Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till din nyktra vecka, bra jobbat!

Nåt måste man väl få belöna sig med efter en vecka?

Nåt måste man väl få belöna sig med efter en vecka?

Det beror nog på och skiljer från person till person. Jag har nyss klarat ut ett riktigt sug med hjälp av en alkoholfri öl, men jag ligger bara på dag 2 nykter så jag tar vad jag haver. God var den iallafall, nu vet jag inte om den var 0.0% eller 0.5% - vilket som är iallafall bättre än 5.0% eller mer.

De tyckte jag skulle ta något som heter benzo för att minska abstinensen och ångesten. Jag googlade på det och nästan alla träffar var på hur benzo är att kombinera med alkohol. Så jag tackade nej till det också, jag behöver inte mer saker att åka dit på utan färre.

Läkaren pratade just om B-vitaminer och jag fick en påse dropp med massa vitaminer, mineraler etc. Efter några timmar mådde jag bättre och blod/levervärdena var inte riktigt så katastrofala som jag trodde - det kan till o med kanske lösa sig om jag bara slutar att dricka.

En timme, en dag, en vecka - tack för att du skriver tillbaka. Det här är bra hjälp!

Detta handlar mest om mig, men i slutet kommer det varför detta är relevant för dig också.

Jodå, så sade jag de första 5-7 åren också. Jag valde alkoholen men inte varje dag. I början kunde jag ha 5-10 dagar utan alkohol i följd och utan att tänka om den. Sen började jag dricka lite oftare och lite hårdare. Särskilt fredagar kunde man unna sig en liten fylla så man kunde sova gott. Det gick fint några år.

Sen började skakningarna på lördagsmorgonen men då kunde jag ta mig ett halvt glas vin och må fint igen.

Ytterligare senare så behövde den lilla återställaren fyllas på varannan timme så då blev det en bra lördag också... Då började mitt drickande bli riktigt allvarligt, men jag ville inte söka hjälp eftersom jag då aldrig mer skulle få dricka.

Nu är jag så alkoholförstörd att jag uppsökte akutsjukhus för nattångesten, skakningarna, smärtorna och buksmärtorna var så jobbiga att jag var helt övertygad om leversvikt och totalt organförfall.

Hade jag sökt hjälp när jag befann mig i din situation kanske jag kunde gått tillbaka till sällskapsdrickandet igen.
Min bästa kompis sade redan för fyra år sedan att jag borde se över mitt drickande lite, för han vill kunna fortsätta gå ut o ta en öl med mig... Lyssnade jag? Icke.

Det låter som om det är ett alldeles utmärkt erbjudande du fått! Verkligen en chans för dig att vända en bekymmersam utveckling. Jag har själv inte varit där, men kan tänka mig att du får stöd att i lugn och ro ta tag i dina problem. Ha människor omkring dig som förstår din situation, stödjande rutiner, samtal, sysselsättning, etc. Du kanske kan pröva åtminstone; inget tvång? Jag tror alla i din omgivning kommer att respektera dig för att du tar det steget.

Det kanske blir annorlunda än du tänkt dig att ligga inne, och dessutom är du ju inte där på tvång, utan frivilligt. Du får hjälp med mediciner att ta ned ångesten, lagad mat, och kanske behöver du b-vitaminsprutor, etc. Du får lugn och ro att ägna dig att komma på fötter igen. Starkt av dig att du orkar ta itu med problem som du nu gör och trots allt. Det är aldrig försent. Ta ett steg i taget, stabilare för varje dag som går!

Om man bortser från en halvflaska vin igår som jag drack utspridd över hela dagen för att överhuvudtaget kunna dricka ett glas vatten eller skriva på datorn så är det sedan i onsdags.
Jag hade verkligen ingen lust att lägga in mig, trivs inte i sjuksalar och skulle säkert få än mer svårare ångest än jag får hemma.

Får jag återfall med samma sanslösa ångest i eller så tungt drickande framtiden kommer jag inte tveka. Det här är första gången jag sökt hjälp och bara att ha gjort det och berättat för den absolut närmsta omgivningen att jag faktiskt sökt hjälp är ett jäkla steg som jag är mycket nöjd med.

Detta borde jag gjort för två år sedan, men det blir lite om med tandläkaren, man är rädd att få skäll när man går dit.

Hur många dagar har du varit nykter nu, om du har varit det? Får jag fråga varför du inte tog emot erbjudandet om inläggning? Där skulle du ju få adekvat hjälp att komma genom den här första svåra tiden.
Välkommen hit och skriv gärna och berätta!

Antagligen vill dom att du ska ta en sak i taget, koncentrera dig på att bli av med alkoholen, – vilket är ett stort jobb i sig, för att sedan börja ta tag i "allt det andra", som också kan vara ett stort jobb och som förutsätter nykterhet för att man ska orka med det. Alkoholen kan ligga som ett hinder för att bearbeta känslor och känslorna som rivs upp kan trigga alkoholsug. Ungefär så har jag upplevt det för egen del. Nu, när jag efter många om och men är fri från a-beroende och kan koncentrera mig på att ta upp "allt det andra" i lugn och ro. Får du någon hjälp förutom tabletter för att hantera ditt beroende? Mindfulness (i grupp med medsystrar) var för mig ett viktigt verktyg en period.
Lycka nu till och ta en dag i taget!

Vad jag känner igen mig i vad du sktiver, detta trots att jag är man och betydligt äldre. Skall skriva mer men hinner inte nu. Har själv ett fredagssug jag försöker mota. Välkommen till forumet. Kram

Ibland räcker det att bara veta att någon läst något man skrivit och faktiskt vill ge respons på det. Det värmer att ni faktiskt läser vad jag skriver och ger feedback.

Jag känner mig lugn inför helgen, ingen riskhelg så att säga eftersom att jag jobbar dygnet runt tills nästa torsdag. Eftersom att jag jobbar 30 mil hemifrån brukade min vana att alltid köpa med mig 4 öl och 1 flaska vin eller dylikt att hälla i mig på tåget hem när jag slutat min vecka, "jag förtjänar ju det"
Jag sa åt mig själv igår när jag satt på tåget påväg till jobb att nu jävlar dricker du ingenting på vägen hem nästa vecka.
Nu har jag fortfarande kvar den känslan, vilket jag haft så många gånger förr.

Dagen innan har jag brukat säga till mig själv, blir de fint väder i morgon går jag till bolaget och om det är dåligt struntar jag idet. På något vis lyckas det alltid bli fint väder, många gånger har jag gått till bolaget endå fast det varit dåligt väder men skyllt på att arbetsveckan är slut.

Jag undrar hur jag kommer känna på onsdag då det närmar sig hemgång. Tills dess är jag beslutsam över att jag inte "kan" dricka.
Ledigheten, den skrämmer mig. Kommer jag hamna i mitt race igen eller våga stå emot min spritdjävul? En dag i sänder...
Tack för att ni läser.

Hej,
Ja vi har ju alla våra bottenmärken och att vara berusad på jobbet är ett. Jag var själv småberusad på jobbet och det uppdagades. Tack vare det och en villighet till att ta emot hjälp är jag nu nykter sedan mars förra året. Genom min arbetsgivare har jag genomgått behandling, en fantastisk sådan, och jag inser nu hur jäkla illa det var med mig.
Det är ett alternativ. att be om hjälp via jobbet. För min del var det enda vägen jag inte ville gå. Jag försökte på alla möjliga vis bli nykter. Provade även antabus men det hjälpte inte mig ett dugg. Blev jäkligt sjuk dock!
Alla är vi olika och det ska respekteras men hög arbetsbelastning (stress) och beroende gör oss sjuka. Det enda sättet vi kan koppla av med till slut är tillsammans med alkoholen. Jag skulle bara vilja säga/skriva; prova ett nytt sätt. För att leva på precis som innan minus alkoholen tror jag inte på. Vi klarar det sällan på egen hand och beroende är en sjukdom. Saker i hjärnan förändras (utan att gå in på några detaljer) och vi gör val som vi i våra friska tillstånd aldrig skulle göra. Jag vill inte på något sätt provocera med detta svar men när jag läste igenom din tråd kände jag igen mig så starkt i din kamp med extremt hög arbetsbelastning och kampen med alkoholen.
Ta hand om dig för det är du värd.
Stor fredagskram!❤️

Hej Annaidaelisabeth!

Du har verkligen ansträngt dig för att försöka hjälpa din familj, och det låter som att din energi börjar ta slut. Du har redan fått flera kloka svar från andra forum-medlemmar så jag vill egentligen bara hälsa dig ett stort välkommen hit till forumet! Det kan många gånger hjälpa att skriva för att sortera upp olika tankar och känslor man har när man känner sig överväldigad.

Utifrån att du är så matt, och jag får intrycket av att du med stor omtanke har försökt lösa problem åt andra i din familj, så undrar jag om det är läge att samla tillbaka energier till dig själv? Vad tror du skulle vara bäst för ditt eget mående i denna situation? Finns det saker som kan vara viktigt att prioritera? Och finns det saker som du kan prioritera bort eller avvakta med?

Återigen, välkommen hit och tack för att du delar med dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag hejar på från kanten. Tufft med uppsägningar och grejer. Bra att du har en plan. Önskar dej en lugnare jobbtillvaro och en trevlig helg.

Vad bra att du öppnar upp dig. Just nu har jag inte mycket till kommentar. Litet trött i hjärnan. Fortsätt att skriva och läs. Tycker det har varit ett stort stöd för mig. Hoppas du får en fin helg!

Har varit och tränat. Skönt, men är inte helt i form. Ur form rättare sagt. De tomma packlådorna står och gapar uppfordrande på mig. 1 vecka kvar. Ja, jag ska ta itu med er. Snart.
Dessutom har har jag bokat in en heldag med träning, för att komma i form till höstens resa. En dag mindre till packning... I ren panik för att komma bort från A-s våld och som en morot för mig själv bokade jag en "tränarutbildning" utomlands för ett bra tag sen. 1 månad av intensiv träning och studier. Det känns som om moroten vuxit sig litet väl stor. Kommer jag hinna få kropp och någorlunda knopp också med på tåget? F-n... Inga tankar på A i alla fall. Ha en fin fredag!

Hej och Välkommen,
Jag är en fd vinpimplande kvinna. Drack i perioder väldigt mycket och på slutat var och varannan dag. Har nu varit nykter sedan mars 2016. Jag mådde verkligen skit och hade en sådan fruktansvärd ångest. Jag var väldigt sjuk i sjukdomen men idag lär jag mig att leva i nykterhet och mår helt ok. Har bra dagar och mindre bra dagar men saknar inte drickandet och den besatthet det gav mig. Det går att bryta mönster om du verkligen vill det. Idag är det fredag och solen skiner. Hur tänker du att du vill må i morgon bitti? Vad kan du göra idag för att må lite bättre? Vad är du villig att förändra? Många frågor.., men det krävs förändringar för att vi ska lyckas.❤️
Varm kram
Ellan

Fredag eftermiddag, slutat tidigare, fint väder, fanskapet till följeslagare satt och väntade i bilen när jag kom ner i garaget. Diskussionen startade igen plus min irritation. Blinkers säkringen hade av någon anledning gått sönder så det blev lite rörigt när jag skulle ta mig ut ur stan med livet och skärmarna på bilen i behåll och ett par fingrar fick jag upp i rutorna åt andra bilister med fungerande blinkers. Resten av vägen hem blev det rockmusik för hela slanten och tinnitus på köpet.

Nu känns det mindre lustigt igen. Suget är helt otroligt. Jag undrar när eller om det ska ge med sig? Usch! Just nu känns det inte så roligt. Känner inte för att attackera något heller.

Vad gnäller jag för egentligen? Är detta ett sätt att tycka synd om sig själv? Åt skogen med alkoholen, men det hade suttit jäkligt fint just nu. Jag tror jag ska ut och ta ett bloss med den där elektriska ciggen utan att få andningssvårigheter.

din berättelse! En fantastisk helg önskar jag dig.

Fan fan fan vad det ska vara svårt. Inte vågat med vårdtid. Har tagit mig igenom en del tuffa saker sista tiden kopplade till jobbet som massa uppsägningar etc, jag gillar ju människor för mycket så det tär verkligen på mig att göra såna saker som krävs av mig i min roll.

Är rädd för abstinensperioden nu och kommer inte lyckas med vit dag idag och inte imorgon pga vissa saker ver jag redan nu. Så innan antabus ordnats tänker jag trappa ner med måttligt intag idag. Kanske lite folköl lördag, helvitt från söndag och framåt.

Lurar mig säkert men tror det är bättre just nu för att livet och jag ska funka närmsta dagarna istället för att som jag kanske borde göra sluta tvärt precis nu.

så, alkoholism är en sjukdom. Det kräver behandling och det är en kronisk sjukdom, livslång.
Om ni hade fått diabetes eller cancer, skulle ni också skämmas för det?
Jag säger aldrig att jag är alkoholist. Jag säger att jag har en sjukdom som heter alkoholism.

Tom McLennan, professor vid University of Pennsylvania Treatment Research Center i Philadelphia och ledande forskare inom beroendemedicin, sa:

Låt oss ta en patient med högt blodtryck. Han får betablockerare och blodtrycket går ner. Alla säger: ”Titta, behandlingen fungerar!” Sedan slutar patienten av någon anledning att ta medicinen. Inom några veckor är blodtrycket skyhögt igen. Alla säger: ”Det var ju det vi sa – den här behandlingen fungerar definitivt och patienten behöver den verkligen!” Låt oss nu istället ta en patient med alkoholberoende. Patienten påbörjar behandlingen, slutar dricka och får det bättre på alla sätt i livet. Sedan avbryts behandlingen. Efter ett tag börjar patienten dricka igen och tillvaron rasar ihop. Och då säger alla, såväl familjemedlemmar som arbetsgivare och vänner: ”Det var ju det vi sa. Alkoholister är verkligen hopplösa. Och det är slöseri med pengar att ge dem behandling. De får bara återfall.” Tycker ni inte det är lite underligt?

I inlägget innan skrev du att du skulle ta det lugnt första månaden, inte ha några andra krav på dig själv än att vara nykter. Klok taktik tror jag. Skynda långsamt, landa ordentligt i ditt nya nyktra liv. Övriga förändringar kan vänta ett tag.

Grattis till din månad! Visst är det skönt att kunna läsa utan att bokstäverna bara flyter ihop? :)