Senaste kommentarerna i forumet

Tror det är som du skriver. Den där på och av knappen är slitigt som tusan. Jag tror en strategi för mig att planera aktiviteter som jag ofta försakat tidigare. Men känns bättre idag ? Ha det gott polarn

...att du hållit dig på din inslagna väg! Trodde väl det...
/E

Skönt att du verkar ha bestämt dig om a. Annars är det ju ett ypperligt tillfälle för den lilla jäveln att säga att det är i sin ordning just nu. Det sa han till mig i fredags och jag var inte ens där. Tror att man behöver prata, prata och skriva om det när man varit så nära som du.,, eller när man haft sina kära i närheten. Jag och flera jag känner är också nedstämda. Vi var längre ifrån. Våra nära var inte i omedelbar närhet, men det kryper ändå tätt inpå när det är i närområdet, där man rör sig, där människor man känner rör sig. Där människor man känner varit nära, nära. Så ut med det: trakassera människor i närheten.., trakassera oss härinne.... skriv, gråt, vråla. Passa på att ha sönder lite gammalt porslin. Åk till återvinningen och gå lös.., Hon finns därinne MM och inte kommer hon ut med a i alla fall, det vet vi. Kramar

och det har kommit en del bakslag, men å andra sidan går det faktiskt framåt och jag ser till hur det såg ut förut. Idag är jag trött, men iallfall inte bakis. Idag ska jag ha en nykter dag. Att inte ha vin hemma är enklare än att låta bli att dricka när man har vin hemma.

Tråkigt att du hade ångest i helgen. Tror som du att det beror på att du inte har bestämt dej hur du vill ha det med drickandet. Själv har jag bestämt mej för att framöver bara dricka på helgerna,och då maximalt 12 öl (små burkar)fördelat över helgen. Klarar jag inte det utan får ångest eller andra problem så är det totalstopp som gäller. Ha det bra kompis.

Jag hänger mycket på det här forumet just nu och inspireras och känner mig mindre ensam med mitt problem...
Manda är du inte orolig för vad du ska göra när en 2 veckors period tar slut?
Jag är rädd att jag skulle "fira" att jag fixat en 2 veckors period alternativt se den som ett bevis på att jag inte har något problem och där efter sakta men säkert återgå till gamla vanor. Samtidigt känns oändligheten framför mig lång... Jag känner att jag inom mig tänker att det här ska vara fram till midsommar vilket verkar vara en osedvanligt illa vald tidpunkt att släppa fokus...
Samtalsstödet varannan vecka ger en naturlig uppdelning i tiden. Just nu är planen att klara mig vit fram till första träffen nästa vecka.

Nu har jag mycket att läsa?

lyste så starkt i morse att den bländade. Ändå vaknade jag inte av att den lyste mig i ögonen så som har varit brukligt under den vinter som gått. Jag sov för första gången på fyra månader i min egen säng, under hela denna tid har den stått lutad mot väggen i vardagsrummet och jag har gått och sneglat längtansfullt på den varenda gång jag har satt mig ner framför tv'n. Men nu, saliga ögonblick, har jag slängt ut alla de sängar som belamrat vart och vartannat rum i detta hus och släpat upp den till sin rätta plats i ett sovrum på östra sidan av huset. Eller sovalkov vore kanske en bättre benämning, jag kan inte förmå mig att reservera ett helt rum bara för en säng som jag ändå bara sover i, så jag har installerat den i något som kanske bäst kan definieras som en utbuktning i korridoren på övervåningen. Där finns plats för sängen, ett pyttelitet sängbord och min herrbetjänt. Allt jag behöver.

Och jag har sovit uruselt i natt. Fyra månader har jag bott här nu, jag har så svårt att tro att det är sant att jag gick och räknade på fingrarna i morse, men fyra hela månader är det faktiskt. I en av den gamla damens kvarlämnade sängar. Den har väl varit ok men den är fortfarande inte min säng; den har aldrig lyckats höja sig över sin status som gästsäng, ändå kommer det nog att ta en tid innan jag vänjer mig vid de här nya förhållandena. Tidigare har jag aldrig haft några sådana problem, jag har rest så mycket att det har blivit rutin att sova i en ny och annorlunda säng varje natt, men nu har jag förvandlats till en stugsittare och det är gott så. Jag trivs här och jag trivs med mitt liv så jag är fullt beredd att förvandlas till ett inventarium, den där gubben som folk ser vandra omkring med sin hund varenda dag och som dom kan ställa klockan efter. Fasta rutiner och fixerade vanor behöver inte vara något negativt även om det känns lite tråkigt ibland, det ligger en trygghet i att veta att det enda oförutsägbara i mitt liv just nu är vädret.

Nykterheten spelar en väldigt stor roll i detta, självklart. Min förra lägenhet dränkte jag i alkohol det första halvåret, och även under några kortare perioder senare, men faktum är att jag var nykter under mer än två tredjedelar av den tid jag bodde där, så jag hade faktiskt möjlighet att njuta av livet även i de trakterna. Ändå låg minnena tunga, de där märkena i golvet som jag inte har en aning om hur de kom till, den trasiga garderobsdörren, den mystiska fläcken på tapeten i sovrummet. Det är märkligt vilken destruktiv kraft alkoholen har, även när man inte dricker längre. Det är anledningen till att jag har deklarerat det här huset som en alkoholfri zon, över denna tröskel kommer inga brända och destillerade drycker. Jag har ibland tänkt att om jag någon gång skulle ta ett återfall så ska det i alla fall inte ske här, men det är farliga tankar det där. För det första öppnar det för möjligheten att än en gång låta mig falla ner i avgrunden, för det andra skulle alla förbehåll och goda föresatser vara borta med vinden i samma ögonblick som den första tåren rinner ner i min strupe. Jag har faktiskt inget val, det är bara att acceptera, jag har inga som helst tankar på att återigen bli den där mannen jag körde om igår, som cyklade längs vägkanten med en kasse på styret och fem kilometer längtansfylld uppförsbacken framför sig, som pressar sin kropp bortom gränserna för att må uselt ytterligare några dagar.

Ha en bra dag allihop!

Vila! Du är ju för sjutton en äldre herre :). Men stanna hos oss eftersom du berikar denna sida!

Precis så är d för mig oxå. Det går bra, men så plötsligt är jag tbax på ruta ett. Vi får inte ge upp även om det är enklare än att kämpa på.

Skäms och har ångest för igår. Hade köpt vin ifall jag skulle göra något skoj m ngn på lör, men esom jag varit sjuk m feber o hosta hela v orkade jag inte vara social. Mådde bättre igår o hade ju vin hemma. Var duktig o hlgtryckstvättade altanen - och unnade mig vin samtidigt. Vid 5 när min dotter kom hem märkte hon genast hur d stod till. Fattar inte hur jag kan med att göra så, det är inte första gången. Jag kan kontrollera mitt drickande i sociala sammanhang, men inte när jag är ensam. Måste låta bli att ha vin hemma. Vill inte dricka ensam, men ändå gör jag det. Fattar inte hur d går till. Varför gör jag så? Måste ta tag i detta. Hoppas att jag här kan få stöd och goda råd som gör att jag lyckas. Ska be om samtalsterapi på VC också. Känner mig äcklig o pinsam.

Det är viktigt att man står upp för sig själv också. Ibland är det bara missförstånd, någon "tror" att jag ska göra si eller så. Och ibland är det bara illvilja. En gång hörde jag rykten om en medarbetare som högt och brett pratade med alla om hur inkompetent jag var. Jag konfronterade vb. "Jag har hört... vad menar du med... " Har aldrig sett någon bli så pionröd och stammande. Vb hade inga konkreta exempel. Sen redde vi ut några missförstånd, som var lite framkrystade för att vi skulle komma någon vart typ. Skitsnacket avstannade direkt, och det var huvudsaken.

Jag slår nästan knut på mig själv för att alla på jobbet ska bli nöjda. Det går ju inte. Oftast gillar folk läget, men ibland blir de upprörda. Inte på mig personligen, men för situationen. Varje gång tar jag illa vid mig, ältar och grubblar hela kvällen. Men min taktik är att "sova på saken". Nästa morgon känns allt lättare, och jag har en "plan". Strunta i det och gå vidare? Konfrontera och/eller informera ännu mer? Göra någon förändring? Oftast ligger ju problemet hos motparten. Det är deras egen frustration som de kastat i knät på mig.

Ja du har nog rätt i det. Vad jag menar att jag är ensam, är att jag inte berättat något för de mina denna gång,
jag varken vill eller kan just nu, där av min ensamhet.
Men jag känner samhörighet och stöd här, där det finns de som går igenom eller gått igenom samma helvete.
Ni är min livlina.
kram

Det är helt sunt att känna sig lite knäckt efter en sådan konflikt. Att inte må dåligt då vore mycket konstigare. Men det går över. Mycket snabbare om du rannsakar dig själv och lär dig av misstaget. "Nästa gång ska jag..." Självkänsla är svårt att uppnå i vuxen ålder tror, det får man med sig från uppväxten. Självförtroende, i alla fall ett påmålat, är lättare att fejka.

Om inte annat ska du ju förgylla vår tillvaro med dina livstreflektioner i ett nyktert liv. En viktig uppgift att fylla!
Skönt att det gick bra, eller bra och bra, det är nig viktigt att bearbeta könslorna efter en dån upplevelse.

Du är inte ensam även om det säkert känns så. Jag känner såväl igen den känslan. Har då ofta haft vinet "som vän", men det är ju en falsk vän. Forumet här, ger ett så fint stöd i kampen för att ändra sina alkoholvanor. Roligt att du kommit hit igen! Kram ?

Ja, det är lätt att bagatellisera sitt dryckesintag, det gör nog många. Men det är heller ingen bagatell att förändra sina alkoholvanor. Jättebra att du kan få samtalsstöd på beroendekliniken, sen finns ju forumet här också... I år har jag lyckats hålla upp helt med alkoholen, i perioder av 2 eller 3 veckor. Den första var otroligt jobbig men efter hand har perioderna faktiskt gått allt lättare. Du ska se att det kommer att kännas bättre snart. Nu kämpar vi vidare!

Hej! Det som motiverar mig är att jag vill inte längre vakna och vara bakfull. Sjukt jobbigt! Att inte vet vad man gjort under alkoholen inverkan. Alla dessa minnesluckor! Minnesluckor som ger mig ångest och som skrämmer mig. Nu får det vara nog. Aldrig mer alkohol, aldrig mer full.

Jo, så är det förstås, en måste lämna sin bekvämlighetszon för att komma någonstans. Just nu är det inte helt bekvämt men det blir tydligt att jag inte kan vara tung i huvudet på jobbet under förändringen hur lockande det än känns att landa i soffan med ett vinglas efter en tuff dag.
Hoppas jag kan sova inatt...

Jag plattade ut mig själv fullständigt och bad om ursäkt på alla plan samtidigt.
Det var mer i mitt inre alla dessa skyddsmekanismer gick igång.
På ytan var jag "duktig" och bad ordentligt om ursäkt.

Det är nog inte där problemet ligger.
Det är att hon gjorde tydligt för mig hur obetänksam jag kan vara.
Och hur jag i såna lägen både vill lägga mig platt och oftast gör det.
Och också tillåter alla skyddsmekanismer gå igång för att skydda mitt ego eller vad jag ska säga.
Det är så sällan det händer att jag får på skallen och det är nyttigt men svårt.
och sätter mig själv under lupp på något sätt.
Jag är ju inne i stegarbetet så jag är säkert betydligt känsligare för allt som händer mig och allt får en personlig innebörd som jag kanske med mer vidvinkel inte skulle uppleva lika mycket.

Så det är på gott och ont detta navelskåderi.
Tungt och nyttigt att lära känna mig själv på nytt och på ett annat sätt än vad jag är van.

jag drack alldeles för mycket igår och det var trött och bakis idag på jobbet, men idag är jag nykter och det ska bli skönt att vakna upp och dricka gott kaffe i morgon. I morgon ska jag inte gå förbi systemet.

Det handlar till stor del om att kliva ur bekvämlighets zonen. Jag tror att du fixar ditt nya jobb och de har ju valt dig! Jag bytte för 1 år sedan och var bra skakis ett tag men det går över. Tufft i början men sen när man märker att man platsar så ökar självkänslan. Ta kontakt igen med beroende kliniken. Du kommer att få hjälp! Du är verkligen värd någonting bättre än det du har nu! Tänker på all ångest och sömnproblem mm som alla som dricker får tampas med!

Idag blir det muffins och bubbelvatten. Rastlösheten vill inte släppa.
I morgon är en annan dag.

Vi kämpar på och i morgon är det en ny nykter dag!