Senaste kommentarerna i forumet

Så go du är Hjärnklar! Ekonomin är fortfarande kaos. Min man har lika mycket om inte större alkoholproblem som mig. Han är väldigt snäll som nykter, faktiskt en av de finaste människorna i världen. Men när han är full är han ett monster. Aggressiv både verbalt och fysiskt. Senast igår tog han strypgrepp på mig och hotade med att slänga ner mig från balkongen. Sjukt! Ingen skulle någonsin kunna tro detta om honom. Hade jag betett mig så när jag blev full är jag helt säker på att alkohol inte hade varit något alternativ.

Hur är det med dig? Har du en fin påsk?

Kram

Får intrycket av att du har burit runt på både honom och barnen. Det orkar man inte med. Oändligt trött tror jag på sätt och vis att du är, tur att du har ADHD så att du orkar med :-).
Förstår att det är ett stort och svårt steg att ta, men du kan inte bära en vuxen människa också. Inte någon som ska vara jämnbördig, som ska bidra med sin del. Jag har haft en liknande situation som du, där jag tar ett stort, stort ansvar och det blir tungt. Tungt att ta ansvar för allt som rör familj och barn. Jag har sagt stopp! Jag inkluderar inte längre honom i mina hänsynstaganden. Tidigare var det 1.barnen, 2 föräldrarna, 3. Sambon 4. Jobbet, 5, Alla måsten. 6. Jag själv. Klart som sjutton att det inte funkade så bra. Jag jobbar på att sätta mig själv högt upp på listan. Funkar utmärkt att prioritera bort sambon, men det har nog varit ett livsmönster att se till att alla mår bra. Att ta ansvar för att alla mår bra!
Kanske detta blir det uppvaknande din man behöver. Du har inte ansvar för honom också. Han är vuxen och bör kunna ta hand om sig själv... bör kunna hjälpa dig med barnen. Du sitter ju inne med massor av kunskap om hur han kan ta sig fram för att få hjälp av nån annan om jag tolkar dig rätt.
Jag vet att jag låter lite hård och det har suttit väldigt långt in att komma till den insikten, men för mig fungerade det inte att bära. Och jag behövde inte heller. Det fungerade betydligt bättre för alla parter när jag slutade med det. Styrka till dig!

nio grader visade termometern när jag gick upp. Jag blev lite förvånad över att det inte var skare på den dryga decimeter snö som föll igår, det är väl bara att vara tacksam och acceptera att naturen har mekanismer som jag inte förstår. Jag har varit stadsbo i hela mitt vuxna liv, men nu när jag har bott på landet i fyra månader borde jag ju vara expert på väder och natur kan man tycka. Jag borde kunna står där, lätt krokig i ryggen, pipa i hand och säga saker som: "det kommer ett omslag i vädret snart, jag kan känna det på lukten" eller "fulafinkesvampfingerskivlingarna kommer sent i år, det syns på mossan". Ännu har jag konstigt nog inte begåvats med de där insikterna som varenda lantis verkar besitta. Jag undrar ibland hur det där fungerar, är det något i luften som infiltrerar hjärnan med lantis-kunskap, eller kanske innehåller brunnsvattnet här ute någon tillsats av natur-IQ. För det kan väl inte vara så att man måste lära sig? I så fall är jag nog lite sent ute.

Vi fick mycket gjort igår, till priset av en väldigt trött gammal kropp. Min son är i blomman av sin ålder och har ingen förståelse för att åren tar ut sin rätt, och jag är väl kanske en liten aning envis och stolt, så tempot var högt och rasterna få och långt emellan. Jag ska medge att jag gjorde precis samma sak mot min egen far när det begav sig för länge sedan. På något sätt verkar det som om vi människor ibland har svårt att sätta oss in i andras situation om vi inte själva har varit där. Jag tycker väl att jag borde vara bättre på det där efter alla problem jag har haft att förklara för andra människor hur alkoholism fungerar, men icke. Jag har en god vän som har diabetes och astma, mer än en gång har jag blivit otålig när han behöver en paus för att hämta andan, eller måste avbryta någon brådskande uppgift för att äta. Jag skäms lika mycket varje gång och ändå har jag så väldigt svårt att lära mig. Så jag antar att det ligger på mig själv att ha tålamod när jag får höra att "det är väl bara att lägga av".

De träd som skulle puttas omkull ligger nu på marken och fyrahundra meter staketstolpar är nedslagna i marken, vi hann till och med få upp en rulle stängsel. En rulle, sedan bestämde vi oss för att en tv-kväll var av nöden. Jag trodde att själva nerslagandet av stolpar skulle bli den svåra delen av jobbet, men ack vad jag bedrog mig. Stängselnätet kommer i form av kompakta rullar som hålls ihop av ståltråd. Jag minns min ungdom, jag har en högljutt tickande väckarklocka som jag fick för mig att plocka isär. När jag lossade spiralfjädern inuti rullade den upp sig med fart och fermitet och snärtade mig på näsan så att blodvite uppstod. Ungefär så fungerar stängselrullarna när man klipper av ståltråden; det är bara det att de väger trettio kilo och har en påtaglig kraft inlindad i varven av stål, betydligt mer än en liten klockfjäder. Som tur var stod ingen av oss i vägen för pisksnärten när nätets ände kom farande i överljudsfart, så vårdcentralen är fortfarande obesökt och plåsterlådan intakt, men idag kommer vi nog att vara lite försiktigare.

Ha en skön påskafton allihop!

Trösta i bemärkelsen "det blir tufft ett tag men blir bra till slut". Ha tillit för att det blir det och förmedla din känsla vidare till honom. Lämna någon helt "i sticket" efter den typens besked/beslut är inte snällt. Kan era gemensamma barn trösta sin pappa, om de nu är införstådda. Jag separerade för 3,5 år sedan efter 25 år ihop. När jag berättade för äldsta dottern, som fyller 20 år i år, sa hon "ingen ska behöva sitta ensam på julafton". Vi har sen dess firat barnens födelsedagar, jul, nyår, påsk och midsommar ihop i familjen. Senaste året har min nya sambo hängt på, och han är så välkommen.

Hej,
Du har kommit fram till någonting väldigt viktigt; du dricker ohälsosamt. Det räcker för nu, du behöver inte sätta någon mer etikett på det just nu.
Vad du kan göra nu är lite upp till dig själv. Många testar en längre vitare period för att komma underfund med sin relation till alkoholen. Andra tar hjälp direkt exempelvis genom att gå på ett AA-möte för att möta likasinnade, samtalsstöd via kommunen el annan beroendeenhet. Flera skriver här på forumet varje dag för att få ur sig tankar och känslor kring sitt förhållande till alkoholen. Det går atg bli fri och det går att landa i ett gott mående. Det blir bara värre och värre och vi mår bara sämre och sämre. Jag drev mitt beroende ganska långt tills jag accepterade läget och bröt helt. Har du någon att prata med? Ensam är sällan stark mot alkoholens makt över oss.
Välkommen hit och stor kram!❤️

Ensamhet i tvåsamhet är värsta typen av ensamhet. Det känns som om det här var ett beslut du måste fatta. Önskar dej lycka längre fram på stigen när du tagit dej förbi sorg och rädsla.

Inte alls. Man kan träffa en kompis och gå ner till sjön. Simma 1000m i det iskalla vattnet - och bli hög som ett hus både under tiden och efteråt?
Sedan kan man ta fram yxa och motorsåg, gå lös på ett gäng gamla trämöbler som står o skräpar på tomten, 11 kassar finfin ved blev det efter tre timmars hårt arbete. Har upptäckt att man förutom musarm även kan få "motorsågstumme" och "yxhandled". Puh, jag trodde jag var vältränad men har nu världens träningsvärk.
Imorgon fortsätter den hejdöst roliga nyktra ledigheten med gym tillsammans med yngsta sonen samt en löprunda. Kanske lite gott käk också.
När ska man hinna läsa alla böcker som ligger och väntar?

Så härligt att höra från dig!!!
Det går bra för mig iaf. Druckit ikväll, men med måtta. Kanske imorgon också... men isf även då med måtta hoppas jag. Stor kram till dig bästa Emma ❤️

är väl de känslor som finns i mig just nu. En lättnad över att ha tagit steget och rädsla för vad det kommer att innebära. Sorg och saknad över allt vi upplevt och av medkänsla. Jag gråter inombords och vill hålla om honom, han är krossad och tillintetgjord, men vet att det bara skulle verka dubbelt om jag gör det. Men ändå, kanske ska jag göra just det. Jag önskar han hade haft någon att luta sig mot just nu. Vem ska trösta honom? Han har bara mig, och nu ingen...

Hej igen
Svettningarna kommer snart att upphöra. Sömnen brukar komma tillbaks mer gradvis men efter ett tag sover du med allra största säkerhet mycket bättre än med alkohol i kroppen. Visst känns det grått i början men även det går över. Läs gärna Elias tråd. Jag tror att ni kan passa för varandra?!
vänligen
Ikaros

Ja , den branta stigen upp mot toppen .. Guld Värd varje steg ... stegen mot det nya vita livet .. även om den har varit mödosam och jobbig och ständigt vaksam för att snubbla .. Lycka ? uppe med tuppen pigg o närvarande .. Stort Grattis till dina 100 dagar .. som idag har blivit 105 om jag räknar rätt ... Här kommer varma o vita påskhälsningar från pizzans huvudstad .. kramar från tjejen som Lerigen ??

Nej, jag har tyvärr (eller lyckligtvis...) inte någon personlig erf av metoden. Vad jag emellertid förstått är att data från alkoholmätaren skickas till en molnplattform där den analyseras. Här kan behandlaren, och/eller andra som är anslutna, följa personens nykterhet varje dag. Man kan i realtid även få ett larm om inte planen följs. Den kan även användas för att förutse ev kommande återfall.
Tjänsten är inte avsedd för konsumentmarknaden utan man kan endast få tillgång till den efter kontakt med en vårdgivare. Det finns åtm en liknande lösning på marknaden tidigare, och som lär ha kommit längre i utvecklingen.
Till hösten kommer dessutom en utvärdering av metoden som Akademiska sjukhuset gör.

Gulliga ni!
Det har gått ganska bra. Tränat mycket zumba och kunnat njuta av tråkiga veckodsgsr utan vin. Men nu i påsk dricker jag vin, fast utan dåligt samvete...
Hur går det för er? Hoppas det går bra fina vänner ❤️

Tack för att ni svarade

Dag 13 och påskafton i morgon med allt vad det innebär. Stor fest på söndag och jag ska försöka klara av detta utan A. Jag var en sväng ute i växthuset innan jobbet idag och där fanns liksom ingen glädje i det längre för det känns nästan som ett tvång att gå dit ut och kolla läget. Stundtals känns allt toppen och nästa sekund är jag som i en gråzon eller transportsträcka för att må bättre och slippa detta sug. Det känns så skönt att ha klarat dessa dagarna, men det värsta av allt är att jag saknar A och känslan det gav mig innan jag blev för berusad. Skulle jag trilla tillbaka, vilket jag kanske gör med ett brak så vill jag inte uppleva de första dagarna utan A igen. Jag har haft ont i precis hela kroppen och då menar jag bokstavligen från topp till tå, svullen som en ballong, svårt att röra mig, svettig och äcklig plus att jag inte har känt igen mig riktigt i spegeln. Det var först för 2, 3 dagar sedan som jag såg en förändring i min spegelbild. Ansiktet kändes fräschare, fastare och ögonen klarare. Det känns bra, men svetsningarna och det onda i krpppen undrar jag när det ska försvinna. Jag längtar även efter en riktigt perfekt och djup nattsömn. Nu är det mycket gnällande på mig, men jag är så stolt och nöjd med vad jag har åstadkommit hittills.

Jag undrar hur ni som har skrivit om er kamp mår idag? Hur har ni det, mår ni bra?

Glad Påsk på er därute

till tid.? Två år i frihet!! Klok insikt du har och bra att du är medveten om att vår beroendepersonlighet är med oss hela livet. Vi behöver vara medvetna om hur nära det kan vara att denna listiga och falska delen kan dyka upp. Låter som att du har en värdig påsk.
Jag njuter av min på ett mycket värdigt sätt. Tillsammans med familjen med en närvaro som jag inte hade förra året. Då var jag fullt aktiv.
Nu kan jag med ärlighet säga Glad Påsk, njut av närvaron för det är vi värda.?
Kram Ellan!

Kan kännas långa och vara tuffa men ta en dag i taget. Njut av belöningarna du redan nu känner av och var snäll mot dig själv. Du är värd att må bra.❤️
Jag gillar raden " idag ska jag inte förgifta mitt sinne". Så sant!
Kram!

Skickar en varm Styrkekram till dig.

Och skönt att du känner stöttning från familjen. Det är en tuff resa du har påbörjat men om du är beredd på att verkligen stå kvar när det stormar och vara lyhörd så går det att bli av med skiten. Att allt ska vara som vanligt minus alkoholen går sällan men det är oxå en del av det fina. Att hitta nya vägar, nya tankesätt och finna nya möjligheter. För mig hjälper AA-möten mycket. Jag behöver träffa andra, med samma problem för att vara kvar på banan. Här på forumet finns det många som har hittat sin väg ut ur vansinnet och har du villigheten och gör vad som är bäst för just dig i detta så tror jag att du kan finna din.
Kram Ellan!

Det blir bra till slut. För er alla. Alla har ansvar för sitt eget liv, något annat funkar inte i längden. Ensamhet i tvåsamhet kväver alla känslor, tankar, handlingskraft, lust, vilja, empati, respekt - ja, allt som gör oss till medmänniskor.

Jag är nykter. Det var svårt att säga till honom att det är över nu. Vi har hängt ihop i 29 år. Han har hängt upp hela sin existens på mig, lever genom mig. Nu är han helt förlamad.
Och ändå är det inte stor skillnad mot innan. Även då låg han i soffan, även då var han avstängd.
Mitt samvete äter upp mig inifrån. Jag är nu inte längre den som håller honom flytande. Jag är den som slutligen lagt den sten som sänkt honom, gett dödsstöten. Jag känner mig som en bödel.
Men hur skulle jag kunnat göra annorlunda. I så många år har jag burit, dragit, varit motor, stöttat, peppat, curlat, balanserat och vägt upp. Mitt samvete är rent och ändå känner jag mig skyldig.
Jag var tvungen att göra detta. Annars skulle jag och barnen sjunkit med honom. Jag offrar honom för oss, för ingenting jag gjort har ändå hjälpt. Kanske kan krisen även vara början för honom, att tvingas bli självständig. Jag hoppas det, för vi är trots allt tätt sammanbundna efter än ett halvt liv tillsammans.
Veckorna framöver kommer att bli tuffa för oss alla, men just nu har jag aldrig varit mer säker på fortsatt nykterhet. Att lyssna inåt och lossgöra mig från ensamheten i tvåsamheten gör jag för att bevara nykterheten och få sinnesro.

Hej
Utomordentligt klokt att börja skriva här. Mig har det hjälpt rejält. Läsandet också förstås. Hoppas att få läsa en hel del av dig framöver.
vänligen
Ikaros

Hoppas du lärt dig något! Vila och slicka såren och kom igen. Aldrig ge upp.

Hej
Starkt av dig att bryta innan det gick för långt. Ett återfall är något som vi alla har varit med om. Alltså broder, nya tag och du är inte sjuk i huvudet. Hjärnan är bara illa programmerad för alkohol.
vänligen
Ikaros

Visst var det så.....-det var återfall på gång. Jag tog ett. Vill bara säga att det blev så. 5 dagar med mellanöl och insomningstabletter. Min älskade pappa, snart 80, körde hit - 3 timmar för att "ta hand om mig". Jag drack den sista ölen sent tisdagskvällen. Snart har det alltså gått 3 dygn. Jag är tilltufsad - men har varit betydligt värre. Gråtit idag och undrar om jag är sjuk i huvudet. Nu tar det nog ett par dagar innan jag skriver igen - ville bara skicka en hälsning. Man skall lyssna till de kloka när de talar till en.......

Har du själv någon erfarenhet av produkten Dionysa, dela gärna med dig?
Jasså? Vad för liknande lösningar? Är gärna ute efter något som man kan koppla till vård och inte en simpel alkomätare, tycker metoden verkar seriös !