Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte ensam! Här är vi många som, precis som du, har vinet som snuttefilt. Jag är gift, och både jag och min make dricker för mycket. Det har definitivt gått ut över våra älskade barn. Trötta, griniga föräldrar som inte orkar gå upp på helgen etc.. Är vit sedan en dryg månad. Jag planerar för ännu en. Jag kommer att ha ännu en vit månad, det bara är så. Det går! Känn efter vilket stöd du behöver, var inte rädd för att ta hjälp. Läs och skriv här! Det har hjälpt mig enormt!

Hej,
Vinet var länge min bästa vän. Drickandet eskalerade och jag behövde mitt vin för att orka med vardagen. Det var så ångestfyllt och skamligt och ändå fortsatte jag. Jag har oxå barn men är gift och försökte länge dölja mitt drickande. Jag har varit nykter i 13 månader nu och mår riktigt bra. Visst har jag sämre dagar men jag tänker att jag ska leva livet på livets villkor och inte på mina egna. Ofta är det underliggande saker som får oss att välja (?) ett sätt att fly. Alkohol är ju så lättillgängligt och det är en extremt bra ångestdämpare, för stunden vill säga. Att erkänna för sig själv att drickandet är ett problem är ett bra första steg. Sedan behövs det lite mer för att orka stå kvar. Stöd härifrån, samtalsterapi, vänner eller kanske AA. I mitt fall blev det så att jag till slut åkte iväg på en behandling, en fantastisk sådan, och nu går jag på möten. Viktigast för mig dock är att jag ger mig själv tid till återhämtning och vila. Stress är livsfarligt för de flesta och att då avhålla sig från drickandet som är en "enkel" lösning för stunden kan vara svårt.
Stor kram Ellan!?

Det var en märklig slump... med namnet.
Men tack snälla. Jag ska verkligen tänka på det du skrev. Att jag kan. Jag har ju byggt mycket av mitt liv på att klara det ingen annan kunde inom min nisch! Verkligen, tack!!

Mitt nickname avslöjar mig. Jag älskar vin, dricker också vin nästan varje kväll, själv, eller rättare sagt gjorde. Jag har ändrat om mina ovanor, mycket mindre vinpimplade sedan jag hittade till detta forum. Men trillar dit ibland forfarande, är också bakis på jobbet ibland, det är superångest! Jag har sett till att inte ha vin hemma, för har man vin hemma då är det så lätt att gå dit och krana på och det blir inte ett glas.... Det är lättare att hålla sig borta från systembolaget. Jag njuter av när jag är nykter och framförallt på morgonen när jag vaknar. Jag brukar också spela upp den klassiska filmen, jag tror som sagt att det bara ska bli ett glas, kanske ett och ett halvt, men innerst inne vet jag att det blir en hel flaska, jag försöker se detta framför mig, hur flaskan är tom och hur jag vaknar med ångest och bakiskänsla. Läs och skriv här, det hjälper! Alla här på forumet är så vänliga och ingen dömer!!!

Är inte heller beroendeframkallande. Tex legigan. Det är dock "bara" insomningstabletter men det kanske kan duga?

Hemskt med en syster som man inte kan lita på! Det är liksom det optimala sveket att inte stå upp för sina syskon.
Det måste rubba tryggheten att inte kunna lita på att syskonen ställer upp för en. Jag förstår att ni fick bryta kontakten, ett sådant svek måste vara omöjligt att förlåta.

NykterDHyperD? Nääää, blir ju fel ...AntialkoDHyperD? Krångligt....AwesomeDHyperD...för långt...ApelsinjuiceDHyperD?
Asch, nu blev det överdrivet igen??

Tack snälla! Fint med era reflektioner!!:-)

Det är bra att vara ärlig, och skriver man ned det så blir det enklare att få en överblick över det hela.
Visserligen dricker jag inte flera dagar i sträck när jag dricker, men det beror nog mest på att alkoholen tar slut. Brukar kunna dricka från kl 15 tex och sen hålla på till kl 07 dagen därpå. Efter det brukar jag somna, för att sedan sova hela dagen och natten och sedan vara sängliggande även dagen därpå. Ibland känner jag att jag vill dricka och bara släppa alla spärrar, göra allt det där som jag inte gör som nykter.

alltså det vi är beroende av alkohol, mat, spel, skärm osv informerar oss om läget. Ju mer tankar kring tex alkohol, desto värre är det. En icke-beroende persons tankar kretsar inte kring alkohol. Hur/när/var ska man dricka osv. Även om man inte dricker så handlar tankarna mycket om alkohol. Att acceptera och vilja göra förändringar som krävs är lösningen. Kunskap och information om beroendet är redskap som gör att vi lyckas. Bra att du klarat helgen. Fortsätt så och ta hand om dig och sonen... Kram

...vilken kämpe du är. Det finns många beröringspunkter mellan oss känner jag. Ditt intresse för trädgård och djur delar vi.
Känner så igen mig i vissa situationer.
Det där med medicinsk yoga har jag också testat på och känner att det är något för mig, ska ta upp det, tack för inspirationen.
Mobbing har även jag utsatts för och en del av det skyller jag på en av mina systrar, hon kunde dra igång klasskamraterna mot mig vi gick i samma klass trotts att hon är 1 år äldre än mig. Hände det mig något så var det inte mig hon tog i försvar utan höll med de andra. Svartsjuka har i alla år även i vuxen ålder förföljt mig trotts att vi är vuxna. Men nu har jag ingen kontakt med henne tror det är 10-15 år sedan och jag har ingen längtan efter att ha någon kontakt heller. Det gick så långt att jag var tvungen att ta hjälp utifrån i vår relation och den terapeuten sa, "jag brukar aldrig säga till människor att ta avstånd från varandra, men i detta fall gör jag det, för din skull så att du kan må bra i dig själv" på den vägen är det.
Vilken härlig semester du planerar, låter verkligen härlig. Hoppas verkligen att det blir en så bra som du önskar.
Kram och ha en bra dag!

Förstår att du är vansinnigt arg på din mamma och känner dig vanmäktig. Men nu kanske hon äntligen kommer till insikt? Och får den hjälp hon behöver? Hur är det med din lillebror, klarar han sig själv nu? Fortsätt skriv här och berätta hur det går. Forumet är ett bra sätt att tvingas sätta ord på vad man tänker och känner. Och glöm inte - din mamma är ansvarig för sitt liv, och du är på inget sätt ansvarig att reda upp det här. Men du kan förstås stötta din lillebror om han är mottaglig för det.

Skönt att höra att det finn fler som känner så här, det är så jobbigt när man inte kan få må bra inte ens då man slutat ta A.
Hoppas jag också att detta snart ska gå över.
Drömmarna är så fruktansvärt jobbiga och jag förstår ju att det undermedvetna vill säga en del till en själv, det är nog viktigt att försöka lyssna och lära.
Just nu har jag fruktansvärt ont i njurarna, vet inte vad det står för, har haft det i några dagar, är nog dags att jag söker för det om det inte går över under de närmaste dagarna.
Ja hoppas verkligen det är obefogad rädsla.

Något som är positivt i alla fall, är att jag har börjat komma ur den förlamande känslan som jag haft stort sett sen vi kom hem från Spanien, jag har börjat kunna skriva här igen på ett djupare plan, trodde aldrig att jag skulle klara det. Har sån stor skam och skuld i kroppen så jag trodde inte att jag skulle kunna vara till någon hjälp för andra då jag inte ens kunde hjälpa mig själv.
Sinnituss nu jobbar vi på och önskar dig också en fin dag.

Hej Troy, ser att du tagit en alias som var lika som en kille hos dr Phil för ett tag sen, En idrotskille som hade varit superstjärna i sin sport men som efter framgången inte fick den uppmärksamheten som han ville, då tog han till drogerna. Vet inte hur det gått för honom, men det var fruktansvärt illa då jag såg programmet, såg du programmet? Jag vet att han fick hjälp på många sätt, förhoppningsvis mår han bra i dag.
Att söka stöd utifrån har du ju börjat med nu och det är kanon, här finns massor med öron och förståelse, skriv och läs det har hjälpt mig. Men har man kommit så pass långt i sitt missbruk så kanske det är viktigt att få hjälp av kunniga personer, kanske avgiftning på ett vettigt sätt. Att sluta tvärt kan ge svåra biverkningar och då är det bra att vara där det finns kunnig personal som har varit med förr och kan hjälpa på rätt sätt.

Jag har en liten tanke. Hjärnan våran blir ofta provocerad av ordet Inte. Den hör det tvärt om. Du kanske kan lägga om tanken till något annat tex "I dag ska jag sova utan alkohol" m.m sen att du är arg på dig själv läser jag ju och det är ju iof bra början. Men försök tänka snälla tankar om dig, Du behöver ta väl hand om dig, du är din bästa vän, det är den ena vännen som finns i hela ditt liv från vaggan till graven. Var rädd om dig.
Kämpa på och ta hand om dig!

Känner igen mig i att mest känna ångest i nykterheten. Jag hoppas och tror att detta kommer att ge med sig, men det gör det inte mindre jobbigt just nu.
Drömmarna känner jag också igen och känslan de lämnar kvar när man väl vaknar.
Jag sökte hjälp via vården just för att slippa prata för mycket med min man. Jag vill inte bli övervakad hemma men det är ganska skönt att ha någon utomstående som håller lite koll. Jag var också orolig för att alla organ tagit skada och det är skönt att få det kontrollerat så att man vet. Kanske är det ju en helt obefogad oro.
Önskar dej en trevlig dag!

för din hälsning och medkännande. Värmer :) Har tagit det väldigt lugnt idag. Hoppas du fortsätter på din fina väg, som du redan kommit en bra bit på.
Kram

Ditt medberoende som talar.
Jag i alla fall var lika beroende av min alkoholist som han var av alkoholen.
Det blev liksom en katten på råttan, råttan på repet.
När jag var ifrån honom som särbo så hade jag ett konstant sug efter att få vara honom nära och höra av honom,kolla honom osv.
Inte alls friskt och det tog länge att förstå att jag var lika sjuk som honom.
Nu går jag på alanonmöten och håller sakta på att frigöra mig själv och bli starkare som egen person.
Men det är en lång och mödosam vandring.

Vad roligt och stort grattis till att ni planerar för det. Barn är det bästa som finns. Finns inget större.❤

Känner samma som du,avsmak för alkohol efter allt som hänt, trots att hjärnan ibland försöker säga annat.

Tack Soc-tanten:)
Va tom så att sambon tyckte vi borde gå den vägen för att få hjälp. De kan ju detta...
Men ändå glad att det ännu inte behövt gå dit:)!

Sitter här nu och och längtar tills det normala livet börjar:)
oron för att man ska må skit gå över.

Har verkligen gått över förväntan de här dagarna men klart man sitter lite på helspänn för att man ska må ännu sämre.

Längtar tills man bara kan ge sig ut på allt man vill utan att tänka på välmåendet:):)

läst din tråd och du har det verkligen kämpigt. Är inte riktigt i din situation, men känner verkligen
med dig, men har också ett a beroende med allt vad det innebär.
Önskar bara att du ska kämpa på stå på dig så ingen annan gör det.
Ta hjälp där du kan och lyssna på dem som ger dig stöd, inte dem som trycker ner dig.
Härligt att du trotts feber och ditt mående kan känna denna kärlek för dina barn och jag hoppas att du tar hand om dig i dag
och nästa dag.
Kram och jag tänker på dig.

kan fungera på vissa personer med sömnsvårigheter (och/eller depression), eftersom det innehåller agomelatin, ett melatoninliknande preparat. Är inte beroendeframkallande.

har man, mig veterligen, slutat med för länge sedan, eftersom det visat sig verkningslöst. Antabus ska man ta i samband med en pågående vårdkontakt. Den är enbart ett stöd, inte en lösning. Så jag är enig med dig AlkoD (snart dags att byta nick, förresten....?)

..har en riktigt bra energi i dag :-) Kör på, jag blir också nykter i dag!
kram på er!!

Dina ord värmer och jag behövde dem verkligen just nu. Vist är det så att kroppen får vila, men jag är ändå rätt orolig.
Men ändå blev kvällen rätt ok i alla fall, jag la mig med en lyssnarbok, den Dionysa skrev om och den är riktigt bra.
"Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederqvist. Tankevärt och väldigt intressant.
Så jag domnade bort en stund på slutet, men så tog jag bort lurarna och somnade skönt.
Men nattens drömmar har åter igen varit jätteotäcka. Drömde att min älskade hund blev ihjälbiten av en varghund och jag hörde
hennes hemska skrik blev nästan verkligt igen, hennes skrik ligger kvar i kroppen på mig.
Vet inte om det är mitt eget förtvivlade inombords skrik som jag överförde till hunden i natt?
I dag har jag fixat så jag har nått att göra och förhoppningsvis behöver jag inte tänka så mycket på mig själv.
Ha en bra dag alla kämpare.

Jag känner igen mig i det du beskriver. Mycket. Har också ADHD.
Jag undrar om du äter medicin för ADHD?
Jag har blivit hjälpt av den. Stor symptomlindring i tankekaoset, humörsvängningarna och impulsiviteten. Men framför allt när det gäller behovet - begäret - efter alkohol som jag ofta använt för att få radera hjärnan, få undan paniken och kunna känna avslappning i hela kroppen.
Jag använder också träning som recept för att hålla mig nykter och för att hålla ADHD-symptomen hanterbara.
Om du inte provat medicin, eller bara provat någon som inte funkat för dig, be om att få prova en annan, eller ändra doseringen. Kan vara värt mycket.
Kram