Senaste kommentarerna i forumet

?

Bra jobbat! För mig är även denna dag en bakis dag. Var hos några grannar och kommer inte ihåg ett skvatt. Vanligtvis dricker jag bara ensam hemma och brukar aldrig bli full när någon dag
annan än familjen ser men jag tog det visst ett steg till igår. Känns sådär idag...

Det suger!
Håller med dig heueh.
Ja, ja. Att det nu är vår på riktigt är däremot underbart!
När jag läser dina inlägg ler jag av igenkänningsfaktorn. De är måhända inte så att du också kan ha ADHD? Spelar ingen roll, så länge livet funkar och man kan skratta åt tokigheterna.
Hjälmtvång vid hundpromenader kanske? Själv skulle jag ha hjälm när jag plockar ur diskmaskinen, för skåpluckan till övre skåpet sitter alltid lägligt när den är öppen. Efter hundra elaka smällar i huvudet av kanten på luckan ör det fortfarande omöjligt att komma ihåg. Maken brukar passa på mig och ropa "akta huvet" när han ser att jag plockar disk..?

Jag är snart 50 och har ett förflutet med tungt alkoholmissbruk som började redan i sextonårsåldern (första fyllan när jag var runt 14 och första gången jag drack sprit var jag 12-13) Anledningarna till mitt drickande är annorlunda än dina, men det gemensamma är psykisk ohälsa som grundproblem. Redan under gymnasietiden fick jag oroliga kommentarer av kompisar. Jag blev alltid fullast, drack mest och fortast, hade blackouts i princip varje helg, drack även vardagar och i ensamhet. Köpte sprit av alkisar eller äldre syskon till kompisar, stal ur mina föräldrars barskåp, stal mellanöl i affären. När jag var 16-17 bodde jag utomlands ett år där gränsen för att handla sprit i affären var 18. Jag förfalskade passet genom att ändra en siffra i det så jag kunde handla sprit när jag ville.
Kom hem som fullfjädrad alkoholist redan vid 17 års ålder. Gömde spritflaskor i elevskåpet i skolan, kom bakfull till lektionerna, drack under skoltid. Konstigt nog gick jag ut med toppbetyg men låg på gränsen till för hög frånvaro=underkänt i alla ämnen.
Istället för att läsa vidare som jag hade tänkt (hade förutsättningar för vilken utbildning som helst) tog jag skitjobb efter studenten - för att finansiera mina missbruk.
Det slutade med att jag drack nästan varje dag, även på jobbet, hamnade i lägenheter med gamla alkisar drickandes hembränt, kraschade bilar på fyllan, åtal för grov rattfylla, avgiftning på sjukhus i omgångar, självmordsförsök, koma i tre dagar pga sprit och tabletter (4.1 promille när jag medvetslös kom till sjukhus) delirium tremens, ep-anfall och behandlingshem innan jag fyllt 25.
Jag minns nästan ingenting av min bröllopsresa (var 26 då). Redan på flyget var jag helt borta av alkohol blandat med tabletter. Var packad konstant hela vistelsen, knappt något minne alls mer än att jag fick ett spel och kastade ut möbler från hotellrummet. Bra start på livet, eller hur?
Tog mig ur missbruket på egen hand och började plugga när jag var 28. Fick första barnet året efter och sedan tre till.
Varje gång jag drack åren därpå blev jag stupfull. Det var inte ofta, men destruktivt. Slutade med sprit och det blev lugnare. Började träna för femton år sedan och har med tiden börjat tro att beroendet läkt ut. Visst drack jag aldrig mindre än tre glas, men alltid öl eller vin och hade aldrig mer än så hemma.
För två år sedan drack jag sprit igen. Väckte den slumrande missbrukarhjärnan. Några helger var det hyfsat kontrollerat. Sedan en hel vecka då jag tog ledigt och drack ca 5 helflaskor whisky. Missbrukarhjärnan är väckt nu. Istället för enstaka helger eller tillfällen med några glas vin är jag helt nykter långa perioder, men när jag druckit är det ren sprit, fort, i smyg och nästan dagligen under flera veckor. Tre tillfällen på två år. Varje gång längre period,och mer varje dag. Senast körde jag bil med närmare tre promille flera gånger och höll i ett kvällsmöte efter att ha halsat nästan en kvarting vodka.
Det här skriver jag som ett varningsscenario om vad du kan ha framför dig om du inte tar din oro på allvar inför 20-årsdagen och möjligheter att själv gå på bolaget.
Det behöver så klart inte bli så illa för dig. Jag har en massa andra saker som bidragit till mitt missbruk. Men att hela livet behöva tampas med en beroendehjärna är ingenting man önskar.
Jag var inte lika klok och insiktsfull som du när jag var i din ålder. Du reflekterar och söker hjälp, vilket talar för att du kommer att fixa detta och slippa gå den långa vägen via helvetet innan det vänder
Ha det gott!

Waow Lerigen..
Stort, stort grattis!
Jag blir innerligt glad över att läsa att du känner så. Känner tacksamhet. För att några av mina ord nått fram.
Hoppas att du fortsätter på den inslagna vägen och samlar på dig all bonus som kommer ;)

Bara att leva på med öppet sinne och reflektera över allt underligt som händer. Det blir dessutom bättre hela tiden. Saker man trodde var omöjligt blir plötsligt möjligt. Det frigörs en enorm energi i att inte vara fast, inlåst och tvingad till glaset. Ut o träna, andas, se folk i ögonen och tänk "Jag är stolt över mig själv, jag är mitt i en spännande resa och jag ska se vart den bär".

Sätt upp nya mål för dig själv. För nykterheten (när jag har tagit 1 år skall jag köpa en resa till...). För träningen (när jag väger..kan träna..kan springa.. så ska jag köpa nya kläder..). För ditt jobb (när jag lyckats med.. så ska jag unna mig..). För din personliga utveckling (jag ska lära mig allt om beroendesjukdomar..lära mig spanska..börja måla..prova på att.. så att jag kan åka till en plats och använda det jag lärt mig..) Osv osv..

Visa Världen vad du går för. Nu åker vi ;)

Kram

Akta dig så inte handen kommer farande i efterhand... när du håller på och sågar så där!

Jag är ingen vän av den här seden vi har utvecklat. Som morgonmänniska tycker jag inte om att återigen vakna i mörker, nu när det äntligen har börjat bli lite ljusare. Jag är heller inte särskilt förtjust i att försöka somna i dagsljus. Jag vet, det spelar egentligen inte så stor roll, snart är det ljust så länge att jag kommer att både vakna och somna i solsken. Det får mig att undra varför man införde den här besvärliga ritualen överhuvudtaget? För besvärligt är det, telefonen ställer ju om sig automatiskt, datorn likaså men alla de andra klockorna får jag springa runt och ställa om manuellt. Jag har en mikrovågsugn som jag åt mig till. Det var ett av de stora djupfryst-mat-företagen som hade en kampanj för kanske femton år sedan, man skulle äta deras mat och samla streckkoder så fick man en. Jag åt värmd frysmat i ett år och kunde så småningom inhösta priset. Bruksanvisningen är försvunnen sedan länge och det är samma frustration varje år jag ska ställa om klockan. Jag minns att det var något med att trycka på en knapp samtidigt som man öppnar luckan, sedan trycka på ytterligare en knapp och sedan...

Min yngsta son har en annan metod; han struntar i att ställa om sina klockor och det gör mig vansinnig. Trots att jag numer inte är särskilt beroende av att passa tider sitter det i ryggmärgen, jag kollar tiden regelbundet. Att då ha klockor som visar fel tid får det att klia i fingrarna på mig men jag får inte, han vill ha det så. Värst är det när jag åker med honom i hans bil, jag skulle kunna vara codriver i en rallytävling och ändå vara mindre stressad. Ibland undrar jag om han inte gör det där för att reta mig, åtminstone kan det ha varit så det började en gång i tiden, och det har definitivt avsedd effekt. Varje år, så även detta, tänker jag att nu ska jag strunta i vad klockan säger, jag ska leva efter den dygnsrytm som passar mig; låta min kropp bestämma. Kanske lyckas jag denna gång, det känns i alla fall lite lyxigt att ha tagit sovmorgon fast jag egentligen inte gjort det.

Jag har haft ett självskadebeteende på sistone. Inte i dess kliniska mening, mer som ett resultat av min medfödda enfald parad med klumpighet. Det började med att jag sågade ner en gren, en liten en, men från tre meters fallhöjd var den potent nog att ge mig ett blödande sår i pannan. Jag har en hjälm men det var lite för besvärligt att gå och hämta den för bara en ynka gren. Därefter sågade jag mig i fingret. Jag vet ju mycket väl att när man sågar ska man hålla fingrarna borta från den väg sågen kommer att ta men den kunskapen dyker ofta bara upp i efterhand, så ock denna gång. Vänster pekfinger verkar inte särskilt användbart, men när man har det bandagerat inser man hur ofta man faktiskt tar det i bruk. Slutligen, igår eftermiddag gick jag ut med hunden och så fort vi kom utanför dörren fick han syn på något; räven kanske, eller en ekorre, och drog iväg som en hundrameterslöpare. Jag var inte beredd men höll ett stadigt tag i kopplet, med följd att jag med fart och fermitet kraschade in i den pelare som håller entrétaket uppe. Ny bula i pannan. Hoppas att jag är färdig nu, för denna gång i alla fall.

Ha en härlig söndag!

att söka hjälp för alkoholproblemet kan du kanske försöka få samtalskontakt rörande dina sociala svårigheter. Det kan säkert hjälpa dig att avstå drickande för att våga vara social och känna dig mer bekväm även nykter. Kanske är det klokt att ta ett uppehåll i utelivet just nu för att få distans och kunna bryta den negativa trenden. I det långsiktiga perspektivet behöver du hitta sätt att umgås nykter och kanske andra sammanhang än krogmiljön. Det finns så mycket annat i livet som både kan ge kickar och upplevelser.
Om du ändå völjer att gå ut nykter vid något tillfälle - där folk runt dig dricker - kommer du att märka hur ytligt och onaturligt den typen av uteliv är egentligen.
Vad har du för andra intressen? Vilka ör dina framtidsvisioner? Skulle du vilja skriva om det här?

Nu kanske jag, som saknar förmåga att vara eller tänka lagom, inte är rätt person att bedöma lagomnivå. Två flaskor vin = tio standardglas per vecka fördelat på fyra tillfällen låter ganska ok. Men...
Frågan är vad du vill uppnå när du dricker.
I ditt första inlägg beskrev du de senaste årens konsumtion och att du använde alkohol som stresshantering men ofta fortsatte bortom den gräns där effekten infinner sig (tänker ett-två glas vin ger avslappning, men en flaska ensam i soffan leder till baksmälla och ökad ångest)
Du gillar smaken av vin och skumpa, låter rimligt, samtidigt som jag tänker mig att det inte handlar om smak längre efter första eller andra glaset.
Planen har varit måttligt och kontrollerat drickande vilket tycks funka för det mesta men du beskriver också kontrollförlust då du plötsligt sänker 1-2 flaskor när de andra gått och lagt sig.
Suget under den vita perioden kan vittna om ett psykologiskt beroende. Och du kan ha en genetisk predisposition för beroende med tanke på din pappa.
Det jag skrev ovan är varningstecken.
Ambivalensen är förståelig. Det kan ju vara så att du behöver ge dig själv ytterligare en prövotid för att kunna bestämma dig om det är helnykterhet eller måttlighet som gäller för dig. Kunskap och insikt är grunderna till förändring. Ingen annan än du själv kan motivera eller besluta om hur förändringen ska se ut.
Kunskap får du genom fakta. Vad är de allmänna råden gällande riskbruk? Hur ser de allmänna kriterierna för beroende ut? Vilka varningstecken bör man uppmärksamma? Vad händer i hjärnan under lång tids överkonsumtion?
Insikt handlar om kunskap om mig själv och mina egna beteenden. Utifrån kunskaper om riskbruk/missbruk/beroende, hur ser det ut för mig själv? Vilka konsekvenser har jag upplevt och vilka ännu inte upplevda konsekvenser befarar jag?
En övning jag brukar använda mig av med patienter för att göra processen visuell när det gäller beteenden man ser problem med men har en ambivalens inför är det så kallade "ambivalenskorset".
Enkel beskrivning av denna övning som du kan göra på egen hand utifrån tveksamheterna mellan att dricka måttligt eller vara helnykter:
1. Skriv ner allt positivt, alla fördelar, du kan komma på med att fortsätta dricka då och då.
2. Skriv ner allt negativt, alla nackdelar, du kan komma på med måttlighetsspåret.
3. Skriv ner allt negativt, alla nackdelar, du kan komma på med helnykterhet.
4. Skriv ner allt positivt, alla fördelar, du kan komma på med helnykterhet.
När du får sorterat och skrivit ner så det blir visuellt och tydligt kan det bli en hjälp för dig att fortsätta reflektera. Man kan använda den här modellen även som ett levande dokument där du fyller på under de olika punkterna allt eftersom du gör erfarenheter i egna vardagen.
En viktig utgångspunkt oavsett om du vill använda dig av ambivalenskorset eller inte är att definiera vad måttligt drickande är för dig.
Hur mycket är rimligt och ok att konsumera vid ett och samma tillfälle?
Hur många tillfällen per vecka?
Finns det andra regler du vill sätta upp gällande situationer eller tidpunkter?
Kan du redan nu se framtida fallgropar utifrån tidigare erfarenheter? Vad kan du göra för att förebygga dessa?
Ha en go söndag. Ser fram emot att läsa uppdateringar och ska försöka hålla kontinuitet för egen del när det gäller forumet. Åtta veckor helnykterhet för mig idag. Sist höll jag nollan i ett år. Nu jobbar jag på att förankra vetskapen om att en enda suparperiod för egen del mycket väl kan leda till döden eller mycket allvarliga konsekvenser och att ett enda glas kan leda till en sådan period. Så jag vet att måttlighet inte finns som ett alternativ för egen del, vilket heller inte är vad jag önskar. När jag dricker är det alltid för att döva och slutar alltid förr eller senare i destruktivitet.
Kram

passa på att gratulera dig till snart ett halvår MondayM.
Jag hoppas att du snart, om du inte redan gjort det, kommer in i den där fasen/tillståndet av befrielse, som du kände i din förra nykterhet.
Själv uppnådde jag detta befrielsetillstånd efter c:a ett år förra gången, och nu känner jag att jag är en bra bit på väg över i detta stabilare och tryggare tillstånd, eller tillvaro. En härlig känsla, och belöningen för att man kämpat sig loss.

Vill också passa på att önska dig en fin, varm och solig vårdag i dag som de utlovar. Kanske blir det lite blåsigt, så du får hålla dig i lä, eller, blåsa tillbaka MondayM :)

Sköt om dig!

MondayM och Anders 43!

Jag förstår precis vad du menar.
Berättade precis för sambon att jag har varit här på forumet och läst ii sex månader och att jag vill ha en förändring..
Jag frågar honom vad han tycker..han vet inte..tror att allt kommer lösa sig när man får barn...jag vill inte skaffa barn om jag inte själv mår bra...
Jag älskar min sambo, vi är så bra på "riktig". Men vi är likadana med alkohol, för lika, ingen som bromsar. Jag vet att om jag hade haft någon som bromsade mig hade jag inte haft några problem. Men om man är med någon som accepterar "fyllan" så känner jag att jag är normal... Jag vill och vet att det kan blir bra med min sambo för att vi värderar samma saker Vi måste bara komma ur den onda cirkeln..

Tack för att du frågar. Jo, det är ok. Jag dricker, det gör jag. Men just nu ( i detta nu ) så ligger det på hanterbar nivå. Drack en halv flaska i onsdags. Skruvade sedan på och tog resten i fredags. Idag, lördag, lite mer. Innan kvällen är över kommer det gått åt en flaska. Vilket är inom hanterbara gränser.

Ambivalent. Det är väl det ord som sitter bra i munnen just nu. Jag tror att jag sköt för högt i början på året i att helt sluta. Jag tror att jag ligger i exakt rätt forum; "Förändra sitt drickande".

Mitt nya mål är att kunna kontrollera mitt drickande.

INTE
bli den fullaste på festen
låta alkoholen förstöra vardgsåtaganden
bli elak under alkoholen (som min far var)

MEN
kunna ta ett glas till maten (och stanna där)
kunna njuta av ett glas vin

Och framför allt, av dom rätta anledningarna. Inte som en ventil utan som en belöning. Inte som en flykt utan som en förstärkare. Inte med mål att bli berusad utan med mål att njuta.

Jag vill försöka på det spåret. Kanske kommer jag faila och trilla dit igen. Eller så lyckas jag. Vet inte.

En sak lovar jag, och detta är speciellt riktat till AlkoDHyperD. Jag kommer uppdatera den tråden löpande. Det får bli min miniblogg.

Checkar in snart igen.

Till skillnad från förra gången, säger jag nu,

På återhörande!

Vill bara säga Stort Tack till dig .. Äntligen Fri .. för allt du delar med dig i din tråd .. har läst den under hela min långa och krokiga resa och hur den har hjälpt och inspirerat mig ..
Jag fastnade för orden i din tråd :
Idag har jag 600 dagar som nykter. Det är faktiskt inget märkvärdigt. För det är ingen kamp längre. Jag vill helt enkelt inte dricka. Inte ens när livet känns pissigt, och det gör det naturligtvis ibland. Jag har fått så sjukt mycket mer i nykterheten än vad jag räknade med. Jag förväntade mig iofs ett tråkigt liv utan alkohol, men fick något helt annat ..
Och tänkte att dit vill jag också komma ..så vill jag känna ..
Nu är jag här .. Känns som om jag också är ... Äntligen fri ..
Tack igen o stor kram till dig .. Lerigen

Men du kan ju alltid ringa alkohollinjen om du behöver prata med någon "riktig" människa. Tror det är gratis och att du kan vara helt anonym.

Hej kämpar,

har inte varit inne på ett tag, ser många nya namn o inlägg, det är positivt.
Det som slår mig är att vi alla tydligen måste gå samma väg, nå botten, krascha ordentligt innan vi släpper taget..
Jag hade naiva förhoppningar i början när jag startade tråden att jag kanske kunde hjälpa någon hitta en genväg, bespara någon några år från tortyr. Men det går nog inte, och jag fattar varför. Jag var ju precis likadan själv.

"För vem vill ju erkänna ett nederlag". Alkoholist. Det var ju ett så sjuhelvetes laddat ord. Tonvis med stigma. Idag bryr jag mig noll. Man får kalla mig vad fan som helst. Bekommer mig inte. Jag är och lever nykter. Står bakom min dotter, sköter mitt jobb med klart huvud, tar hand om min hälsa, skrattar av lycka och gråter av sorg. Jag är på riktigt och jag är ärlig mot mig själv (och skatten är betald ;)
Så om det finns någon i min omgivning som vill kalla mig för alkoholist, Tjohoo, it's on the house..

Ville bara försöka förklara, eller förtydliga, att den ångest som jag satt med (som några av er sitter med) finns inte mer. Borta.
-Är jag ALKOHOLIST?? - borta.
-Vad ska alla säga?? - borta.
-Vad har jag gjort med mitt liv?? - borta.
-Tänk om jag springer på någon som känner igen mig på ett AA möte?? borta.
-Jag har druckit sönder min ekonomi!! - borta.
Jag har druckit sönder min hälsa!! - borta.
-Tänk allt jag sagt o gjort på fyllan - borta.
-Allt jag lovat men sen glömt.. - borta.

Det enda som riktigt tar på mig idag är när jag ser hur ni kämpar (utan att veta hur jävla bra livet blir till slut utan alkohol).
Snälla. Ge aldrig upp.
Kram

Mycket bra jobbat ???
Ja har också ofta kört att man slutar med allt rakt av och börjar käka supernyttigt och träna hårt . Men de ledde till krasch senast .

Smart Val att ta en sak i taget , siktar på samma här !

Nykter helg helg nu , o blir nyktert ett bra tag !

Det vart en H (ärligt ) AA-möte med flera karaffer med bubbel .... vatten ,
vet ju att ärligheten .. sanningen kan vara smärtsam , så näsdukar låg nära till hands i handväskan ..
reflektioner över livet och hur mycket Forumet och människorna här har betytt ..
Ja, som Ikaros säger så finns det nog en strimma hopp hos oss alla ...
den där onsdagen i oktober , när jag vart hemskickad från jobbet .. trött, bakis och kanske inte ens nykter ..
då kändes livet ganska hopplöst o slut .. men någonstans fanns hoppet ..
och vid vägskälet jag stod vid fanns nu bara en väg för mig .. Den Vita Vägen ..
Som jag verkligen inte har ångrat .. mitt liv ser idag helt annorlunda ut ..
Lycka att jag valde livet ..
Till alla er som kämpar där ute .. Stort Lycka Till ..det finns en väg ut ..
// Lerigen

TIll Hönapöna Har längre funderat på att söka hjälp någonstans, om så hos en läkare eller en psykolog. Men jag vill göra det så anonymt som möjligt så jag tänkte att jag försöker få hjälp här istället först, för jag skäms lite för att berätta det i verkligheten. Mina föräldrar vet att jag gjort dumma saker i alla fall 2-3 gånger och att jag haft några rejäla baksmällor, t.ex. spydde jag ner hela mig själv i en taxi så de fick betala 800kr till taxibolaget. Jag vet inte hur jag ska berätta för dem, för det känns som att de bör få veta hur det ligger till med mig.

Tack så jättemycket för din kommentar, blir rörd av att folk online bryr sig.

Till AlkoDHyperD Jag tror säkert att det stämmer, verkar fullt logiskt och inget att skoja om, jag bör ta tag i det för vad ska annars hända när jag är 20 och får gå på systemet? Jag tror också min överkonsumtion beror på brist på självförtroende och blygsamhet. Skulle inte säga att jag är super-introvert men jag har svårt för att skapa nya sociala kontakter om det inte görs berusad för när alkoholen kommer fram går alla tankar från hjärnan direkt till ord i min mun, jag är oftast mycket kärleksfull men jag blandar också in en del dumheter, stora som små. Kan inte minnas senast jag kände "Wow, igår var verkligen jättekul och jag vet att jag uppträdde på ett bra sätt och jag har ingen större baksmälla idag". Tror inte jag haft någon sådant ögonblick i alla fall sedan jag väl fyllde 18.

Jag borde testa något sådant, att lägga en budget för kvällen och sedan få mina vänner att se till så att jag inte spenderar mer. Just nu är det raka motsatsen, kan ta ut 3 drinkar till mig själv bara för att jag inte orkar gå till baren 3 gånger. Det har också börjat sätta sina spår på min ekonomi, då jag oftast är extremt generös på klubb också och bjuder vänner och andra på gratis cigg och drinkar. Jag kan till och med börja nästan forcera folk att bli bjudna, vilket är helt absurt egentligen. Att lämna mobilen borde jag också, då det oftast slutar upp med pinsamheter där i SMS, facebookchatt och annat...

Måste absolut börja få ner mer vatten mellan, är bra på att dricka vatten dagen efter men dricker väldigt sällan vatten mellan den första ölen tills jag kommer hem och däckar, utan det blir först när jag vaknar igen.

Jag vill verkligen testa en vit utekväll, men det känns lite väl jobbigt och frestande. Tror ett säkrare sätt är bara att stanna hemma helt.

Tack så jättemycket verkligen för din kommentar, du förstår inte hur mycket det uppskattas!

Hur går det för dig, tuffar allt på som det ska?

Kram

Tack för att du delade med dig! Känns skönt att veta att det finns fler som tänker som jag. Det gör det inte lättare av att jag liksom du hjälper människor. Jag känner mig inte falsk utan jag är bra på mitt jobb. Känner mig dock ofta otillräcklig! Min dag blev hyfsad! Tränade 2 timmar och tittade på morden i midsomer. Skriv gärna igen om du vill?

Bra att du skrev här!

Även om det ingår att dricka mycket när man är ung så mår du ju uppenbart inte bra av det. Å det är ju det viktigaste. AlkoDHyperD hade några bra tips som du kanske kan prova.

Du kan ju också ringa din vårdcentral och ve om att få prata med en kurator om dina funderingar. Å skriva här förstås?

Har försökt föreslå att det att vi planerar mer kan betyda att vi kan koppla av mer, då alla vet vad som är på kommande. Att det inte behöver betyda jag kontrollerar honom varje minut...
Utan att jag inte behöver stressa över om han förstått barnet behöver nya skor och vi gemensam tid, om jag vet det är överenskommet så kan han bra ligga på soffan.

Ditt dryckesmönster oroar dig och den egna oron är något att ta på allvar!
Utan vetenskapliga belägg (eller så finns det såna) skulle jag vilja påstå att många som senare i livet får ett alkoholberoende var den där personen i ungdomen som alltid var fullast.
Du skulle ju kunna testa lite olika saker för att begränsa drickandet (vilket tyvärr är enda vägen till att inte bli full) när du är ute om du inte vill avstå helt. T ex lämna kontantkort och mobil (om du har swisch) hemma och bara ta med dig så mycket pengar som du tycker det är lagom att dricka för. Be kompisarna att vägra bjuda dig, eller låna ut pengar innan.
Varva mellan öl och vatten. Då orkar du inte få i dig lika mycket (och det är väldigt jobbigt att tillbringa en fest på toaletten för att man måste pissa var tionde minut)
Du kan också testa själv hur mycket du redan nu är "fast" genom att bestämma dig för en period då du inte dricker alls. Kan ju alltid låtsasdricka och spela påverkad om du inte vill att kompisarna ska undra. Det är faktiskt riktigt kul, har prövat det själv?