Senaste kommentarerna i forumet

Jag har försökt dricka måttligt eller vid färre tillfällen tidigare. Som alkoDhyperD skriver så är det ungefär när jag har slappnat av eller tänkt "nu har jag ju varit duktig...jag klarar mig ju utan" som jag börjat dricka igen. Först med intentionen att det ska vara sådär lagom, dela på en flaska vin med maken liksom. Går kanske bra första helgen. Andra helgen tänker jag "jag vill ha vitt och maken gillar rött... jag köper två" osv.. Slutar med att jag snart är tillbaka där jag bälgar i mig en BiB över en helg. Orkar inte hitta på något på min lediga tid och halva helgerna går åt till att låtsas må bra. Hur känns det idag, Hjärnklar?

Jag funderar på det där med icke-värderande och på just alkoDhyperD skrev här ett par inlägg tidigare, som svar på mitt inlägg om skam och oro för vad som händer om jag skulle söka hjälp. Inlägget skrevs i min mörkaste ångest där jag kände mig som en lort. Jag tänker att det i grund och botten handlar om självbild. Jag har alltid, alltid, alltid varit väldigt känslig för skam. Jag älskar mitt arbete och är bra på det jag gör. Har inga problem med att erkänna för mig själv att jag själv lika gärna kan vara klienten/föräldern jag möter. Är det i många sammanhang, jag har också tagit för hårt i mina barn och har stundtals säkert skrämt dem när jag varit riktigt arg. Däremot vill jag inte att andra på mitt jobb ska se på mig på ett annat sätt än vad de gör idag. Inte i nuläget iaf. Det kanske kommer en dag, förhoppningsvis, när jag vågar stå för mitt alkoholproblem och kan känna att det inte spelar någon roll om någon ser ner på mig för det. Men jag vet att det tyvärr finns de bland mina kollegor som fortfarande har en nedvärderande attityd till klienter och deras problem. Som tänker att det aldrig skulle kunna vara samma sak för dem. De ska kanske inte arbeta med människor i olika sorters kris, men det är en annan femma. Ville förklara mig, då jag blev lite tagen på sängkanten av inlägget. Å ena sidan var det bra eftersom jag var tvungen att fundera några varv till om jag av någon anledning dömde klienterna efter en annan måttstock än mig själv, men å andra sidan blev jag lite ledsen eftersom det var så långt ifrån min mening med inlägget :). Svårt att uttrycka sig med alla nyanser i skrift ibland.

Jag hoppas att du har njutit av gott kaffe och även så i morgon.

Men idag var det tankar på vin, men jag lyckades hålla mig borta från systemtet. Känns bra nu.

Jo det går bra. Känner dock att jag kickat igång suget i och med att jag drack men det är hanterbart.
Jag har inte varit på fler möten men tänkte gå på ett i veckan nu. Det är lite dumt för det mötet jag var på förra tisdagen krockar med en aktivitet jag har på min mötesplats så nu får jag gå till ett annat AA ställe så det blir ju nästan som första gången igen!
Men nu vet jag ju hur det går till så det ska nog bli bra. Är vid gott mod trots återfall. Har ändå varit jätteduktig som en vän till mig sa.
Återfall är fullt normalt och inget att låta sig nedslås av. Jag blickar framåt med ambition att hålla mig nykter.

Hur går det och hur mår du?
Har du varit på fler AA-möten?

Sköt om dig. Kramar!

Jag använder vin som en kompis när jag känner mig ensam. Just då när jag dricker känns d ju faktiskt ganska bra, men oftast blir d för mkt o då kommer d dåliga samvetet. Att inte ha vin hemma är nog d enda som funkar för mig. Har konstigt nog inte problem m annan alkohol. Tar mig inte en drink ensam nuförtiden. Har varit perioder tidigare då jag gjort d. Till o m köpt öl på Hemköp, så eftersom allt är relativt så ska jag väl vara positiv o tänka att d går uppåt o framåt.

Tror det är så jag funkar också. Komma undan i vardagen med att vara påverkad utan att någon märker det. Nästan lika mycket kick i det som ruset i sig. Var så jag började i yngre tonåren också, och inte som många andra som börjar tillsammans med kompisar

Ett steg i taget. Det kommer bättre dagar. Du skriver här, det är bra.
Vi kämpar på tillsammans bra och dåliga dagar.

Jag använder vin som en kompis när jag känner mig ensam. Just då när jag dricker känns d ju faktiskt ganska bra, men oftast blir d för mkt o då kommer d dåliga samvetet. Att inte ha vin hemma är nog d enda som funkar för mig. Har konstigt nog inte problem m annan alkohol. Tar mig inte en drink ensam nuförtiden. Har varit perioder tidigare då jag gjort d. Till o m köpt öl på Hemköp, så eftersom allt är relativt så ska jag väl vara positiv o tänka att d går uppåt o framåt.

Ja det var ett bra förslag! Att vänta in och känna efter! Ge det en kvart innan man fyller på! Så klokt! Det ska jag verkligen försöka anamma! Varannan vatten! Hur svårt ska det va liksom? Ett annat tips kan vara att läsa runt här, kolla efter inspiration på nätet med temat träning och kanske sätta upp en målbild? Hur vill jag vara? Hur vill jag att andra ska se på mig? Och tänka på det när tankarna på vinet kommer... konstigt att just vinet har den effekten? Jag kan dricka en öl och vara nöjd men vin? Nä, det är väldigt svårt att stoppa vid ett glas!

Styrkekram !!

Ja sinnitus, är nog bra att jag kör vidare på forumet. Var precis nära igen att ta ett glas vin. Fattar inte varför? Läst lite om postakut abstinens. Kanske är det därför jag brukar svaja såhär efter typ två veckor varje gång om det är en släng av sånt?

Glad att du skriver redan nu, innan hjärnan dragit iväg. Kan du utveckla lite till. Vad är det som skapar behovet av ett lugnande rus?
Finns det något annat du kan få lugn av?
Och, kanske är det just nu du behöver vara vaksam på om du tvekar inför ett enda antabusintag!
För visst är det så med dig, som med mig, att om tanken fastnat slutar vi söka hjälp, slutar förebygga och ser till att hitta anledningar, planera för hur återfallet ska kunna möjliggöras istället för att planera för hur sugen ska hanteras och nykterheten räddas.
Med öppna ögon, utan rädsla för konsekvenser och målmedvetet gå raka vägen in i självdestruktiviteten.
Snälla, skriv så fort du anar en tendens åt det hållet!❤

Det är en farlig tid för mig nu när jag uppnått 6 månaders nykterhet. Jag har nått en gräns där omgivningen börjar lita på mig och alkoholångesten börjar bli otydlig i kanterna. Inte sällan har jag tidigare vid den här tiden så smått börjat förbereda nästa period. Till en början med att inte ha högprioritet på alkoholismen och sedan har tankarna på ett lugnande rus börjat komma. Ett lugnande rus som bara är en illusion, verkligheten har istället varit ett försök att uppnå nirvana ackompanjerat av plötsliga uppvaknanden med en ångest som krävt påfyllning av alkohol. Genom att skriva de här raderna försöker jag "mota Olle i grind" genom att beskriva förloppet för er. När jag tydliggör problemet på det här sättet för er hjälper ni mig att hålla mig nykter.
Till dig som är inne på de första nyktra dagarna vill jag också säga att du och jag står lika nära ett återfall. Tiden man varit nykter är ingen garantil Däremot är det skönt att under sex månader ha sluppit att dricka med allt vad det innebär. Livet är definitivt lättare att leva utan alkohol.
Ikaros

Inge bra för mig nu.
Men jag jobbat på det ?

16 dagar helt utan alkohol. En gång har jag känt sug men resterande dagar har gått galant utan tankar på att vilja dricka något. Tror och hoppas att det fortsätter så.

Jag tog också ett återfall. Hade varit nykter i 9 och en halv månad.
Släppte garden, stängde av allt konsekvens tänkande och lät suget ta över. Men man är inte mer än människa.
Kan rekommendera dokumentären Risky Drinking som MondayMorning tipsade om.
I den sas det att 80 procent av alla som slutar dricka tar ett återfall under första året av nykterhet.
Och att återfall kan vara en del av tillfrisknandet då man lär sig av det, vad som triggar en och vad som får en att falla tillbaka i dom gamla tankebanorna.
Så det är fullständigt normalt att man tar återfall. Men visst känns det jobbigt och jag ångrar det sim fan. Gjort är gjort och vi har ändå klarat lång tid utan alkohol vi kan nå dit igen! Var inte för hård mot dig själv, du tog ett snedsteg och nu har du rest dig.

Låter jobbigt och tungt! har han någon kontakt eller var fick han hjälp tidigare? AA? Fundera på vem som kan stötta upp honom. Hjälp av psykolog kan han få via vårdcentralen, med tanke på att han mår psykiskt dåligt. Om det är akut så kan ni söka psykakut! Många psykiatriska öppenvårdsmottagningar finns en del av dessa har även missbruksvård. Låter som om du också behöver ngn att prata med? Har du fått något stöd tidigare? Kan du i så fall söka dig dit?

Har du någon i din närhet som kan stötta upp, även du kan söka samtalsstöd via vårdcentralen!

Hur du kan stötta honom? Prata, finnas där för honom men inte ta över hans ansvar...

Hoppas det löser sig för er!

Mycket styrka!!!

En känd reaktion kan just vara detta att få göra något "förbjudet", som att dricka i smyg. Läge att fundera över ett annat sätt att kanalisera det spänningssökandet?

Jag planerade och stålsatte mig under en tid.
Jag trappade ner på folköl, men jag vet att många tycker det är svårt.
Se till och ha goda A-fria drycker hemma när du väl bestämt dig. Godis sötdricka och annat skräp är alltid till en hjälp.
Motionera i den mängd eller tempo som gör dig ansträngd, då frigör du lite endorfiner som kan hjälpa dig lite på traven.
Efter 4 dagar kommer du fråga dig själv varför du inte gjort detta tidigare. Efter tio dagar kommer du hylla dig själv.
Du kommer att stöta på motstånd från din hjärna och kropp, men alkohol kommer inte vara botemedlet, hur mycket du än vill det..??
Kör hårt??

att stanna kvar på forumet tror jag.
Även om det blir mycket a fokus så är risken att annars ha för lite fokus stor.
Skönt att du fick sova ordentligt, då finns förutsättningarna för en bra dag!

Jo man tar nya tag och skiter blött i det negativa. Man ser de åtta månaderna som en positiv händelse, du har ju varit nykter den stunden.
Man börjar om igen och stålsätter dig, du blir ju visare av dina misstag.
Inbilla dig inget annat, än att du ska klara det denna gången???

//Pantani

Din sambo har reagerat på ditt drickande. Var ärlig mot dig själv, vad tror du hon reagerar för?
Smygandet kanske beror på att du innerst inne ser att hon har rätt och att bli konfronterad skulle tvinga dig antingen sluta/dricka mindre eller motivera ditt val.
Kan du motivera ditt val för dig själv när du väljer att dricka? Eller är du orolig för att det är alkoholen som bestämmer?
Är din fråga här om detta är en varningssignal, isåfall är svaret Ja.
Berätta gärna mer

Sovit 10 timmar. Inga drömmar om a.
Var nära att ta en öl igårkväll men gjorde det inte. Fortfarande oroskänslor.

Skulle ju ta en paus från forumet men tror kanske det är en dum idé, nästan som jag undermedvetet skulle slippa skriva in att jag tog en öl om jag skulle göra det.

AlkoDHyperD, den var bra! Jag läser dina kloka rader om och om igen. Det finns så mycket bra och tänkvärt i det du skriver. Just det här med att man/jag inte vet vad man känner? Hade ånyo en sömnlös natt i natt, lade mig rätt trött runt 23.00 och somnade men drömde obehagligt och vaknade 00:30. sedan var det kört för den natten. I och för sig somnade jag till vid 06:00 strax innan klockan ringde. Är så uppjagad i mina tankar och min hjärna slappnar aldrig av. Ligger jag där och försöker somna ändå och klockan är tre så kommer det alltid något i skallen som gör att jag hoppar upp sätter på datorn för att lösa problemet som uppstått i huvudet omedelbart, kan inte vänta till morgondagen, får ingen ro annars, nå det får jag ju ändå inte.
Just nu ska sägas att jag är inne i en sjukt intensiv och viktigt period i jobbet som absolut inte får misslyckas.

Jag tar så mycket personligt och upplever mig vara ytterst ansvarig om saker går åt helvete. Det är jag kanske också för jag har noll stöd och support från min arbetsgivare. De tar bara för givet att jag är en Duracell kanin som ständigt slår med sina cymbaler. Snart är det slut på det för batteriet början nog få liten energibrist snart. Jag är ju dålig på att be om hjälp och kan själv, oftast. Allt går tills det kraschar, fast oftast gör det ju inte det ändå. Hyper är ju rätt ord på mig också. Ser just nu fram emot att komma hem och träna långa sköna pass för att dämpa min stress och vardags ångest.

Återigen, finns det inga kul projekt med resor, husbyggen, utmaningar finner jag livet tämligen meningslöst. Det måste väl finnas ro och trygghet i vardagen?

Nu ska tilläggas att jag inte ofta dricker för att bedöva dåliga känslor, eller det kanske det är? Utan främst för att förstärka de goda känslorna efter att jag presterat bra eller avslutat något, eller helt enkelt mår bra inför helgen.
Kan då inte få nog av den förstärkning som alkoholen ger utan dricker tills jag kraschar!
Dagen efter?
Ja, är det lördag kan man ju snart fortsätta förstärka sig framåt em.
Söndag?
Fy fan, ångest från helvetet. Så där snurrar det på sedan åratal med vita månader emmellanåt. Under de vita månaderna kommer alltid funderingarna vad ska jag göra nu för att allt inte ska kännas meningslöst?
Då blir det ju först och främst en anmälan till något extremt lopp eller tävling fastän jag inte är tränad för det. Men det hinner jag ju bli.
Ofta faller det och i min ambivalens ångrar jag mig senare. Sedan dagen efter ska jag ändå köra, på kvällen nja kanske inte. Sådär håller det på.
Sedan tar jag många beslut också, ganska stora omvälvande sådana som de flesta andra aldrig någonsin ens skulle våga eller tänka på.

Ok, ni har säkert hört detta från mig förut och jag kan ju inte hålla mig kort så ni får ta det för vad det är.
Dag 4 idag i alla fall och inga planer att dricka.

LP