Senaste kommentarerna i forumet

Dag 37 söndag, det var varmt ute igår och såg många påsar som det klirrade om. Öl på varannat bord på uteserveringarna. Förhandlade med mig någon sekund om att några kalla öl vore gott men kom fram till att det inte var värt det. Bilden av mig med några kalla öl lockade inte. Kämpa på alla.

Misan, men grattis till 35 dagar. Jag tog bort min text om en öl på morgonen som leder till en sexpack. Tänkte förr att det var en bra start på dagen. Eller en mysig iaf. Jag ville inte påminna mig om det här men inser att det jag kanske ska göra det. Varför tycker du synd om dig själv? Är det för att du saknar alkoholen?
Ha en fin nykter dag.

Kämpa vidare nu! Det enda som funkar är att börja på en ny nykter period direkt, precis som du verkar inställd på. vi är många som halkat till, men som startat om direkt. Så du är i gott sällskap.

Drog en lov genom alkisnästet aka köket och såg en icketom vinflaska! Snabbare än blixten slår det undermedvetna till: drick! Drick! Drick! Men samma undermedvetna analyserade situationen och skickade följande analys till det övermedvetna: ingen idé attdricka en halv flaska, du blir inte full och kommer behöva leta efter mer.

Så jag hällde ut den. Skall det supas skall det fan supas ordentligt! (Sade mannen som för tre dagar sedan var helt inställd på att dricka socialt i en snar framtid). Livet är som en berg o dalbana. Dyrt, vänteköer och sen guppigt som fan.

För då kan du faktiskt unna dig något extra. Jag räknade och köpte mig en gammal motorcykel. Den är betald på mindre än två månaders nykterhet.

Inte utan lite avundsjuka skulle jag också ha behövt vara lite full igår. Men nu är det en ny dag och man skall inte gräma sig över nyktra dagar från förr. Idag är en ny dag och om du håller sober i en vecka i rad så får du min tillåtelse att inte nollställa räknaren utan skriva 65 eller vad det blir. :-) :-)

Prinskorv för att vara exakt, direkt ur paketet. Vi satt framför tv'n, hunden och jag, han åt ändsnuttarna och jag mitten. Mer än så orkade jag inte i matlagningsväg. Två dagar har jag kvar innan jag är helt med på banan igen, nu har jag i alla fall klarat av den där första dagen då att dricka mer verkar vara den enda utvägen ur misären. Idag ska jag ta itu med magen, komma in i normala matrutiner igen, fylla på innanmätet så att allt det återigen börjar fungera normalt. Imorgon blir det städning, tvätt och undanröjande av bevis. Inte för att jag har någon som kommer och snokar bland tomflaskor och burkar; det är mer för min egen skull, det är så deprimerande att se dom ligga där som bevis på mina tillkortakommanden. Det är väl symptomatiskt antar jag, att jag vet mer om hur min bakfylla kommer att förlöpa än till exempel en förkylning. Men så har jag ju också varit bakfull oändligt många fler gånger än jag har varit förkyld.

Tre dagar har jag offrat på Bacchus altare, tre dagar till tar det att återvända till livet. Det är långa dagar, när jag dricker står tiden still och det känns som om betydligt längre tid än så har förflutit. Inte så mycket när jag är mitt inne i det; då flyter dagarna samman och blir en enda lång dimhöljd stig utan slut, men så här efteråt känns det som om det har gått veckor sedan jag var nykter sist, och slutet känns avlägset: de här två kommande dagarna lär bli långa, sega och fyllda av rastlöshet. Jag blir som gamarna i Djungelboken, jag vill hitta på något men inget jag kommer upp med duger. Så jag går från tv'n till datorn till köket till trädgården till sovrummet i en oändlig loop utan att finna ro någonstans, allt är för jobbigt för att genomföra, inget är intressant nog att fånga mig. Och allt detta för något jag inte ens tycker särskilt mycket om; jag gillar inte att vara full, jag gillar inte det där stadiet av berusning när jag fortfarande är medveten om det, jag dricker snabbt och målmedvetet för att ta mig vidare till det stadium av berusningen då jag bara är vagt medveten om omgivningen.

Huruvida jag drog ner på mitt skrivande här som en del av planeringen inför ett återfall eller om det var orsaken till det är lite av en hönan eller ägget - situation. Det kändes som rätt beslut just då men kanske var det fel i alla fall. Jag är lite av en enstöring men mitt jobb har tidigare fört mig ut i världen och i kontakt med många människor så jag har trots allt haft en hel del sociala anknytningspunkter. Nu reser jag inte tillnärmelsevis lika mycket och kanske blir det lite ensamt emellanåt, att skriva här ger mig en känsla av att vara lite i kontakt med verkligheten i alla fall. Sedan ligger det väl också självömkan bakom, jag korkade upp på min födelsedag som jag tillbringade ensam. Jag börjar komma upp i den ålder nu då varje födelsedag drar med sig funderingar på hur många man har kvar att fira och det är ju inga bra tankar för en gammal alkis. Jag lär väl älta det här ett tag till men just nu är det frukost som gäller.

Ha en bra dag!

Viktig lärdom det där, Heueh: att man kan ifrågasätta sin rätt att må bra.

blir psykiskt tyvärr även fysiskt. Hjärnan byggs om och kräver a. Det är därför viktigt med en tids avhållsamhet så det blir klart vad det är som gäller. Först då kan man välja.

Som syntes här och i någon annan tråde var gårdagen en riktig prövning. Alla mina "kontaktytor" var igång med välbehövliga fester. Här hemma var det grillning, musik, dans och vin.

Till och med mitt stammishak var onödigt stojigt väldigt tidigt och jag pallar verkligen inte med onyktert folk har jag insett. För sådana är nog min personlighet allt för snarstucken och oförlåtande.

Det var extremt nära att jag hällde upp vin till mig igårkväll, inte för smaken utan för att jag verkligen ville bli lite yrslig. Jag höll i flaskan och hade tagit fram ett glas.....

Lyckades hejda mig men utan stolthet och glädje kände jag mig mest tom och eländig när jag tog mitt citronvatten och satte mig i ett rum där det inte var fest. Hittills har det gått bra för att jag varit så sjukt mallig att jag är så stark och så jävla duktig som inte druckit på över två veckor men gårdagen tog ner mig på jorden igen.

Väldigt bra att jag fick denna kunskap också, nu behöver jag kanalisera energi igen och hitta bättre argument för mig själv för egentligen räcker nog inte argumenten leverprover eller "bevisa att jag kan", jag behöver något smartare och mer långsiktigt.

Mina drömmar om ett socialt drickande i framtiden fick sig en spricka igår för som jag skrev här ovan, det var inte ett glas vin jag suktade efter, det var faktiskt en önskan att bli full. Att få komma bort en stund, slappna av, få lite stiltje i skallen.

Kanske skall jag ta upp självhypnos/meditationen igen, som jag lärde mig för 20 år sedan men som snabbt konkurrerades ut av den mycket mer effektiva Herr Hendricks och Kapten Morgan.

Jag har haft problem med sömnen ända sen jag var ung. Vet inte om det är genetiskt eller beror på att jag alltid jobbat på oregelbundna tider. Kan även bero på att jag ofta känner mej orolig och rastlös.. Men senaste tiden så sover jag faktiskt bättre. Vet inte om det beror på minskat alkoholintag, vågar knappt tro det är sant. Men antagligen är det så. Mindre alkohol = mindre ågren och oro, ja det är ju egentligen logiskt när man tänker efter. Sen har jag en strategi: jag går inte och lägger mej förrän jag är riktigt ordentligt trött, men det fungerar ju bara om man kan sova länge dagen efter. Jag sitter uppe länge och glor på film, läser eller skriver (som nu ?), men nu ropar snart sängen efter mej. Sov gott och trevlig fortsatt helg!
PS. Jag har sömntablett att ta i nödfall men klarat flera nätter utan nu. Känner mej piggare dagtid när jag inte tagit nån. Jag tror också på 'naturlig sömn'.

Hoppet är det sista som överger en människa. Men jag tror att om du litar mer på förnuft än känsla så låter du exet ha så lite inblandning i ditt liv som det bara är möjligt. Tänk att du föregår med gott exempel för dina barn! Du skulle aldrig vilja att de godtrogna blev "blåsta" av kompisar eller framtida partners, vad det än handlar om. Så tänker jag. Genom att ta mitt liv på allvar och inte "ta skit" är jag en förebild för mina barn. Lev som du lär liksom.

Sen tänker jag att ditt återfall kom rätt så snabbt inpå att du själv valde att inte skriva så mycket här, eller hur? Att skriva är självterapi. Att hjälpa andra är indirekt att hjälpa sig själv.

Ja visst lägger man märke till mycket tragiskt som man kan förknippa med alkoholen :-((
Har mitt jobb på samma gata som Systembolaget och ägnar nu inte en tanke längre till flaskorna därinne ..
.. desto mer tänker jag på de trasiga människorna som hänger utanför .. från början vanliga människor ...
som hamnat snett .. tänker på deras levnadsöden och historier .. Sorgligt ..
Så det finns många anledningar att välja den vita vägen ..
Kämpa på nu , imorgon dag 7 .. Så bra jobbat ..
Kram Lerigen
..

Med facit i hand och återfallet lite på distans så kommer du att lära dig något av det. Lära dig se symtomen på tidigare stadium. Jag har inte själv liknande erfarenheter, men jag förstår ändå känslan av hjärnans egen kraft/vilja och maktlösheten. För tio år sedan var jag sjukskriven för utmattningsdepression. Jag fick tre återfall innan jag lärde mig tolka kroppens signaler och hitta den nödvändiga balansen. Jag har insett och accepterat att jag är överkänslig för stress. Vilket är ett enormt handikapp i vårt högpresterande samhälle. Jag kan inte göra som alla andra. Jag måste begränsa, avstå, vila från intryck och roligheter. Jag gick tillbaka till samma jobb och jobbar hundra procent, men så mkt orkar jag inte med.

Jag hoppas allt bra med dej Allva, längesen du skrev. Men du har antagligen haft mycket annat att tänka på. Hoppas det känns bra med nya jobbet.
För min del går det allt bättre, med att hålla alkoholintaget nere. Jag har också hittat bra strategier.. Trevlig fortsatt helg!

Om du har mkt beroendegener i dig vet nog din pappa precis hur mkt mod det krävs för att erkänna just det, och lika mkt mod att söka och ta emot hjälp. Ett hopplöst fall är du absolut inte, men du måste nog bestämma dig för om du vill bli nykter eller inte. Vill du verkligen det så ska du ta emot all hjälp du kan få. Skriv plus- och minuslistor över att dricka alkohol. Sådana listor får det mesta att klarna. Men man måste vara ärlig och inte försköna eller förminska. Delge gärna oss här på forumet.

Jag tror jag sett den filmen för läänge sen, kanske är dags att se den igen :) Jag är lite rädd för att åka på behandlinghem då jag inte vet om jag är tillräckligt mottaglig... Jag vill verkligen sluta dricka, å ena sidan, andra sidan vill inte (det är ju min snuttefilt). Min erfarenhet säger mig att jag efter en tids nykterhet tycker att jag kan börja dricka igen... Men jag har iofs inte fått proffesionell hjälp då. Jag är rädd för att slösa bort resurser på ett "hopplöst fall", tänk om jag är ett sånt? På onsdag ska jag träffa ett helt team från socialen och psykiatrin för att diskutera inläggning. Jag hoppas faktiskt att de säger ja...

Men en annan del av mig vill att de säger nej, jag skäms så otroligt mycket... Många i min släkt har antingen varit alkoholister eller narkomaner, och det känns som att jag har svikit mina föräldrar och syskon genom att erkänna att jag är... ALKOHOLIST och att jag måste ha hjälp för att bryta det. Känner mig så sjukt misslyckad. Samtidigt tycker jag inte att det är något fel på andra alkoholister, de tycker jag är starka om de söker hjälp. Men JAG, jag är svag och korkad, jag visste hur farligt det var för mig att börja dricka. Så mycket beroendegener som finns i mig... jag ignorerade dem. Jag kommer att förstöra min pappa om jag säger att jag är alkoholist...

I den mening att jag inte kan låta bli att dricka även om jag inte är sugen. Jag har under så många år romantiserat alkoholen i alla dess former och sammanhang att jag inte längre vet vad som är in eller ut. Jag inser ibland att jag inte vill ha skiten även fast jag trycker i mig den tvångsmässigt bara för att man borde, eller för att han eller hon gjorde.
Mina tankar runt alkohol är så sjuka att jag inte längre kan hålla emot.
Jag är menad för så mycket mer! Det vet jag! Men ändå sitter jag här och pyttsar i mig jävulens sats som om det vore julafton.
Jag var med jobbet på en grej för några månader sedan. Där var mycket alkohol inblandat. När vi skulle äta middag så blåste jag 1,8 promille i en Dräger och kände mig helt normal.
Hur sjukt är inte det?

Skönt att du uppnått ditt mål och att forumet hjälpt dig. Kämpa vidare!

Känner igen mig väldigt mycket i din text, dock har jag inte som du lyckats sköta mitt jobb... Du verkar motiverad, så kämpa på! <3

Han håller aldrig vad han lovar när det gäller Alkoholen! Jag borde verkligen ha lärt mig det men nu var det sista gången!!!

Jag fick min diagnos när jag var 22 (är snart 29 nu), då hade jag levt med lättare symtom länge som bara blev värre och värre. Jag hade inte börjat dricka på "allvar" då. Jag gick igenom ett test med min psykolog, det behövs alltså ingen större utredning utan man fyller i massa papper och pratar med en psykolog som sen kan sätta diagnosen. I mitt fall var det självskadebeteende, det klassiska svart-vita tänkandet och flyktbeteenden som var de största indikationerna. Och så den där manipulativa sidan som jag gärna inte erkänner... Sen är det såklart ett jättestort spann, vissa personer kan vara i stort sett "normala" för att man kan kontrollera sina känslor och impulser, medan andra är helt utlämnade till sina inre spöken. Men alkohol gör det helt klart värre! Jag blir ett borderlinemonster när jag druckit för mycket när jag är ensam hemma. (Har flera gånger slutat väldigt illa...)

Jag fick som sagt min diagnos innan jag började dricka, och jag tycker att du borde vara nykter ett tag innan du genomgår en diagnosundersökning!

Kram!

Tack @Bumbibjörnen att du delar med dig och för påhejande. Vi är nog många som unnar oss alkohol. Det finns alltid en anledning. Lycka till @Janne med blodprov. Femton dagar nykter, grattis! Ska bli intressant att höra hur dina levervärden har förändrats.

Jag blev ordinerad antabus av läkaren på Riddargatan1 som en "krycka" och tack och lov för den kryckan. Om det inte vore för den hade jag suttit här hemma ikväll igen med vin eller folköl (om systembolaget hade stängt) och föraktat mig själv för att jag inte ens kunde hålla emot i två dagar. Idag jobbade jag och det var intensivt och mycket att göra så när jag slutade för dagen kände jag mig trött. Vandrade genom stan i eftermiddagssolen och kom på att jag hade ingenting planerat, ingenting att se framemot. Människor satt i grupper och skrattade med vin och öl på uteserveringarna vilket ledde till att jag kände mig ensam och nedstämd. Öppnade dörren till lägenheten och såg ett stökigt och ostädat hem. Otrivsamt. Trötthet, ensamhet och otrivsel skulle ta mig raka spåret till vinhyllan i köket om det inte vore för den där kryckan. Lade mig på sängen (istället för att öppna en vinflaska) och vågade känna lite på tröttheten och oron, det skulle jag aldrig ha vågat tidigare. Skrev ner känslorna och exakt vad jag hade gjort idag. När jag var klar hade oron minskat och tröttheten kändes inte lika akut. Jag orkade fixa lite mat och har nu suttit framför tvn och ätit.

Okej, det är inget glamoröst liv, ett ganska ensamt liv då jag lever själv, men det är nyktert och det är snart slut på dag 2.
Imorgon ska jag på middag där det kommer att serveras vin. Måste komma på någon bra anledning till att säga nej.
Tack för kryckor!

Så skönt att du och barnen kunde åka därifrån! Tycker inte att han höll sin del av dealen så nästa gång ska han nog inte vara med på kalaset.