Senaste kommentarerna i forumet

och trösterikt att du inte avser att lämna helt. Jag ser fram emot ett och annat inlägg när du verkligen känner för det. Under mina år här har det även hänt mig att jag insett att jag skrivit mer för att - inte underhålla, kanske mer upprätthålla andra och då blir det fel.
Allt det bästa och lycka till med att hitta och hålla balansen i dill liv! / mt

Det gick ganska bra sist när jag var ute. Jag var väldigt sugen på ett rus när jag beställde första glaset (vin), kände mig glad och "på g". Men jag stannade ändå upp. Höll inte samma höga takt som de andra. Drack 1,5 glas vin, sedan en paus, sedan åt jag rejält med mat, drack vatten och en mellanöl till det. Sedan paus, efter det 1,5 öl (33 cl flaskor). Inga problem att bryta upp och gå hem. Lämnade kvar öl som kändes helt onödig att dricka upp. Hade jättetrevligt hela kvällen. Ingen ångest. Innan jag skulle gå ut läste jag allt jag skrivit här förut, det var lärorikt.
Ikväll då. Utgång igen. Först ses och ta nåt glas. Sedan spelning där det bara serveras folköl, bra. Hoppas att jag ska bli trött efter konserten och vilja hem. Men det finns en del vänner ute på stan som jag kan fortsätta festa med. Måste lägga upp strategi nu.
Hur ser er helg ut?

Soliga vårhälsningar till dej, vad skönt det låter. Fortsätt så, ha en vilsam och nykter helg!
Själv ska jag på spelning ikväll. Jag har inte planerat strategierna än eftersom jag inte är så festsugen men det är ju inget att lita på.
Trevlig valborg!

Hej
Jag undrar vilken drog du tar förutom alkohol?
Det finns all anledning för dig att sluta med alkohol eftersom du är på "det sluttande planet". Försök ta hjälp! Att skriva här är en bra början men du har också AA och beroendemedicinska mottagning att ta till. Kommunerna brukar också ha enheter för den som vill sluta dricka.
Du är absolut inte ensam och avvikande för att du har problem med alkoholen. Mellan 10 - 20 % av svenskarna har sådana problem. Läs gärna här på forumet och begrunda.
vänligen
Ikaros

Det låter helt underbart! Och logiskt och rimligt. Vårda din målbild ömt och längta allt du kan, så blir det verklighet till hösten.

Trötthet är ett väldigt vanligt symtom inledningsvis. Min sambo sov enormt mycket första veckorna, gäspade hela tiden, hade inte alls lika mkt driv att ta tag i saker. Men det har blivit mycket bättre! Dag 56 på söndag för hans del ?

fint skrivet!

Dag 7 för mig och det blir dag 8 och dag 9 då jag vet att vi har tidiga morgonaktiviteter under helgen.
I morgon bitti ska jag köra husbilen till drive in besiktning och då måste jag vara där före kl 6 på morgonen, då jag vet att det
kommer att bli en jäkla massa bilar som står i kö och ska in på besiktningen.
på söndag ska vi vara tidigt hos en bekant som fyller år, vi har ett par timmars resa framför oss och jag ska köra.
Så det går helt enkelt inte att dricka, så skönt.
Men min jäkel har bråkat på axeln, säger att om du tar lite på efm så är det ju ur kroppen på morgonen, m.m
Dessutom har jag varit fruktansvärt trött och varit dålig i magen. Fattar inte varför det är så här just nu, sover bra men så jäkla trött
orkeslös och vill inte nått.
Jag tror inte allt är A relaterad för jag har inte haft någon särskild abstinens denna gång, inte deppig på det sättet som jag var förut
inte nått annat heller. Men känner mig just nu lite deppig och ledsen, det kan iof vara a relaterat vad vet jag, eller våren.
Kram på er som orkar läsa mina rader. ha en skön helg.

..att du är så stark i dig och planerar framåt. Låter så härligt att planera livet för sig själv och sina barn.
Önskar dig verkligen att du får dina planer genomförda och få leva det liv som du vill.
Ha en fin helg du också. Kram

Klart du INTE är dum. Hjärnan är sjuk av ett beroende. Det har INGET med dumhet att göra. Och det vet du nog också, eller hur?

Ja, det är väl ganska tydligt att det brukar gå bra för dig att sluta. Dessutom brukar det ju gå bra och hålla upp ett par tre månader. Det är väl inte illa? För andra kan det här vara det tuffaste. Dvs att ta beslutet att lägga av och sedan orka de där första månaderna. Däremot verkar det lite svårare för dig att hålla kvar nykterheten sedan. Inte konstigt. Där är vi ju såååååå många andra som också faller. Men om du nu vet om dina mönster och vad som brukar hända, så har du också möjligheten att försöka bryta det här. Att redan nu från början ha en plan för hur du ska hantera dina tankar som du vet kommer om ett tag. Att redan nu skaffa dig verktyg och stå redo när svårigheterna kommer. Vad tror du att du behöver för att klara av att göra annorlunda den här gången?

Ha en trevlig fredag!

Klart det går att lära om Tjalle. Den mänskliga hjärnan är anpassningsbar. (Å det kom ju verkligen från rätt person! Som fortfarande ... men ja ja... nu handlade det om dig!). Tänker att du kanske skulle kunna försöka se det här elaka magsåret som en vändpunkt. Ett gyllene tillfälle att faktiskt försöka förändra på riktigt. Vad säger du om att kontakta beroendeenheten där du bor? Det är ju inte så att man kan förlora något på det. Eller hur? Som det låter på dig, så skulle du nog vara gott behjälpt av lite samtalsstöd. Allt för att inte vilja döva de känslor som kommer upp och samtidigt som hjälp för att orka med det som kommer upp. Vad säger du om det?

Ha en fin fredag!

Jag har en plan. Den har jag haft ett tag. Det verkar inte som om sambon kan se sitt beroende som jag ser det. Alltså han dricker när jag inte sover hemma. Jag vill inte vara sambo med någon som dricker a. Det äcklar mig, jag blir förtvivlad, förbannad, har inga framtidsplaner med honom då. Jag vill spara pengar till en kontantinsats till ett eget hus. Tror jag får ihop det till hösten. Har sagt till sambon tidigare om dessa planer och att jag vill ha ut lite pengar av honom med. Just nu finns inga hus till salu i området jag vill flytta till. Tror det kommer till hösten. Jag ska inte göra som dom andra gångerna jag flyttat. Slänga mig iväg till första bästa. Nu ska jag äga mitt boende. Mitt och barnens egna hem... Jag har lite önskemål som jag fantiserar om. Huset ska vara litet, mysigt, lättskött, bra pris, öppen spis, bastu( annars har jag bröder som kan hjälpa mig att bygga en). Lättskött trädgård. Småfix på huset gör inget.Jag är faktiskt ganska händig. Både våra små och stora barn vet om min plan. Jag har även sagt det till svärmor. Att om inte sambon vill sluta med a, så måste jag flytta för min och sonens skull. Svärmor har alltid stöttat oss. Oavsett vad det gäller. Hon förstår inte hela a-problematiken trots att hon i arbetet inom psykiatrin träffat många personer med beroende. T ex att man inte kan dricka varken lättöl eller folköl som beroende för att det kan trigga igång begäret efter mer a. Sonen går i skolan på orten jag tänker på, jag har vänner där som känner till mitt a-fria liv, vilket är väldigt viktigt. Ibland ser jag fram emot flytt oavsett sambons beslut. Han skulle ju kunna ändra sig efter ett tag och börja dricka igen. Nej, jag vill ha vitt och fräscht resten av livet. Vet att jag klarar mig bättre nu än när jag var yngre. Då var det viktigare att hitta ny partner. Nu är det inte så noga. Barnen är större och kan hjälpa till om det behövs. Känner att jag dras ner av sambons trötthet och tankar på a(som han förmodligen har) Jag vill ha glädje, skratt, nyktra vänner, och ett härligt umgänge med barnen. Varför sitta hemma och leva var sitt liv utan planer på gemensam framtid? Ha en fin helg <3 Kram

man kan lova att ta hjälp, man kan lova att själv ta ansvar för sin nykterhet och därmed avlasta barnen. Man kan tala om hur ledsen man är över det som varit men att det inte är någons fel. Det räcker långt för barn att veta att de inte är orsaken eller att det inte är för att de är mindre viktiga som man kanske svikit dem eller sina löften. Om de frågar mer kan man förklara hur beroende fungerar (om de är tillräckligt gamla). Tydligt och sakligt skapar trygghet. Barn ser och förstår en hel del, och precis som du gjort, fruhoppfull, är det bra att öppna upp för samtal utan att pressa eller prata mer än de själva vill för stunden. Vet de att det är ok att prata om detta gör de det när de själv vill och behöver.

Tittade på hus igår och blev väldigt taggad, bokade in mig på visningar och började måla upp bilder om hur det skulle kunna bli.
Imorse när jag vaknade slog det mig att jag missat en massa viktiga saker att tänka på. Min 18-årige son, t ex. Var ska han ta vägen? Husen jag har råd med är på runt 50 kvm och har bara ett rum utöver sovrum. Inte kan han dela rum med tre småsyskon. Och alla barnens möbler o grejer... fan. Hur ska jag tänka nu?
Måste bo kvar i kommunen för en del av min inkomst kommer från politiska uppdrag. I en annan kommun skulle det ta åratal om ens någonsin att komma upp i en ledande position i lokalpolitiken vilket är en förutsättning för att jag ens ska vilja engagera mig.
Jag vill inte bo i tätort eller lägenhet, min hjärna kräver skogen och tystnaden. Jag har inte råd med större hus än de jag tittat på om jag bor kvar i kommunen...
Hmmm. Moment 22
Hyra hus kanske?

Tog själv en paus i mitt bloggande för det hade blivit tvingande att skriva minst ett eller två inlägg i veckan och till slut fick jag nästan leta efter tillräckligt intressanta händelser "bara för att".
Spontana inlägg när andan faller på låter som en bra väg, mer avslappnad, om du börjar märka att det blivit mer av ett jobb än en ventil.
Ha det gott

för att ta en paus i skrivandet här. På senare tid har det känts mer som en plikt än som en hjälp, syftet med mina skriverier har i större utsträckning varit att underhålla andra än att hjälpa mig själv och det är knappast meningen med det här forumet. Jag kommer också att göra en del andra förändringar i mitt sätt att leva. Jag har byggt upp ett tämligen inrutat liv, en fast rutin som jag har hållit mig till vilket har varit en mycket viktig faktor i mitt arbete med att bygga upp en stabil nykterhet, men den har också gjort mig sårbar. De senaste dagarnas händelser har gjort det uppenbart; jag överreagerar på små händelser som rubbar mina cirklar. Mitt liv är stundtals ganska oförutsägbart och ibland direkt kaotiskt och jag måste lära mig att handskas med det som det är i stället för att dra mig undan till min lilla bubbla av harmoni, jag måste finna sinnesro även mitt i livet. Att tillbringa en hel dag här inne när livet blir jobbigt är ju också en slags flykt. En positiv sak har kommit fram dock; jag har inte haft en tanke på att dricka trots tumultet i mitt inre; det säger mig att jag har kommit tillräckligt långt i min nykterhet för att våga ta steget ut i verkligheten, att släppa taget om en av mina livlinor för att prova på att stå på egna ben.

Jag kommer självklart inte att lämna forumet, det kommer nog alltid att vara en del av mitt dagliga liv, men jag kommer att försöka hitta en bättre balans, någon punkt där ingen enskild del av mitt liv blir den enda, allenarådande faktorn i min nykterhet. För att nå dit måste jag plocka bort mina stödben, ett efter ett, för att ge mig själv möjlighet att förstå vilket som är viktigast och vilket som har blivit en oproportionerligt stor faktor i arbetet med mig själv. Jag vill sprida riskerna helt enkelt, om ett stöd brister vill jag ha fler att ta till. Jag försvinner som sagt inte, när inspirationen drabbar mig kommer ni även fortsättningsvis att hitta mina inlägg här, men just nu blir det som sagt en paus; hur lång vet jag inte än.

Ha en fin dag allihop!

Ramlar jag sakta ner i något som jag tror kan vara min nya verklighet.
Massor med förändringar är på gång på det privata planet på mitt eget initiativ.

Man kan säga att hela mitt liv har skärskådats och körts i torktumlare för att se vad som ska vara kvar och vad som ska bort.

Relationen som icke blev har sakta börjat lägga sig på plats och gör inte lika ont längre.
Ullabulla fortsätter gå på sina möten och bit för bit,en dag i taget så lägger sig sakta saker på plats.

Oerhört skönt och välkommet efter denna omtumlande höst vinter och vår.
Jag inbillar mig att denna krasch var helt nödvändig för att jag på riktigt skulle inse vidden av att detta funkar inte längre.
Du kan inte längre leva i turbofart utan att över huvudtaget andas.

Nu har jag rätt ofta småtråkigt och har ingen större plan med min dag.
Jag fokuserar på självet och på vad jag vill och det går bättre och bättre.
Jag glider inte hela tiden över till andra människor och deras behov.

Och som en tjej på en av mötena sa:
Det kanske inte är så konstigt att vi inte kan tro på oss själva och jaget.
Vi har ju ingen självkänsla och det är ju den som bygger jaget och självet.
Då finns det ju inget därinne att bygga självkänsla på eller fråga efter behov heller?
Dvs det blir en ond cirkel.

Man kan varken bygga på självkänslan eller se vilka behov man har eftersom det är så tomt därinne.

dum i huvudet napalosrot. Det finns ingen logisk förklaring till varför vi dricker när vi inte vill. Det är beroendehjärnan som spökar, och den saknar all form av förnuft.
Men du har kommit långt i processen, och du har goda möjligheter till att kunna låta det första glaset stå kvar den här gången.
Så fortsätt att bygga på en hållbar nykterhet napalosrot.

Ha en bra, nykter och trevlig valborgshelg!

Dag 7 torsdag, det känns bra att jag valt att räkna dagar. Ett bra sätt för mig att bryta mönstret. Jag vet att jag kan sluta och vara utan alkohol i någon månad. tom 3-4 månader som längst. Sen vet jag att när jag tagit det första glaset så har det till 100% sakta eskalerat till destruktivt drickande. Sen vaknar jag och inser att så här kan jag inte leva. Jag vill inte ha det så. Ska det vara så själva svårt att förstå. Ibland tror jag att jag är dum i huvudet. En idiot. Idag är det fredag och sen valborghelg. Är inte orolig att jag ska dricka. Känns så.
Jag hoppas det blir en bra dag idag.
Muränan och liten stor, tack. Ni är bäst :)
Vill läsa era sidor sen när jag landat. Heja på.

Hej Coco!

Tack för ditt tillrop! Ja det känns fantastiskt att vara nykter. Jag märker nya positiva effekter varje dag. Ibland små saker såsom att kunna ta bilen och köra när jag vill och ibland större saker.

Jag önskar att du lyckas med dina mål men måste säga att de är vågade.
Jag hade en gång samma mål men jag klarade inte att nå delvis nykterhet. Det slutade med att jag nådde min personliga botten och därmed insikten att det är hel nykterhet som gäller för mig. Jag tål inte att dricka helt enkelt. Den insikten har hjälpt mig bra denna gång.

Jag tyckte,som sagt, att vi fick en bra kontakt och jag kommer att stötta dig när du vill skriva av dig på forumet.

Och du.....skäms inte för att du dricker! Var stolt över att du kommit till insikt om problemet och att du försöker göra något åt saken. Att det inte alltid går som man vill är du inte ensam om i detta forum :-)

Nykter men trött, "naturligt trött" på nåt vis. Ser fram emot att vakna pigg och fräsch imorgon också. ?

Undrar bara hur det gått för dej. Hoppas veckan varit bra, och att kaffet smakat gott. ?

Pärlemor - har så många gånger tänkt tanken att jag skall hälla ut resterande vin som jag har hemma, men aldrig blivit så, en bra tanke dock och kanske kunde det bli ett slags avslut...

Vinärgott - jag mådde inte så bra i tisdags så det blev en 'nästan' helnykter dag, dock en öl medan jag packade inför jobbresan ons-tors.

Magnus - jag vill skriva mera här men gör det inte när jag dricker, då skäms jag istället. Tycker som du att vi fick bra kontakt och kan stödja varandra. Det kan vi alla här på forumet. Som svar på din fråga så vill jag inte bryta helt, i varje fall inte än, hoppet lever kvar... det jag mest skulle önska är att bli av med det dagliga suget och tankarna på vin, så att de gånger jag dricker skulle vara mera som en lyx och till fest, ca 1-2 ggr per månad, inte som nu, nästan varje dag. Men vet inte hur jag skall komma dit. Imponeras av dig som lyckats bryta för minst en månad, mitt första mål skulle vara en vecka och det redan känns jobbigt.

Tack för att du är vit och stolt utan nassesympatier!!
Jag slår inte på mig, inte så mycket iallafall, idag. Mera mot att faktiskt resignera, känslomässigt införliva beslutet. Intellektuellt är jag med, och har försökt rättfärdiga förklara för mig själv och så vidare. Nu ska ord, tanke omsättas i handlande!
Hur går det för dig frun?

När man väl tänkt tanken fullt ut är det en tidsfråga innan man kommer till skott. Börja fundera över alternativ bostad till att börja med. En dag känner du bara "Nu gör jag det". Men det kan ta sin tid, och det får göra det. Man måste invänta sin egen separationsmognad. Förutsatt att det inte är akut förstås, med psykisk och fysisk misshandel tex. Då kan man behöva att någon annan tar beslutet initialt, bokstavligen lyfter en ur relationen.