Senaste kommentarerna i forumet

Jag drack tyvärr igårkväll igen men hade iaf kontroll på intaget. Jag hade gäster på middag och A - djävulen övertalade mej att köpa hem en flaska vin (8,0%) och några folköl. Var helt onödigt då gästerna ville inte ha nåt vin till maten. Det blev inte sent pga att små barn var med När de åkt hem öppnade jag ändå flaskan..
Satt sen och läste här på forumet, hade gärna velat kommentera och skriva själv men förstod att det kunde bli fel (kan knappt stava alls när jag druckit). Men läsningen fick mej iaf att skärpa mej, drack inte måttligt men åtminstone kontrollerat. Avstod från ölen, som fortfarande står kvar i kylen. De ska få stå kvar där länge..
Tack alla som finns här på forumet! ?

Vika tankar du själv anser vara bra, alltså. Istället för att försöka hindra tankar, fokusera på det värdefulla. Vilja, längtan, visioner.
När du har fullt upp med viktiga saker i livet kommer du till slut märka att de där automatiska oönskade tankarna märks allt mindre och blir allt lättare att bara låta finnas och passera.

Hej
Du skriver att du jobbar väldigt mycket och mellan raderna förstår jag att det går åt en hel del tid till uteliv och drickande. Att det är belöningen.
Många stressar av och markerar övergången mellan arbete och ledighet genom att dricka. Kroppen och hjärnan lär sig förknippa ledighet med berusning. Till slut blir det svårt att koppla av utan.
Beroende är komplext. Utan att veta mer än det du skrivit är det svårt att råda eller hs åsikter.
Vad är det som oroar dig mest med ditt drickande? Och hur ser det ut?
Och den sllra viktigaste frågan. Brinner du för någonting? Vad driver dig? Vad i livet, förutom alkohol, ger dig glädje och mening? Vad längtar du efter?

Tack för ditt svar.

Jo jag antar att jag åtminstone kommit en bit på vägen. Samtidigt känns det som en stor sorg att inte kunna kontrollera sig, självkänslan är på noll!
Visst tror man att man kan ändras och bara ta dom två ölen som man sa till sig själv. Kanske funkar det ett tag tills man åker dit igen, hur håller man sig?

Har alltid varit så stark och beslutsam! Men som en radiostyrd slav när kontrollen börjar svacka, åååh vilken ångest varje satans gång!

Grattis till dina 4 veckor. Allt annat än fjuttigt! Även om det inte är "rosa moln" så är det ju ändå det jämfört med den fruktansvärda ångesten.....-då får det gärna vara lite grått så länge. Fortsätt kämpa Tjalle!

Verkligen grattis till 4 veckor, inte är det futtigt, utan en bedrift i den sitsen du är med massor av värk m.m
Var stolt över dig!!
Sen att du fixade besök och dessutom att de dracks det är verkligen en bedrift, lyft på hatten grabben!!
Vist är detta forum ett otroligt stöd, utan det här skulle jag inte klara mig, det är ett som är säkert.
I går var jag verkligen nära att falla, men sidan räddade mig.
Vi kämpar tillsammans!

Grattis till dig och 40 dagar, jäklar sån bedrift. Du har verkligen kämpat det har jag läst i din tråd.
Sen att suget blir mindre och mindre kan man ju hoppas på, men det återstår ju att se, eller om man måste
hålla garden uppe hela tiden.
Härligt gläds verkligen med dig.

Hej på er forumvänner. Jag ser att det är länge sedan jag varit aktiv med inlägg på forumet även om jag följer er vareviga dag. Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor. Visst låter det fjuttigt, speciellt för de som inte är alkoholister. Men för oss andra är det en väldigt lång tid. Man får det inte gratis, så att säga. Jag har klarat mig hyggligt hittills. En rejäl svacka de senaste två dagarna. Vi hade besök i dagarna två och det dracks en del. Jag kunde skylla på magsåret och ingen ifrågasatte varför jag inte drack. Att med nyktra ögon se på när folk sakta men säkert blev lite småberusade var dock en rejäl prövning. Speciellt efter så pass kort nykterhet. Jag kan verkligen medge att jag kämpat med vita knogar dessa två dagar.

I övrigt har jag svårt att hitta tillbaka till lite jävlar anamma. Senaste fyllan för fyra veckor sedan tog mig så hårt, ångesten så bottenlös att jag inte riktigt hämtat mig än. Jag har svårt att hitta energi, ser tyvärr allt lite i en gråsvart skala. Inga "rosa moln" över huvud taget i sikte. Nåväl, jag är i alla fall lite stolt över mina fyra veckor. Så lång period har jag inte haft sedan förra våren. Ni är alla här på forumet ett stort stöd, alldeles oavsett hur länge ni har varit nyktra, trillat dit etc. Alla har olika historier och erfarenheter. Det är också det som gör att man hela tiden har möjlighet att "lära sig något nytt".

Sköt om er/Tjalle

När vänder det? När kan min bitterhet släppa? Just nu lever jag för min son. Han ska få en bra uppväxt. Jag fick inte denna gång eller en förstelärartjänst. Vem vill ha en alkoholist? Vem vill ha någon som inte säger ja till allt och som ställer krav? Vem vill ha någon som slåss för allas välbefinnande? Inte min rektor och arbetsgivare. Hade ett koncept klart om studieteknik och motivation som jag nu deletade från min skolas konto. Imorgon kommer jag avsäga mig mitt jobb i trygghetsteamet och göra som alla mina andra kollegor. Ägna mig åt mig själv, aldrig protestera, svälja allt och bli ja-sägare. Kommer inte lyckas med detta så jag får väl låsa in mig i kemisalen.

Nästa fredag 19e maj ska jag ha uppföljning av min rehabilitering. Min arbetsgivare vill inte säga upp mitt kontrakt trots att jag lämnat blod en gång i månaden, tagit antabus 3 gånger i veckan under övervakning. Jag vet inte mer vad jag kan göra.
Nu kryper jag ned hos min son, håller om honom och försöker ta nya tag men glädjen just nu att leva är inte så hög.

Jag är också här, finns med egen tråd. Har gästspelat lite här före nyåret med gammal tråd, sen en ny från i april.
kram på dig och vi kämpar på, En dag i taget!

Hur tänker hon? Kan det vara så att hon menar att du ska trappa så du inte får abstinens?
Men funkar det inte så är det nog kanske lika bra att inte gå dit, sen om hon får dig att tänka fel, är ju verkligen inte bra.
Men du har satt upp mål för dig det är ju kanon, jag har åkt en kort bit på Göta kanal, det var riktigt trevligt ?

Hej på dig, du!
Är här på samma ställe som sist och det kommer fler tillfällen.
Ja, vi går från klarhet till klarhet tack vare att a är förpassat till hyllan. Vi kan fokusera på verkligheten med klara ögon och sinnen på ett helt annat sätt än tidigare. Vi har helt enkelt dragit den bästa av vinstlotter!
Kramar från din hemstad /E

Tycker att din terapeut beter sig märkligt. Hon ska väl stötta dig i ditt beslut!? Och det är ju knappast skadligt att låta bli att dricka helt. Mycket bra mål du har satt upp. Göta kanal låter supermysigt ?

Jag kan delvis hålla med dig men jag har inte något behov av att kolla honom osv. Däremot så saknar jag honom och tycker att det är jobbigt att kastas tillbaka till särboskapet trots att det var mitt val.
Ullabulla var ni sambo och blev särbo ? Är ni fortfarande tillsammans och hur kände du när han gick i behandling ?
Hur var han mot dig när han gick i behandling och hur var ert förhållande ?

Träffat "min" terapeut idag igen. Vi förstod inte varandra den här gången heller. Hon tycker inte att man ska sluta dricka helt utan trappa ner. Jag tror inte att jag fixar att trappa ner. Får jag i mig ett glas så blir det i princip alltid fler än jag tänkt och det blir jobbigt att avstå dagarna efter. Om jag inte hade tyckt att det är svårt att låta bli att börja igen hade jag troligen inte sökt hjälp.
Jag kände att terapeuten ifrågasätter varför jag sökt hjälp. Som om jag inte har ett problem och det är här det blir lite farligt. Om jag släpper guarden och för en stund tänker att jag inte har ett problem kommer jag att komma tillbaka på ruta 1 igen. Kanske var det det terapeuten vill att jag skulle inse, kanske är hon bara så korkad som jag tror. Vi bestämde i vilket fall som helst att det räcker nu. Jag vill inte träffa henne mer. Det här forumet får bli min terapeut.
Jag har satt upp små belöningar framöver om jag klarar mig bra. Det första är att om jag klarar mig över midsommar ska jag och maken åka på en kryssning på götakanal. Jag har ett live IT presentkort som räcker till det. Dricker jag innan midsommar är över kommer presentkortet att användas till ett fallskärmshopp för dottern.

Förnuftet säger gå, hjärtat säger stanna. Just nu ger relationen mig inte något men jag hoppas på att det ska bli bättre.
Jag är dock på väg att sakta, sakta förbereda mig för ett avslut.

Jag är här också, så du är inte ensam i kvällen.

Håller på att läsa igenom din tråd men ville att du skulle veta om mig och att jag håller tummarna för dig. Ge inte upp. Du har klarat det så bra flera gånger tidigare och kommer att luckas igen. Jag är på dag 40 i mitt livs första ärliga försök att bli av med slkoholbegäret.

På återhörande och ta hand om dig.

just nu känns det väldigt ensamt.
T.o.m. på detta forum.
Jag vet inte varför det ekar så ödsligt.
Ja jag är en gammal sliten räv( hona) men jag behöver också en flock.

Hej
Du har redan tagit det första steget genom att skriva här. Läs och var aktiv här och prova kanske något AA-möte ( i större städer finns särskida möten för yngre personer) . Alla vi som är här inne har börjat som du gjort nu. Här finner du verklig gemenskap. Att du på allvar bör försöka sluta dricka behöver jag väl knappt nämna!
vänligen
Ikaros

Först och främst vill jag tacka er där ute som stöttar mig och hejar på. Det betyder så otroligt mycket och jag hoppas kunna ge tillbaka när jag har fått ordning på torpet. Tack!

Otroligt! Trodde inte att jag skulle klara så här många dagar utan alkoholen. Själv tippade jag på max en vecka.

Jag kommer med all säkerhet att få återfall någon gång, kanske redan i morgon. Jag har lärt mig att följeslagaren är jävligt envis och är som ett klistermärke. Den har tryckt ner mig många gånger under denna tiden och jag har varit så nära att dyka ner i en flaska eller två igen. Någonting har stoppat mig i sista sekunden, men jag vet inte vad? Det kan vara kärleken till familjen, att inte såra igen om det kan undvikas, envishet, tanken på personligt rekord, kriget med flaggeländet, kort sagt, ingen aning?

Jag låter tiden utvisa vad som komma skall och ska försöka hålla mig på vägen så länge jag kan.

Det är mycket som far genom mitt huvud nu när hjärnan har varit nykter en tid. Undran över vad som egentligen hände när jag blev alkoholist och började dricka nästan varje dag? Det som hände var att jag upptäckte att med lite vin i kroppen så blev jag Stålmannen med bh. En supermamma som pluggade med barnen, lagade mat, lekte och höll igång med hus, hem och jobb. Det fungerade jäkligt bra enl mig själv de första åren. Tog inget glas förrän barnen var ordentligt omstoppade i sina sängar. Milde tid! Där skulle jag satt stopp, men i stället var det inkörsporten till det jag krigar mot nu. Av skadan blir man vis, eller vad det heter? Den visheten skiter jag i för jag vet att allt jag har gjort inte har varit fel utan även mycket bra också, men det är lätt att känna och tänka så när alkoholsuget kommer som ett bombnedslag. Att känna sig liten och maktlös mot alkoholen har gjort och gör mig arg och förbannad. Trillat ner i suget och bett om hjälp för att komma upp igen utan alkoholens hjälp. Det har varit tufft och är tufft och kommer att bli tufft, så därför tänker jag fortsätta så länge det går. Ni ska veta att jag beundrar alla dessa människor som slåss mot alkoholen på alla vis. Heder åt er!!!

Så är det det här med rökningen och e ciggs historien. Det funkar sådär. Det hade nog fungerat ännu bättre om jag inte hade pillat och prova mig fram, utan lyssnat på de som förstår sådant bättre än jag. Ett par gånger idag har jag verkligen minskat på mitt luftintag. Hostat mig fördärvad och kippat efter luft. Ska jag hålla på så här måste jag nog skaffa vattenfast mascara. Det blev ingen mysstund i bilen i morse med ett bloss, det kan jag lova. En bar kopp kaffe fungerade också.

En ny fälla har dykt upp! Bilen, på väg hem. Snyggt och fint så dyker följeslagaren upp vid min sida och diskussionen med mig själv börjar igen. Ska, ska inte, ska, ska inte! Idiotiskt, men sant. När jag kommer hem så gäller det verkligen att dra igång kaffet och byta om inför matlagning, bakning, ut och in tills det är dax för sängen och en önskan om att få sova.

Jag fick insomnings tabletter av min läkare i början av året när jag skulle sluta röka. Det gick definitivt inte att sova. Alkoholen hjälpte inte heller som den brukade. Usch! Jag tar en halv varje kväll, men jag undrar om jag inte fick i mig lite mer igår för jag var helt väck när jag vaknade i morse. Kände mig ordentligt bakis och såg ut som en vampyr i ögonen igen. Kall dusch, ögondroppar och en resorb igen, precis som innan dessa 40 dagarna. Fast jag vet inte om det hjälpte. Har varit trött och seg hela dagen. Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Flaggeländet sitter faktiskt kvar, lite intrasslad i sig själv och på sned precis som jag. Haha!

Lev väl och tänk possitivt där ute

Idag har jag känt ett lugn, trots att jag varit trött. Jag har nog landat i diagnosen och kommit fram till att testa medicinering. Jag har ju inget att förlora och hoppas att det påverkar min "missbrukarhjärna" på ett positivt sätt. Kanske om jag får mindre "kaos" i hjärnan, så lockas jag inte till att "samla mig" på eget bevåg. Och funkar det inte, så har jag testat. Ha en fin torsdagskväll - nu skiner solen :)

...för dina fina ord, det värmer, jag förstår inte riktigt hur jag kan vara viktig för någon men jag måste nog försöka jobba med mitt självförtroende och försöka lära mig tycka om mig.

Var på mötet och det är ju alltid upplyftande att träffa lite folk.
Jag mår något bättre men ändå inte bra, men har ändå fått ändan ur vagnen och köpte jord så jag kan plantera om plantorna.
Blommorna jag beställt hade kommit så jag hämtade dem, men momsen är inte fixad och den ska va inne i morgon. Tror jag nollar och spar allt till nästa månad, jag sa det till mannen och han hade lite protester men såg väll hur jag såg ut så han sa att det går säkert bra. En sak vore ju om det vore en stor firma men den är på väg att läggas ner så det är inte så mycket ut och in i den längre, så ingen större skada skedd. Jag tänker att i juni då momsen ska in igen så mår jag säkert mycket bättre och då är jag mer rustad för att ta tag i saken.
Nu tog mannen med sig kuvertet till posten som jag skulle skicka till gbp mottagningen, så loppet är kört för att ändra det nu, nu är det bara att låta allt ske och hänga med.
På torsdag ska jag på provtagning som sen ska utvärderas av gbp, är ju orolig för att det har hänt med min lever jag hoppas verkligen att det inte blivit nått fel på den.
Nu är det lite matlagning och sen soffhörnet med en kopp kaffe och stickningen.
En dag i taget!

Vinärgott -hur har det gått?

Barcelona2017 - jobbigt, men bra att din kollega gjorde något!

Själv har jag sista kvällen med barnen. Har hällt upp ett glas vin. Och druckit hälften på 2 h. Har lovat mig själv att stoppa där och tror faktiskt jag håller det. Att inte dricka alls kändes omöjligt..

Vad fint att du hittat hit och genast funnit någon i liknande situation som du befinner dig i! Har finns berättelser och en stor generositet bland användare som delar med sig. Om du vill kan du starta en egen tråd, ibland tar det tid innan trådar får fart. Att göra precis som du gör nu: vara aktiv i en annan tråd är ofta ett bra sätt att få igen en egne tråd. Igen, Välkommen!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gisses så jag känner igen mig i dig....