Senaste kommentarerna i forumet

..... förvärrar ångest och depression i långa loppet, som bekant. Rattfyllan har hänt, nu gäller det att ta konsekvenserna och se till att det inte sker igen, eller hur?

Tack för omtanken. Javisst behöver jag hjälp. Men då främst med mitt psykiska mående. Det är det som gör att jag dricker. Har inte druckit en droppe på en vecka nu ,så fysiskt beroende är jag nog inte.Har fyra flak med starköl hemma men det lockar inte idag. Rattfyllan mår jag fortfarande väldigt dåligt över men jag måste gå vidare. Min ångest och de långa depressiva perioderna är nog inte först och främst relaterade till alkoholen. Jag dricker för att jag mår dåligt. Inte tvärtom. Hade jag varit genuint lycklig är jag ganska övertygad om att jag inte hade känt något behov av att medicinera mej med alkohol. Förresten lycklig blev ett för stort ord. Tillfreds med tillvaron räcker gott! Allt väl önskar jag

Saknar mina gamla vänner då a tagit över

Jag är oxå ny här o kunde inte motstå bolaget idag. Vaknade o planerade för en långpromenad som naturligtvis gick förbi bolaget. Om du känner för att börja gå på AA så gör det, att ditt ex är där betyder väl att han oxå har problem.

är ju också en slags "hjälp" för många. Jag får absolut mest hjälp härinne.
Hade inte alls varit lika enkelt om jag inte haft alla er som peppar, stöttar, hejar på och inte minst förstår.hur det känns...
Hade jag inte haft forumet så vet jag inte hur det sett ut idag. Vet att det hade varit otroligt mycket svårare.

Ha en lugn fin vit lördag
<3

Kanske börja med läkarkontakt? Medicin? Behandling för att bl.a. kunna stå emot alkohol när väninnorna vill ha med dig på krogen. Man KAN ju faktiskt gå ut på krogen och dricka alkoholfritt. Finns flera bra alternativ ju?

Varje seger ökar tryggheten. Och nu närmar du dig 300 dagar, precis som jag.

Lördagskram!

Ska försöka ta tag på måndag. Men vet inte vart jag ska börja o hur jag ska stå emot när mina väninnor ringer o vill ha med mig på krigen. Ser konstigt nog fräsch ut idag, men har ju sovit hela dan igår o hela natten nästan. Men skakig o ångest för det som hände. Duschade o sminkade upp mig för att gå ut o möta dagen. "Typiskt" tog jag promenad förbi bolaget o köpte 2 flaskor vin att döva ångesten med. Har tagit ett glas nu o känner mig lugnare. Hur dumt som helst men men.
Dubbelpost igen

Ska försöka ta tag på måndag. Men vet inte vart jag ska börja o hur jag ska stå emot när mina väninnor ringer o vill ha med mig på krigen. Ser konstigt nog fräsch ut idag, men har ju sovit hela dan igår o hela natten nästan. Men skakig o ångest för det som hände. Duschade o sminkade upp mig för att gå ut o möta dagen. "Typiskt" tog jag promenad förbi bolaget o köpte 2 flaskor vin att döva ångesten med. Har tagit ett glas nu o känner mig lugnare. Hur dumt som helst men men.

Du behöver inte skriva något om du inte vill eller orkar. Sätt bara en liten punkt eller något, så jag vet att du är okej.

Blir så orolig för dig eftersom jag vet att du inte mått så bra på sistone.

Stor kram till dig!

33 (-1) dagar nu???! När jag började min resa så försökte jag ändra hela mitt leverne. Jag började äta nyttigt och slutade med sötsaker samtidigt som alkoholstoppet. Efter 3 veckor hamnade jag i en psykiskt påfrestande situation på jobbet. Försökte lösa det på det sättet jag kan bäst- alkohol!
Löste dock inte ett skit så jag lärde mig av mitt misstag.

Insåg dock att jag var för hård mot mig själv. Tar tid att laga nyttig mat när familjen samtidigt vill ha "vanlig mat" (=leder till stress), mys i soffan med godis är bättre än alkohol.

Så nu unnar jag mig godis och tar den biten senare. Är sjuk just nu men så fort jag är på fötter så ska jag börja motionera och jag ska gå försiktigt ut så jag inte tröttnar.

Jag utgick från hur jag funkar så det var därför jag skrev att du skulle gå ut lugnt?

När jag tidigare har försökt sluta med A så har det sett ut så här:

Sluta med A och motionera samt äta nyttigt. Någon vecka senare vräker jag i mig godis och då är det ju ingen idé att motionera eftersom jag redan förstört allt. Och eftersom jag redan förstört allt så kan jag ju lika gärna köpa vin...

Som också dricker för att få känna mig lugn. Lite tragikomiskt egentligen eftersom jag vet att jag får en sådan extrem ångest dagarna efter och är då allt annat än lugn. Konstigt att jag fortsätter dricka när jag vet hur dåligt jag kommer att må. Jag har också en tendens till att tycka synd om mig själv och det är nog bland annat det som vidmakthåller mitt drickande, jag tycker liksom att jag är " värd" ett par glas vin. Det man egentligen är värd är ju att vara nykter.

Jag vet att alkoholberoende inte skonar någon särskild yrkesgrupp. Men för mig är det extremt jobbigt att tänka att jag är både socionom och alkoholist. Jobbigt, för att jag känner mig falsk. Sitter på jobbet och ger goda råd och sedan gör jag precis tvärtom när fredagen kommer. Blir en extrem konflikt i min hjärna!

Hoppas att du snart mår bättre och att fortsättningen av dagen blir fin!

TAck ?
Ja får inte gå för fort nu,de blir lätt tunga bakslag .

Tack för påminnelsen .

Hur går det för dig ?

Faran över för denna gång. Men kämpigt var det. Ännu en gång har jag vunnit kampen.
Känn på stålet!!!

för att du delar med dig! Din berättelse är viktig och griper tag i mig ordentligt! Tårarna rinner! Återigen, tack ❤❤❤

Jag känner att det här är lite samma som väntan på första ölen. Att man har en helg på kommande och inte kan komma till tals om vad man tänkt sej om den, eller ens försök till dikussion får lamt svar. Det blir som hängandei luften, och ibland undrar jag om det inte är lättare med ett gräl direkt, så är helgen förstörd, och så slipper man diskutera något gemensamt. Han tycker ju ofta jag är den som vill vara osams, medan jag själv kontrar med att jag försökt ta kontakt med honom på alla möjliga sätt, men han är onåbar, vilket sårar mej lika mycket som en öppet negativ kommentar. Att "göra ingenting" är också en vapen i ett förhållande.
Så nu är här tyst, jag sköter undan sånt jag tänkte göra under nästa vecka, får väl ha mina egna stunder då.

Jag har inte varit med om exakt samma sak men snarlika. Du liksom jag måste förstå att vi inte lösa problemen med alkohol. Det är nåt annat som inte stämmer i våra liv. Jag för min del plågas av ensamheten. Jag stöttar dig gärna! Ge inte upp!

Ja men låt det ta sin tid!??

Hej ja det går bra än så länge :)
Utrappningen har fungerat bra hittils , har kvar mina problem Som ja hade innan dock . Trött och ångestfylld . Men har annars haft de rätt bra .

TRappade ner så jag drack vin för motsvarande 7-8 cl sprit sista dagarna
Varit helt vitcirka 1.5 dygn nu .
När jag varit nykter ett par Dar till ska ja försöka ta tag i livet .

Ja här är ännu a-fritt, och tur det för nu dök vissa andramotgångar upp som tar sin tid av vardagen. Jag tog illa upp egentligen redan igår kväll, men det kom upp först i morse. Han bara inte ser hur lite han engagerar sej i att planera framåt, och hur vi olika familjemedlemmar egentligen går och ber om det i tur och ordning men möter undanflykter. Det att han är mycket med i vardagen förnekar jag inte. Meddet är rätt sårandeatt inte få varadetdär viktiga att se framemot. Att då det slås fast datum så är det sådan som utomstående eller jag krävt. Och då något tidskrävande, fast viktigt, som nu, dyker upp, så tycker jag han bara försvinner i sin bubbla, utan att diskutera vad det medför och hur det inverkar på andras tidtabeller.

Jo, jag gör egna saker och haregnatidtabeller, helt tillräckligt. Undrar ibland om jag är lite väl känslig. Men inte förstår jag varför leva ihop om man inte planerar tillsammans. Om det inte är för att ha någon att dela sånt man måst göra med förstås. Men det räcker nog inte åt mej, det måste finnas något utöver barnfamiljsmåsten.

Få se hur den här helgen slutar, diskussionerna blev nog mer beskyllningar. Jag är arg och han undrar spydigt vad jag då hade tänkt göra.

Förstår mycket väl att du mår dåligt över att åkt dit för rattfylla. Men ångesten handlar väl egentligen om rädslan för tappa kontrollen över alkoholen. Ångest är inte farligt men väldigt obehaglig. Det bästa är att du söker hjälp. Det låter lätt men jag vet av egen erfarenhet att det är svårt! Gör dig själv inte mer illa och klanka på dig själv. Du kan göra någonting åt det! Håller tummarna för dig!

Kan också nämna att jag äter campral och går på en behandling som heter 15 metoden.

Jag har bett min chef om hjälp så jag får det via företagshälsovården där jag också går på behandling med provtagning. Jag går också dit om jag sjukanmäler mig för provtagning för att få ett sk förstadagsintyg. Jag har berättat för alla i min omgivning; barn, föräldrar, man, syskon, kollegor och min chef då.

Att berätta för alla har varit avgörande för mig då jag liksom stängt alla bakdörrar som skulle kunna leda till återfall. Jag behöver inte heller börja förhandla med mig själv om jag ska dricka eller inte.

Alla har vi våra knep?

Jag har varit nykter sen den 20/2 vilket alltså är lite över en månad. Iblrjan var det jobbigt. Inte med sug men för att jag inte kände igen mig själv. Inte glad, inte ledsen utan bara var.

Nu har det vänt och jag mår så himla bra! Alkohol har ingen plats i mitt liv längre och jag vill aldrig släppa in den igen?

prestationsdjävulen känner jag igen! Det är där a-djävulen ibland kommer in och buffrar. Bufflar till mig... Jag går nu i samtal och iakttar mig själv utifrån, roat, förfärad, ömsint... hur jag håller på! Knäcker nästan ryggen av mig för att bevisa att jag är värd den omsorg och respekt jag får. Alltmer börjar jag slappna av och känner att det bär, att jag faktiskt blir genuint bättre om jag inte anstränger mig så in i helvitte. Det är svårt att mobba någon som gillar sig själv. På riktigt.
Och: alkoholen är en riktig mobbare! Man har internaliserat mobbarnas syn på sig och fortsätter på egen hand; blir själv sin värsta fiende! Alternativet är att se dom, se vad som hände även om den vrede som då kommer upp är inte lätt att handskas med. Men jag tänker att dom också är ett slags offer, eller bara ovetande.

Hej ssandraall! Först vill jag säga att din pappa är otroligt lyckligt lottad över att ha en så fin dotter som bryr sig helhjärtat❤

När jag hade det som jobbigast med alkoholen önskade jag många gånger att mina barn sa nått om det. Så jag tror verkligen att dina ord kan göra stor nytta men du måste komma ihåg att detta är hans eget ansvar.

Lägg fram det så som du skriver här, att du är orolig för hans hälsa och att du vill ha kvar honom många år till. Du kanske också vill att han ska vara en pålitlig morfar den dagen han ev får barnbarn?

Din pappa har ju redan besökt AA och genomgått 12-stegsprogrammet så visst är han medveten om att han har problem. Men det är lättare att fortsätta om ingen annan säger nått, tro mig!

Du skulle ju också kunna visa vad du har skrivit här. Om nått av mina barn hade gjort det så hade jag nog kännt mig väldigt lättad. Ditt inlägg här visar på en stor kärlek till din pappa och genomsyras av omtanke.

Lycka till nu och fortsätt skriva här❤