Senaste kommentarerna i forumet

Gift sen 29 år och nu är jag själv helt slut, fysiskt och psykiskt och mentalt i sönderfall! Jag blir Inte trodd och sedd av min mans sida, varken av svärmor eller svägerska...de menar att vi ska skilja oss, och att vi ska sälja vårt hem. Min man har enorma skulder som han anskaffat för att kunna fortsätta dricka /spela genom åren...och jag har inte riktigt fattat hur mycket i skuld vi är idag!? Min man är skyldig min svärmor, hans mamma 140000 kronor, och sen så har han 3 olika lån till diverse låneinstitut...och jag vet inte summan på dessa heller....jag är sjukbidragare och jobbar bara 50% hur fasen ska jag kunna betala några lån när vi skiljer oss? Svärmor menar att Jag är medlånare eftersom min Make tagit lånen under pågående äktenskap, och visst jag fattar....men om jag var oanande om det? Hon vet att vi har ett värde i vår bostadsrätt...och sen september 2016, då min mans alkoholism eskalerade..(.pga att hon själv blev utan pengar....ställde min svärmor och svägerska, krav på att min Make skulle börja betala tillbaka till sin mor) det är ju helt rätt och riktigt....men någonstans så känner jag att ingen jobbar Med mig för att få hjälp till min Make, som jag faktiskt älskar och vill fortsätta vara gift med....Jag är ju inte helt ensam, jag har ju min sida av familjen och våra vuxna barn med mig, ändock så känner jag mig jävligt ensam....vad ska jag göra?!

Tack för input, det där med vapenlicens är väl iof inte så känsligt eftersom jag inte skaffat nån än utan enbart har jägarexamen, så ingen fara för händelser av ovanstående karaktär:)
Däremot är ju bil och jobb hyffsat viktiga för mig...
Just nu funkar viljan bra mot vin/ölsug. Får se hur resten av Maj utvecklas och sen ta beslut. Tack än en gång för stödet:)

Du är väldigt viktig för många här inne och för mig. Du har peppat mig flertalet gånger och nu vill jag ge tillbaka.

Jag önskar dig allt gott och hoppas du känner dig piggare nu än i morse och att ditt onda är bättre. Plantera om dina plantor om du orkar, det känns så skönt efteråt både i händerna och i själen. Gläd dig sedan av att växterna mår bra. Ta hand om dig!

Precis så AlkoHD! Tänker mycket på just tankar just nu. Att ersätta "dåliga" med nya o bra. Det kräver en del tankeverksamhet ?. Idag firar jag en månad utan en droppe. Och det känns bra. En liten bit in på en ny plattform känns det som......

Nån som läst hans bok??

Det var en vacker blomma. Och tänk vilken present jag ger till mig själv då, ännu en nykter dag!

vill ge en blomma till dig nu!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Sa psykologen till mig en gång och ville inte ge någon hjälp.
Hur dumt det än verkar så är det sant att jag har otroligt svårt att klara känslostormar. Då tar jag till alkohol för att dämpa.
Känner mig som en bedrövlig jäkla fegis. Efter flera månaders nykterhet åker jag medvetet rätt ner i diket. Fy vilken ynkedom!

och tanken går på att jag ska köpa lite vin, jag vet att jag inte ska, men jag är lite sugen. Skriver lite här, läser lite här. Kommer det bli bara lite vin? Hahahhaa, nääääj, det kommer det inte bli. Skrattar för mig själv. Jag kommer dricka upp hela flaskan. Vakna med ångest. Det hjälpte att skriva dessa ord, jag tror jag hoppar systemet faktiskt.

Välkommen till "min" hemstad ,
lite synd att det inte fanns ngn möjlighet för ett Ärligt möte med bubbel ... vatten .. ;-))
den här gången ..men ..
känns bra att du är i närheten .. du har ju betytt så mycket för mig ,
förståndig och klok som du är .. även om det var en annan Elias vid årsskiftet ..
så har du ju verkligen bevisat att det går att vinna kampen mot A ..
"Hängde" ju länge hos dig , innan jag vågade stå på egna ben och starta min egen tråd ..
Står på egna ben även i verkliga livet .. känns bra att jag inte behöver A längre ,
även om livet som nykter kan vara klurigt ibland och svåra beslut behövs fattas ..
så har jag iaf varit nykter och närvarande ..
Ja, livet ser verkligen annorlunda ut även för mig ..
Hoppas bara att din fru kan komma till insikt med sitt
beroende och att ni kan som ... Äntligen Fri säger :
Påbörja något som kan bli erat livs häftigaste resa tillsammans !!

Ha det riktigt bra i " min " hemstad ..
Kramar Lerigen

Går bra och mår bättre än på länge nu dag 10. Har köpt hem läsk och å fri öl inför helgens mys. Nu gäller det bara att när fyllebravadernas minnen bleknat och jag mår som bästa 0ch känner mig stark inse att jag just då är som mest lätt manipulerad av A djävulen. Kämpa på alla underbara människor kram

Hej A-D-H-D
Tack för ditt inlägg som mycket väl beskriver min brist på inre trygghet. Jag har nog levt hela livet i en mer eller mindre ständig flykt från mig själv. Åtminstone tror jag i dag att det varit så. Men jag har också gjort stora "vinster" genom att jag alltid ansträngt mig. Livet har ofta varit en kamp för mig. Socialt och ekonomiskt har det inneburit att jag "kommit upp mig" som man säger.

Jag är nu i Tyskland närmare bestämt i Timmendorfer Strand där min sambo och jag har en liten lägenhet inrymt i ett hotellkomplex. Inte sällan sitter jag i baren och läser, oftast utan att reflektera över alkohol. Ser ut över Östersjön och försöker koppla av vilket inte är helt lätt.
Jag har börjat spela schack litet mer på nätet vilket i och för sig är en utmärkt drog. Min yngste son och jag planerar att spela en turnering någonstans i Europa under hösten. Kul, eftersom vi spelade en hel del turneringar tillsammans när han var tonåring. Jag fick tidigt lära mig att förlora mot honom.
I nästa vecka åker vi tillbaks till Sverige och då väntar en hel del arbete på sommarhuset. Kul att plantera litet grönsaker och blommor tycker jag nog.

Om någon vecka får jag besked från magnetröntgenundersökningen jag genomgick i förra veckan. Då får jag slutgiltigt besked om jag har prostatacancer eller ej. Allt tyder dock på att jag inte har det och jag känner ingen oro inför detta.

Ja, så ser mitt nyktra liv ut , just nu.

Ikaros

sent svar. Antabus gör att man inte kan dricka, men mår helt enkel så djävligt att man avstår. Det kan dessutom vara farligt. Om du får antabus utskrivet på en vanlig vårdcentral går aldrig någon information vidare till socialen. Det är vattentäta skott där.

Är det värsta över nu??
Inte rädd för abstinensen, men att nu kunna hantera ångesten framöver.

Blir nog en promenad snart:)
Kärlek till er<3

Vi snubblar och vi reser oss igen. Livet är så jobbigt ibland.
Kom igen och börja skriv, det tog verkligen emot för mig när jag återkom hit, men nu är jag
mer öppen och klarar att göra det.
Först var jag som förlamad, tänkte att hur ska jag kunna skriva i min egen tråd än mindre i andras,
men någonstans lossnade det och jag är här fullt och fast igen.
kram till dig!

Blir alltid så glad då jag ser att ni skriver i min tråd, kännes som att jag är lite viktig i alla fall.
Ja vi kör en dag i taget, så får det bli, önskar bara att mitt mående vore bättre än det är just nu.

Det är återkopplingstid för mig på gbp mottagningen för mig och jag har fått hem ett stort kompendium där
jag ska fylla i massor med frågor, b.la om alkohol användandet. Jag var inte helt ärlig, kunde inte. men så kom
en fråga om jag fått några problem av operationen, så skrev jag att min alko intag har ökat, skyndade mig att fylla i
resten och stoppa in allt i kuvertet och klistra igen, så jag inte kunde ångra det jag skrev. Det är första gången jag
erkänner för någon om hur det är, vi får se vart det tar mig, om de bryr sig om det eller om de bara struntar i det, återstår att se.
Just i dag är jag så vansinnigt trött, har ont i kroppen och mår verkligen inte bra, vill nog gärna lägga mig och dra täcket över mig, men har ett företag att ta hand om, momsen ska in i morgon och jag har inte gjort nått åt det så nu är det nog bråda tider egentligen, hur ska jag få inspiration att fixa det.
Tittar på mina frön som jag petade ner för några veckor sen de växer så det knakar, skulle ha bytt jord åt dem för länge sen, men orkar inte. De stackarna håller på att växa sig ur krukorna och jag bryr mig inte.
Ska på ett föreningsmöte i dag men vet inte om jag orkar det heller.
Nu är det deppigt här. Tror jag ska sätta på boken jag lyssnar på den säger mig så vettiga saker, kan kanske ge mig lite energi.
Kram alla kämpare.
En dag i taget!

Det låter som om du är helt slut! Ta ditt mående på allvar. tar du ett för stort ansvar över din mamma, det låter inte som det är att hjälpa till utan mer att du tagit över hennes ansvar, är det nödvändigt?

Låter som ni alla barn reagerar väldigt olika, oavsett så behöver ni hjälp! har din mamma en läkare som är kunnig inom missbruk/psykiatri? Be att få prata med hen i så fal, alla barnen men din mamma måste ge sin tillåtelse.

Socialtjänsten har ofta stöd till anhöriga, al-anon mfl. kan också stötta upp anhöriga. Du kan också prata med vårdcentralen och få remiss till en samtalskontakt, det låter som om du behöver det! det låter som om du behöver vara sjukskriven men det kan vara svårt med nytt jobb.

Det är inte farligt att stressa men man måste vila, hur vilar du? När får kropp och själ vila och hur? Försök att prioritera sådant du mår bra av, ta inte på dig mer än nödvändigt, det är ok att säga nej. Jag har skrivit ett inlägg om sjuk som anhörig, man befinner sig i en utsatt situation som anhörig och det är lätt och vanligt att krafterna tar slut!!!

Mycket styrka!!!

...du har verkligen kommit en bit på väg, en lång bit.
Så roligt att läsa din berättelse och dina framsteg.
Tack och kram för det.

Ha en fin torsdag, vi kör ännu en nykter dag! Lika bra, för det är så trist att må dåligt :-)

Till en början var det jättejobbigt att vara gravid när jag inte kunde dricka men efter ett par månader mådde jag så mycket bättre. Visst hade jag ångest ibland men jag tog mig igenom den utan ATG ens fundera på att dricka. Graviditeten är den bästa period jag haft på flera år, antagligen på grund av att jag inte drack.
Igår föll jag för vinet igen efter 23 vita dagar (rekord om man bortser från graviditeten och en tidigare period på antabus). Vi ska döpa sonen till helgen och är väl lite stressad inför det. Tyckte jag förtjänade några glas. Så dumt! Nu vill jag såklart bara dricka idag med men det ska jag inte!!

och jag tackar min skapare för att den här sidan finns. I går kväll så planerade hjärnan att nu vore det väll dags
att ta sig lite vin, jag skulle må rätt bra av det. Mitt planerande gick så långt att jag satt uppe då mannen gått och
lagt sig, det är då jag faller. Men så gick jag in hit och började läsa, det tog 10 minuter så stängde jag ner datorn
nästan flydde upp i sängen, tog med mig telefonen och satte på boken som jag lyssnar på och räddade mig ur situationen!!!
Men att alkoholen ska ha sånt fruktansvärd dragningskraft, det är hemskt.
Men jag klarade mig och jag sitter här fruktansvärt trött men ingen bakis. HUUURRRRA!!!
Nu har jag dessutom tagit tag i det här med proverna. Tack Malta för dina ord det värmer så att du skrivit här i min tråd.
Jag tog dig på orden och har nu fixat så jag får en tid på mail. Du har helt rätt, varför ska jag gå och oroa mig, det är bättre att ta
reda på så vet man. Blundar man för något så kan det ju vara en orsak att man tar till alkoholen för att döva känslan.

Drömmarna har inte varit så svåra, men röriga, huset var total kaos, grejer överallt och diskbänksavloppet var det stopp i och lortvattnet
stod ända upp i översta kanten, jag fick stoppa ner handen och gräva uppepå sifonen för det var som en kaka där som gjorde det tätt.
Ska nog ta mig en funderare på vad det kan stå för, kan nog nästan gissa redan, men ska nog ändå lägga lite fundering på det,
Ha en fin dag vänner!

Snart har det gått en vecka!
Noterar att jag gärna vill sova längre om morgnarna. Vaknar och somnar inte onormalt tidigt. Inbillar mig (?) att jag känner mig fastare i kroppen. Tror inte att jag känner mig mer effektiv på jobbet än så länge ? men känner mig inte som en bluff.
Tänker ta det lugnt den här första månaden och inte ha några förväntningar på mig själv, annat än att inte dricka.
Hur går det för er?

Mindre tankekaos, mindre panik, bättre sömn, för första gången i mitt 47-åriga liv ett lugn i kroppen, tillgång till de sekunder som krävs för att inte agera direkt på känsla, sinnesro... och en medvetenhet om hur jag glömmer, rör till det, pratar för fort, rör mig för fort, gör massa saker ostrukturerat. Medvetenheten ledde först till tvivel på om medicinen hjälpte, men jag pratade om detta med vänner och läkare, som sa att det snarare visar att den hjälper, att skillnaden var påtaglig och att det är för att jag nu kan sakta ner tankarna så mycket att jag kan observera mig själv som jag märker hur det egentligen alltid varit.
Om det inte verkar funka för dig, öka dosen så länge du inte får för jobbiga biverkningar, och om det ändå inte funkar, be att få byta till ett annat preparat, det finns några olika sorter.
Kram

Tack för svaret! Ska läsa din tråd ordentligt från början. Har samtalskontakt för ätbiten, men ska höra vad jag kan få för hjälp i övrigt. Har du medicinen fortfarande? Fick du ökad ångest av den? Det är jag orolig över. Ha en fin torsdag! Kram

Och om jag får gissa utifrån mina egna erfarenheter, så kommer dagen när du inte tänker på a inom en rimlig framtid. Tror det tog ca 2 mån för mig. Då är det inte långt kvar. Sen gläntade jag visserligen på dörren igen efter 10 mån nästan utan a, men det var oerhört skönt när tankarna inte upptogs av alkohol. Ibland kunde jag reflektera över just det, att det var så skönt att slippa stressen över a, att det skulle finnas tilllräckligt mycket. Nykter nu sen ett par veckor igen. Inte utan tankar dock.