Senaste kommentarerna i forumet

Inte druckit så mycket i mina ögon, men ändå tillräckligt för att cdt och b-peth skulle vara förhöjt till 2.1 och 0.4 så läkaren tror att jag är alkis nu och inte utbränd. Kanske är det för att jag druckit så lite som jag inte märker av några skillnader.

Känner inget sug eller behov av att dricka, är mest förbannad på alkoholen för att den har förstört för mig.

Alla dina positiva skillnader låter toppen! Kul att du tog dig ur missbruket. Fortsätt kämpa!

Hej,
Ja hur slutar man... Du behöver ha villighet till att sluta. Ta hjälp i någon form tex AA, vårdcentral, beroendecentrum, behandling. Prata med en vän om hur du har det. Fortsätt skriv här! Ångesten kommer oavsett när du bryter det gäller dock att orka och ha mod att stå kvar i den. Då är det skönt att ha någon att anförtro sig till. AA har möten nästan varje dag och där finns det människor med erfarenhet och som kan ge stöd.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Jag vet inte hur mycket du druckit eller hur länge. Du har tydligen fått konsekvenser av det eftersom du avhållit dej i 25 dagar. Att du inte märker nån skillnad låter lite konstigt. Fast just de kroppsliga effekterna tar lite längre tid att hela. Har man supit länge blir man så klart inte som ny efter några veckor. Det tar tid att återhämta sej. Jag har varit nykter i fem år ganska exakt. Efter att ha druckit för mycket i många år, med ett ökande missbruk de sista åren. De effekter som märktes tidigt var ju att ångesten över att ha druckit för mycket försvann. Att jag visste varje morgon att jag kunde köra bil utan oro. Baksmälla tyckte jag inte att jag led av de sista åren. Jag kunde dricka 1,5 flaska vin och ändå gå på jobb. Men- som nykter kände jag tidigt skillnaden. Klarare i huvudet, ingen huvudvärk, den hade jag trott hörde till men den försvann med vinet. Nåja ibland förstås. En stor fördel är också att slippa köpa hem en massa vin. Skammen att bli igenkänd på systemet, jag bor på en mindre ort. Att slippa vara rädd att det inte ska räcka. Över storhelger, t.ex. Det blev oftast lite för lite på söndan. Oron för vilken skada man gjorde på kroppen. Rädslan att bli sjuk, självförvållat. Ont i levertrakten. Sömnen blev bättre så småningom. Jag kände mej ofta euforisk av glädje över att jag lyckats ta mej ur missbruket. Känslan satt i länge, stolthet istället för skam. Den känslan kan jag fortfarande få efter fem år, wow, jag klarade det. Jag klarade att stoppa och hela min kropp och själ. Jag har inga svarta hål i minnet, inga black-outs. Jag behöver inte kolla telefonen och med fasa se att jag pratat med min syster kl 23.30 och minns ingenting! Varför? Om vad? Mess till nån annan, felstavat. Jag är alltid redo om det händer nåt. Klar i huvudet, kan rycka ut till gamla föräldrar eller barnbarn om nåt händer. Jag är PÅLITLIG. Jag gillar att jag alltid är klar i huvudet. Tja det finns hur mycket som helst, hur många fördelar som helst.
Ha tålamod och håll ut.

Å vad jag tittade på många filmer i början av mitt nya liv. En skön flykt från alla känslostormar. 28 dagar var sevärd... har ännu inte lyckats hitta den gamla When a man loves a woman... där Meg Ryan spelar en kvinnlig alkoholist och mamma. Många, många år sedan jag såg den... och idag sitter jag här. Jag är nykter sedan mars förra året. Det gick så långt för mig. Otaliga försök att bryta mönstret, dricka mindre, mer sällan, samtalsterapi mm mm. När mitt problem kom fram på jobbet hände det grejer och den helt nyktra vägen är min väg. Har jobbat mycket med mig själv och med barnen detta år och numera mår jag bra. Lever livet på livets villkor, det går upp och ner. Har jobbet kvar tom blivit erbjuden en ny tjänst så förtroendet försvann tydligen inte. Jag försöker dock dämpa prestationskraven från mig själv och jag ber om hjälp. Den satt långt inne dock.
Kvinnliga överdrickare/alkoholister är ofta förknippat med en enorm skam och skuld. Är vi dessutom mammor... men jag får helt enkelt strunta i skammen ibland. Jag vill vara en närvarande mamma även psykiskt och mentalt så för min del behöver jag då avstå alkoholen helt. Hur mår du idag? Tänker på dig trots att vi inte känner varandra. Tror att jag på något sätt kände igen det smärtsamma i ditt inlägg igår.
Kram Ellan!❤️

Intressant att just pension kom upp. Jag ska gå i pension i höst, efter semestern. Känns väldigt spännande och skönt men det kan ju komma bakslag i höst och vinter. Då får jag väl hitta på nåt. Räknar med att jag ska orka träna och a hand om mej på ett annat sätt. Nu är energin slut efter arbetsdagen trots att jag inte har nåt fysiskt krävande jobb utan i kontorsmiljö/kundtjänst.
Jag är tacksam över att jag är nykter sedan fem år tillbaka. Den aspekten behöver jag inte vara rädd för, att jag ska börja dricka för mycket. Det finns så många skäl att vara tacksam över nykterheten, så många fördelar och faktiskt inga nackdelar alls.

Helle .. nu är det länge sen.. Miss U ..
Hoppas allt är bra .. Kramar Ler

Evigt ung .. det är väl det som den här resan handlar ..
att hitta sig själv och även jobba med och förändra de sidor hos sig själv som man är mindre nöjd med ,
med handen på hjärtat så vet vi ju alla själva vilka de är ..
Jag kände att jag inte ville tillbaka till den gamla Ler som jag var innan mina problem började ,
tror att det var mycket därför som jag började, den ständiga stressen och jakten på det
" perfekta livet " vart för mycket för mig ..
Ni som har följt mig vet att livet har inte varit så snällt mot mig de senaste åren ,
cancer som på kort tid tog min familjemedlem .. min egen olycka .. min skilsmässa ..
Men ..det är ingen ursäkt för att dricka .. jag vet att det kommer motgångar även i mitt nya liv som nykter ,
men nästa gång livet bjuder på motstånd så ska jag hantera dem annorlunda ..
A och jag är färdiga med varann .. jag har sakta byggt upp mitt liv igen och känner mig stark ..
Så läs här så mycket du bara kan .. jag hade aldrig klarat mig utan alla här ..
även om det är sorgligt när man inser hur många det är som har problem med a ,
så är det skönt att inte behöva känna sig ensam med sina problem ..
En riktigt bra lördag .. till alla därute som kämpar ..
Kram från tjejen som Ler igen ..

Likt förr blir det säkert täta noteringar. Stark lust att fly tankar, skingra problem och dra en bekväm berusningsdimma över mig. Men ska inte. Men litar inte på mig själv helller. Jävla giftdryck.

Känns som att jag kommit till ett viktigt beslut, en insikt om vad jag vill göra. Mannen är som bäst igen ute i garaget och dricker "i smyg" och min enda känsla av det är att jag är trött på dethär. Inte arg, inte lessen, inte uppgiven. Bara färdig med dethär. Färdig med att trycka undan min vilja, mina känslor, min självrespekt. Trött på att låta honom köra över mig, oss, barnen med sitt eviga smygdrickande och förnekelse därav.

Jag ska bryta upp och göra saker annorlunda. För en gångs skull göra saker rätt och inte med hjärtat först. Se till att barnen får det bra, att jag får det bra. Ska inte slänga mig huvudstupa i förändring, utan planera uppbrottet ordentligt och inte göra en värre röra av allt än det behöver vara. Han vill inte sluta dricka och jag vill inte leva med en som smygdricker, blir ganska enkelt att fatta beslut då. Ska prata med mäklare, banken och en advokat innan jag gör nåt. Prata med en terapeut för min egen skull. Se till jag går stark ur dethär, orken är nästan slut men med struktur och förberedelse kanske jag klarar det. Ska se till jag får ordnat ett bra boende så vi slipper flytta runt, barnen ska få känna de kommer till ett roligt nytt hem och inte nåt tillfälligt. Känns som det är viktigt för dem, de mår ganska bra just nu och vill inte äventyra det. Vi har ju inte panik bråttom att flytta men jag har som tidsmått för mig själv bestämt att flytten ska ske senast om ett år. Låter kanske som en konstig plan, så lång tid, men jag känner att jag för min ork är tvungen att bryta det i bitar som känns hanterliga och jag vill inte krascha min ekonomi för lång tid framöver pga uppbrottet så därav denna plan. I sommar har jag bokat bort mig och barnen på resor och roligt program borta hemifrån så mycket som möjligt, så vi kommer mest vara utan honom redan nu när hans semesterfylla hägrar och det känns bra vi slipper se det. Skulle det bli akut och saker eskalerar får jag väl ändra planenmen såhär känns det bäst just nu för mig. Och jag har äntligen fattat att jag faktiskt får göra saker som känns bra för mig med ?

Exakt det som stör mig mest också. Jag märker ju på honom när han druckit och ändå kan han blåneka och säga jag är hysterisk. Även när han är så full så han vinglar och sluddrar kan han neka, bara för att han druckit i smyg i garaget så tror han inte heller fyllan ska märkas. Kan man liksom inte bara medge? Som bäst står han ute och grillar, kikade ut i smyg genom fönstret lagom för att se honom tömma det sista ur en vinflaska i sin plastmugg som han gick ut med med vatten i. Flaskan smusslades bort innan han trodde jag sett nåt. Blir så less på hans smygande, han dricker alltid så mycket så det inte finns nån tveksamhet i att han druckit för han blir uppenbart full varje gång och ändå ska han skylla på mig att jag hittar på, att det är jag som är galen? Som du Fnurr säger, som ett litet barn som haft sönder nåt och vägrar medge.

Om en timme snarkar han slocknad men nej han har då inte druckit nåt, jag inbillar mig väl saker jag själv sett nu också.

jag blir desto svårare har jag att formulera mig men jag gör ett försök.
I början av min nykterhet hände så fruktansvärt mycket inom mig att jag helt enkelt inte hade tid med mina närstående. Jag var tvungen att ta hand om den viktigaste personen i mitt liv, dvs mig själv. Fungerar inte jag fungerar inget annat heller. Det är inte av elakhet eller misstänksamhet jag gjorde så utan helt enkelt för att jag inte klarade att lösa det på egen hand. Och samma sak gällde de som jag kände, de fick vänta på sin tur. AA rekommenderar att "Behålla byxorna på" det första året för att på så sätt inte trassla in sig i relationer som inte kommer att fungera och som kan leda till återfall.

Jag var tvungen att jobba med mig själv i "De tolv stegen" för att lära mig att komma tillbaka till ett hyfsat normalt liv och det är en viktig "skola" för den som vill ha en nykterhet med sinnesro och inte gå på vita knogar. Och viktigt i sammanhanget är att jag är nykter för min egen skull !! Du som anhörig/medberoende ska inte ta något ansvar för mitt tillfrisknande, det ligger helt på mig.

Gå gärna på öppna AAmöten men glöm inte dig själv !

http://www.al-anon.se/

När man växer in i en beroenderelation så utvecklar man en liknande sjukdom fast som medberoende. Det kan vara som barn, partner, vän, arbetskamrat el likn och det är viktigt att, liksom alkoholisten, ta sig ur denna sjukdom och gå in i ett tillfrisknande. Tyvärr är inte kunskapen om detta speciellt utbredd och många medberoende reagerar starkt över att de är sjuka. Att övertyga en medberoende om att de behöver hjälp är betydligt svårare än att övertyga en alkis.
Tyvärr har jag sett många medberoende som slängt ut sin alkis bara för att efter en kort stund huvudstupa kastar sig in i en ny relation som bara leder till skit efter ett tag. Jag måste ha en bra självkänsla för att kunna ge av mig själv.
Mitt råd : Släpp din alkis tills han förtjänar din respekt och ägna din kraft åt att läka dig själv !

Kram ♥

Men när du insett och accepterat den mänskliga existensens grundvillkor, – att du alltid har ett val, att du är dömd till frihet som Sartre uttrycker saken, så blir det här med mod och rädsla i viss mån irrelevant. Eller: det krävs mod för att leva, mod för att dö och ingen kommer undan.

Som Karin Boye uttryckte saken:

Osårbar, osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och när du har lärt det och slutat jaga vinden
och när du har lärt det och slutat skrämmas av blåsten
så kom tillbaka och lär mig ännu en gång:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Jag började stava, när min vilja föddes,
och slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden.
Jag började stava, när min vilja föddes,
och slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden.

(Ur samlingen För trädets skull.)

Kära Ellan!
Tack för din fina respons. Hur har det gått / går för dig?
Jag är så tacksam över att ha funnit detta forum. Det mest tabu är kvinna/mamma med överkonsumtion. Är man man, och dessutom kändis är det nästan som en fjäder i hatten att blotta sina problem....
Har kollat en film "28 dagar" med Sandra Bullock på Netflix. Den är helt klart sevärd och tragikomisk, trots lite "Hollywood saga".
Varm kram till dig och alla mammor som kämpar <3

upptäckte att det är helg denna helgen :-) Ska jag bre smöret på finsidan av brödet för att fira då eller ?
Ser också att det är pluggdag på måndag innebärandes långhelg för många och kommer ihåg den omöjliga ekvationen att ha sprit hemma så det räcker till nästa arbetsdag. En ekvation jag aldrig någonsin löste, spriten gick ju åt fortare ju mer jag hade.....knepigt det där.
Känslan av att ta de sista dropparna och inse att det är minst ett dygn kvar innan jag kan fixa nytt..........så gränslöst skönt att slippa den !! Och bakfylleångesten efter en sån helg !

För mig är det så bra att hålla såna tankar levande och fräscha för de hjälper mig att inte ta det första glaset. Glömskan är ju min värsta fiende och den dagen jag glömmer att jag är en alkoholist så har jag återfallet runt hörnet.

Behandlingshemmet jag gjorde min behandling firade 30 år i veckan och det grattar jag till. Att de däremot helt och fullt använder läkemedelsassisterad (vilket jävla uttryck :-(( ) har gjort att jag inte längre rekommenderar detta ställe. Jag skulle känna mig som en förrädare om jag hjälper in en alkis där och hen kommer ut som tablettberoende :-(( Strider mot allt AA och Minnesota står för och inte minst den naturliga väg som finns där jag undviker alla sinnesförändrande medel. Livet blir ju så mycket enklare om skallen är klar och redig och inte nerdrogad.

Ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.
Ta inte första glaset.
Töm den ryggsäck jag packat på mig genom alkisåren så den inte tynger ner mig.
Se till att jag inte bygger upp nya hjärnspöken, rensa varje kväll.
Njut av livet och dess små ting som finns utefter min väg.

Och slutligen :

När en ärlig och stark önskan om ett nyktert liv så är hälften vunnet.

Totaljuger

Sånt som gör mig småknasig är när en vuxen människa blåljuger. I det här fallet var det en liten flaska Madeira jag hade sparat. När jag kom hem efter en helg och frågade varför den var borta fick jag svaret att hon inte rört den... sånt är så sjukt när båda är vuxna. Det är som att fråga något av barnen varför något gått sönder. Det var längesen nu men sitter kvar i minnet för det var så konstigt.

Vill skicka lite pepp och styrka till dig, nu när du har kryckor och en haltande vårdapparat att tampas med.

Hoppas läkningen går bra. Sköt om dig, och ha en bra helg.

fattar bara inte vad som händer mig dricker en massa ibland flera liter i veckan jag är inte aggresiv , hat bara ledsen och en fruktansvärd smärta inombords som jag inte kan förklara, allt jag gör går bara fel .lögner som jag kommer på mig själv med och försöker redigera :_(

Ska skaka mig igenom dagen. Somnade om en stund och drömde om a. Är rädd för typ allting idag känns det som.

parkerar jag på ICAs parkeringsplats och får en reflex att leta efter tomma flaskor i bilen som jag ska slänga i smyg att min man inte ser.
Jag går förbi bolaget och ler och säger hej till tiggaren, som var källan till min oändliga skam förut, för att han visste hur ofta jag var där.
Jag renoverar mitt kontur och med lite symbolik har jag rivit ur det gamla skåpet, där jag gömde vinflaskor under de sista åren. Jag behöver den inte längre.
Livet är absolut inte lättare och enklare bara för att jag har slutat dricka.
Jag är däremot starkare, kaxigare, bättre och roligare.
Jag vet inte hur ger man hopp för andra, men jag vill säga att det går och funkar att sluta. Man måste hitta sin väg, min var att sluta helt och jag behövde ingen hjälp utifrån, men det spela ingen roll. Bara att man slutar vara besatt av drogen, då funkar det.
Förresten, idag kan jag servera vin till mina gäster, se flaskan, känna doften, hälla upp åt dem och jag tar inget själv :)

Tack för ditt svar.
Jag ska prata med honom. Jag tänker inte ställa några ultimatum utan ha en diskussion. Man måste ju börja i någon ände. Precis som jag har han ca ett 25-årigt äktenskap bakom sej. Men den här känslan vi har för varandra har vi inte upplevt tidigare. Det är sån kärlek som man inte tror finns.

Är inte där ännu... har däremot funderat på det... men är inte där känslomässigt än

Hej och välkommen. Och grattis till kommande bebisen, vilken lycka! Du har alla möjligheter till att vända detta. Det behövs dock en viktig del, din villighet. Att välja nykterheten är inte helt enkelt men det går. Utan undantag, dvs inga om och men och på egna villkor. Du har allt att vinna för din egen skull och för ditt barns skull. Min motivation var många gånger mina barn. Jag hade stora problem med mitt egenvärde så då fokuserade jag på mina barn. Vill du ha hjälp av någon med liknande erfarenheter så är AA ett alternativ. Där finns det människor som verkligen vet vad de pratar om. Visst kan det kännas skamligt osv men det gäller ju ditt liv. Jag har många gånger fått ignorera skammen och bara köra på. Den finns där men jag struntar i den för jag vill vara ennykter och närvarande mamma. Mitt sätt att bli nykter fungerade inte så då valde jag att prova ett nytt sätt, någon annans sätt. Bara gör! Du kan Chapman! Du har livet framför dig! Stor kram Ellan, mamma till två och nykter alkoholist ❤️

God eller mindre god morgon, men det räcker att fatta beslutet att idag ska jag inte dricka. Oavsett vad som händer och hur jag känner. Kämpa på Liten stor! ❤️

Det är modigt att göra saker man är rädd för.

tror jag inte alls att du är. Hoppas att du orkar ta ett bra tungt beslut. Beslut brukar kunna fattas på olika sätt. Tänk igenom och se de olika alternativen som finns. Ventilera gärna här.
Kram och lycka till