Senaste kommentarerna i forumet

Alla har vi haft våra bakslag. Det gick inte så bra för mej heller i helgen, drack för mycket på påskafton. Men nu är det en ny vecka, och nya dagar med chans tilll förändring! Bra idé kanske, att köpa halva vinflaskor. Men har du provat alkoholfritt vin? Finns ju många goda att välja..
Nu ser vi framåt och kämpar vidare! Kram ?

Nu är snart helgen över, faktiskt skönt tycker jag. Nu är det en ny vecka, och nya tag i kampen för förändring alkohol-ovanor. Jag ska inte ha nåt vin eller annat hemma, har ju insett att det inte går så bra då. Nu kör vi vidare! ??

Din dotter behöver ditt stöd och din villkorslösa kärlek. Just nu kan hon inte ta emot den för beroendet har tagit över. Självklart kan man som mamma känna sig avvisad och ratad, men ta det inte personligt. Det är inte hon som väljer, det är beroendehjärnan.
Kan du se henne inuti? Se den lilla tjejen bakom missbruket? Se lidadet. Om du kan få kontakt med de känslorna hos dig själv kan du förmedla dem till henne. Hon verkar väldigt ensam och har kanske gett upp hoppet om att bli hjälpt. Den skam och rädsla som följer på det driver människan ännu djupare in i det enda som för stunden bedövar smärtan.
Jag vet inte om du skrivit i någon annan tråd om detta, men hur gammal är din dotter? En orosanmälan angående vuxna personer brukar sällan leda till särskilt mycket om personen i fråga avsäger sig hjälp, såvida det inte är allvarlig och akut fara för livet, då LVM eller LPT kan komma i fråga. Har hon någon kontakt förutom socialsekreteraren, inom psykiatrin eller sjukvården?
Det ligger tyvärr i missbrukets natur att inte ta emot hjälp och att avskärma sig från alla som kan hota fortsatt missbruk.
Om det är möjligt att nå fram med kärlek och icke-dömande och du envist vidhåller dina försök till kontakt kanske hon förstår att du finns där oavsett hur svåra problem hon har. Det gäller att hjälpa henne klä av sig skammen. Hon är inte där hon är nu av egen vilja eller på grund av att hon brister i karaktär. Hon är sjuk. Alkoholberoende är en sjukdom.
Det behöver inte vara fel på vare sig dig eller henne. Vem som helst kan drabbas.
Om hon inte svarar i telefon eller låter dig hälsa på kanske du kan skriva brev. Kärleksbomba henne. Lägg inte mer skuld på henne genom att skriva om hur du plågas av situationen utan fokusera på att du förstår hur svårt hon har det, din längtan efter henne och din vilja att stötta. Även om hon inte svarar kan du vara säker på att hon ändå läser breven.
Jag var själv fast i både gravt missbruk och svåra ätstörningar från 14 års ålder till 28. Har varit nära döden massor av gånger. Inlagd på LPT av och till, frivilliga behandlingshem, sluten psykiatrisk vård, mm. Min pappa gav aldrig upp. Dömde aldrig.
Alkoholberoendet kommer jag aldrig bli botad från, men lever idag ett gott liv, har fyra barn, jobb, politiska uppdrag, tränar.
Min dotter är 14. I höstas började hon med droger. Jag såg inom mig hela min historia upprepas och var förtvivlad. Är fortfarande rädd att hon ska fastna i beroende för livet. Det är fruktansvärt svårt att inte nå fram. Jag gjorde heller inte det förut, men nu har min envishet i att visa henne hur mycket hon betyder och hur älskad hon är börjat gå upp för henne. Hon är fortfarande inte stabil, men vi närmar oss varandra. Det jag kan säga varit avgörande är villkorslös kärlek tillsammans med tydlig markering mot det självdestruktiva. Hon har fått använda mig som slagpåse när abstinens och humörsvängningar övermannat henne. Jag står stadigt när hon skriker och svär, fortsätter bara älska henne och se henne som den fina unge hon är. Och det är svårt ibland. Sorgen över hur det blivit förlamar, men tårar är inte skadliga.
Förstår din förtvivlan, men ge inte upp!

har jag konstigt nog inte, jag har fått för mig att de är stora nog att föda ett regemente, men nu när jag kollar ser jag att det finns en liten en också. Så nästa gång jag har vägarna förbi frestelsernas marknad får det väl bli en liten titt i alla fall.

Dina ord värmde, och jag mår mycket bättre idag. Nu kämpar vi vidare. Vinflaskan som du fick blir säkert en jättebra present till din 85-åriga pappa!

Har nu suttit å läst igenom min tråd, usch så hemskt ? Har hänt väldigt mycket den sista tiden, om lite drygt en och halv månad flyttar jag ifrån min sambo. Inte mitt beslut, han valde bort mig. Han tycker det är jobbigt med tjat från min sida. Med andra ord så vill han vara fri å kunna dricka hur mycket han vill å göra vad han vill utan mig.
Vet att detta är den rätta vägen men jag är livrädd.
Livrädd att bryta ihop, livrädd för ensamheten, livrädd för saknaden, livrädd för ångesten.
Men ändå, mitt i kaoset känner jag ett litet lugn, resan med honom är snart över. Här hemma så pussar han mig, är gosig mm å låtsas vidare...känns så falskt och overkligt
Hur reser man sig efter en sån här resa? Är liksom förlamad, kan varken äta eller sova..försöker bara hålla ihop och få livet att fungera,
Slutkörd å livrädd

Säger hon som nynnar ibland vitsippor och träd som börjar vakna.
Ditt matproblem löser du med en crockpot, ned med allt i grytan starta sätt på 6 timmar och gå ut i trädgården.
Du som köper alla prylar har säkert en sådan, annars har du missat något ?
Blev min räddning i början för att slippa vinsuget vid spisen, nu älskar jag den prylen

Önskar dig och hunden en fin dag

Dottern kom inte hem till oss varken över jul eller påsk. En helg i januari har hon varit hemma. Då skakade hon i perioder hela helgen. Annars var helgen jättemysig. När hon kom såg hon ut som en missbrukare, man kände knappt igen henne. Ansiktet var så spänt och man såg från varje dag fredag tom söndag hur hon blev mer och mer avslappnad. Började se ut som vår dotter. Vi var och shoppade kläder och smink till henne som försenad julklapp på lördagen. Hon tyckte själv att helgen hade varit bra. Jag fick inte tag i henne per telefon på måndagen och bestämde mig för att ringa hennes socialsekreterare på tisdagen och berätta om hennes skakningar. Socialsekreteraren ville att vi skulle träffas allihopa både vi föräldrar och dottern hos henne. Jag fick uppdraget att fråga. Men fick ett tvärt nej från dottern och var arg på att jag ringt socialsekreteraren. Hon vill inte att vi ses. Socialsekreteraren tog i alla fall mitt samtal som en orosanmälan och min dotter hade svarat att hon förstår varför vi ringt. Nu har hon fått hjälp med ätstörningspsykiatri och dietist samt träff med socialförvaltningen. De träffar henne 1 ggr i veckan. Alkoholen hör jag inget om. Men de vet ju om detta på socialförvaltningen. Hon låter bättre i telefon. Men maken blev frustrerad och arg en kväll när han pratade med henne i telefon. För att hon lät onykter två kvällar i rad för ett par veckor sedan. Sedan dess har de haft uppehåll och pratar inte med varandra. Brorsan orkar inte heller prata med henne. Så jag känner mig ganska ensam och hon har inga vänner kvar. Jag vill så gärna hjälpa till eller i alla fall förstå vad som händer. Skulle behöva träffa socialförvaltningen tillsammans med dottern så att man kan bli lugn inombords och vet att hon får hjälp. Vi får inte veta någonting och därför är man ju jätteorolig kanske helt i onödan. Räkningarna har hon kommit efter med och hör inte av sig, så hon kan få anstånd eller delbetala. Hon pratar om att hon har gått in i väggen. Men hon har inte arbetat sedan i september och det är klart att man mår dåligt när man inte jobbar, räkningarna ej blir betalda. Vännerna säger upp sig. Hon säger att vi vill ju inte hjälpa henne med räkningarna längre och det är sant då vi slutade med detta i oktober/november. Då hon var inne i ett återfall. Det är så tungt så jag vet inte hur länge man skall orka. Nu i påsk frågade jag om hon inte kunde komma hem men nej hon kom bara med en massa undanflykter som vanligt. Jag frågade också om jag fick komma ned och hälsa på henne men det passade inte heller. Är så ledsen över vår familj som faller isär. Skulle så gärna vilja ha tillbaka min familj som håller ihop och hjälps åt. Älskar henne så mycket. Gråter varje dag. Går själv hos psykolog som har hjälpt en del men skulle behöva gå där oftare. Samt min man skulle behöva detta också men vill ej. Är det någon som har något gott råd så skriv gärna. Ibland önskar jag att jag slipper allt.

Hej och välkommen hit! Jag vet hur du känner dig eftersom det är sexton dagar sedan jag var där du är nu. Anders43 har helt rätt. Det känns faktiskt bra att skriva av sig.

Kämpa på jag håller tummarna för dig

Så rätt så Sisyfos, bort med ovanor och akta så de inte svischar tillbaka lika snabbt. Det är så lömskt det där. När jag varit utan socker en tid och sen äter det så smakar sockret apa, jag börjar prutta och kroppen visar hur fel det är. Och ändå äter jag mig tillbaka.
Vin/ölvanorna kommer tillbaka om man inte passar sig. Senaste året har jag ändrat dryckesmönstret till det bättre men velar fortfarande, balanserar.

Jag tycker också om mitt nick! Jag vill vara Hjärnklar! Vet att jag har ett rörligt intellekt som inte ska stå i skäppa av självförvållat förgiftande. Det är jag
(H)järnklar över ?

Fy f-n för hjärtklappning och illamående..! Bakis och skakis. Men tomt på alkohol och annandag påsk = systemet stängt!

Och tack och lov har jag aldrig varit någon som super till på barerna i närheten, när jag går ut blir det bara ett par glas. Hatar att vara full ute bland folk!

Tack alla som svarat mig och hejar på. Det känns så skönt att veta att ni finns därute. Jag önskar att ni mår bra och har kommit längre från skitet än vad jag har gjort.

Jag ska fixa en läkarundersökning när jag har landat mer i mitt utan alkohol tillstånd. Just nu vet jag inte riktigt vad jag tänker på. Helt off!

Sitter på tåget på väg mot jobbet och tårarna rinner av någon anledning? Känner mig inte ledsen, tror jag? Ja, trött som vanligt efter en skitnatt.

När jag drog bort gardinerna från sovrumsfönstren stirrade fick jag syn på suphuset igen. Gick igenom checklistan vad där ska finnas ute fast i omvänd ordning. Dvs vad som inte ska finnas där mer än godis till fräsen. Muggen är väck, ingen flaska i den eller den krukan. Kanske kan där finnas en kvar bakom en säck med jord? Måste kolla sen. Ha! Jag har nog varit ganska uppfinningsrik som så många andra beroende av skitet också har varit.

Jag är så tacksam att jag hittade hit för några dagar sedan. All respons från er är toppen!

Tänk positivt och njut av livet

Tack Anders!

Tack för din kommentar - och för att du tror på mig! Och stort grattis till dig som snart rundar årsstrecket - fantastiskt bra jobbat! Jag skall hålla min kompassriktning - tvekar inte en sekund just nu. Det finns inget annat alternativ faktiskt. Just nu våndas jag över hur jag skall lyckas övertyga min doktor att skriva ut nya insomningstabletter till mig i morgon? Jag ätit så länge, och på senaste tid så många per natt att jag får abstinens om jag slutar tvärt. Ja är det inte det ena så är det det andra........-på sikt måste jag ju lägga av med dessa tabletter också - men inte just nu. De är en livlina. Det ödesdigra för min del har ju varit att jag ofta har kombinerat - och då har man ju inte någon större koll på hur många tabletter man tar. Blir så trött på mig själv.....-men jag tänker positivt och långsiktigt! Grattis igen till dig - fortsätt på den väg du nu vandrar på!!

Grattis till att du har tagit ett beslut - och till att du har startat en egen tråd här! Jättebra början. Läs bland trådarna här, och skriv i din egen "dagbok". Det har hjälpt många. Härinne finns många kloka människor med liknande problem som du kan få goda råd av! Och även om du skulle "falla" så är här ingen som dömer dig - det har vi alla gjort. Tvärtom så kan det vara bra att skriva om just det. Själv använder jag min egen tråd som en dagbok som jag kan gå tillbaks och läsa i ibland. Det finns något terapeutiskt i det faktiskt. Än en gång grattis till att du är här - och lycka till med den första dagen. Sen kommer en dag efter den. En dag i taget.......

Hej på dig!
Jodå, vi sågs över en middag med inspirerande tankeutbyte. Väldigt givande.
Helvit påsk även här!

Har haft en nykter påsk och vad vinet är falskt. Jag har använt vinet som en vän, men jag känner mig mycket mindre ensam när jag inte dricker faktiskt, inte lika stressad på något vis. Det har varit skönt att bara vara hemma och vila. Och i morgon väntar jobbet, och då kan jag ge 100 %. Men trots att jag mår så mycket bättre utan vin så är det svårt att hålla sig borta från det, om jag har vin hemma. Nu har jag inget vin hemma och då är det inte så svårt :-)

Härligt att läsa.❤️ Du känns beslutsam. Det som är så spännande med nykterheten (för min del) är att nya intressen har börjat väckas. Jag har fått tid över till annat vilket gör att framförallt söndagarna känns extra långa. Ta det lugnt idag för du gick igenom en pers igår. Det tar på krafterna.
Kram!

Härligt att läsa att påskfesten gick bra. Imponerad av din beslutsamhet!

Du är ingen svikare Manda, ibland lyckas vi inte som vi tänkt oss men då reser vi oss snabbt och kämpar vidare.

Jag märker att jag väntar ut sista dagen med lite otålighet. Känner oro för jobbet och kan inte koppla av. Helt sjukt, jag måste verkligen lära mig att inte göra så.
Jag blir otålig av att ha för lite att göra. Den här helgen hade jag tänkt att pyssla i trädgården och flytta mina bin. Nu är det för kallt för att besiktiga bina och därmed kan jag inte flytta dem.
På påskafton hade vi brorsans familj över på middag. De hade med sig en flaska vin som blev kvar då vin passade dåligt till påskmaten. Jag vill inte ha vin i huset men jag vill inte heller hälla ut den. Tror att jag ska ta med den nästa helg då min pappa fyller 85.

Ja, det är verkligen så. Jag har bestämt mig. Jag försöker förbereda mig på att vara stark och trygg nu. Tänker och tror att båda barnen kommer att ha frågor och problem som de behöver hjälp med, som härrör från mammas och pappas drickande. Jag vill vara beredd på att ta emot detta och avlasta dem så att de slipper bära detta mer än nödvändigt.

Strongt jobbat! Jag visste att du skulle klara det! Yay!

Tack för hälsningen Vilja! Ja, det är väl så det behöver vara. Lagom när det flyter, ok, gött, mysigt. Nåt glas med vänner. Lagom. Så är det nu, men när jag tar till a för att minska stressen. DÅ funkar det inte längre. Händer då och då. Jag stoppar snabbt! Så har vi det nu, alkoholen och jag. Funderar på vad som händer när man slutar bromsa. För det har också hänt. Men även det nu under hyfsad kontrolll. Stoppat snabbt, men lite för sent. Just nu är det stabilt... fast när man läser andra trådar härinne så är just de orden början på återfall. Men jag känner mig så trött på alkohol just nu. Mätt! Kanske det, inget tomrum att fylla just nu. Efter 4 dgr ledigt!

Imponerad över din beslutsamhet. Att bryta så långvariga vanor är ju oerhört energikrävande plus kroppens och hjärnans omställning. Härligt att höra att du märker så mycket positivt med att vara nykter samtidigt som du kan se och härda ut det som är svårt. Jag tror absolut att du ska stanna upp i det nyfunna lugnet och smaka ordentligt på det. Då samlar du kraft inför de stunder av prövningar som onekligen kommer och präglar in nya goda minnesintryck utan alkoholen. Även erfarenheter av att känna obehag och kunna ha det utan att agera på det stärker dig.
Vila och ta en dag i taget, därefter kanske du kommer på vad du ska fylla all tid som blir över nu när den inte används till inköp, intag och återhämtning från alkoholen.
Inspirerande läsning!

Låter bra det där, Hjärnklar. Japp, vanor går att bryta. Tar några månader. Sen är de snabbt tillbaka också... ovanorna. Jag ersatte med a-fritt. Kanske därför ovanan så snabbt återvände eftersom jag aldrig arbetade bort vanan.
Du har ett sånt bra nick, tycker jag. Hjärnklar! Tog mig kanske 2 mån av nykterhet att bli det. En skön känsla när man finns i nuet.
Där ska vi vara!