Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att du skriver och att det lättar!

Heja dig, MM!
/E

Ja vars. Jag har Varit ensam hemma hela helgen så det har varit lite tråkigt. Har grejat lite med huset och några bärs har det allt blivit. Har ändå hållt mej till planen. Har inte märkt av någon ökad ångest. Problemet nu är väl att jag mådde mycket bättre när jag drack. Svårt att motivera sig när det är mer plus än minus när det gäller alkoholen. Sköt om dig kompis!

Åhhh vad taggad jag blir av era inlägg!!! Jag har ej druckit i veckan men köpte vin till påsk. Och det blev svårt att dricka måttligt, som jag annars gör på veckodagarna. Så det blev två dagar i helgen och vara bakfull och trött. Har inte varit bakfull på flera år, då jag druckit lagom, men ist var och varannan dag som jag vill bryta. "Äckligt" och helgen blev förstörd!!!! Kram på er! Ni är då duktiga kämpar ❤️

Det har varit fullt upp här hemma, är si och så nöjd med mig själv just nu. Hur är det med dig? Glad påsk till dig också!

Jag mår bättre och bättre. Dock lite konstiga flashbacks.
Inte riktigt redo att åka in till City och så ännu, kan bli skrämd av småsaker märker jag.
Som att en fågel flyger upp brevid mig. Gillar inte heller att åka t-bana.

Har också haft väldigt mycket på jobbet och jag håller på att flytta till en annan lägenhet.
Detta kommer bli positivt mentalt då den nya lgh kommer att vara "A-sanerad", det känns bra.
Inga MM-fyllor i den lägenheten. Det är "nytt" inget skit i väggarna.

Jag hade ett kraftigt sug på Skärtorsdagen, tänkte att nu är det nog fan lite synd om mig.
Kan tillägga att jag faktiskt har slarvat med Campral sedan attacken, jag har vart tvungen att ta
Alvedon/Ipren mot huvudet och har på nått sätt lagt Campral lite i skymundan.
Absolut inte bra.

Stackars MM. Traumatiserad som du är. Jag var ledig. Ensam hemma och grav huvudvärk.
Skulle mot centrum och där ligger det ju ett bolag.Bolaget är ju öppet. Hjärnan började tjattra.
Ja men bara en liten wirre och kanske några öl?

Dessbättre har jag verkligen inte tid med ett återfall just nu så jag lyckades styra om tjattret till.

- Nej men.... MM, du hinner inte just nu <-- Det där gör mig förbannad på mig själv! Vadå hinner inte?
Jag borde ju ha tänkt
- Nej MM Du kan inte. Du vet att du inte kan. Oavsett hjärnsläpp, stress, och även om jag inte har tid så
är det viktiga i detta att JAG KAN INTE. Jag får aldrig någonsin tveka på detta.

Spelar kanske inte så stor roll men det är lite oroväckande att
jag tappade bort att "jag faktiskt inte kan".

Huvudsaken är att jag ÄR nykter och det är jag sedan 186 dagar idag.

Flyttar om ett par dagar och kommer ha svårt med uppkoppling samt tid till att skriva
men hör av mig så fort jag är på plats i det nya!

Jag ger er alla massa varma kramar.

Hoppas du kunnat dricka med måtta. För mig blev det lite för mycket och varit bakfull i 2 dagar. Det var länge sedan jag var det. När jag dricker vin ofta så blir det med måtta. Men när jag håller mig endast till helgerna så blir det mycket vin. Usch!!! Så nu måste jag köpa 1/2 flaskor vin i framtiden. Hade en sån skön vecka med Zumba. Man lär sig hela tiden!!! Kram fina pinalina❤️

Tack för snälla kommentarer. Det viktiga är dock att vi som lyckats hålla ut några månader kan visa för dom som precis börjat att det går. Världen går inte under och hur jävligt det än må vara idag finns en ljusning. Jag trodde inte det men läste många av trådarna här på forumet de första veckorna. Från helt nattsvart blev det ljusare och ljusare för varje vecka.

Santorini. Tack för ditt inspel. Du har ju så rätt. Är den vägen jag skall gå. Skall bara sudda bort den sista romantiska bilden av ett glas rött.

Glömde skriva två ovärdeliga saker till nykterhet:
- Detta forum var en avgörande del för mig. När man sitter och tänker och funderar kan det kännas sjukt ensamt. Här finns så otroligt många bra människor och så enormt mycket erfarenheter av olika slag.

- Antabus. Hade inte gått utan. Personligen hade jag 0 biverkningar. Mao bara positivt att säga om detta hjälpmedel.

Nu skall jag försöka komma hit ibland och pusha er alla som precis tagit steget. Kör hårt.

Du kanske kan hänvisa henne hit till beroendesidorna. Att vilja bli nykter är komplicerat. Kanske vill hon helhjärtat, kanske inte. Det kan vara väldigt svårt även om hon vill. Just hennes ältande om gamla tider och om att skuldbelägga er, det låter som riktiga alkistankar. Man kommer inte ur det när man dricker, man frossar i gamla oförätter som blir väldigt viktiga. Och med mer alkohol, desto mer självförakt och ännu mer ältande.
Du kan (och kanske bör) ställa ultimatum att du bara träffar henne när/om hon är nykter. Du har rätt att sätta gränser för att klara dig själv. Och att ta hand om och parera din mamma är inte din uppgift, även om det är svårt att vända någon ryggen. Du kanske kan hitta tillfällen där du kan umgås med henne då hon inte kan dricka. Träffas ute, åka iväg tillsammans, träffas hos dig. Hon kanske behöver ett ultimatum, hon kanske behöver hjälp med att ta bort all alkohol ur huset. Men hon kanske vill fortsätta att dricka och då kan du inte göra något annat än att sätta dina gränser för att överleva själv.
Och du skriver att du skulle ha en ständig oro om du klipper helt, men handen på hjärtat hur är det idag? Har du en ständig oro?

Det är fantastiskt att vakna upp utan att vara bakis, kaffet smakar gott. Och det är så här jag vill må, men ändå dricker jag?! Hade jag haft det mysigare igår kväll hemma i tv-soffan om jag hade druckit ett glas vin eller fyra glas vin? Nej, det hade inte varit mysigare, bara mer krångel, eftersom jag hade behövt gå upp och fylla på glaset, få ångest hur lite som är kvar i flaskan osv. Gott med vin då? Nja, visst kan vin vara gott (det är ju mitt nickname) Men inte hemma i soffan själv, kanske någon gång, men inte var och varannan dag. Nä, nu kör vi på!

Vilket bra jobb du gjort! Jag blev så intresserad att jag läste hela din tråd och kommentarer. Imponerande!

Det jag vill råda dej till är att du också läser din egen tråd från början igen. OM du skulle få för dej att det går att börja dricka kontrollerat då ett år gått. Det gör inte det för såna som oss. Vi som finns på den här sidan är inte såna som plötsligt kan ta ett glas eller två och vara nöjda med det. Vi har passerat det stadiet. Vi har verkligen kämpat för att nå friheten bortom beroendet. Det är inte värt att chansa och förstöra det. Så fort går det att falla tillbaka. Jag har försökt ett par gånger. Nu nykter i snart fem år ger jag inte upp det jag uppnått. Det tror jag att du kommer till också. Jag blir bara så rädd när jag ser att nån överväger den tanken. Det är nog ytterst få som klarar att börja dricka igen och varför inbilla sej att man skulle höra till den lilla klicken? Det går så bra utan. Det går bättre och bättre kan jag lova.
Underbart jobbat av dej!

Haha, jag var och köpte pizza igår kväll (vi var väldans trötta på påskmat efter flera släktsammankomster) och kunde ju härligt nog köra bil klockan 18:30 på lördagskvällen. Iallafall lyckades jag välta ner hela stället med pizzerians reklamblad. Är också jäkligt fumlig. Skönt dock att vara fumlig och nykter och inte lealös och berusad.

14 dagar, två veckor!! Så starkt gjort!

Festen ikväll. Du låter stark i din planering! Jag tänker att det inte behöver vara en dålig idé att köra "business as usual" (minus det egna drickandet såklart). Allt hänger ju på hur du känner. Det låter himla härligt att komma hem till ungdomarna, pigg och fräsch ikväll och dessutom så skönt att vakna upp i morgon och må bra!

Hur går det med sömnen?

Otroligt bra jobbat hittills och visst klarar du festen idag också. Härligt att läsa att du har din familj runt dej som stöttar och peppar. Fokusera på dina ungdomar så kommer det här gå jättebra.
Jag känner igen mig massor i din beskrivning av känslor som går upp och ner och i fumligheten och i en massa annat. Jag tycker vi undviker att behöva göra om de första veckorna och ser vad som kommer framöver.
Hoppas att du får riktigt roligt på påskfesten utan a och sedan en trevlig kväll med ungdomarna.

Är himla glad över beslutet. Speciellt som att äldsta sonen vaknade strax innan 06:00 och var pigg som en huggorm. Hade det varit en "vanlig" helgmorgon hade jag varit grinig, vinglig och bakis. Nu var jag trött men på gott humör (så gott det nu kan vara vid den tiden :) ).

Är uppe, dricker kaffe och ser att solen skiner utanför fönstret. Härligt med ett par lediga dagar till, idag har vi inget inplanerat utan kan ta det lugnt, diverse släktsammankomster och måsten är avklarade för den här påsken.

i mulletantens tråd.
Om botten av en själv som man inte vill kännas vid.
Som man så gärna vill gömma bort och skydda.

Och om jag ska sammanfatta med ett enda ord om vad som blir fel när det blir fel för mig så är det Bråttom.

Jag har bråttom genom livet,varken vill eller kan stanna upp och begrunda det som egentligen sker.
Känna det jag egentligen känner.
Uppleva det som faktiskt sker framför mina ögon.

Så jobbigt är det ibland att fast det pågår riktigt bra saker framför och med mig så kan jag ändå inte stanna upp.
Nej,jag forstätter framåt för att det är för tungt att stanna i nuet.
I nuet(eller framför allt i dåtiden) så finns det alltför mycket tråkigt och jobbigt och känslosamt som jag inte orkar eller vill hantera.

Men nu är jag där och har tagit mig genom en hel del.
Jag kan mitt i eldhärden faktiskt känna att jag fortfarande lever och är rätt sval.
Att jag kan trots de känslostormar jag befinner mig i ha en ro i att det som varit har varit.
Det som är det är och i det kan jag leva och fortsätta utvecklas.

Mitt mående i nuet förbättras sakta och jag försöker att bejaka varje dag,varje möte med en annan människa och varje gåva som jag får.
Det går inte alltid,men tillräckligt ofta för att jag ska känna att det är rätt väg att gå.

Ja du Anders , visst blir man fundersam över sitt beteende. Svårt att lokalisera när ademonen börjar göra sig hörd. Precis haft ett återfall jag med....om det kan vara nåt positivt, så minns jag från dina tidigare inlägg att dina återfall varade längre och du fick söka vård i slutänden. Nu har du vad det verkat klippt tidigare, innan allt går helt överstyr. Du är inte ensam, vi är många som kämpar, så kom igen nu, så tar vi ett nyktert steg till. Kram

Idag är en bättre dag och det känns som jag fått någorlunda fokus igen. Kan bara säga att dagen blir nykter. Lovat mig själv 24h. Kram alla påskharar

Vi var klara med stängslet vid lunch igår. Det ska upp en grind också, men det är för kallt för att gjuta den sorts betong jag har inhandlat för ändamålet, så den får vänta på bättre väder. I stället gjorde vi en provisorisk lösning med trästolpar som jag får dra upp ur marken och flytta på när jag vill lämna tomten. Första försöket på egen hand var nyss, när vi gick ut på vår morgonpromenad: inte helt lätt. Solen lyste varmt och gott igår, så en del av snön smälte och rann ner i hålet där stolpen stod. Efter en kall natt var den fastfrusen i marken, så jag fick kämpa en stund för att få upp den. Hursomhelst är det som sagt en provisorisk lösning, nu väntar jag på att det ska bli plusgrader även nattetid så kommer min inhägnad att vara komplett. Sju rullar stängsel satte vi upp, á femtio meter, det ovanliga var att vi redan på andra rullen kom på ett enkelt sätt att göra jobbet på. Normalt brukar jag ha en tendens att klura ut hur man ska göra när jobbet nästan är klart. Synnerligen frustrerande, särskilt om det är ett jobb jag inte har anledning att göra igen inom överskådlig tid.

Redan när jag började fundera på att köpa hus för ett bra tag sedan stod en stor tomt med stängsel runt högt upp på önskelistan. Jag argumenterade att det var för hundens skull, men egentligen var det minst lika mycket för min egen skull. Det hade nämligen låtit mig återgå till att dricka på det sätt jag gjorde innan jag skaffade hunden: hämningslöst. Hundens behov kan jag bara inte ignorera, så mitt supande har varit begränsat till timmarna mellan kvällspromenaden och morgonpromenaden. Däremellan har jag visserligen underhållit en slags salongsberusning, men ytterst sällan blivit så knölfull att jag inte har kunnat gå ut. En stor tomt med stängsel hade låtit mig släppa ut hunden utan att behöva göra honom sällskap, ergo: full, jämt. Nu är läget annorlunda men stängslet är ändå efterlängtat eftersom jag kan fixa på tomten utan att oroa mig för hundens väl och ve. Jag kan pyssla med mitt och han med sitt och vår värld är en ännu bättre plats.

Både jag och sonen såg fram emot det ögonblick då vi skulle släppa ut hunden utan koppel för första gången. Vi föreställde oss ett kosläpp av rang men av det blev intet. Efter lunch satte vi oss att fika på förstubron och lämnade dörren öppen utan att säga något till hunden. Han visste inte vad han skulle tro, länge stod han i dörrhålet och funderade innan han kom ut. Han lämnade oss dock inte, han stod och såg frågande ut; skulle vi ut eller inte och när skulle han få kopplet på sig så att vi kunde ge oss iväg? Till sist traskade min son, som fortfarande hade lite av benmusklerna i behåll, ut i trädgården och följde staketet i hela dess längd. Tveksamt följde hunden med men höll sig nära sonen hela resan runt. Efter att ha skjutsat hem min avkomma tillbringade jag och hunden hela eftermiddagen i trädgården men det lilla livet var fortfarande osäker på vad som gällde; han höll sig runt huset och lämnade mig inte ur sikte. Jag tror han anade ugglor i mossen; det hela verkade nog för bra för att vara sant. Tids nog...

Ha en härlig dag!

Jag är ny på detta forum och jag känner igen ditt sätt att se på det här med A. Jag har klarat 14 dagar och det är säkert fem eller sex år sedan sist. Jag vill inte uppleva den första veckan en gång till och sover fortfarande dåligt och blir fort trött.

Bra gjort av dig att ta kontakt med beroendecentrum och jag hoppas verkligen du kan få hjälp med samtal som gör att du får mer kraft till denna stod mot den förbannade A.

Att läsa din och alla andras berättelser på detta forum om deras kamp och glädje över att lyckas ta sig igenom en ny dag betyder mycket för mig. Det ger någon sorts kraft att fortsätta och veta att man inte är ensam.

Önskar dig kraft att fortsätta striden mot A

Bra gjort av dig att inte falla för frestelsen. Du söka vara stolt över dig själv.

Fixade dagen idag /i går lördag utan A. Jag trodde inte att jag skulle klara det vid några tillfälle, men det gjorde jag. Försöker få mig själv att tänka på annat genom att sysselsätta mig så mycket det går, men så tar det tvärt slut och jag vill bara ropa på hjälp och det har jag gjort. Familjen har funnits vid min sida idag och det känns underbart.

Denna dagen har varit upp och ner med humöret. Idag skrattade jag ordentligt och det var länge sedan, grät så tårarna sprutade, arg på mig själv att jag lät det gå så långt som jag har gjort.

Jag har klarat 14 dagar och är så tacksam och faktiskt lite stolt över mig själv. Så nu är mitt mål att klara av denna dagen dvs påskdagen när festen drar igång med ca 200 personer och A flödar fritt. Jag har funderat mycket på hur det ska gå. Tänker försöka studera människorna omkring mig och se hur de blir när de blir påverkade av A. Vår förening har haft denna påskfesten i många år och jag brukar ställa upp med att jobbba i baren. Där har jag haft det riktigt bra och mycket trevligt varje år. Älskade maken tycker att jag utmanar A väl mycket om jag ska göra det i morgon oxå och kanske falla för frestelsen. Han har säkert rätt, men på ett vis vill jag utmana mig själv och få det till att bli ett nytt mål att nå i kampen mot A.

Ni med mer erfarenhet än vad jag har i detta krig håller säkert med maken och tycker att idén är helt vansinnig och jag tänker bara delta i början och har redan meddelat att jag kommer att köra hem tidigt. Köra, inte ta någon taxi. Jag vill även kunna visa mina ungdomar att jag kommer hem nykter och kan dela resten av kvällen med dem.

Nu är jag så förbannad på detta skit och vill bara tänka positivt.

Jag önskar er där ute en god natt

Nästa gång du "prövas" går det mycket lättare!

Vänskap har ingen ålder, förstår att han saknas dig. Otroligt fint gjort av dig att bjuda in honom på familjehögtider!

Både att du snart varit nykter ett år, och dina tips! Grattis!