Senaste kommentarerna i forumet

vill säkerligen inte åka på behandling. Det är ju ett hot. Inte alls ovanligt att tankar på att klara av det själv dyker upp nu. Se tillbaka på hur det egentligen sett ut. Tror du att du klarar av att vara nykter på egen hand?
Kram!❤️

är numera i regel fem veckor, har jag för mig. Sedan kan det bli längre beroende på behov. Känns säkert som en evighet just nu men det är ingenting i jämförelse med alla de år vi varit aktiva. ❤️

A-dörren med en jäkla hård smäll.
Det är verkligen inte värt det!

Kram igen

Sist var det ju kanske inte direkt A som stökade utan att du drog i dig en massa sömntabletter samtidigt och inte hade koll på det.
Det var ju inte bra. Direkt livsfarligt. Så nej nej nej. Skippa de bra tankarna kring A. Det i sig leder till annat skit.
Så skit i det. Konsekvenser, långsiktiga - kortsiktiga, antar att du och din terapeut har pratat om det.

Kram

MM

Hej,
Att stå bredvid någon som är sjuk i sitt beroende är extremt på alla vis. Han sörjer gissningsvis sin förlust just nu. En sorg över att förlora sin allra bästa vän, tryggheten. Kommer ut i ilska och frustration. Du kan bara rädda dig själv i detta nu. Hur lång tid det tar innan han når sin insikt går aldrig att svara på. Det du beskriver låter inte som en person son innerligt förstått att han är sjuk i sitt beroende. Du behöver tänka på dig själv just nu så att du inte själv går under. Att du satt stopp och sagt att det räcker nu, visar på kärlek och omsorg om honom. Tyvärr inser vi inte det när vi är sjuka.
Jag upprepar mig men ta hand om dig!❤️
Kram Ellan

Jajamen jag hänger här i Sober Bar ikväll med och har det bra med min alkoholfria dricka. O'boy och Cola Zero på menyn ikväll ;D
Haft lite positiva tankar på A sista veckan, inte bra såklart men kanske ett nödvändigt ont att få lite sug då och då,
men jag hänger fast vid min nykterhet. Börjat fatta att det tar ca. 20 minuter för ett sug att dra över och det kan man ju stå ut och
inte gå på impulsen.

Kram fina för att du undrade <3

Är det alltid fyra veckor för alkoholberoende eller varierar det efter person?

Vad krävs för att en förälder ska blir av med vårdnaden? Jag vill verkligen ta chansen till behandlingshem och där vill jag kunna vara helt ärlig. Men sanningen är hemsk så jag är rädd att de också ska göra en anmälan.

Jag vill verkligen kunna vara uppriktig och ärlig, det är superviktig i behandling... Men jag är så himla rädd vad som kommer hända om jag gör det? 3 orosanmälningar har jag redan pga att jag varit för ärlig. 2 från min terapeut och en från ett sjukhus. Jag vet att personerna är skyldiga att anmäla när det är barn med i bilden, jag förstår det. Men vi lever i ett speciellt familjeliv. Basicly så är jag rädd att jag förlorar vårdnaden och den istället går till sonens biologiska pappa som varit frånvarande sen födseln och nu påbörjat helgumgäne. Då skulle sonen förlora "riktiga pappa" som han säger själv om f.d sambon...

Är på en stor fest där spriten flödar och jag är nykter. Det kom ett sug tidigare i kväll, men det försvann faktiskt ganska snabbt. Just nu har jag tagit en paus från allt skrålande och tjoande och tagit min tillflykt ut i bilen. Skönt!

Som sagt så är jag mycket förvånad över att suget försvann så fort.

Många har frågat mig varför jag är nykter och inte dricker som vanligt? Fanns det ingen som maken och jag kunde åka med? Varför tog ni inte husbilen så jag också kan dricka i stället för att köra? Jag har svarat ärligt och talat om att jag är fruktansvärt trött på att vara marinerad. Trött som fan på alkohol och alt vad det innebär för min egen del.

Älskade maken har varit orolig över hur jag skulle hantera denna kvällen. Han har haft dåligt samvete för att han har intagit alkohol. Jag har talat om för honom flera gånger att han gärna får dricka i goda och glada vänners lag utan att vara orolig för mig. Detr så skönt att han inte har problem med alkoholen som jag har.

Jag kan faktiskt skratta och dansa utan alkohol i kväll och mår bra. Antagligen kommmer fanskapet till följeslagare i morgon med förnyad kraft, men idag är jag på dag 42 och det blir fem veckor i morgon.

Skör om er och ha en trevlig kväll där ute

Fyll tomrummet som blir av att inte dricka med något som du tidigare intresserat dig för. Vänta inte på motivationen, bara gör!
Se till att boka upp dina dager med aktiviteter anpassade efter din förmåga - och - intressera dig och för något för personer i din närhet. Att föra något nödvändigt, nyttigt eller glädjande för andra minskar skuld- och skamkänslor som ofta förljer i alkoholens spår. Jobba på självrespekt och omsorg både om dig själv och andra. Fokus utåt tar fokus från den egna ångesten och måendet.
Frisk luft och rörelse hjälper kroppen att återfå den fysiska balansen.
Kram

...d v s att du är alkoholberoende och inte kan dricka någonting. Även om det kan gå bra med en öl eller två några gånger så handlar det inte om att du gick för fort fram när det trappades upp igen sist du provade, utan det handlade om att din hjärna har programmerats om och att du inte kan dricka normalt eller måttligt. Att du haft delirium är en stark markör för beroende, man måste ha druckit sig till en ordentlig tolerans och konsumera stora mängder för att drabbas av det. Endast alkoholberoende personer kan dricka sig till delirium.
Med eller utan hjälp måste du låta bli att dricka om du vill fortsätta vara en bra pappa annars kommer soc till slut ändå att kopplas in. Hur du slutar spelar ingen roll, och om du tror att du skulle klara det på egen hand är det kanske det steg som är lättast för dig att börja med om rädsla för soc är ett hinder. Klarar du inte det behöver du hjälp, för din och din familjs framtid.
Och att söka hjälp, vara öppen med sitt problem och visa vilja till förändring är ett tecken på insikt och god föräldraförmåga. Insatsen från soc kommer inte i första taget bli att ta din son ifrån dig, utan att stötta dig. Målet är alltid att först hjälpa föräldrarna.
Jag har själv varit helt öppen med mitt alkoholberoende trots att jag inte ens varit anledningen till våra kontakter med soc, (då det gäller min tonårsdotters eget beteende) för att ge en fullständig bild av familjeförhållandena för dotterna skull. Det har aldrig vänts emot mig. Man har sett alla de andra egenskaperna och det faktum att jag är medveten och vidtar åtgärder för att hålla mig nykter.
Var ärlig mot dig själv och om du känner dig trygg med det, var även öppen och ärlig mot din omgivning.
Kram

Var hittar jag din tråd? Följer gärna dig. Ha en fin kväll!

Var inne på Addes tråd innan. Har följt er båda av och till. Hoppas att finna det ni funnit. Det är ju en lång kamp och när en minst anar och slappnar av, så är A-monstret över en. Jag är tacksam över att du tar dig tiden att titta in och dela med dig av dina erfarenheter. Det ger ett hopp om att det går, även om jag inte vill belasta dina axlar med att vara en förebild. Det kan ju vara på både gott och ont, beroende på vilken personlighet man har. Tänker mig att dina axlar bär, annars skulle du inte orka skriva och berätta här så länge. Allt gott till dig!

När det känns bra att sluta. Det finns bara i tanken. När jag bara har fixat ditten, datten. När bara den här festen är förbi, när jag bara har fått smaka på just den här sorten en sista gång. Nej, nu är det extra jobbigt här, så jag måste klara av detta innan, sen så. Jag förstår och känner igen. Den dagen när det är exakt bra att sluta - den kommer aldrig. Det finns för mycket i våra liv som vi behöver ta hänsyn till och ev A för att inte vara skakiga, nerviga, irriterade osv just då. Jag vet inte hur länge jag har skjutit upp ett totalt avslut sen mitt senaste återfall, som snart börjar bli "evighetslång". Samtidigt förstår jag att det finns tillfällen då det funkar mindre bra. Jag hoppas att du och jag hittar vårt tillfälle innan dagarna går. Jag hoppas att komma tillbaka till total nykterhet... Igår ;) Men, just idag lockade glaset med rödvin. Även om det "bara" blev 2, så vet jag att det underbygger min nykterhet i längden. Gissa om jag känner mig dum? Som utsätter mig för kampen - igen och igen... Det är väl därför det är en sjukdom. Det tar över hjärnan och slänger ut den någorlunda kapabla kaptenen bakom styret och ersätter med en halvt vettvilling som följer varenda känsloläge man hamnar i. Kaptenen ropar förskrämt i bakgrunden:"Nej, vänta, åker ni ditåt, riskerar ni att gå på grund!". Vettvillingen skriker i ett asgarv tillbaka:"Fan heller, jag vet vad jag gör. Jag gör precis som jag vill! Ingen bestämmer över mig. Muohahahaaa!" Vart bär det i slutändan då? Nja, det beror på hur snabbt kaptenen kan återta kontrollen igen. Kram!

...är lugn. Men känner att det är tur att vinet är kvar på bolaget och inte hos mej.

...är lugn. Men känner att det är tur att vinet är kvar på bolaget och inte hos mej.

Hej igen!

Det har gått ganska bra. Har inte druckit något hittills. Sov dåligt de första 2-3 nätterna, men sover gott nu. Magen är i ordning (så ordnad den nu blir, jag har magproblem som inte är alkoholrelaterade också). Lite stissig de första dagarna men det har också släppt. Ingen direkt abstinens att tala om.

Igår var jag på pokerkväll med kollegor. Köpte ett gäng alkoholfri öl och tog bilen. Hade betydligt roligare än jag hade väntat mig!!

Låter ju skitbra, eller hur? Nä, det är såhär det brukar vara. Även om jag hade trott att det skulle vara lite tuffare den här gången eftersom våren varit rörig. Det riktigt svåra börjar nu - när min inre röst viskar att: "Om jag kan kröka som jag gjort de två veckorna innan förra helgen, och sen sluta utan värre slit än så, då har jag ju inget problem. Varför hetsa upp sig? Det är lördag. Några öl har du förtjänat. Du har varit jävla bra den här veckan!"

Har läst dina inlägg i flertalet år, med litet uppehåll. Jag beundrar hur du fortsätter att berätta och inge hopp. En dag kanske jag kan få det du har. Har hört många gånger detta på AA, men jag har nog svårt att ta till mig det som kommer i ord. Lättare med skrift :)

Hej
Du undrar hur du skall göra och jag är övertygad om att du måste ta hjälp mot alkoholen. Beroendemottagning eller liknande. Kanske till och med ett behandlingshem något som kanske "socialen" betalar och då visar du ju att du tar dina problem på allvar.
vänligen
Ikaros

Så klart att du klarar detta! Och vi är många i samma sits. Dessutom är det helvetiskt svårt för anhöriga, som inte kan förstå, utan bara ser hur vi far illa i deras ögon. I vissa fall gör vi omgivningen illa, beror på helt var och hur vi är i missbruket. Jag har haft massa varianter av mitt drickande, dock aldrig blivit arg och våldsam. Haft långa perioder av nykterhet också. Just nu säger mina blodvärden att jag är en måttlighetsdrickande, men mitt förhållande till alkohol är stört sen länge. Fortsätter jag, så kommer det gå utför. Just nu är det lätt att lura sig själv att det inte är så farligt. Men jag vet hur det var när jag drack starksprit dagligen för 6 år sen. Hur skadad jag var när jag slutade. Hur ont det gjorde i hela kroppen och själen. Hur jag trodde att jag aldrig skulle bli "hel" igen. Jag förstår hur svårt det är och jag förstår hur knepigt ens hjärna resonerar och hur en plötsligt har gett vika och sitter där med ett glas. Fastän man bestämde sig, att aldrig mer... Jag förstår också hur en inte kan riktigt se och förstå hur det påverkar ens nära. Jag tänker att jag drack ju inte så mycket, jag gjorde inget dumt, sa inget knäppt. Jag gick ju bara och la mig. Tyvärr kommer jag aldrig att riktigt kunna förstå anhörigsidan, för jag har flyttat ut mina gränser till något jag aldrig fattat eller accepterat när jag var yngre. Jag brukar tänka på vad mitt yngre jag skulle sagt till mig idag. Då förstår jag litet. Jag tycker att du är stark som fortsätter att kämpa, istället för att ge upp. Det finns många AA-grupper med olika inriktning. Ingen säger att du behöver tro på en Gud, utan en högre makt, som du själv bestämmer vad det är. Testa vidare och funkar inte det, så kanske det finns andra grupper som ger en gemenskap som hjälper på vägen. En bekant fann utvägen hos en grupp buddister. Viktigast är att slippa känna att vi kämpar på i vår ensamhet. Det blir så lättare när vi hjälps åt. Förlåt för min långa text! Kram

Tack för dina varma ord, känns så bra att bli förstådd och lyssnad på härinne. ?

Tack för inlägg :) Peppar mig över att veta att jag inte är själv. Idag har jag varit duktig och mindre duktig. Tränat - in i vassen så skönt, även om jag ibland svackade i sinnet. Är rätt otränad jämfört med förr. Var ute och åt finburgare igen. Tog ett glas rött. Mustigt, litet strävt, inte alls i min smak. Men, fick smak på mera och tog ett glas rött till. Alldeles för sött denna gång. Där fick mina smaklökar nog, tillsammans med en alldeles för mätt mage. Jag är egentligen mer åt det vegetariska hållet, men har haft ett burgar"tvång" på sistone. Snöar in på vissa saker i veckor. Ett tag åt jag säkert 1 kg paprika varje kväll, sen välling, morot, sallad, popcorn osv. Vinet var onödigt, som småspindlarna i drömmen, som hotar sig växa till monster om jag inte ser upp. Jag förstår att detta är en livslång kamp. Ena dagen är jag så säker på att jag aldrig ska dricka mer, att jag ska äta bra, träna regelbundet. Jag slutade med min intensiva träning för x antal år sen, då jag plötsligt började få ordentliga hugg i mitt ena öga. Första gången sprang jag ut från passet och trodde att jag fått hjärnblödning. Senare har jag läst mig till att det är något som kan uppkomma i sällsynta fall p g a av för mycket träning. Tyckte inte jag tränade så mycket. 5-6 ggr i veckan. Och varierad träning dessutom. Jag har sprungit kanske 2-3 gånger sen dess. Jag kör inte bil, så cykeln har varit mitt färdmedel, om inte längre sträckor åt gången, ca 5-6 km enkel väg. När huggen i ögat kom flera ggr per dag visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Sakta försvann det som varit min motivation i vardagen till ett nyktert, friskt liv. Jag ringde en gång till vårdcentralen som lät bekymrade o hänvisade mig till en ögondoktor som inte hittade något. Jag lät saken bero och hoppades på det bästa. Var trött på att springa hos doktorer som klappade en på huvudet och sa att allt såg bra ut. Tills någon kom på att ta några prover som visade att bisköldkörtlarna var ur funktion. Därefter följde en kamp om att få tid till en operation. Köerna var långa. Mitt drickande beror inte på detta, men det har allt att göra med min nykterhet. Jag kämpar mig tillbaka, men det är så lätt med snedsteg när jag väl börjat med dem. Ska definitivt träna imorgon igen. En annan bisak som uppträtt efter allt - när jag tränar och blir röd, så får jag ett Harlekinansikte. Ena halvan av ansiktet blir knallrött, förutom den sida, där jag hade min ögonvärk. Nog gnällt nu :)

för efterlysningen ! Den värmer !!
Jag har det en aning stressigt just nu inför stundande, efterlängtad, operation så jag har prioriterat hårt för att hinna så mycket som möjligt innan. Jag mår bra men har lite problem med ensamheten. Värre blir det då jag får körförbud under konvalscensen :O

Kanske skriver mer då :-))

är det skönt att man kan få ömmande muskler på naturlig väg ?? :-))