i några dygn än att vara med mig just nu. Jag är så chockad, ledsen, och framför allt skamfylld. Ingen att prata med, för jag upplever alla som fördömande (det är nog inte sant, men min subjektiva känsla). Jag isolerar mig, då jag lever i en ytterst "perfekt" liten ort, och alla skvallrar. Men jag vet att det förekommer värre problem innanför vackra och perfekta fasader...... Jag har inte kunnat gråta förrän nu (ville inte visa något inför barnen innan de åkte med pappan för ca 3 timmar sedan). Men nu flödar tårarna.... Vill ha en kram, be om alla mina synders förlåtelse, lite empati.... Jag är den emotionella tiggaren. Patetiskt, jag som alltid klarat mig själv, och aldrig ber om hjälp. Kanske dags att ändra den attityden.... Snälla döm mig inte.... <3

Intag av alkohol är riskbruk när det drabbar andra, direkt eller indirekt, eller får en själv att avstå från sådant man egentligen ville/skulle göra. Vid missbruk kan man inte låta bli att dricka, även om man uttrycker en vilja att låta bli. Man kan inte sluta så länge det finns mer att dricka. Sådan är min definition. Läs gärna min 1-10-lista över eskalerande alkoholbruk! Men det är som sagt min definition.

Du måste säga till din sambo, då hon är nykter "jag tänker/tycker/vill, oroar mig..." etc. Hon är inte dum, hon känner dina och barnens vibbar. Hon har säkert egna tankar om sitt drickande.