Senaste kommentarerna i forumet

Det gör vi! ❤️

3 glas vin. Kanske ett fjärde. Men några gånger per år dricker jag till jag somnar. Hinner porrsurfa en massa. Vaknar dagen efter med ångest som sedan sitter i. Det är inte värt det. Men hur hantera att sambo klarar lagomdricka. Attt när jag umgås med nära vänner så är det ofta öl/vin eller sprit involverat.
Har tänkt att helt sluta med sprit.
Någon med egna erfarenheter som kan ge råd?

en paus för att jobba med mig själv ett tag. Jag har varken lust eller ork till något annat just nu. Ändå måste jag ju, jag åker till USA på lördag och behöver förbereda mig, dessutom har jag andra saker som står på kö. Jag önskar att det fanns något ställe man kunde åka till för att fokusera på sig själv ett tag. Det senaste behandlingshemmet jag var på var ett perfekt ställe för det, i den situation jag var i då. Idag skulle det nog inte vara optimalt att bo ihop med ett gäng människor som tar de första darrande stegen mot ett nyktert liv. Jag tänker mig någon form av helpension där man kunde bo en vecka tillsammans med andra alkoholister som har en tids nykterhet. Där skulle finnas diverse olika aktiviteter som man kunde välja att delta i, där skulle finnas platser där man bara kunde sitta och snacka, där skulle finnas en liten dunge där man kunde sitta för sig själv och filosofera. Bara att veta att alla runt omkring mig är i samma situation skulle innebära en enorm lättnad; inget ämne skulle vara tabu, jag skulle inte behöva hålla reda på vem som vet vad, vem jag kan prata öppet med och vem jag inte kan det.

Jag vet att det finns ställen där man kan snacka bort en stund, Länkarna är en av de organisationer som har den typen av verksamhet, men det känns inte tillräckligt plus att närmaste ställe är så väldigt långt bort härifrån. Det här har naturligtvis inte bara sin grund i att hunden sprang bort häromdagen, jag har nyligen fått en handfast påminnelse om hur mänsklig enfald, envishet och prestigejakt kan leda till svåra konsekvenser för helt oskyldiga medmänniskor, och jag är gruvligt besviken. Har vi verkligen inte kommit längre? Är vi så egoistiska och fokuserade på att kapa åt oss egna fördelar att även i organisationer som av tradition alltid har månat om den lilla människan, de svaga i samhället, har det elitistiska tänkandet helt tagit över? Vad har hänt med empatin? Vad får människor att totalt strunta i att deras jakt på makt och prestige drabbar dem som de är satta att hjälpa?

Jag är djupt besviken på vår art just nu och visst är det frestande att bara dra sig undan, att bli en eremit som sitter med korslagda ben på en bergstopp, högt över vardagens småaktiga käbbel, men det skulle nog inte fungera det heller. Allt det skulle resultera i är en värkande rumpa och stela leder. Jag skulle behöva träffa människor som bryr sig, som visar mig att det fortfarande finns lite hopp. Som så många av dem som finns här inne på forumet; tänk om vi kunde samla de många lysande stjärnorna här inne på ett hotell någonstans, för att i lugn och ro kunna diskutera allt mellan himmel och jord och komma hem med en ny syn på tillvaron. En utopi, jag vet, men nog hade det varit gott för själen. I stället ska jag åka till USA, enfaldens förlovade land. Suck.

Ha en bra dag!

....., doktorns order, diet, penicillinbehandling mot.....
Gäller att vara kreativ.
Sedan kan man alltid rusa till baren och be om sodavatten med is och en limeskiva. Vips minglar du med en "GT" och ingen ligger på med tjatet.

Lycka till!

Dag 6 torsdag, tänker på mönster och varför jag tar det första glaset efter en tids nykterhet. Och vad jag ska göra för att inte hamna där igen. Förra veckan drack må, on,to och fredag. Började på em och slutade på kvällen. Det blev minst 2 flaskor vin per dag. Och på torsdagen toppade jag det med öl. Ångest på lördagen = dag 1 för mig. Nu får det vara nog, tänker jag. Vill att det ska vara så iallafall. Tar jag första glaset så väljer jag några månaders drickande innan jag vaknar och slutar igen. Och så håller det på. Skulle vara skönt om det inte vore så. Mitt mål är att det inte ska vara så.
Anders 43, jag ser fram mot 3 månaders nykterhet igen och den sköna känslan som kommer då. Kämpa på

...hur räknar man? Senaste flaskan i måndags kväll.
Ingen matlust, konstant huvudvärk, svettas som tusan och hjärnan känns som bomull.
Jag SKA klara det här! Viktigare är kanske att jag VILL klara det här.
Livrädd för Valborg. Har inte kommit så pass att jag öppet vågar stå för valet av ett "nej tack" när det kommer bjudas på alkohol. Inte heller en bil att skylla på. Hur gjorde ni i början?
Solen skiner idag!
/Myrre

Separationen är något av det svåraste beslut jsg någonsin tagit. Jag har inga problem med ord när det kommer till föreläsningar, debatter, argumentationer, stå upp för mina åsikter. Slå på den starkare gör jsg utan tvekan och rädsla. Men att såra någon, även om det är på ett respektfullt sätt, är så svårt. Min största broms här är mina egna skuldkänslor, inte för att jag gör fel, utan för att det sitter så djupt. Jag står lätt upp för andra, men när jag följer mitt hjärta och lyssnar på mina behov, väljer mig själv, tvekar jag.
Jag antar att det just nu är "låta vattnet bära" och använda kraften framåt som gäller.
I många fall måste den medberoende lämna förhållandet med "sin" alkoholist. I mitt fall är jag alkoholisten som måste lämna för att kunna fortsätta vara nykter.
Så, separationen och träningen är mina två ben till frihet. Från medberoendet och beroendet.

Det känns bra att vara på detta forum. Känns även bra att jag har kommit till insikt, och detta känns som ett steg på vägen. Jag är högutbildad och har bra jobb etc, men ändå har det hänt att jag skolkat från jobbet, druckit en flaska innan träff med familj etc. Massor av varningssaker som tyder på att jag har ett ganska skevt förhållande till alkohol.

Men nu känner jag mig väldigt motiverad efter att ha läst i detta forum. Jag kommer att uppdatera er alla, men tror att min nyckel är att börja smått. Dvs. Aldrig. mera. ensam.

Kram

Härligt med virkade blommor, kan du inte sy eller virka ihop dem och ha den över en stol eller om de är jättemånga kanske du kan göra ett överkast :-)
Ser framför mig en helt underbar blomflora hemma hos dig. Varenda blomma representerar slitet du gjorde med dig själv just då.
Var rädd om dem, de påminner dig om hur du har jobbat och kämpat för att få tillbaka ditt liv.
Kram och god natt från en som har fått sug och tänker trotsa det och krypa ner mellan lakanen. :-)

Inte för att jag kan men jag fick ett ryck i början när jag slutade dricka.
Köpte massa garn, virknålar och kollade Youtube "how to crochet flowers".

Till slut lärde jag mig. Freakade in på att virka blommor. Så jag virkade och virkade.
I flera veckor virkade jag. Var sysselsatt med både hjärna och händer.

Jag har en hel kasse med virkade blommor i olika former och nyanser.
Hundratals. Har ingen aning om vad jag ska göra med dom.
Men det höll mig nykter. Det är huvudsaken.

Det var kanske inte du som skulle separera? Det är inte lätt att hålla isär allas levnadsöden ?

... är det du som står och berättar om din resa ? Det är jag övertygad om. Du har ordens gåva i skrift, säkert också i tal. Och du har en enorm resa bakom dig. Du kommer enbart mötas av kärlek efteråt ❤️ Men var sak har sin tid och fokus för dig måste ju vara separationen, och träningen förstås. Varmt lycka till!

Det är det jag roar mig med ofta och stickning också, det sysselsätter händerna.
Vi brukar också ta bilen och åka runt lite då jag blir deppig och inte vill göra nått alls.
det skingrar tankarna en hel del. Timmarna går och så kan man bara krypa ner i slafen.
Kram och vi fortsätter kämpa!

Hej ! Jag kan uppenbart inte komma ur mitt missbruk av cigaretter öl och vin . Jag kan säga att jag alltid haft en dragning till droger .. men inte anammat detta gränslösa förrän jag blev kompis med min granne .. som helt sorglöst drack varje kväll .. första året va härligt , fritt , glatt , kul ... men nu har det gått fem år och jag har blivit ett missbrukar-jag . Alkoholist helt enkelt . Det är något i huvet som gör att jag älskar det .. men jag har dåligt samvete p g a min dotter som är värd att ha en mamma som kan hålla länge ... vad är det för tomrum jag har ? Hur ska jag fylla det med annat ? Och hur gör ni för att bryta ovanan ??

...tror jag är det rätta. Känna efter, vad är det som gör att jag får ett sug just nu, sen bara vara. Jag tolkar det så även det som Pi skriver. Jag har än inte känt av det där hemska suget men jag tror att det kommer.
Jag känner att jag måste vara beredd på problem som kan dyka upp och orka stå emot då och ha ett handlingsprogram just när det händer.
kram tack MM.

Känslomässig berg-och-dalbana förvisso. Och att gå nykter genom den är ju ett gott bevis på att jag befinner mig allt längre ifrån den falska trösten.
Energin är hög och jag är medveten om att bromsen måste i snart. Läs om min helg i tråden Vidare livet.

Det slutade med en lång dusch och sen ner soffan. För att distrahera mig har jag börjat virka mattor!?! Jag är inte den typen som handarbetar, men fick denna idén i samband med kriget mot alkoholen. Detta har jag inte gjort sedan syslöjden i skolan och det blir inte perfekt men hjärnan håller sig sysselsatt.

Det blev en runda med bilen i kväll igen. Bra sätt att tänka på annat och titta lite på andras trådgårdar. Snoken har vaknat. Hehe!

Vissa stunder funderar jag på att få tag i en roddbåt och ro långt ut på någon sjö och kasta i årorna. Sen kan jag sitta där och inte göra något mer än att skita i allt och fundera. Hur jag sen ska komma i land igen har jag ingen aning om, men det där med roddbåt känns lockande. Skulle det ske så ska jag hålla hårt i årorna.

Den där känslan av stress och lite panik om att komma hem så fort som möjligt för att få något att dricka är inte lätt att få ordning på. Det har varit mitt mål nästan eller så gott som varje dag de senaste åren. När jag väl slukat en mugg vin rakt upp och ner eller något annat så har det varit full fart på mig igen. Jag blir inte trött av alkohol utan precis tvärt om tills jag rasar och är påtagligt berusad. Det kan vara därför som jag känner mig seg och energin fattas?

Hur som helst så har jag snart klarat 25 dagar vilket förvånar mig lite eller mycket. Börjar tröttna på detta jäkla sug och känslan av att bli jagad.

Framåt marsch i kampen mot alkoholen. Tänk positivt och så tar vi hand om oss.

Konstig dag idag - mår lite fuffens. Tror jag vet vad ingredienserna består av: Ett par delar "drastisk nedtrappning av insomningstabletter" samt en del "avsluta psykologkontakten hos beroendeavdelningen"?! Jag lyckades ju få till 1-2 ytterligare samtal med psykologen utan att behöva träffa en ny läkare (med alla mina farhågor). Vi avslutade på ett bra sätt - och min tanke är att jag skall söka mig till en annan psykolog/terapeut, utanför "beroendekliniken". Detta för att "lämna" - utan att för den skull låtsas som att det är klart. Bara ett avslut där - och känslan av att inte längre vara inskriven vid en beroendeenhet! Dock så berättade jag inte om det senaste fylleracet (kanske borde ha gjort det?) utan sade istället att jag numera inte dricker. Det är ju sant - även om det inte är hela sanningen. Därav ett visst obehag idag - vad hände med min ärlighet? Det känns ändå bra - vet inte om det hade varit bättre att berätta hela historien - jag har ju ändå fått en del verktyg för att motverka framtida återfall, även om jag tog ett för lite drygt 2 veckor sedan. Plump i protokollet - men ändå inte. Drar lärdom och är rätt säker på att detta var "det enda" i vår/ i år.

Är fortfarande lite "stissig" - men jag tror att det mest beror på abstinens från insomningstabletter. Jag får bara försöka leva med det, och inse att det blir bättre med tiden......

Det är svåra saker det här! Vad är hönan o vad är ägget? Precis som du så har drickandet eskalerat för min egen del, oftast när jag har druckit en del innan. Det föder ångest, som dämpas av mer alkohol. En riktigt ond cirkel. Samma sak med depression tror jag - svårt att säga vad som kommer först. Helt klart är ju att det förvärras av ett rikligt alkoholintag - även om det "hjälper för stunden". Jag undrar också vad som händer när hjärnan signalerar att den vill ha alkohol - även efter en lång period av "må bra"? Ibland tror jag: just därför! Kanske jag/vi inte kan tillåter oss/unnar oss det behaget, att det faktiskt går riktigt bra utan alkohol. Jag känner också igen det där "ljuset" som du skriver om efter 2-3 månader utan alkohol. Tror också som du skriver att det är jag/vi som träder fram. Man brukar prata om att börja med 3 nyktra månader - för att bli "sig själv". När jag sökte hjälp i somras så pratade även terapeuten om dessa 3 månader, och jag följde rådet.....-men drack ett par glas vin nästan exakt efter dessa månader. Dock blev det inte mer - utan hade en jättebra höst/vinter i stort sett utan alkohol, men rasade ner i slukhålet för nästan 3 veckor sedan. Nu kravlar vi oss uppåt, eller hur! Och du har rätt - jag har sett mitt mönster:-) Eller snarare delar av det - det är nog bara en pusselbit........ Kämpa vidare!

Vi hatar alkohol! Den förstör våra liv!
Vi får påminna varandra när A börjar ta över tankarna. Vi kan aldrig bli lyckliga som drickare. Som nyktra kommer vi orka vara de vill vill vara!
Kram??

Vad härligt pina lina! Vi kämpar ihop ❤️

Anders 43, grattis till 14 dagar. Läst din tråd. Tack för du skrev i min tråd. Jag har 4 återfall sedan jag började med att sluta dricka alkohol och funderar på om du har en plan( tips)för hur man kan göra för att undvika flera?

Anders 43, tack. Jag håller just nu på att tänka tillbaka. Minnas vad som hände och varför. Mönstret jag ser är att jag efter första glaset sakta börjar dricka mer. Sen varför? Förrut när bodde jag själv så trodde jag det var ensamhet. Men jag är inte ensam idag och när sambon varit bortrest så har jag köpt hem alkohol. Så det är något annat som gör att jag dricker. Jag har förr efter ca 2-3 månaders nykterhet upplevt att jag sett ett starkt ljus och känt inre värme och hört en röst inom mig. Mig själv kanske. Funderat på om jag då haft en depression innan. Och när den släppt så kändes det så befriande. 2 gg har det hänt sedan jag började att sluta. Så jag kanske använder alkohol som ångestdämpande. Och när jag dricker en längre period så får jag en depression. Eller kanske jag var deprimerad när jag tog första glaset. Sambon säger att jag blir glad och har inget emot att jag tar en öl eller två. Nu har hon inte sett att jag smyg druckit och själv verket druckit mycket mer. Jan till mars i år körde jag ett strikt kost schema då alkoholen i princip var eliminerad. Men sen tog jag två glas vin och en månad senare blev det 2 flaskor vin och några öl på en dag. Det var förra veckan. Nu är det stopp för denna gång.

Anders 43, jag har läst din tråd. Tack.
Igenkänning. Läst att du sett ditt mönster. Tror jag.

Välkommen hit :) så bra att du skriver! Det är ett bra beslut du tagit att sluta dricka själv och att använd detta forum. Fortsätt skriv! All lycka till!

Känner så väl igen det där med att man har ångest och att det känns som om " alla" vet. Arbetskompisar, grannar, folk jag möter i affären.... När jag är bakis efter en karatefylla blir jag nästan folkskygg, tycker att alla tittar på mig och vet hur jag varit under helgen. Och då är jag ändå en skapligt social person annars... Nej, det är inte värt att dricka helt enkelt. Så bra att du tagit beslut om att låta bli!