Senaste kommentarerna i forumet

Brukar säga att jag får fnatt i hjärnbanorna. Går nykter och klarögd rakt in i helvetet utan att förstå varför. Tre gånger sedan jul, men nu skall det banne mig dröja om jag får vara med och bestämma. Vilket jag ju får.
Jag hade en mor som alltid brukade säga" nu mår jag så bra så vad fn skall hända nu". Inget bra livsmotto.

..både att du klarade gårdagen och att räkna hur mycket man sparar.
Det kan ju vara ytterligare en motivationfaktor! ?

Det gick helt ok igår. Tråkigt att vara hemma, sugen på vin fram till kl.21.30 sen släppte det.
JA, man överlever både tristess och sug. Idag blir det repris på hemma kvällen.
Janne, håller med dig om att samtalen i berusat tillstånd inte är de skarpaste. Det märker man ju när man själv är nykter. Idag är inte humöret på topp, känner mig låg och lite små ledsen men ska bli skönt att vakna nykter imorgon.

Tack för att du delar med dig av din historia och tyvärr så är vi många som upplevt liknande i våran barndom.
Jag är själv ett Maskrosbarn det är inte fören nu i vuxen ålder jag öppet kan säga lite av det jag vart med om. Det var ofta som jag också var hemma under helgerna när jag var i tonåren,inte pga av något syskon utan för att min mamma fick stå ut med en kaskad av elaka ord,hot om våld och saker som slås sönder eller kastas runt. När jag väl la mig i och menade att nu får det vara nog,vart då ett hatobjekt för min styvpappa. Han började hota mig till livet,mamma och jag fick fly mitt i natten till någon släkting. Hon förstod honom och hur han hade det,glömde bort sig själv i mer festade och med åren tabletterna.
Ingen ska behöva uppleva detta i sitt hem,sin familj,den som ska ge en trygghet mot omvärlden och älska en för den man är.
Starkt gjort av dig att dela med dig till oss många här inne!
Mvh MissC/Maskrosbarnet

Har jobbat som socialsekreterare med inriktning mot missbruk. Min erfarenhet är att om man verkligen vill och här kapitulerat inför alkoholen så får man oftast hjälp. Men oavsett vad kommunen bestämmer sig för så kan du lyckas! Du har kommit otroligt långt med att nå självinsikt. Det viktigaste rådet jag kan ge är att tänk långsiktigt och ge inte upp!! Hör gärna av dig här! Stöttar dig gärna! Har själv haft problem med hög alkohol konsumtion så det kan drabba vem som helst! Sköt om dig!

Det undrar jag nu när jag sitter och funderar kring mitt återfall. Jag har till och från haft de vanliga tankarna på att sitta i trädgården med ett glas vin men inget som jag inte har kunnat handskas med. När återfallet kom föregicks det inte av något resonerande hit och dit, inga idéer om att kunna dricka måttligt, inga tankar på en öl till maten, jag var fullt på det klara med vad jag gav mig in i. Jag visste så väl vart jag var på väg att jag inte ens brydde mig om att börja med att köpa bara en halv flaska vin, jag gick direkt på det tunga artilleriet. Kanske har jag haft det för bra, kanske tycker jag någonstans djupt nere i min själ att jag inte har förtjänat det goda liv jag har levt i ett år nu, kanske ville jag straffa mig själv. En annan tanke som också dykt upp är att det liv jag lever, och som bara har blivit bättre med tiden, känns osannolikt, snudd på overkligt. Förr eller senare kommer en katastrof att inträffa och dess magnitud kommer att stå i proportion till hur länge jag har haft det så här bra. Så jag skapade en katastrof, hellre en som jag vet hur den kommer att avlöpa än en som jag är oförberedd på. Sådan är min logik.

Jag förstår att det här verkar som rent svammel i de flestas öron och kanske kommer jag själv någon gång i framtiden att läsa det här inlägget med skammens rodnad på kinderna, men just nu är det så här mina tankar går. Jag önskar att jag på något sätt kunde sätta på pränt hur förvirrad jag känner mig just nu, och hur jag har mått de här dagarna, så att mitt framtida jag kan ta lärdom och inte upprepa samma misstag om och om igen. Jag kanske är dömd till ett liv som alkoholist men det behöver inte innebära att jag är dömd till ett liv som berusad. Jag kan ju faktiskt leva ett gott liv utan alkohol, jag vet att jag kan för jag har gjort det länge nu. Jag får nog se det här som en nyttig läxa, nu har jag fått kontrasten mellan de två livsstilarna uppmålad för mig, tydligt och klart som en muralmålning, och jag vet vilken jag väljer. Kanske var det till och med det som låg bakom mitt beslut, kanske insåg jag att jag behövde en handfast påminnelse om vad det liv innebär som jag har lämnat bakom mig. Hursomhelst, det är över nu och hjärtinnerligt glad är jag för det.

Nej, tre dagar av 365 är verkligen ingenting att hänga upp någonting på, varken ångest eller besvikelse. Ett litet gupp bara!
Härliga dagar framför oss.
Själv skall jag försöka mig på att göra en näckrosdamm, där grodorna kan få bo.

Hej på dig.

Jag måste bara säga att wow vad skönt det känns att läsa historier som påminner om ens egna. Jag är så glad för att du existerar och har tagit dig modet till att dela med dig av detta!

För mig har mina föräldrars drickande främst eskalerat under helgerna, från 15-16 på Fredag eftermiddagen till sent in på natten, för att sedan fortsätta under dagen på Lördagen och eventuellt en och annan stänkare på Söndagen. Det som jag känner igen mig extra i är det här med att ens föräldrar får en speciell attityd och fruktansvärt bemötande när de dricker. Så det går ut över en själv eller att dom bråkar och kränker varandra så att man själv får höra på dom höjda rösterna och utbrotten.

Det vi inte får glömma är att detta inte är vårt ansvar. Vi är heller aldrig ensamma.

Kram på dig! <3

Om jag var du skulle jag absolut skippa alkoholhaltig dryck. Det finns många goda och läskande alkoholfria alternativ. Exempelvis alkoholfri cider, iste, läsk eller egna drinkar utan alkohol. Ett bra mycket bättre alternativ.

för att det innehåller alkohol... Sluta flirta med alkoholjävulen, som jag brukar säga till mig själv. Det tar för mycket på krafterna.

Det slutar aldrig och jag lär mig aldrig!! Varför??
Varför tror jag o hoppas på en förbättring hos mitt ex. Vill väl så gärna att vi ska kunna fira speciella familjehögtider tillsammans för barnens skull men det går inte!!! Han kan verkligen inte låta bli!! Han är otroligt sjuk!!
Skulle försöka fira en speciell dag tillsammans i huset med släkten. Jag talade om vad som gällde. Ok lite vin till maten men så " ingen" blev berusad. Vem försöker jag lura, det är väl såå självklart att det inte skulle gå! Hur jan jag va så dum. Han gick ner i källaren o jag gick ner efter en stund men hör redan i trappen att han fyller på ett glas. Jag säger åt honom att det räcker nu o påminde honom om vad vi kommit överens om. Men du vänder det o jag känner paniken precis som när jag bodde där. Han blir alldeles svart i blicken o skriker åt mig att jag ska ge fan i honom o hans liv. Det går inte att säga något så jag försöker undvika det men då är han redan så uppretad så det är på gränsen hela tiden att det ska spåra ur o spänningen känns i hela huset och jag vill bara få med mig barnen o komma därifrån. De andra gästerna börjar droppa av o jag vill inte att vi blir själva med honom men det går inte att undvika men lyckas ta oss därifrån innan det brakar lös ordentligt. Såg under tiden vi var där hur han blev fullare o flummigare hela tiden. Sa en massa konstiga skämt som ingen fattade o mumlade så man inte hörde vad han sa.
När vi åkt kommer de spydiga sms:en som jag självklart inte svarar på. Dagen efter låtsas han som ingenting o är sitt trevliga jag.
Såå skönt iallafall att kunna åka därifrån o hem till mitt eget. Han kommer aldrig bli frisk för han fattar inte att han är sjuk!
Usch!! Var bara tvungen att skriva av mig det här!!

Tack MT för ditt inlägg o det stämmer väldigt bra det du skriver att jag tänker alldeles för mycket innan jag agerar om jag gör det alls. Så jobbigt att vara sån ?
Ha en fin lördag ??

Tänker på dig och hoppas att allt är väl.

Hur har du det?

föregående skrivare. Det känns hopplöst ibland och lite orättvist, men det är jag själv som satt mig i skiten.

Just nu behöver jag dom verkligen. Det blir ingen resa till bolaget idag i alla fall, så långt har jag kommit i mitt resonerande. Att köra är som sagt uteslutet, det är för långt att gå och jag har ingen cykel. Dessutom vill jag inte må så här längre och som jag så väl vet blir bakfyllan bara värre ju längre jag skjuter upp den. Just nu mår jag relativt sett ok, jag har bara druckit i tre dagar vilket är ingen tid alls i min alkoholistiska värld. Jag börjar till och med bli lite hungrig. Jag har så mycket som står på min sida: det här forumet, naturen här utanför fönstret och min långa erfarenhet av alkohol och vad den gör med mig. Jag är trött på det nu, det liv som jag lever som aktiv alkoholist. Eller undviker att leva ska jag kanske säga. Så nu ska jag ska sitta i min stol ute i trädgården och bara vara, kanske ta en tupplur, kanske reflektera lite över varför jag hamnade här men framför allt inte slå på mig själv, inte släppa fram ångesten utan fokusera på mitt nyktra år och allt gott det har fört med sig.

och nya tag.

Skitnatt och vaknade innan tuppen, naturligtvis. Direkt var följeslagaren bredvid mig och tankarna började snurra. Det var faktiskt skönt att komma ur sängen tidigt och starta kaffet innan alla andra i huset. Full fart direkt igen med inköp lite här och där så det är klart för idag.

Tack vare älskade dotterns besök på mitt arbete i går kväll så klarade jag en icke alkoholnatt, fast tankarna är där hela tiden. Det känns som det inte är en fråga om hur utan när och när verkar vara nära.

Så idag gäller det att inte trilla dit, men skulle så ske kommer jag att bli otroligt besviken på mig själv. Tvi!

Nu gäller det att ta sats och fara ut på något igen, men idag kommer det att bli arbete där skugga finns. Tycker inte om att stekas av solen och det är väl pga mitt bleka skinn. Jag ser ut som Emil i Lönneberga om jag är för mycket i solen och ögonbrynen försvinner och det är jag så trött på. Lyckliga är dessa människor som ser så fräscha ut och inte som ett blekt något grisfärjad utan ögonbryn look.

Skit idet. Träffade bekanta ute i byn/ småstaden nu på morgonen och det var med stolthet jag kunde hissa upp solglasögonen och se dem rakt i ögonen utan att skämmas. Tjoho!

...jag tycker inte att du "börjar om"!!! Du har ju faktiskt varit nykter i ett år. Då börjar man inte om - utan fortsätter där man slutade, och med den nykterhet du har i ryggsäcken. I min värld så är det en stor mental skillnad. OM du tar en återställare idag så förstår jag dig, om du inte gör det så säger jag grattis. Förstår att det bli väldigt jobbigt när du väl bestämmer dig för att "ta dig ur"! Kanske är det idag - eller inte. Kanske i morgon. Som du skriver - de flesta av oss har ju gjort det, upprepade gånger. Det är inget nederlag! Jag önskar dig all styrka i din nuvarande situation Heueh, och att du bestämmer dig för att gå en match mot abstinensjävulen vilken dag som helst. Du kanske redan gör det. Håll ut - det blir ju bättre. Och: Försök att inte glömma bort ditt nyktra år - det har du ju med dig. Oavsett vad som nu har hänt.

"Poesi för mig
är mer ett immigt vinglas i motljus."

Eller:
poesi
ett immigt vinglas
i motljus

Se där! Poesi!?

Malta ! AA's Stora Boken är bra som grund om du vill läsa och här finns mängder med lektyr att försjunka i :
(redigerat av admi då vi försöker undvika reklam och försäljning här inne på forumet)

Är hemma efter en större operation och har för första gången fått böja på nacken och ta emot smärtstillande starkare än paracetamol och ibuprofen.
Och det var ett tungt beslut att ta emot morfin eftersom jag liksom alla beroende är korsberoende. Men jag får lita på min stabila grund i nykterheten och se positivt på det som komma ska. Jag är hemma nu och har dragit ner på medicinerna och än så länge fungerar det.
Men jag är utan tvekan en aning rädd och "på tå" inför ev felbeslut och sug. En tröst är att jag bor ensam och inte har möjlighet att köra själv nu. Alltså ingen alkohol hemma....har inte funnits på många år.

Just nu fylls vardagen av problemlösande med vardagliga frågor som uppstår när båda händer är fulla med kryckor :D

En annan stundtals skrämmande upplevelse på sjukhus är den många gånger fullständigt obefintliga kunskapen om beroende. Narkosläkare har stundtals en grundläggande kunskap men förstår inte sambanden. Vanliga läkare är helt väck (ja, ursäkta men det är min upplevelse efter många besök i sjukvården i min nykterhet) och sjuksyrror, jag har träffat nån men inte det stora flertalet :( En del vårdpersonal är genuint intresserad av att veta mer medan andra svajar med blicken och vill komma bort fort som fan. Och det tecknet tror jag alla här inne vet vad det innebär.

Nu måste jag "motionera" igen, får inte sitta för länge, men jag återkommer mellan varven !

Hej igen.

Kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är för detta svar.

Jag känner igen mig i allt du skriver. Din beskrivning på vad jag ska vara vaksam över känner jag igen mig i. Jag flyr oftast när något blir för jobbigt, tar itu med det som är svårt och jobbigt för mig själv och har väldigt svårt att prata ut.

Tack för att du idag blev min största stöttepelare. Verkligen.

Varma hälsningar.

som är så lika verkligheten det kan göras : https://sv.wikipedia.org/wiki/28_dagar

grundbehandlingen kan terapeuter rekommendera "halvvägshus" (finns andra namn men i grunden samma) Alltså kan det variera. Men om du är motiverad för din egen skull brukar det inte bli längre. Och för min egen skull swishade veckorna bara förbi och det var absolut den bästa tiden jag någonsin haft.
Får du chansen : TA DEN !! Bra för dig ! Bra för din familj ! Bra för alla !

poesi för mig är ungefär lika begripligt som de senaste twin peaksavsnitten. Man skall nog vara på kanelen för att hitta kryddan i mycken poesi. Poesi för mig är mer ett immigt vinglas i motljus. :-)

"Man måste alltid vara berusad. Det är allt, det är det, det gäller. För att inte känna tidens förfärliga ok som knäcker era skuldror och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.

Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!"
Är det inte så?

att du berättar och visar hur jag ska undvika att göra samma misstag.
Funderat på att gå på AA och få en mer personlig återkoppling och kanske några telefonnummer att ha i nödfall eller rent av för nöjes skull ?
Och att du skriver och häver ur dig här ! Ensam alkis med tvångstankar är en farlig alkis.

Just nu fungerar nog inga analyser på varför det gick som det gick utan det viktiga är att se till dagen i dag och inte ta det första glaset. Läs gärna på AA's hemsida, där finns lite råd och tips. Och kontaktvägar !

Denna helgen är det bästa konventet av alla under året : Gotlandskonventet ( http://www.gotlandskonventet.se/ ) Kan ju vara lite inpå men ett hett tips. Du hinner med supe'n och dansen i kväll !

Skriv här så skapar vi en stödlinje för dig !

Kram ♥