Senaste kommentarerna i forumet

När man varit nykter en längre tid, och slipper vara insnärjd i den nästan ständigt närvarande ångesten för att man dricker och är alkoholist, får man börja leva med de mer normala fluktuationerna i måendet. Och det är ju ok.

Men det har varit två större saker som påverkat mitt mående de senaste månaderna. På plussidan finns det stora lyftet att jag lyckats bryta mig loss från alko-träsket och börjat leva nykter. Detta har påverkat välbefinnandet på starkt positivt sätt.
På minussidan har varit situationen på mitt arbete, med hög arbetsbelastning, dålig psyko-social miljö, men främst en jobbig och negativ chef. Detta har tyngt mig och fått mig att må dåligt (dock inte äventyrat nykterheten, då det ligger på ett helt annat plan för mig).
Häromdagen yppade det sig en liten möjlighet att jag kan få bli omplacerad till en annan avdelning. Med samma arbetsuppgifter men lättare arbetsbörda, men främst, med ny chef. Om jag spelade ut ett kort vid rätt tillfälle. Det gjorde jag i dag, och nu finns det en stor möjlighet till omplacering och ny chef. Det är inte hundra än, men väldigt nära.
Detta har självklart fått mitt mående att ta ett rejält skutt uppåt.
Nu sitter jag och begrundar detta. Om detta hade skett för 1-2 år sedan, när jag som periodare bara hade nyktra transportsträckor mellan de kraftiga fyllorna, ja då hade jag garanterat tagit vägen förbi ett bolag på hemvägen idag. Och sedan tagit kvällsfyllor fram till fredag, då jag skulle ha druckit mig rejält redlös. För att fira detta lyft. Som hade följts av ännu mer ångest för mitt drickande. Etc. etc.

Men så gör jag ju självklart inte nu. Min nykterhet är stabil och trygg.
Nej, jag firar med en mugg kaffe, och pipan stoppad med en god aromatisk tobak. Och njuter av situationen. Känner mig tillfreds med tillvaron.
Plus och minus byts mot dubbla plus.

Ha en bra måndagskväll alla forumanvändare.

Pi, tusen tack! Och på forumet finns de mest ödmjuka fantastiska människor jag nånsin har haft privilegiet att få lära känna. Ni är oerhört betydelse fulla. Hade aldrig kommit såhär långt utan ert stöd. Jag är så tacksam! ❤️

på de mest besynnerliga sätt och ställen ibland. Självklart finns det en naturlig förklaring, men den kanske man aldrig kommer på.

Om du funderar på att öppna och läsa brevet, och det gör du förmodligen, så vänta tills du har en dag då du känner dig stark, lugn och trygg. Ja, kanske du kan be någon nära vän finnas i närheten om du behöver stöd.

Värme och stöd har du delat med dig av i stora mängder här på forumet MondayM. Hoppas du kan känna att vi är många som vill ge dig värme och stöd tillbaka. Du är en bra människa!

Kramar!

Tack!

Tack, nej tyvärr inte o på öppenvården finns det ingen läkare inkopplad

hamnade bland mina gamla konfirmationskort som togs på stenåldern någon gång.

Åh jag älskar havet. Tar emot lite stänk. Snart är jag också där. Ute på havet.

Kram MT!

Jag är imponerad av din historia! Starkt av dig att dela med dig. Det låter som det är allt eller inget principen som gäller för dig. Jag kan känna igen mig i delar av det du skriver. Tränar jag så är allt fokus på det och festar jag så är det fokus på det. Men det låter som om du behöver vara mer rädd om dig. Du kan råka riktigt illa ut både att andra gör något mot dig och att din kropp inte orkar hur mycket som helst. Det goda är att du kan vara utan alkohol om du avstår helt. Ta hjälp och återgå till dina goda vanor som du bevisligen klarar. Skriv och ta stöd från oss här! Kram

och tror - eller känner mig övertygad om - att du tänker och handlar klokt! Kan föreställa mig att brevet ändå bränner...
Skickar vårvindshälsningar med lilaskimmer i björkarna och små stänk av havsluft... långt-ifrån visserligen men ändå:) / mt

Bra Runa!

Hm ja beror på vad som står i brevet.
Vågar inte öppna det. Inte än. Inte redo. Vet ej min egen reaktion så jag vågar inte.
This could be heaven :) this could be hell :(

Ni och era livsberättelser berör mig. Bara det ville jag säga, ni betyder.... / mt

/ mt

Kan du tänka att det är ett "änglabrev" i stället? Jag har stor respekt för din tvekan!
Kram / mt

Om jag minns rätt så går du på samtal hos en kurator.... stämmer det? Du kanske också kunde söka dig nån annanstans där du får lätta ditt hjärta. Jag stöder tipset om kyrkans diakoner eller präster, de har absolut tystnadsplikt och ofta stor erfarenhet. Så synd att du låter din rädsla begränsa dig så. Jag bor i ett litet samhälle och hade länge samma rädsla. Nu när jag läst länge här ser jag att våra berättelser innehåller så många likheter innanför "ramen" så det är nog inte så stor riska att bli igenkänd. Men jag respekterar din oro. Kram till dig / mt

I rätt riktning!
Det finns inte någon beroendemottagning i din stad? Det är många som får hjälp via dem.
Kram!?

Hej och välkommen hit!
Klokt att du reflekterar redan nu. Jag är som sagt äldre men det som är så givande i denna problematik är att inför beroendet är vi alla lika. Igenkänning finns ofta där även fast vi på utsidan kan verka olika. Jag har snart varit nykter i ett helt år. Det har varit en livsresa som jag hade önskat att jag gjort tidigare. Men jag har accepterat läget och jobbar med mig själv. Bla så går jag på AA-möten och jag är inte alls religös. Där känner jag snarare gemenskap, en känsla av att inte vara så jäkla annorlunda. För mig är det en paus från livet att gå dit och jag känner hopp. Lite gratis samtalsterapi som endast kostar tid och närvaro. Finns det möten för YPAA (unga i AA) i din stad så prova, annars gå på ett vanligt möte. Att skriva på forumet hjälper oxå väldigt många. Har du någon i din närhet du kan prata med?
Stor kram!❤

Hej! Vi kanske landar där, jag hoppas det. Tack för att du tog dig tid att svara.

Tack! Klokt. Jag är nog redan lite medberoende och har agerat övervakare vilket verkligen inte fungerar. Precis som du skriver kan jag nog vila lite i hans beslut om att inte dricka ute vilket är ett väldigt stort steg för honom. Tack igen!

Vad bra! Då kan vi helt enkelt skita i det både du och jag så vi slipper oroa oss för varandra...
:)

Jag har svårt att skriva här för jag är rädd att någon ska veta el känna igen det jag skriver .
Det jag är rädd för är att hon ska göra sig själv nåt vilket vi har pratat om o hon säger att hon inte skulle göra men jag är orolig ändå?

tagit. Ringde vc som hänvisade mig till öppenvårdsmottagning, ringde dit o dom återkommer i morgon så jag får börja gå på samtal. Men vet inte om det passar mig känns som jag behöver medicinsk hjälp. Men får väl testa.

...för era tillrop. Denna gång ska det banne mig lyckas. Jag är så trött på att skämmas och må dåligt samt att inte kunna göra vad jag vill.
Jag känner dock en stor utmaning kring situationer som är starkt kopplade till att få dricka. Vilket i mitt fall är måååååånga situationer. T.ex en känsla som kom nu när det är vår. Hur ska det gå med grillningen, sittandet på bryggan, utflykten, surströmmingen......... Tips på tänk i denna fråga någon?

Jag sa adjö till min vän för 361 dagar sedan. Självklart saknar jag honom (?) ibland men ju mer jag lärt känna mig själv utan min vän så inser jag att det var en falsk, självisk och manipulativ djävul.
Klokt beslut NyaMagnus!
Kram Ellan!?

även jag har fattat ett beslut och jag tar nu över ratten i mitt liv från herr A som hela tiden velat sitta i förarsätet. Känns lite nervöst, men också hoppfullt. Vi ser nu till att herr A inte tillåts någon aktiv del i våra liv.

Hej Coco!
Jag har följt din tråd och känner igen massor i din beskrivning. Jag har hafta exakt samma svängningar och brottningsmatcher som du. Så kan det vara till en början. Jag lade nyss upp en ny tråd (att ta farväl av en vän) som du gärna får läsa och kommentera. Där står att läsa hur jag nu till sist kommit fram till en övertygelse om att nu är det slut.

Mitt tips, som jag testade i helgen, var att ta mod till mig att berätta för ett par vänner. De lyssnade länge på min berättelse och jag valde verkligen att berätta allt. Jag titulerade mig själv alkoholist vid flertalet tillfällen och de fortsatte att lyssna. Jag var livrädd för hur deras reaktion skulle bli. Efter jag berättat klart uppstod en kort tystnad varpå en av vännerna sade: "OK det hade jag inte förstått men nu undrar jag bara en sak, hur kan vi hjälpa till?" Han och hans hustru kommer nu regelbundet förbi och tar med mig på promenader, vi skruvar med gamla mopeder, åker skoter. Kort, vi gör aktiviteter tillsammans helt naturligt och han vill verkligen veta hur det känns att vara alkoholist samt lära sig hur han kan stötta.

Beslutet att berätta har således varit rätt. Jag vill inte göra honom eller mig själv besviken. Alltså större anledning att INTE stanna till på Apoteket röda näsan. Fortsatt lycka till!!