Senaste kommentarerna i forumet

Idag är en bättre dag och det känns som jag fått någorlunda fokus igen. Kan bara säga att dagen blir nykter. Lovat mig själv 24h. Kram alla påskharar

Vi var klara med stängslet vid lunch igår. Det ska upp en grind också, men det är för kallt för att gjuta den sorts betong jag har inhandlat för ändamålet, så den får vänta på bättre väder. I stället gjorde vi en provisorisk lösning med trästolpar som jag får dra upp ur marken och flytta på när jag vill lämna tomten. Första försöket på egen hand var nyss, när vi gick ut på vår morgonpromenad: inte helt lätt. Solen lyste varmt och gott igår, så en del av snön smälte och rann ner i hålet där stolpen stod. Efter en kall natt var den fastfrusen i marken, så jag fick kämpa en stund för att få upp den. Hursomhelst är det som sagt en provisorisk lösning, nu väntar jag på att det ska bli plusgrader även nattetid så kommer min inhägnad att vara komplett. Sju rullar stängsel satte vi upp, á femtio meter, det ovanliga var att vi redan på andra rullen kom på ett enkelt sätt att göra jobbet på. Normalt brukar jag ha en tendens att klura ut hur man ska göra när jobbet nästan är klart. Synnerligen frustrerande, särskilt om det är ett jobb jag inte har anledning att göra igen inom överskådlig tid.

Redan när jag började fundera på att köpa hus för ett bra tag sedan stod en stor tomt med stängsel runt högt upp på önskelistan. Jag argumenterade att det var för hundens skull, men egentligen var det minst lika mycket för min egen skull. Det hade nämligen låtit mig återgå till att dricka på det sätt jag gjorde innan jag skaffade hunden: hämningslöst. Hundens behov kan jag bara inte ignorera, så mitt supande har varit begränsat till timmarna mellan kvällspromenaden och morgonpromenaden. Däremellan har jag visserligen underhållit en slags salongsberusning, men ytterst sällan blivit så knölfull att jag inte har kunnat gå ut. En stor tomt med stängsel hade låtit mig släppa ut hunden utan att behöva göra honom sällskap, ergo: full, jämt. Nu är läget annorlunda men stängslet är ändå efterlängtat eftersom jag kan fixa på tomten utan att oroa mig för hundens väl och ve. Jag kan pyssla med mitt och han med sitt och vår värld är en ännu bättre plats.

Både jag och sonen såg fram emot det ögonblick då vi skulle släppa ut hunden utan koppel för första gången. Vi föreställde oss ett kosläpp av rang men av det blev intet. Efter lunch satte vi oss att fika på förstubron och lämnade dörren öppen utan att säga något till hunden. Han visste inte vad han skulle tro, länge stod han i dörrhålet och funderade innan han kom ut. Han lämnade oss dock inte, han stod och såg frågande ut; skulle vi ut eller inte och när skulle han få kopplet på sig så att vi kunde ge oss iväg? Till sist traskade min son, som fortfarande hade lite av benmusklerna i behåll, ut i trädgården och följde staketet i hela dess längd. Tveksamt följde hunden med men höll sig nära sonen hela resan runt. Efter att ha skjutsat hem min avkomma tillbringade jag och hunden hela eftermiddagen i trädgården men det lilla livet var fortfarande osäker på vad som gällde; han höll sig runt huset och lämnade mig inte ur sikte. Jag tror han anade ugglor i mossen; det hela verkade nog för bra för att vara sant. Tids nog...

Ha en härlig dag!

Jag är ny på detta forum och jag känner igen ditt sätt att se på det här med A. Jag har klarat 14 dagar och det är säkert fem eller sex år sedan sist. Jag vill inte uppleva den första veckan en gång till och sover fortfarande dåligt och blir fort trött.

Bra gjort av dig att ta kontakt med beroendecentrum och jag hoppas verkligen du kan få hjälp med samtal som gör att du får mer kraft till denna stod mot den förbannade A.

Att läsa din och alla andras berättelser på detta forum om deras kamp och glädje över att lyckas ta sig igenom en ny dag betyder mycket för mig. Det ger någon sorts kraft att fortsätta och veta att man inte är ensam.

Önskar dig kraft att fortsätta striden mot A

Bra gjort av dig att inte falla för frestelsen. Du söka vara stolt över dig själv.

Fixade dagen idag /i går lördag utan A. Jag trodde inte att jag skulle klara det vid några tillfälle, men det gjorde jag. Försöker få mig själv att tänka på annat genom att sysselsätta mig så mycket det går, men så tar det tvärt slut och jag vill bara ropa på hjälp och det har jag gjort. Familjen har funnits vid min sida idag och det känns underbart.

Denna dagen har varit upp och ner med humöret. Idag skrattade jag ordentligt och det var länge sedan, grät så tårarna sprutade, arg på mig själv att jag lät det gå så långt som jag har gjort.

Jag har klarat 14 dagar och är så tacksam och faktiskt lite stolt över mig själv. Så nu är mitt mål att klara av denna dagen dvs påskdagen när festen drar igång med ca 200 personer och A flödar fritt. Jag har funderat mycket på hur det ska gå. Tänker försöka studera människorna omkring mig och se hur de blir när de blir påverkade av A. Vår förening har haft denna påskfesten i många år och jag brukar ställa upp med att jobbba i baren. Där har jag haft det riktigt bra och mycket trevligt varje år. Älskade maken tycker att jag utmanar A väl mycket om jag ska göra det i morgon oxå och kanske falla för frestelsen. Han har säkert rätt, men på ett vis vill jag utmana mig själv och få det till att bli ett nytt mål att nå i kampen mot A.

Ni med mer erfarenhet än vad jag har i detta krig håller säkert med maken och tycker att idén är helt vansinnig och jag tänker bara delta i början och har redan meddelat att jag kommer att köra hem tidigt. Köra, inte ta någon taxi. Jag vill även kunna visa mina ungdomar att jag kommer hem nykter och kan dela resten av kvällen med dem.

Nu är jag så förbannad på detta skit och vill bara tänka positivt.

Jag önskar er där ute en god natt

Nästa gång du "prövas" går det mycket lättare!

Vänskap har ingen ålder, förstår att han saknas dig. Otroligt fint gjort av dig att bjuda in honom på familjehögtider!

Både att du snart varit nykter ett år, och dina tips! Grattis!

Jag har i abstinens haft både syn- och hörselhallucinationer - jag hade inte fått delirium tremens. Jag blev livrädd för hörselhallucinationerna, och åkte direkt till beroendeakuten. Svar på din fråga: Ja, att dricka skulle antagligen minska din abstinens, och "hjälpa". Känns svårt att skriva - men krasst sätt, ja antagligen. Du förstår vad jag menar. Hoppas att du tar ett klokt beslut - om du inte redan har gjort det - att söka hjälp. Önskar dig all lycka till, på alla sätt. Hoppas hallucinationerna har avtagit - av sig själv!!! Mina satt nog i upp till 10 timmar - det var när jag skulle gå o lägga mig som det blev läskigt. Trodde att grannarna spelade musik - så jag stoppa i mina öronproppar. Då blev musiken starkare o högre. Då beställde jag taxi till beroendeakuten.

Den "gillade" jag!!! Saknar dig här också - hoppas allt är väl./Anders

Säger som föregående talare - att någon journalföring måste ju finnas. Vet inte var du bor - men om du blir inlagd inom beroendevården så kan du välja att spärra journalen därifrån - då kan andra läkare/vårdinstanser inte se att du har varit där. Vet ju inte heller i vilket "skick" du är. Det är ju inte bara att åka dit och lägga in sig - du skall vara i rätt dålig form för att "tas in" och få dygnetrunt-hjälp. Önskar dig lycka till!

Såå himla bra gjort av dig. 1 år. Låter helt underbart. Fortsätt på den vägen. Jag skall tänka på dig när jag nu sätter nya mål för min nykterhet. Grattis!!

Tack för era varma kommentarer!!! Jo jag stoppade i tid - igen. Det är ju bra - jag veeeet - men kan inte känna det just nu. Vet ju att jag själv har skrivit kommentarer om att "hoppa upp hästen igen", 2 steg framåt/1 bakåt osv. Och jag har verkligen menat det jag skrivit - till någon annan. Men slår mer på mig själv. Skall försöka att låta bli...:-)

Sen har jag ju mitt andra beroende också - insomningstabletterna. Jävla skit. Men jag behöver dem för att sova och brukar dom nästan normalt när jag inte dricker. Men när jag dricker: Satan i gatan. Ingen koll. Har sopat i mig 80 tabletter under 5 dagars fylla. Livsfarligt och oklokt värre. Det slutar ju med att den abstinensen blir nästan värre än alkoabstinensen. Har inte tillräckligt med tabletter heller för att "trappa ner" i lagom takt - vilket innebär att jag måste kontakta läkaren igen - en vecka efter att jag fått 100 tabletter - och förklara att jag behöver en ny laddning. Kommer säga att jag glömde dem på bussen efter jag varit på apoteket.

SÅ: Nu måste jag hålla mig nykter - för att kunna få möjlighet att ta tag i tablettproblemet. Det är en grundförutsättning. På sikt vill jag ju kunna sova utan tabletter - men min sömn är skit - och har varit under väldigt många år. Nåväl, ett beroende i taget. Jag börjar med att ta bort alkoholen - sen tabletterna och till sist???? Snuset???

Hoppas ni alla forumvänner har lyckats hålla er från A under helgen. Detta med påsken är väl kanske inte någon jättestor fyllehelg - men väldigt många lediga dagar i rad för många - och det kan ju vara farligt...../Kraaaaam på er

väldigt individuellt hur länge det dröjer innan sugen upphör. För mig tog det c:a 9 månader.

Det som är viktigare är att när man klarat att stå emot de första sugen, då får man mer självförtroende, man blir säkrare och tryggare. Man hamnar i vinnarposition gentemot alkoholen. Precis som när det gäller andra utmaningar eller prövningar som man ställs inför i livet.

Du kan också tänka så här Svartvit: För varje sug eller frestande tanke efter alkohol som du står emot, så kommer du närmare ett liv i frihet, där alkoholen är helt bortkopplad. Så du tog ett sådant kliv framåt i dag.

Det finns flera trådar här inne med personer som varit nyktra ett år eller mer, och de beskriver ofta vilka stora vinster de gjort. De visar också att det går att nå friheten. De är bra föredömen, de ger draghjälp och hopp.

Du kan klara det här Svartvit. Ha en bra annandag påsk.

Skönt alltså! Jag jobbar hela helgen (har visserligen inte hindrat mig från att dricka förut) och har inte nån tanke på A. Proppat i mig godis har jag också gjort! Trevlig påsk!?

Påsk har aldrig varit en viktig högtid för mig. Inget vi direkt brukat fira i min familj. Så idag är som en vanlig lördagkväll vad mig anbelangar. En lugn och skön lördagkväll. Hemma i soffan... :)
Alkohol tänker jag ytterst sällan på numera. Och om jag nån gång gör det så är det mest förknippat med obehag och olustkänslor. Vid två spridda tillfällen har jag varit på AW i vinter (vilket patetiskt singelliv man lever... :) ) Vid bägge tillfällena drack jag två glas vin tillsammans med mina vänner, ett innan maten och ett till maten. Inget mer. Sen blev jag liksom "mätt" på det. Inget sug, ingen vilja till att dricka mer. Vare sig då eller dagarna efter. Odramatiskt.
Jag känner mig ganska tillfreds med tillvaron just nu. Jag grubblar inte särskilt mycket över huruvida jag klarar av att dricka eller ej. Det är inte så viktigt. Jag kan lika gärna vara utan. Kanske kan jag ta ett glas vin vid sporadiska tillfällen utan problem, men det känns inte som om jag måste ta ett beslut på vare sig det ena eller andra. Dock har jag beslutat mig för att aldrig mer dricka ensam. Ett ganska enkelt beslut. Sannolikt är det nyckeln för min del.

Jag önskar alla mina vänner här på forumet en fin påsk, förhoppningsvis en nykter sådan! Kram alla!

Det känns så skönt. Det känns skönt att bolaget är stängt i morgon och på måndag. Då behöver inte ens tankarna gå: ska jag?? Jag har bokat in träning och jag ska fortsätta att läsa min bok.

Jag kämpar på. Suget har lagt sig för denna gången. Någon som varit nykter länge som minns ungefär hur lång tid det tar innan suget försvinner helt? Har som sagt varit jobbigt idag när så många andra druckit men jag har bara druckit påskmust och vatten!
Ha en härlig kväll!

Tack för berömmet! Känner mig glad och stolt över mitt val. Hoppas du har det bra och har en fin påskhelg!

Kan verkligen rekommendera antabus. Körde själv det i tre månader och det gjorde susen. Den löpande kontakten med vården i tillägg till att du faktiskt inte kan dricka gör en enorm skillnad.

Lycka till.

Dagen närmar sig med stormsteg. 2 maj 2016 glömmer jag inte i första taget. Det var dags för avgiftning och denna gång skulle det bara gå.
Nu så här ett år efter har jag svårt att minnas hur risigt det var. Jag vet dock att hade jag inte tagit steget hade livet sett helt annat ut idag. Jag var verkligen på väg utför och det i en väldig fart.

Mår nästan lite dåligt när jag läser mina egna inlägg. Känner att trots att jag nu mår prima har jag det i mig. Jag skulle kunna hamna där igen. Jag tänker väldigt mycket på hur jag skall förhålla mig till alkohol och om jag vågar göra några förändringar. Jag har nu varit helt vit i snart 365 dagar och det var exakt vad som behövdes. Aldrig något snack om att bara ta ett glas. Aldrig tveka om man skulle låta bilen stå bara ikväll. Det har helt enkelt inte funnits några valmöjligheter i huvudet. 365 dagar skulle vara helt vita och då blev det helt plötsligt lätt. Dom flesta runt omkring mig vet att jag bestämt mig för ett nyktert år så nu gäller det att börja förbereda sig. Inte halka dit igen. Som tankarna går just nu kommer jag fortsätta att vara vit. Jag tror helt enkelt inte jag är en person som kommer kunna dricka lagom igen.

När jag är frisk är det inga större problem. Då kan jag träna på och kroppen och huvudet är då med mig hela tiden. Har tyvärr varit småkrasslig i flera månader och inte kunnat ta ut mig. Det har gjort att det kliar i benen och ett sug av att "komma till ro" gör sig påmint. Här hade varit katastrof om jag tagit ett glas. Det kan jag utan att prova känna.

När jag nu skall planera nästa år gick jag igenom med mig själv vad det var som gjorde att jag lyckats så här långt. Lite punkter kommer här för er som vill prova:

1. Är det riktigt risigt prova en avgiftning. Jag hade inte kommit ur utan dessa dagar. Låg 3 dygn på Capio på söder. Gjorde underverk på flera plan. Dels gjorde medicinen sitt. Inga abstinens att brottas med. Dels gör hela stället att man börjar tänka. Är många som lider enormt om som förlorat mer än önskvärt.

2. Berätta för dom runt omkring. Var inga roliga samtal men jag tog alla på en gång. Familj, vänner osv. Valde de 20 närmaste. Jag kanske hade tur men jag fick ett enormt stöd. Inte tvärtom som jag hade trott. Detta gör att dom som bryr sig faktiskt har lite koll. Merparten visste ju inget innan.

3. Hitta substitut. Citronvatten, ginger beer och alkoholfri öl blev mina. Är man van att gå och smådricka så hjälper det. 90% av tiden är det citronvatten som gäller. Har blivit helt fast i det.

4. Träna, träna och träna. Spelar ingen roll hur men håll igång kroppen. I början gick jag bara med hunden hela tiden. Funkar hur bra som helst. Sen blev det mer riktigt träning och den kick och det lugn jag fick där tog bort merparten av de sug som fanns kvar. Att man ser lite piggare ut och även kan köpa lite nya snygga kläder gör också underverk.

5. Passade på att ändra kost. Tog bort mycket av de saker som jag åt tidigare tillsammans med alkohol. Chips, pizza etc som alltid var till vin byttes mot nyttigare saker. Skaldjur i mängder fast med citronvatten blev en annan hit. Just rätter som var starkt förknippade med alkohol tränade jag in mig på. T ex tog jag alltid två ostron för att pressa mig själv då det svåra var att hoppa över ett glas skumpa.

6. Sätt upp tydliga mål. Jag har haft 1 mån, 3 mån, 6 mån och 1 år. Fokus har hela tiden varit på delmålet.

7. Belöna dig själv som tusan. Går att göra med lite vad som helst. Prylar, kläder, resor eller något annat som gör dig glad i livet så länge det inte är alkohol.

8. Tvinga dig själv, när du känner dig lite säkrare, och gå på massa fester etc. Jag har varit med på extremt många tillställningar och det enda som händer är att jag skäms över hur vissa av mina kompisar beter sig framåt småtimmarna. Man blir lätt skrämt när man ser vad alkoholen gör.

Nu skall jag ta de sista dagarna till att fundera på vad som skall hända efter den 3 maj. Jag tror jag kommer vara vit men har inte 100 bestämt mig.

Ömskar er alla en glad och nykter påsk

Påsk med släkt, bjuds på god mat och dryck. Undvikit en hel del men öl slinker ner ändå. Ingen ångest och mår bra men kunde tydligen inte avstå helt. Lovat mig själv antabus om jag inte klarade hela april så det ska jag skaffa via vården nu.

Bra att spela upp filmen i huvudet och spela den ärliga filmen, för det blir sällan ETT glas vin.

...får äta gårdagens bröd. Det talesättet brukar jag tänka på när jag klurar på min yrkesroll, min professionella kunskap och min egna föräldraroll. Vi tycks vara många här som arbetar med att hjälpa andra men är snäppet sämre på att ta hand om oss själva och de våra, vet ej vem :). Allt bra med dig? Här där jag bor tittar solen fram idag, härligt!

Idag kom min första prövning, min första dag med sug. Inne på dag 8. Påskfirande hemma hos mina föräldrar. Min mamma har också problem med a och hon och min moster tog fram vitt vin efter maten. Jag drack kaffe och umgicks med våra barn. Längtade så efter att få dricka vin med dem, som så många gånger förut. Fnittra, dricka vin och lyssna på musik. Jag såg framför mig två olika scenarion; ett där jag tog det första glaset vin och i samma stund tappade fokus på mina barn, inriktad på att dricka mer och mer och mer... och det andra, det jag också valde, där jag drack kaffe och var 100 procent närvarande med mina gossar och kunde köra bilen hem efteråt.
Mina små ungar. Det är för deras skull jag förändrar nu. Jag vill vara tryggheten. Jag vill reparera och blicka framåt.

Hemma nu. Huvudvärk, men inte pga vin iallafall. Alltid något.

.