Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till din månad! Visst är det skönt att kunna läsa utan att bokstäverna bara flyter ihop? :)

På det stora hela taget går det bra, även om jag senaste veckan "snubblat". Är väldigt, väldigt trött och blir fort full av intryck. Vilar massor, är i stillhet och har inget alkoholsug/längtan alls. Men så, som från ovan kommer impulsen att tacka ja till vinglaset/glasen som förra veckan när jag var på föreläsning med mingel. Trevlig tillställning men som sagt många intryck. Och förra helgen köpte jag hem vin till fredagkvällen, 2 flaskor varav jag drack den ena. Fanns sprit till en grogg var också. Lördag var jag inte bakisseg utan tvärtom lite piggare. Födelsedagskalas i släkten med massor av dricka av olika slag uppbunkrat. Jag var chaufför men alldeles oavsett det tror jag inte att jag varit sugen. Kanske druckit ändå, av gammal vana..
Igår var jag på stan, behövde handla kläder. Bjöd mig själv på middag med en öl till. Den satt så jäkla bra, hade nog bara behövt den intravenöst kändes det som. Men alldeles nöjd med en. Köpte hem tre flaskor vin, två röda och en vit. En av de röda visade sig ha lägre alkoholhalt och var därmed också sötare vilket inte var gott så det blev bara ett glas var från den. Den andra röda och den tredje flaskan gick ner. Så ännu en kväll med en flaska vin i kroppen. Och idag är jag inte bakis.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Finner det intressant att studera mig själv. Ett klart mönster verkar vara att när jag är lite uppskruvad, knappt märkbart för omgivningen, tycks jag vara mer intresserad av a än annars. Någon slags nedåttjack alltså, även om jag själv inte upplever att jag behöver dämpas. Fortsätter utröna...

Vilken underbar lista och tråd, ger inspiration! Tack för att du delat med dig.

Du är inte mindre värd för att du har druckit. Du känner dig pinsam och dum i huvudet, det kan vara ditt steg på vägen. Jag har såååå många gånger gjort bort mig gång på gång, lovat mig själv att bara ta dom två ölen, brutit mitt löfte så många gånger. På något sätt sitter vi alla i samma båt.
När man sitter i baksmällans esse och svär till sig själv att NU blir det ändring, det löftet verkar blekna och efter ett par dagar när bakfulleångesten försvinner glömmer man bort vilken avsky man känner över sig själv och hoppar på det igen.

Jag tycker inte att du skall skuldbelägga dig själv, JA du har tagit dåliga beslut, JA du har säkert brutit dina egna löften.
MEN, Du har tagit dig mod att skriva här, du har insett att du har levt destruktivt och vill göra en förändring.
Det är en otrolig sorg att behöva välja bort sin bästa vän, alkoholen.
Men DU är mera värd än din bästa vän, du går i första hand. Alkoholen skall inte bestämma över dig.
Jag är i samma situation som dig, jag vill också acceptera och förändra, frågan är mera hur?
Vi vet inte vad som händer i framtiden, vi vet vad som händer nu och vilka beslut vi tar.
Vi har åtminstone varandra.
Kämpa Al! Det är du värd!
Kram till dig.
Mvh Bottenupp

Tack! :) Jo, det går ganska bra för mig. Helt alkoholfri sedan slutet av februari, men även under februari hade jag minskat mycket, så det har gått åt rätt håll! Går en återfallspreventionsgruppkurs (fancy ord), och den är rätt bra tycker jag. Väldigt stressigt på jobbet och slitigt med sonen som inte vill sova så mycket på nätterna. Men livet är MYCKET stabilare än det var i vintras. Jag känner dock mer sug igen i samband med att sommaren närmar sig, men det är väl bara att kämpa på. =)

Har inte tittat in här så mycket. Ofta känns det som att det är lättast att undvika suget om jag helt enkelt inte processar det så mycket alls... men det är rätt mycket dagsform p det. Fint iaf att höra att det verkar gå bra för dig! Kramar

oj så skönt att läsa din kommentar.....
jag slängde just vindunken som jag kranar ur nästan varje kväll...
Systembolaget känner igen mej....skäms så otroligt mkt för det...
vill inte gå in där igen....

Det är just så som du skriver. Jag belönar min ledighet med drickande för att då varvar jag ner och känner mig lycklig i vägen till berusning. Då blir alla timmar värda i jobbet, för att jag får ju slappna av tillslut.

Jag har endå haft ursäkten att jag alltid sköter mitt jobb, då jag jobbar intensivt och många timmar åt gången blir jag långledig onsdag-måndag, det är då racen har satt igång redan vid onsdag lunch till söndag morgon.
Vecka in och vecka ut.

Det jag oroar mig för är egentligen inte mig själv, jag är den jag är och mår som en drottning när jag tar mig min dryck, blir så social och trygg, vågad. Givetvis tills allt går överstyr och det alltid händer något och dagen efter ångesten biter in i själen, pulsen är så stark så tillochmed tänderna värker. Brinner i huden. Men allt dedär slutar bara man kör på igen, enklaste utvägen.
Jag oroar mig för mina nära, mina vänner och familj. Givetvis ser inte mina vänner att jag har problem eftersom att dom blir bjudna på festen. Mitt kort dras alltid. Notan hamnar alltid på mig.
Men någonstans på vägen vet jag hur illa jag och mina nära far. Det är min logiska hjärna som talar, den andra delen talar om hur mycket jag förtjänar att koppla av efter ett jobbrace och dom som himlar med ögonen när jag gärna beställer in eller korkar upp redan vid kl 12 "dom förstår inte"

Just i nuläget i livet är jag egentligen en rätt bitter och deprimerad person inombords, vilket ingen ser på utsidan då jag alltid varit den sociala clownen som bjuder på sig själv. Det ligger en tomhet i bröstet som försvinner när jag dricker.

Jag har haft svårt att prata allvarligt om känslor och sveda, har mest hållt dom tankarna för mig själv. Men när jag spelat piano har det kännts som ångesten pyser ut mer och met för varje stycke. Då känner jag mig 100%, när jag får spela. Då får jag små små lyckorus i hjärtat, sånna jag får när jag super.

Men då sitter jag och spelar i en timma, tills jag blir rastlös, känner mig duktig för att jag lärt mig ett nytt stycke och lyckokänslan är kvar i bröstet,Firar med en öl som aldrig blir en öl utan tills jag inte kan gå eller däckar.

Och så går spiralen runt... Ursäkta långt inlägg, har inte delat mina tankar och känslor med någon om detta någonsin.
Mvh Bottenupp

Japp bitterheten är något jag måste släppa. Jag är en person med hög moral och stort ansvarstagande och det är väl därför jag ser ned på mig och min gärning så hårt. Belastar mig så hårt och lägger all skam och skuld på mig själv. När sedan min arbetsgivare inte litar på mig trots 15 månader helnykter. Så länge har jag aldrig varit utan alkohol. Jag har bestämt mig att ställa mig över dessa människor som försöker förkrympa mig som människa, som försöker nedvärdera. Jag ska bli en bra egoist. En egoist som tänker på sig själv och sitt mående. Som tar hand om sig själv på jobbet och inte de andra. En egoist som lägger tid på sitt eget arbete istället för att hela tiden bistå andra genom att offra sitt eget. Kanske är det inte egoism utan helt enkelt att bry sig om sig själv.
Jag är en person som bryr mig om andra men vänder mig själv ryggen. Jag hoppas att ni får en toppenhelg alla där ute för nu ska värmen och solen komma.
Säger som Tony Richardsson Jag ä inte bitter.

i cirka 18 år.
De sista två åren så hade vi det kämpigt tillsammans och han var mycket nere i stugan för att få hämta kraft.
Han fick diagnosen utbränd och det var nog delvis en sanning då vårt liv tillsammans var väldigt ansvarsfullt av olika anledningar.
Men samtidigt fick han chansen att dricka vilket han dyrt och heligt lovat mig att det var slut med.
Dvs de sista två åren skulle han egentligen vara nykter men klarade det bara ett halvår innan han började smygdricka.

Vi bröt på riktigt våren 2014 och har hållit kontakten men inte haft en riktig relation.
Jag har själv gått vidare och in i en ny relation som tyvärr inte höll pga mitt medberoende och mitt stora kontrollbehov.
Och min oförmåga att bryta kontakten helt med mitt drickande ex.

Jag skulle vilja råda dig till att söka hjälp av Alanon eller medberoendeterapeut om ni har någon sådan att tillgå där ni bor.
Det har tvingat mig att ta tag i mitt liv och förbättrat relationerna till mig själv,mitt ex vänner barn osv.

Men det har samtidigt varit fruktansvärt tungt arbete med mycket självanklagelser och grubblerier.

Just nu är han faktiskt inne på en femveckors behandling och har sen jag träffade min nya kärlek velat tillbaka till vår relation.
Men som det känns för mig så är min kärleksrelation till exet förbrukad och över men omsorgen om honom finns fortfarande där.
Om du orkar så läs i min tråd och ta till dig det du känner igen och låt det andra vara.

vilken ångest......igår var jag ensam hemma och drack säker 8 glas vin....känner mej bakis o dum i huvudet. varför gör jag så här???
Första glaset är gott..sen tappar jag kontrollen.....hur kan man vara så dum i huvudet att man bara fortsätter å fortsätter....blir så arg på mej själv.....en tidsfråga innan jag åker dit för rattfylla.....höjden av ångest o pinsamhet....speciellt för en kvinna...

Nej alla laster kan man inte skippa. Jag har också följeslagaren nikotinet, det är visserligen beroendeframkallande, men inte sinnesförändrande som alkoholen.
Skönt att höra att nykterheten fortskrider bra för dig. Håller helt med att det är värt kampen.
Hoppas också att det andra problemet (separation?) i ditt liv reder ut sig.

Hoppas också att det blir varmare väder igen, så du slipper frysa vid ekbesöken.
Sköt om dig Levande. Kramar!

Full av beundran av alla er som kämpar, kan bara säga att det är värt kampen.
1 år och 3 månader senare är jag på väg mot ett nytt liv.
Fick för mig att jag skulle sluta med nikotin nu, men fick spöket att dansa cancan i huvudet så behåller den lasten ett tag till.
Träffade min läkare i veckan och var enormt stolt över alla prover som var bra.
Men inte får eken vara ifred för det, nu pratar jag om våren som försvann, hur det skall gå när jag separerat.
Men är nykter och stolt för varje dag som jag inte flytt mig själv eller livet.
Så önskar er alla styrka till att göra kloka val som passar er väg

Funderar på om hon provocerar dig, för att få dig att vilja bevisa att ditt sätt är rätt.
Lite omvänd psykologi brukar funka på mig.
Önskar dig lycka till och hoppas det blir Götakanal

har gått. Har lite blandade känslor. Vem är jag utan mitt alkoholproblem? Behöver nu ta tag i sånt jag använt alkohol för att inte ta tag i. Möta mina rädslor. Göra någonting åt de saker i mitt liv jag vill förändra, istället för att döva med alkohol. Förut då jag försökt sluta dricka så har det fallit på att jag inte orkat göra det här.

är vad du är!
Härligt att läsa hur du beslutsamt yr fram och verkligen fixar det här. Ler när du beskriver din växthusflagga och hur kärleken till din familj lyser igenom det du skriver. Att läsa din tråd får mig att kämpa vidare i mitt spår och får mig att känna att jag inte är den enda som har en följeslagare som är med mig lite då och då på dagarna...

en dag i taget napalosrot. Bra!

Fortsätt så.

Vet inte om jag skrivit i din tråd förut, men har följt dig sporadiskt. A-historiken kanske ser annorlunda ut men vi har ungefär samma "frihetsdatum" skulle jag tro, då min sista kontakt med skiten var 29/1.
Och visst är det så. Den inre beslutsamheten är så befriande. För mig krävde det flera månaders jobb med mig själv på molekylnivå? innan de vita knogarna byttes mot ett personligt tyst löfte och acceptans.
Stort grattis till oss Lim,och er andra som fattat beslutet, högsta vinsten är själslig befrielse!

Dag 21 fredag, jag har haft mycket att göra de senaste veckorna. Tiden går snabbt. Snart helg och dag 24 på måndag.

Tack Liten stor, bra att trycka på larmet när radarn är igång. Vara på sin vakt. Nu tar vi oss ur denna skit. Kämpa på.

Bra att du äntligen kan se problemet. Det hjälper mycket att kunna skriva ner det och få det svart på vitt så att säga. Välkommen hit, bottenupp! Hoppas att du tar tag i det här nu. Vi lever alla destruktivt med alkohol. Du är ju så ung också. Låt inte alkoholen förstöra mer. Endast du måste göra det valet. Kämpa! ??

Jag skall skriva mer när jag kan

Tack vare rätt inställning, beslutsamhet och tankeverksamhet, har det gått så bra för dig. Dina sug minskar i antal och styrka, dina tankar på alkohol leder inte till obehag eller sug. Till slut upphör sugen helt. Du har befriat dig från alkoholen.
Du har gjort helt rätt, det har gått bra för dig, och det kommer att fortsätta gå bra. Du har lagt grunden för en stabil och varaktig nykterhet. Bra jobbat!

Önskar dig en fortsatt fungerande nykterhet, ett liv i frihet, ett riktigt liv. Kramar!

Hej aeromagnus,
jag kikade in på forumet och såg ditt inlägg. Så tråkigt och så trista människor du har runt omkring dig.
Ge inte upp, magnus.
Kör ditt race.
Kör ditt race.
Och låt din arbetsgivare harva omkring och tro att hen är nåt. Men låt inte din låga bli kontaminerad av strunt. Du är till för dina elever!!! Vad jag kommer ihåg har du berättat att de tycker om dig och uppskattar dig. Eller hur, är det inte så?
Jag önskar att du kunde strunta i viktigpettrarna (zombierna).
God natt från Ursula.

Att vara vid vatten är härligt så det ska jag absolut försöka vara i sommar ?

Nu har jag varit helt fri från A i tre månader. Det känns varken långt eller kort. För det är inte tiden som är det viktigaste utan det är känslan och beslutsamheten som är det viktiga. Om jag hade satt ett mål att vara nykter i bara tre månader så hade de månaderna inte betytt nåt, om jag hade börjat dricka igen. För då vore jag ändå fast i alkoholens vidriga fängelse. Och samma film hade spelats upp igen. Jag är glad för dessa tre månader. Men jag var glad också efter en månad. För beslutet var förankrat i mig lika mycket då som det är idag. (Även om det i och för sig är lättare nu i och med att min kropp är avgiftad).

Jag tycker jag ser pigg och frisk ut även när jag är trött och förkyld. För jag är renad från giftet och jag är äntligen fri.

Jag vet att jag inte skriver om hur jag var när jag drack. Alla pinsamheter och idiotiska saker jag gjort. Men då och då tänker jag på dem och får ont i bröstet av ånger. Jag skriver mer om hur bra det känns utan alkohol, för det känns mer peppande för mig att tänka på. Ångest över det förflutna har jag haft så mycket redan så en sådan ångest ska inte min framtid präglas av. Jag ska aldrig dricka igen så några nya anledningar till ångest pga alkohol ska jag aldrig skaffa mig.

Jag har dock några specifika minnen jag plockar fram ibland när ett litet sug kommer. Minnena är som slutscener av hur kvällen slutar om jag exempelvis dricker vin när jag donar i trädgården. Jag kan inte ens skriva ner dem. Men tänker jag på det så förvinner suget fort som blixten.

Godnatt alla, var rädda om er själva.

Knappt ens stilla betande? Rätt omväxlande och intressant faktiskt. Fast i våra (skriver så för att jag heller inte kan finna mycket ro på savannen) mått mätt är det kanske så en lugn och förnöjsam tillvaro kan definieras.
Jag betar inte alls. Tycks välja att vara i jaktlaget varenda gågn det ska dras ut...eller i stridslaget.
Hinner knappt sova.
Konstigt. Förr ville jag inte vara "förnöjsamt betande" och nu önskar jag inget hellre än att bara få vara. Men nöjd, ja, faktiskt.
Jag har slitit och sliter med en omänslig styrka just nu, men inombords känner jag mig ändå relativt lugn.
Livet bjuder på lite väl många utmaningar, även för en duracellkanin, i 180 knyck, dock i värderad riktning,därav den nyvunna inre tryggheten. All kamp kommer att ge resultat och jag ser mig snart dåsande och idisslande i skuggan. Nykter nu, sen och hädanefter.
Kram