Senaste kommentarerna i forumet

Tack för inlägg och inspiration! Jag har funderat på AA-möte, men vill försöka själv först. Jag har berättat om mina problem med alkoholen för mina anhöriga och vänner (de blev inte så förvånade). De stöttar mej, när de kan. Men jag kan känna mej ensam ändå ffa, på helgerna när 'alla andra umgås med sin egna familjer' (jag bor själv med min katt). Men jag ska försöka hitta andra saker att göra/vänner att träffa, än att ta till vinflaskan (som är en falsk vän). Gäller bara att få kraft att ta egna initiativ, tror jag...
Ja, träning och motion är ett bra alternativ! Men gym är inte något för mej just nu. Jag är ute och joggar och/eller promenerar dagligen. Sen har jag tagit upp ett gammalt intresse: ridning. Jag går på ridlektion på islandshästar 1ggr/veckan. Det ger otroligt mycket, både som motion och som "meditation" (man glömmer allt annat, gäller ju koncentrera sej ?). Alla har kanske inte tillgång till det och det är väldigt dyrt: 250 kr per gång. Men jag tänker att de pengarna är lika mycket som jag förut la ut på en box med vin + ibland mer, per vecka! Jag har iaf inte köpt nån bag-in-box, sen jag började med ridningen för ca 1 år sen.
Nu kämpar vi vidare. Trevlig helg alla! ?

Vilken skrämmande situation du är i. När jag läste ditt inlägg tänker jag att vilken tur, oavsett skäl, att du fått syn på detta. Tankar på att avsluta sitt liv är inte helt ovanligt att däremot "planera" för ett självmord är en varningsflagg att ta på stort allvar. Tack för att du skriver här och därmed ger oss och andra användare möjlighet oss stödja dig nu.

Om du inte vet vad du bör, vill och tänker göra härnäst råder jag dig att ta kontakt med en psykiatrisk akutmottagning eller med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Säkert lika bra Nykteristen ni får rättegången avklarad, ovissheten är värre än vad som kommer efter det är klart. Skönt om han verkar ok med sin nya nykterhet, ni ska njuta av en ny vår i helgen!

Imorgon tidigt åker jag med barnen för att träffa lite släktingar, ska bli rätt skönt att åka bort men egentligen är jag för trött att åka. Sonens humör fick en större härdsmälta igår morse på skolan så vi har varit hemma två dagar för att prata allvar.

Känns rätt hopplöst alltihop, sonen är nu som han är och man måste hantera det oavsett man orkar eller inte, mannens drickande kan jag inte mycket mer åt för stunden, jobbet ilar på och jag släpar mig dit och gör minsta möjliga och hoppas ingen märker... Känns lite som man är fem före den stora kraschen även om mannen försökt skärpa sig men man märker det inte ska mycket till med sonens utbrott eller att jag kommenterar nåt han tycker är korkat förrän det irriterade pirret finns där igen. Men en dag i taget, så får det bli som det blir - känner inte makt just nu att orka med så mycket mer än så.

Ropar hallååå igen! Kan du ge ett litet livstecken?

Är han fortfarande positivt inställd til nykterheten? Här hemma är det så lugnt och skönt, nästan för lungt om du förstår vad jag menar. Sambon är inne på sin 13 nyktra dag och har nästan förvandlats till en annan person. Ingen irritation på eftermiddagarna längre, vilket resulterar i att vi inte heller bråkat något alls. Vanligtvis så är han ofta väldigt lättirriterad innan han fått sin första öl för dagen och det triggar ofta igång bråk om stort och smått hemma. Sen när han börjar dricka så triggar det ännu mer irritation hos mig och så är det igång....

Men samtidigt märker jag att han är väldigt dämpad, inte så glad heller, mer likgiltig till det mesta. Men har också noterat att han leker mycket mer med vår dotter och engagerar sig i henne, vilket ju är ett stort plus! Jag hoppas att han kan klara att ta sig igenom den här perioden av likgiltighet snart....Känns som att han liksom inte ser meningen med ett liv utan alkohol, och han säger fortfarande att han inte kan se sig själv vara nykter "resten av livet".

Hej GA
Jag är också övertygad om att vanan och det s.k. undermedvetna styr oss människor i hög grad. Inte minst gäller det oss alkoholister. En tanke, en känsla, en impuls kan få oss att börja dricka med ibland ödesdigra konsekvenser. Ofta handlar det om att vi tillåtit oss sjäva att hamna i ett spår som vi inte klarar att bryta. Detta utan att den intellektuella delen av hjärnan inte klarat av eller insett vart vi varit på väg. Och när vi börjat dricka är vi chanslösa.

Du har vad jag förstår inte samma problem. Du kanske börjar dricka av samma skäl som jag men du kan sluta om du vill. Det kan inte jag efter att ha börjat. Då är jag chanslös. Det är nog det som skiljer oss åt.

Däremot anser jag att du bör se upp. Det är fullt möjligt att dricka sig till ett läge där drogen tar över. Men med din positiva inställning och inre bearbetning kanske du inte hinner dit under din livstid. Och det är här jag är betänksam eftersom de inre organen inte kan påverkas av mentala ansträngningar i lika stor utsträckning som hjärnan. Rökning och alkohol höjer definitivt risken för en alltför tidig död. Det är den risk man utsätter sig för som är central.
Ditt exempel med SYO-konsulenten är bra. Hon uttryckte sig slarvigt. Förmodligen menade hon att sannolikheten att få ett arbete ökar med bättre utbildning. Så är det, men det säger inget om enskilda fall.
Motsvarande resonemang kan man föra om alkoholism. En viss del utvecklar sjukdomen medan andra inte gör det och där finns alltid variationer och individuella undantag. Du kan vara ett extremfall som kan hantera hög alkoholkonsumtion. Kanske även din lever, dina njurar, din strupe, din mage osv. också är extremt tåliga. Liksom lungorna (rökningen) och hjärtat (övervikten).
Men faktum kvarstår. Du utsätter dig med din livsstil för en förhöjd risk.

Avslutningsvis vill jag säga att att AA , som jag har erfarenhet ifrån, har nog en liknande påverkan på det undermedvetna som du avser.

Hoppas att du inte uppfattar mitt inlägg som en moralkaka för det är det inte. Jag tycker människor själva skall få välja hur man vill leva.

vänligen
Ikaros

InteMera, hur går det för er? Åker ni idag?

Idag ringde åklagaren till sambon så snart är det nog dags för rättegång också, skönt o få det gjort men nervöst över hur resultatet kommer bli.
Vet ju att det inte är min sak egentligen men det drabbar ju oss som familj oavsett vad som händer, jag menar skulle d bli fotboja så handlar det ju om ekonomi ordentligt....men vi får se!
I helgen ska jag njuta ordentligt för första gången på....ja jag vet inte ärligt talat sen, men sen vi träffades kanske? Sjukt egentligen när man tänker efter, hur har man orkat gå omkring i denna alkoholstinna värld? Än så länge verkar han må hyfsat bra....

Visst är det så.
Visst är vi alla människor flockdjur och önskar tillhörighet bekräftelse närhet osv.
Men det är en sund önskan,ett sunt behov.
I mitt fall så är det nästan så att när jag får det av en människa som faktiskt fungerar. Som levererar till mig på ett bra sätt så är inte heller det bra.

Då får jag inte mitt sjuka behov tillfredsställt som fortsätter vara trasigt.

Det som går igång och får en överdos av den ojämna relationen som växlar mellan kyla och eld.
Mellan toppar och dalar.
I det kan jag fungera och känna att jag lever.
Och tas den vägen bort från mig så är min väg slut.
Inte ett steg till kan jag gå med bara mig själv som sällskap.
Tvärnit,klippblock i vägen.

I alla fall så har mina tårar kommit.
De rinner lite här och lite där och däremellan känner jag stor tillförsikt inför framtiden.
Självklart grejjar ullabulla detta.
Självklart kommer jag att hitta kärlek igen.
Under tiden får jag "nöja" mig med de två män som tidigare funnits i mitt liv och som lämnada mig när jag blev för klängande nu står där igen.
Beredd på en ny resa,men Ullabulla hon har vett att avstå.

Det säger ju kanske mer om dom än om mig.
Jag ville och jag kunde,men då passade det inte.
Men nu,då jag avstår kontakt och avstår viljan till fortsatt relation då står de här igen och försöker locka.
Människan är ett märkligt djur.

Du måste få honom att söka hjälp! Han är ju suicidal! Du måste konfrontera honom. "Jag är orolig för dig, jag såg i din mobil..."

Barnen vet och kan nog allt om missbruk o dess konsekvenser. Men jag vet fortfarande inte och när, tror inte det är dags än, att berätta att deras pappa kanske dör snart, för vem vet, vem kan skåda in i framtiden? Får han vård så kan han leva längre, men hur länge vet ingen och detta vet barnen.

Vi har haft mycket död omkring oss, så barnen vet och förstår. Jag hoppas att om man är ärlig och pratar om det, så kommer frågorna när barnen är mogna. Där vi bor kan barn som har döende föräldrar få hjälp med bearbetning om föräldern lider av cancer men hur tänker man, det finns ju fler sjukdomar och då står man där själv och får själv berätta allt det svåra för barnen.

Drömma bort, jag känner igen den tanken, just nu orkar vi inte mer och ändå går det inte att sätta livet på paus! Tyvärr.

En dag i taget o tyvärr så har det varit så mycket kris och död kring oss att vi står ganska ensamma, visst finns några vänner jag kan prata med men avlastning kan vi inte få någonstans ifrån, snarare tvärt om, vi måste ställa upp för andra (som hjälpt o stöttat oss tidigare), att ge o ta.

Bedrövad sambo; så sant, men faktum är att tiden efter nog blir lättare än tiden fram till att något händer, ovisshet, vad kommer han att hitta på.... osv kommer förfölja oss.

Ett av barnen sa igår att bara vi kunde rädda huset så skulle det vara ok, det värsta som kunde hända var att barnen eller jag blev sjuk, därefter förlora huset, sen kom oron för pappa. De har på något vis redan fasta ut honom ur vårt liv och en viss acceptans.

Kram

Hur man mår i en sådan situation är svårt för andra att förstå! Hur allt är upp o ner och man vet bara inte vart man ska börja eller sluta.

Att skiljas måste väl ändå vara ditt beslut...tycker man. I Sverige finns ändå en viss trygghet o har du nära o kära som kan stötta dig? Hur försörjer du dig nu? Kan du åka hem till Sverige, om är bara på "semester" en viss tid, för att se vad du kan ordna till för trygghet här? Att vara hemlös där...det låter som det finns bättre alternativ här. Har du pratat med försäkringskassan, läkare, och socialtjänsten här, för att se vad de kan erbjuda eller hjälpa till med?

Massor av styrka!

Heeej!
Jodå, mitt kaffe var också fantastiskt imorse... som en annan människa idag. Tog mig HELA dagen igår att bli människa igen... inte värt det alls. Så nu tar vi nya tag mot helgen. Önskar dig också en finfin helg!
Kram!?

Var inne & kollade på mannens mobil igår.
Jag vet om att han inte mår bra men hur dåligt han egentligen mår det vet jag inte.
Vi har pratat om att separera & jag har sagt flera ggr att det är bra nu.
Senast för några dagar sen sa han att jag o ungarna skulle få bo kvar i huset & jag skulle ha råd,han skulle hjälpa till med det.
Igår såg jag på hans telefon att han varit ute & googlat" olycka eller självmord, bäst betalt av försäkring? & "utbetalning vid självmord eller olycka"

Blir fundersam vad som rör sig i huvudet på honom.

Igår drack han 2 st 5,9% öl + typ 30 cl whiskey

Som sagt välkommen hit och bra att du sätter ord på det du är med om. Viktigt. Du är just nu i en relation där det låter som att du försökt mycket för att påverka din partner att dricka mindre utan att det fått effekt. Det har blivit värre.

Att du uppmärksammar att han nu är elak och otrevlig är en skillnad värd att ta på allvar. Kränkande yttranden skadar verkligen relationen och de finns kvar trots att person blir nykter och "sig själv". Skälen till att någon ändrar beteende är många det som är av vikt är vad som är okej och inte för dig. Ibland är det svårt att se att man går över egna gränser för vad som är okej för de sker sakta och stegvis. Du har uppmärksammat det! Bra.

Starta gärna en egen tråd här och fortsätt berätta hur det går för dig. Oavsett vilka eventuella steg du tar för att på något sätt förändra din situation hoppas jag att andras erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig här inne.

Vänligen Li-Lo med hopp om en fin helg,
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Duger länge och väl
Sen går du en promenad, en lång promenad innan du landar i soffan vid 8-9 tiden.
Så tråkigt är det inte, tänk vad nöjd du blir i morgon när du mår som en prinsessa.
Nykter och utvilad ??

som om en del rör är bytta, andra inte. Jag ska försöka reda ut det där till sommaren tänkte jag, men något byte blir det inte förrän nästa år. Det var så mycket jag hade tänkt fråga tanten men som jag nu får gissa mig till. Det är inte mycket i det här huset som är gjort efter ritning....

Tack för era råd! Jag tänker på samma sätt. Problemet är bara att när jag märker att han "håller" sig så blir han på uruselt humör. Det är mest i korta sekvenser som vår relation är bra. Det är så konstigt att han inte själv är orolig över sitt missbruk och över att bli sjuk?
Han har inga tankar om att sluta dricka, möjligen dra ner men han säger att han alltid kommer ha perioder då han dricker mer eller mindre. I början när vi träffades så drack han helger och kanske någon dag i veckan men han hade liksom skäl till detta, något att fira etc. Nu dricker han pga alla möjliga orsaker. Vårt liv står still och alla pengar som vi kunnat spara går till alkohol och dyr mat. Hemskt att säga det men jag väntar bara på att alla mina känslor för honom ska avta så att jag till 100% vill lämna.

Yes!!! Så kändes det när jag vaknade imorse. Jag har ju planerat att dra ner på vin och endast dricka 1/2 flaska vin/kväll på helgerna. Men nu är det fredag och jag önskar att jag inte kommer dricka vinet ikväll eftesom jag mår så bra utan. Det ska ju bli soligt och fint väder på lörd, synd att vakna upp och vara seg (sover dåligt när jag dricker A). Vet inte vad jag skall göra ist ikväll. Kan inte laga lyxmiddag som familjen väntar sig ikväll, för det är trist utan vin... Ha en fin dag alla därute! Kämpa alla??

Villsåmycket
Fy tusan så du har det. Jag bor också utomlands. Min man har tack o lov tillfrisknat, går på AA bl a. Advokater ja, ett släkte för sig. Det viktigaste för dom är inte att avsluta sina fall utan tvärtom, ärendena ska dra ut på tiden så mycket det går för det är så de tjänar sina pengar. Ju mindre produktiva -i meningen avslutade ärenden - desto mer pengar...
Vad är det som gör att du tvekar att flytta hem till Sverige? Vad säger barnet? Hur gammalt är barnet nu? Jag längtar väldigt mycket hem. Det är mycket som jag saknar. Mina syskon och släkt. Väldigt mycket. Fast landet Sverige är ju inte som förr har man märkt. Sorgligt nog.
Vad har du för stöd där du bor? Hans ursprungsfamilj? Kommer du överens med dom? Skulle du kunna flytta hem, i "moralisk" mening? Eller blir du lynchad såsom en hustru som överger sin stackars man? Då är det definitivt bäst att sticka, tror jag. Om du skulle flytta hem, kan en skilsmässa gå igenom automatiskt efter t ex 10 år pga försvunnen make eller nåt?
Fortsätt att skriva!
Kram/Ursula

Jamen – hugga ved är ju ett av livets stora glädjeämnen! Så mycket energi man får ur sig och så slipper man gymmet om man nu hade tänkt sig det. (Huvva!) Nytta med nöje ska det va.
Så du ska börja stambyta? Har det aldrig gjorts tidigare i huset? Det "kliar" i mina fingrar också – jag står inför ett liknande projekt ev, you see...

Oj, jag sätter mitt morgonthe (numera... bara the....) i halsen nästan, när jag läser vad du skriver! Stark känns du. Och övertygande. Det låter som om du redan nått din personliga botten och inte behöver undersöka den igen. "Bra jobbat", som det heter här på Forumet. Välkommen hit Soja 123!

??????

Det är så mycket jag vill göra här i huset, men jag har lovat mig själv att ge det ett år innan jag sätter igång. Jag känner mig själv; innan jag har bott här tillräckligt länge kommer jag att ha ändrat mig hundra gånger. Jag har redan bytt sovrum en gång och nu ska jag byta igen. Det rum jag sover i nu vetter mot väster och jag föredrar morgonsol så nu ska sängen över till andra sidan huset. Det blir trångt, bara plats för en säng och ett sängbord men å andra sidan ska jag ju bara sova där. Kontoret har ett stort fönster som ger mig fri utsikt mot trädgården men det är på södersidan så jag misstänker att det kan bli ganska varmt till sommaren. Så innan jag börjar tapetsera om och slipa golv och så ska jag nog försöka bestämma mig hur jag vill ha det.

Jag har en toalett på nedervåningen, det är det enda ställe där jag kan tvätta händerna efter att ha varit ute i trädgården. Det första som kommer ur kranen när jag öppnar den är rostbrunt vatten, jag får spola rätt länge innan vattnet är renare än mina händer. Detta innebär att jag måste riva väggen för att byta rör och då kan jag lika gärna renovera hela toaletten. Den är försedd med ett kort och grunt badkar som jag inte har någon som helst användning för så det ska ut, då får jag mer plats för tvättmaskinen som står där inne idag. Sedan är det ju det där med tapeterna; de är milt sagt färggranna och inte riktigt i min stil, så dom ska tapetseras över. Och då kan jag ju lika gärna fixa taken, och golven. Vad jag än sätter igång med så kommer det att bli ett stort projekt, så jag har bestämt mig för att vänta. Det får bli trädgårdens år i år, gudarna ska veta att det finns tillräckligt med jobb där ute för att hålla mig sysselsatt till hösten.

Kunde tanten leva här som det är nu så kan jag. Det är inte som om det går någon nöd på mig, jag fryser inte, jag har vatten inne och jag behöver inte hugga ved för att hålla värmen. En av mina grannar är en gammal gube, kanske i åttioårsåldern, som bor i en liten stuga sedan femtio år tillbaks. Han hämtar fortfarande sitt vatten i hink från en brunn på gården. Igår stannade jag till och bytte några ord med honom, då stod han framför en enorm hög med ved som han skulle hugga upp inför nästa vinter. "Det gäller att vara ute tidigt" sade han, "man vet ju aldrig hur kallt det blir nästa gång." Jag känner igen det där; det var så jag växte upp, men definitivt inget jag längtar tillbaka till. Någon måtta får det vara på naturromantiken.

Ha en härlig fredag!

Länge sedan du uppdaterade oss här nu, saknar dina inlägg! Hoppas allt är ok ?

Läste din tråd först nu. Det ser ut som du trampat på samma mina som de flesta av oss efter en längre vit period. Konsekvenserna av drickandet/drogerna bleknar fortare än det djupt inpräntade minnet av de positiva känslorna. För hade det inte funnits starka positiva upplevelser skulle man inte bli beroende.
I dina inlägg är oron tydlig, så även medvetenheten om att ditt drickande är destruktivt. Men du skriver att du tvivlar på din förmåga att hålla dig nykter och ber om råd. Att vara aktiv här kanske kan hjälpa dig till att börja med.
Jag kan direkt se några fallgropar utifrån det du tidigare skrivit.
Socialt umgänge förknippat med alkohol/droger - finns det vänner eller fritidsaktiviteter där det krävs eller accepteras att du är nykter?
Alkohol som en symbol för njutning och avslappning efter jobbet och under ledigheter - finns det andra sätt att slappna av och njuta av livet som du kan börja införa i din vardag?
Starka positiva bilder där alkohol har en central plats - precis som du nämner att du gjort, spela hela filmen varje gång bliden dyker upp. Kan du även prova med att se samma bild men utan alkoholen, t ex sitta och njuta i solen med en glass eller smoothie?
Träning funkar bara ett tag - ja, kanske det, men samtidigt är varje nykter dag värdefull och får du tillbaka glädjen i att röra på kroppen och känslan av styrka skapar du en buffert mot suget. Träning kan vara ett sätt att skaffa nyktra sociala kontakter och ett sätt att skapa välbehag och avslappning med kroppsegna dopaminhöjare.
Att berätta för de närmaste är jättebra. Räcker det för dig, eller behöver du mer?
Vad hindrar dig från att söka hjälp IRL?
Skriv gärna mer