Senaste kommentarerna i forumet

Jocke1987: Jag vet precis. Jag fyllde själv 30 i år och har således många kompisar som också gör det, jag kommer utsättas för samma prövningar som du med andra ord. Klarade mig bra på min egen 30-årsfest utan en droppe men så fick jag en riktig karatefylla förra helgen, den fick mig att inse att det finns annat som är värt mer än att dricka och låta det förstöra för en. Hoppas det går bra för er på familjerådgivningen, kämpa tillsammans! Jag tror ni grejar det även om hon är besviken nu, kan du bevisa att du klarar att sluta med alkohol. Jag hejar på dig. Jag har gått mycket till kbt-terapeut tidigare och jag rekommenderar alla att göra det, sjuk som frisk. Det har hjälpt mig massor tidigare och jag ska börja gå till henne igen. Nu är det helg, kan ju för många vara förknippat med alkohol... hur känner du inför det? Dags att sova, godnatt!

Vet ej vem: vad duktigt, SUPERBRA jobbat! You can do this! Stor kram ❤

Var på middag med jobbkompisar.När jag åkte dit tog jag sambons bil. Har misstänkt att han hade alkohol i bilen. Jodå där låg 3 folköl. Fick lite panik. Tänkte jag skulle slänga ut dom genom bildörren. Gjorde inte det. Åkte till middagen. Det var trevligt. Dom flesta drack ingen a. Men några gjorde det. En kille sa till oss att varför vi inte skaffat chaufför? Jag ska upp tidigt sa jag. Kommer inte att träffa dessa människor så mycket mer och vill inte lämna ut mig där. När jag åkte hem flög en massa tankar genom huvudet. Hur skulle jag gjort för något år sedan? Hällt i mig en av ölen och druckit mer hemma. Till slut stannade jag bilen, slängde ut ölen i ett dike, det kändes skönt. Frågar sambon om ölen ska jag säga till honom att han riskerar min nykterhet och det ska han ge F-N i!!. Ville inte bråka när jag kom hem. Sonen kan ta illa vid sig. Jag berättade lite om kalaset för sonen. Berättade att jag fick lite sug när vissa drack a där. Sa till honom att han ska tänka på det när han blir vuxen att han ska passa sig för alkohol. Får man a-beroende så är det svårt med beroendet. Livsfarligt att bo med en annan beroende som inte kommit till insikt. Skönt att kunna skriva av sig. Kände i bilen att jag gärna pratat med någon som förstod mitt beroende, men klockan var ganska mycket. Ska prata med en väninna imorgon. Hon har också flera a-beroende i sin närhet. Kram...

Nä jag skulle inte klara av att sluta med dessa tabletter "cold turkey" - det är jag inte stabil nog för att klara. Jag är medveten om risken, att jag, i värsta fall, skulle ta till alkohol istället. Det kommer inte att hända.... Jag försöker att i lugna takt dra ner på tabletterna, och försöker "stå ut" i den abstinens som det medför. Idag "stormöte" med jobbet - och träffa många nya ansikten. Något jag ALDRIG hade kunnat klara av för 2 veckor sedan - så det går framåt. Bara lite olustkänslor i magen, men inte värre än att det fungerade. Du själv har kommit långt - kan riktigt känna din övertygelse om att du inte skall falla igen. Jag tror på den! Kanske är vi båda klara med våra "fyllerace"! Det får vara bra nu........

idag med min far som kämpat sig fram utan rullator vid min ena sida och min vackra dotter vid min andra sida tog jag farväl av en av de snällaste människor jag känt.
En man som sa att jag var vacker när jag behövde höra det och som skickade handskrivna brev som alltid dök upp när allt var som tyngst.
En man som trodde på människor som inte lyckats så bra i livet och som trodde att det fanns godhet i alla.
Det kändes bra att få vara där och som prästen sa så behöver världen många fler som är som min vän var.
Jag är glad att min dotter följde med mig hit. Hon är varm och klok och det behövs många som henne också i världen.

Haha, vilken liknelse Muränan. Ja, får lägga manken till. Är inte lika på med ambitionerna som du och Vilja, men jag är nöjd med det lilla ;-)
//PP

Det har gått snart 8 månader sedan jag drack. Det enda biverkningen är när jag vaknar av ångers att jag har drömt om att jag har druckit. Ha en trevlig helg allsammans.

all lycka. Skriv när det känns bra, eller när du behöver det.
Kram

För jag är inte längre ambivalent - iallafall inte när det gäller alkoholen. Den senaste tiden har jag verkligen bevisat att jag kan ha alla känslor livet bjuder på utan att ta till sprit. Om det nu även blir en stökig period i och med skilsmässan behöver jag verkligen vara klartänkt och inte slösa energi. Hårda träningspass blir det förvisso, men däremellan riktig återhämtning, utan att behöva marinera mig ??
Fortsätter i "det vidare livet"

Gör det inte för fort bara. Äventyra inte nykterheten, du blir sårbar om du får abstinens från tablettminskningen. Kanske tagger det dig att även sluta med dem så snart du kan, och då förstår jag att du vill bli helt fri så snart som möjligt. Gott att höra att du benämner dig själv som "en som inte dricker"

Hade ett riktigt gravt alkoholmissbruk mellan 16-28, därefter mest "punktfyllor". Jag ersatte alkoholen med träning och barnafödande och amning under 15 års tid hindrade mig från att dricka. Hormonerna under "barntiden" hjälpte ADHD-symptomen också, har jag senare förstått. Jag har bytt alkoholmissbruk mot träningsmissbruk. Periodsupandet började för ett par år sedan efter skador och överträning som hindrade mig från att träna lika mycket som tidigare.
Nykter nu, och mer beslutsam att hålla det, sedan tre månader. Varje återfall har varit längre och intensivare än det förra, så det får inte bli ett till.
Jag tror det är viktigt för dig att få hjälp med att utforska de där obehagskänslorna så du kan tillåta dig ha dem och förstå dig själv. Självtröst och självmedkänsla.
Utifrån det du beskriver tror jag du behöver vänja dig vid tanken att du nog är en av dem som inte kan dricka alls. Med träning som ventil kommer du klara ett liv i nykterhet, det är jag övertygad om.
Kanske skulle du sätta upp mål för din träning, som en morot att hålla dig nykter. Träna och dricka går inte ihop. Hur mycket du än tränar blir du varken starkare eller uthålligare om du sedan tar en fylla. Musklerna byggs helt enkelt inte upp då.
Kör hälsospåret nu, och jämför sedan de två livsstilarna. Vilken ger dig mest?
Ha det gott

fungerar aldrig. Försök samla ihop dig och ta ett rejält samtal med honom när han är nykter. Berätta om hur du tänker och känner och se hur det landar så du vet hur du vill gå vidare. Jag talar utifrån egen erfarenhet nu; jobbar med liknande problematik. Lycka till nu!

Hej muränan och tack för kommentar. Vad roligt att höra från dig. Du har helt rätt i att jag måste se detta magsår som en vändpunkt. Jag har också insett att det är ingenting som har kommit från en dag till en annan utan har förmodligen byggts upp under lång, lång tid. Alkoholen är ju dock så finurlig att det hjälper (för stunden) både mot ångest och fysiska krämpor så till slut bortser man från alla varningssignaler. Jag vet inte om det är detta som får bägaren att rinna över och att jag därmed hittat "min botten" men jag både hoppas och tror det.

Visst skulle jag behöva samtalsstöd från tid till annan. Kan knappast terrorisera min partner eller andra närstående längre. Jag ska ge det en allvarlig funderare. Tack för tips.

Dagen har annars rullat på i ett ganska behagligt tempo. Jag tvingar mig själv att ta det lugnare, inte reta mig på andra människor, ta djupa andetag, acceptera och respektera att situationen är som den är. Det låter lättare än det är men ändå ganska utmanande att försöka förändra sig så på djupet. Istället för att slentrianmässigt titta på TV har jag (förutom att titta till er mina vänner) läst en bok och bara försökt gå in i mig själv (på ett förhoppningsvis bra sätt). Inget sug idag alls. Att jag över huvud taget tänkte tanken på att ta mig några öl igår efter läkarbesöket får det att vända sig i magen. Stundtals blir jag lite rädd för mig själv........

Jag börjar nu på min tredje nyktra vecka och jag ser fram emot varje nykter dag jag kan lägga bakom mig. Det gäller dock att inte hetsa. Det får ta den tid det tar.
Trevlig helg/Tjalle

Jag tror fanimej jag håller på att acceptera faktum. Knogarna är inte så vita längre. Mitt nördande bland forskning och läsande här har övertygat mig. Tidigare pratade jag inte på samma sätt med mina vänner som jag gör nu. Jag kunde prata om mitt problematiska förhållande till alkohol i termer som stt jag inte kan hantera sprit och att jag i min ungdom hade ett gravt missbruk, men var inte lika tydlig med att jag fortfarande är alkoholist och aldrig kan dricka en droppe utan att dras in i ytterligare en period.
Jag har tagit detta på så stort allvar att jag faktiskt spottade ut en chokladbit som jsg trodde var ren choklad men visade sig innehålla likör. Jag har till och med slutat använda handsprit. Faktum är att lukten av handsprit kan trigga min beroendehjärna och är potentiellt lika farligt för mig som att dricka ett glas vin. Jag kan - om jag känner lukten när jag spritar händerna - fysiskt känna smaken av sprit och få ett enormt sug. Inte för att jag för den saken går och köper mig en flaska vodka, men jag märker att tankarna blir intensivare när jag blivit påmind genom lukt eller smak.
Tidigare har jag inte sagt till alla jag känner att jag inte kan dricka en droppe. Det har jag nu. Har även skrivit lite om detta på min blogg. Om alla vet säkrar jag upp nätverket om jag senare får ett hjärnsläpp. Kanske kan det rädda mig genom att jag blir stoppad eller påmind i tid om min hjärna far iväg på egen hand.
Trodde faktiskt jsg skulle få leva med hotet om återkommande perioder, men nu känns det mer som det är ett avslutat kapitel.
Dina inlägg har hjälpt mig. Att du är ett levande vittne till att beroendet inte släcks ut även om det gått 16 år var avgörande.
Mina egna erfarenheter av progressiviteten i de senaste återfallen bekräftar även detta.
Tack

For the record - inte vit.
Mår bra just nu med vin i kroppen men shit va beroende jag är. Får ta imorgon som vit och träna etc.

Ja du kan inte förändra hans drickande tyvärr, det kan bara han ändra på genom att komma till insikt. Du måste ställa frågan till dig själv. Vill jag leva så här? Troligtvis kommer det inte bli bättre och enligt han själv har han nog inga bekymmer. Om du läser andras trådar kommer du snabbt inse det jag skrev ovan.

Antabus är bra för då behöver man inte tänka på att dricka. Suget försvinner för mig eftersom jag vet att jag inte kan dricka. Den har nog räddat mig många gånger. Den ger inga biverkningar. Många som inte vill ta den och säger att den ger biverkningar vill kunna dricka. Det är min tolkning. Jag har druckit på antabus också och det var ingen höjdare. Höll på att sluta med döden

krämpor, besvär och trötthet, när de slutar med alkohol Gunda. Precis som miss lyckad skriver, så fungerar alkoholen som bensin. Men också som bedövningsmedel. Efter en tids nykterhet brukar de här besvären gå över.
En annan sak som är påtaglig när man varit nykter en tid, är att sinnena blir känsligare. Man känner t.ex. smaker och dofter bättre. Så sett är du rätt i tiden med din påbörjade nykterhet Gunda, nu när naturen blommar upp under våren.

Hoppas du får en fin valborgshelg. Sköt om dig. Kramar!

och reda ut saker mellan er mulletant. Och att ni funnit tillbaka till varandra när det tidigare fanns murar och motsättningar mellan er.

Ja, visst är det en enorm frihet att leva ett nyktert liv. Det instämmer jag helt med.

En fin valborg på dig också mulletant. Även om vädret inte skulle värma lika mycket som detta forum.

jag följer dig i ditt skrivande och reflekterande. Ofta tycker jag du fångat innehållet - eller tomheten - i den medberoendes liv så precist. Det där som är svårt att sätta ord på men som jag känner igen. Vill tipsa dig om en bok, Skamfilad av Göran Larsson. Läser den, långsamt, en bit i taget, och tycker om. Snabbt läste jag Alex Schulmans Glöm mig, om relationer i familjen med fokus på hans alkoholiserade mamma. Han sätter ord på mycket jag vet i dunklet inom mig.
Kram & Vårglädje / mt

Häromdagen utmanande jag igen min bekvämlighetszon och tog upp en fråga med känsliga förtecken. Det blev också känsligt läge som vi måste bryta då jobbet kallade. Inom några timmar kom ångesten över mig starkare än på länge. Jag drabbades av tanken att han kanske ljugit för mig, gått bakom ryggen som på den tiden han drack. Ångesten stegrades till den grad att jag ringde honom på jobbet och frågade rakt ut om det är något relaterat till det vi talade om han undanhåller eller ljugit om. Hans reaktion bekräftade att min oro var obefogad; så klart jag förstår att du kan tänka så, sa han, men så är det inte. På kvällen gick vi igenom det känsliga - och det var inte känsligt alls. Så befriande. Och så viktigt att jag hade modet att ta upp det. Det är just sånt som ännu inte är självklart och där jag måste utmana mig.

Det är en så avgörande skillnad i vårt liv nu att vi oftast kan reda ut saker, även sådant som inrymmer skuggor och spår från de mörka åren. Även om det blir svårt, om samtalet bryts, så kan vi vända tillbaka och reda ut. Jag minns ännu så tydligt hur jag efter ca ett havt års nykterhet första gången upplevde hur en spänd situation bara upplöstes, som ett mörkt moln som försvann ut i himlarymden. Då hade jag läst, bland annat Jan Johansen bok och en rad vetenskaplig litteratur, om alkoholens påverkan på hjärnan och hur den långsamt läks. Eller rättare, hur långsamt den läks. Det tar tid och det är viktigt att veta.

Nu i dagarna blir det fem år som vi har vi levt ett helnyktert liv. Jag är tacksam, för min egen skull, att även jag valde nykterhet. Det är en frihet att alltid vara körbar och (någorlunda ha ha) klar i tanken. Hela den här resan har också fört oss till 12-stegsprogrammet och fina gemenskaper i det. Jag har, som jag tidigare skrev, också funderat mycket över mitt eget mönster i ätande och mitt förhållningssätt till det jag stoppar i munnen. Så mycket spännande och nytt.

Just nu sitter jag mitt i en underbar vårkväll med blå himmel, ljus och fågelsång. Jag har gått en lång promenad och ska ta mig ett fotbad. Jag är tacksam för mitt liv som det ser ut idag och på ett underligt sätt är jag också tacksam för att det blev så mycket alkohol att det tvingade fram förändring. Jag längtar inte tillbaka ens till den tiden då vi drack utan att jag upplevde det problematiskt. Det är en frihet att leva ett nyktert liv!

Glad valborg och glad vår önskar jag dig som läser! / mt

Min mage var alltid ur balans sista tiden jag drack. Så din mage och sömnen stabiliseras sakta men säkert. Det är inte lätt för kroppen att ta hand om så mycket skräp som alkohol är. Deppighet är ju också vanligt när man slutar. Många fattar ju inte varför man ska sluta när man bara blir trött, svag och orkeslös. Det är ju alkoholen som varit vår bensin länge. Se på människor som tar droger. Det kanske inte märks så mycket förrän dom är utan droger. Då kommer "missbrukaren" fram. Annars är många "normala" med drogen i kroppen. Bra Gunda att du planerar a-fritt i helgen. Tänk framåt.. Du klarade ju länge sist.. Varm kram <3

Eller äntligen fri som min dotter har på studentmössan ;) Ja det är en frihet som betyder mycket att sluta med A. Superbra jobbat.! Vi fortsätter så....

Du och din sambo har varit tillsammans två år. Första året drack han inte alls, när han sedan var utan övervakare började han dricka och dricker nu 3-4 dagar i sträck. Detta innebär inte bara en oro utan också en stor energiåtgång till bråk för er båda låter det som. Du vill verkligen få en förändring på det här. Du frågar vad du ska göra. Ett klokt steg är att berätta såhär som du gör här. Kanske har du också börjat läsa runt hur andra gör och hittat något tips som kanske skulle kunna fungera för dig?

Hur ser övrigt stöd ut för dig?

Fortsätt skriv och läs på forumet, hoppas något här blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du delar med dig!

har jag nu nått in i nykterheten. Jag trodde inte att jag så snabbt skulle nå en hållbar och trygg nykterhet. Men redan efter 9-10 månader upphörde alla sug och frestande tankar.
Självklart kan det fortfarande dyka upp konstigheter orsakade av beroendehjärnan, men det är jag beredd på, och inte det minsta orolig för.

Som alkoholist går jag nu runt och mår nästan oförskämt bra, och orsaken till det är just att jag nu är en nykter alkoholist. Och nykterheten är hållbar. Mitt liv som tedde sig så mörkt och tröstlöst ut för
1-2 år sedan p.g.a. ständigt återkommande perioder med för hårt och ångesttriggande drickande, har tack vare min kamp att besegra alkoholen vänt till ett välmående liv.

Jag läser i några trådar att en del går runt och oroar sig för kommande sug och lockrop från beroendehjärnan. För mig skulle inte det fungera att tänka så, att ha den inställningen. Då skulle jag inte kunna känna det som att jag har slutat med alkoholen nu, utan mentalt ha uppfattat det som att jag befann mig i en transportsträcka mellan två destruktiva dryckesperioder. En mycket stor skillnad för mig.
Nej, när jag bestämde mig för att sluta, så intog jag mentalt hållningen att inte oroa eller ängsla mig i förväg för kommande sug. Jag vet ju att de kommer, eftersom jag är alkoholist, och måste acceptera dem. Så jag var tvungen att bygga upp en säkerhet och trygghet, genom att göra mig mentalt övertygad om att klara av beroendehjärnans alla försök att påverka mitt sunda förnuft.
Alltså, om jag oroar mig för kommande sug, så har jag bara ett uppehåll. Nu när jag slutat med alkoholen så kan jag inte dricka, därmed kan inte sugen orsaka att jag börjar dricka. Alltså är sugen ofarliga, de är bara ett obehag som ska klaras av.
Det är också därför som sugen klingar av och upphör. Hade jag bara haft ett uppehåll, så skulle sugen fortsätta, och dessutom vara förrädiska och farliga.
Det sunda förnuftet, med kloka tankar och mentala krafter, måste ta tillbaka herraväldet över beroendehjärnan.

Tvivel, oro och att bara hoppas försvagar och ger ett underläge, medan säkerhet och att vara övertygad stärker och ger övertag gentemot sug och förrädiska tankar.
Sedan har jag det allra viktigaste skyddet eller verktyget, detta att oavsett vad som händer så ska jag aldrig sträcka ut handen efter det första glaset.

De här beskrivna verktygen använde jag i inledningen av min 16 år långa nykterhet för över 20 år sedan. Då fungerade det utmärkt. Jag körde med samma verktyg nu, och det fungerade igen. Mina verktyg har fungerat bra båda gångerna. Skillnaden är att jag använt det här forumet den här gången i stället för AA, som jag tog hjälp av en kortare tid förra gången.

Jag kommer aldrig, så länge jag har kvar mitt sunda förnuft, att börja laborera med några tankar på att försöka dricka i någon form. Jag har gjort två experiment med att börja försöka måttlighetsdricka, efter 3 respektive 16 års långa nykterheter. Det har inte fungerat. Har man en gång utvecklat ett beroende och är alkoholist, så är man chanslös mot alkoholen. Det enda som fungerar är total avhållsamhet. Alkoholen är är därför ett avslutat kapitel för mig.

Jag har lyckats med att bygga en solid och trygg grund att stå säker på i min nykterhet. Jag känner mig därmed trygg. Jag lever, är fri och nykter.