Senaste kommentarerna i forumet

Har försökt föreslå att det att vi planerar mer kan betyda att vi kan koppla av mer, då alla vet vad som är på kommande. Att det inte behöver betyda jag kontrollerar honom varje minut...
Utan att jag inte behöver stressa över om han förstått barnet behöver nya skor och vi gemensam tid, om jag vet det är överenskommet så kan han bra ligga på soffan.

Ditt dryckesmönster oroar dig och den egna oron är något att ta på allvar!
Utan vetenskapliga belägg (eller så finns det såna) skulle jag vilja påstå att många som senare i livet får ett alkoholberoende var den där personen i ungdomen som alltid var fullast.
Du skulle ju kunna testa lite olika saker för att begränsa drickandet (vilket tyvärr är enda vägen till att inte bli full) när du är ute om du inte vill avstå helt. T ex lämna kontantkort och mobil (om du har swisch) hemma och bara ta med dig så mycket pengar som du tycker det är lagom att dricka för. Be kompisarna att vägra bjuda dig, eller låna ut pengar innan.
Varva mellan öl och vatten. Då orkar du inte få i dig lika mycket (och det är väldigt jobbigt att tillbringa en fest på toaletten för att man måste pissa var tionde minut)
Du kan också testa själv hur mycket du redan nu är "fast" genom att bestämma dig för en period då du inte dricker alls. Kan ju alltid låtsasdricka och spela påverkad om du inte vill att kompisarna ska undra. Det är faktiskt riktigt kul, har prövat det själv?

Hemma kan han släppa på fasaden lite, låt honom göra det. Ett tag. Inte okej i längden förstås, men lite tålamod är nog bra att ha.

Hur mycket frestar jag honom när jag dricker själv? Men han säger själv "det är absolut okej för mig om du dricker, men jag ska inte göra det". Han verkar väldigt klar och bestämd på den punkten.

I min förra relation var allt en långbänk. Skulle vi köpa en soffa var det en femårsplan. I min nuvarande relation är det snabba ryck, och det älskar jag. Ikväll sa jag "vi skulle boka en resa i sep-okt, ha något att se fram emot." En timme senare har vi bokat en resa till Barcelona ????? Jag är kanske dum som vågar tro på att vi ens är ihop då. Men jag kan inte leva i ett samboskap utan att tro på det. Och vi har förstås avbeställningsskydd. I värsta fall får jag väl ta en kompis med mig.

Hej! Jag har läst din tråd och är glad för er skull att ni verkar ha satt fingret på problemet och vidtagit åtgärder. Skönt! Dock är jag tveksam till dina planer för nästa helg.. Jag förstår inte riktigt varför du ska utmana din sambo genom att dricka både vin och "nåt annat från baren" när han är precis i begynnelsen av sin vita resa? Behöver du dricka om inte han gör det?
Egentligen tycker jag att det är vanskligt att redan efter tre veckor dra så stora växlar på hans nykterhet som du tycks göra? Jag vill inte vara nån olyckskorp på något vis, men ha i åtanke att det är väldigt kort tid han hållit sig nykter än så länge...

Att träffa läkare utan att man själv bett om det "bara för att det är så vi gör här" och utan att man själv upplever något behov av det är ju egentligen bara konstigt. Den läkarens tid är säkert eftertraktad också.
Om din oro är så stark inför detta "påtvingade" läkarbesök mår du nog bäst av att tacka nej.
Det finns väl inte så mycket mer att hämta av ett par terapisamtal till heller.
Personligen skulle jag ha mycket svårt att få tillbaka förtroendet till en terapeut om denna villkorat fortsatta samtal medenda motiveringen att "det är så vi gör här".
Du har fått en del verktyg, räcker långt, du slipar dem själv genom att använda dem!

Är så besviken och trött på mej själv. Igårkväll drack jag 4 folköl, blev inte "bara en till maten" som jag tänkt. Samma mönster som förra fredagen.. Om det hade varit för ett år sen hade jag nog inte ens reflekterat eller tyckt att jag druckit för mycket - tvärtom. Men en folköl är ju som ett glas vin (litet?). Och det är inte sunt att hälla i sej 4 öl på mindre än två timmar.. Nej nu är det skärpning som gäller för mej. Provar ett alkoholfritt rosevin ikväll (dock 0,5% ). Smakar tyvärr mest socker så det blir bara ett glas till..

Har nog också förstått omställningen kan ta på krafterna och att det kan vara jobbigt med annat nytt samtidigt. Sen finns det förstås de som maniskt börjar göra något annat i stället. Och ibland kan de ha väldigt tufft psykiskt fast de kanske inte alltid vill medge det just då. Men det kan synas som nedstämdhet eller irritation.

Men säkert bra du visar du vill vara med honom och att du vill ha roligt också utan alkohol. Att man inte behöver sitta hemma för att man är nykter.

Det är bra ni har bokat program åt er. :) Det är nog det som behövs. Jag är mest hemmamänniska, så saknar egentligen inte att ha program hela tiden. Men drömmer och planerar gärna och behöver små vardagliga ljusglimtar längs veckan att se framemot. Och visst har jag sånt jag själv planerat in, åt mej själv och med andra. Men jag vill ha mer just med min man, och det verkar han inte förstå. Han tycker det räcker "vi ser sen", och blir det inte av spelar det liksom ingen roll. Så för mej blir det en berg- och dalbana att gå och vänta och bli besviken.
Du har nog rätt, han är nog rätt slut, har varit det ett tag redan. Men jag tycker det känns som om han gör sitt bästa annanstans och vi får "rester". Tidvis är det ju okej, men det kan intealltid vara så vi harhemma blir utan planer och ork. Och då när orken finns gör man en extra insats på jobbet förstås...
Det är det vi tog ihop om i morse. Nu kom det ett extra trassel till i privatlivet som det är helt klart han måste sköta, inget krångel med det, men det måste ju kunna diskuteras hur det inverkar på oss som par och familj och våra tidtabeller. Och han bara drar sej undan och tycker jag surar för inget.

Men du har nog rätt! Lite uppigning behövs. Jag tyckerbara det känns så jobbigt då saker flyter annanstans, men hemma är det som att tvinga folk att göra nåt tillsammans.

Önska er alla en fin dag !

Imorgon är det tre veckor sedan min sambo blev nykter. Det går förvånansvärt bra. Är det inte väldigt vanligt när man slutat dricka att man blir nedstämd? Tycker mig märka det på min sambo, han är lite allmänt låg just nu. Han deltar i det dagliga, men tar inte initiativ till någonting, och han är väldigt trött. Sover mycket. Men jag tänker att det nog går över, det gör det ju alltid förr eller senare. Nästa helg har jag bokat in oss på hotell med show och det ska bli så kul ? Lite spännande också att se hur sambon hanterar sin nykterhet i en miljö där många, inklusive jag, dricker och han inte kan "skylla" på bilkörning. Men jag utgår från att det går bra.

Är det inte väldigt vanligt när man slutat dricka att man blir nedstämd? Tycker mig märka det på min sambo, han är lite allmänt låg just nu. Jag påpekar det inte alls eller så, men visst är det lite trist. Men jag tänker att det nog går över, det gör det ju alltid. Och nästa helg har jag bokat in oss på hotell med show och det ska bli så kul ? Lite spännande också att se hur han hanterar sin nykterhet i en miljö där många dricker och han inte kan "skylla" på bilkörning. Men jag utgår från att det går bra.

Vaknade med ångest pga av mardrömmarna. Men suget var ju borta vilket var en enorm lättnad.
Vi hade en kompis på besök så det blev både god mat och bastu. Efter bastun satt jag go och mjuk i kroppen och tittade på solnedgången. Känner mig nöjd och stolt att jag stod emot suget för då hade denna dag sett annorlunda ut.
Jag tror att suget har med att det blivit att det blivit vår för det var samma sak när det skiftade till höst och sedan vinter. Det kan vara så att årstids skiftningar är en trigger för mig. Och sedan är det ju detta med mardrömmarna som sliter på mig mentalt.
Konstaterar ännu en gång vilken fördel jag har som bor ute i spenaten långt ifrån bolag. Ni som bor i städer där det vimlar av bolag ska ha fet respekt när ni motstår erat sug!

Vad kul att höra Pi att du också närmar dig 300 dagar, klart vi ska nå dit!
Och tack Manda för dina varma ord. Vi kämpar vidare!

Att du ställt ultimatum är det enda rätta, och det viktigaste du kan göra för honom. Att ni kan prata om det öppet och ärligt är svinviktigt i framtiden. Det allra bästa är om han söker läkarhjälp, på vårdcentral eller beroendemottagning. Följ med honom dit. Ta en dag i taget, men var tydlig med vad som gäller. Han måste vara nykter om ni ska leva ihop. Skriv här och berätta hur det går!

En bra idé Anders! Värmer verkligen hjärtat såhär en lördagskväll efter ytterligare en karatefylla igår att det finns folk där ute som faktiskt bryr sig. Då jag och mina kompisar är ungdomar anses det av många väldigt konstigt att prata om psykisk hälsa eller liknande, även om jag kan bli väldigt pratglad om det i taxin hem med dem ibland... Jag vill inte försätta dem i en obekväm situation. Dessutom är ungdomars inställning till det oftast "det händer oss alla ibland" och "det tillhör". För vissa gör det kanske det, och har själv tänkt att det tillhör. Och det händer alltid för mig och inte ibland. Jag blir bara mer deprimerad av att spärra in mina tankar, så därför tänkte jag att det nu är dags att försöka komma ut ur det här innan något allvarligt händer mig. Igår var jag nog inte långt ifrån att få en smocka av någon och jag kan nästan känna att min lever värkar. Tack Anders, trevlig, förhoppningsvis nykter, lördag på dig!

Hej, nästa gång du vill göra som du gör så tänk på hur du har mått de andra gångerna som du tagit upp dunken och låt det avskräcka dig. Du kan också försöka att låsa in din alkohol om du inte kan kontrollera dig eller inte röra dig i närheten av var Systemet är så du inte går in och spontanköper med dig hem. Prata med någon, släkting, vän eller en hjälplinje eller en läkare. Kämpa på, även om det är i motvind!

Wow, du har ju startat en egen tråd - efter att ha läst härinne. Bra jobbat! Du reflekterar över ditt drickande - och det är ju jättebra. Fortsätt att skriva och läsa härinne - det kan faktiskt vara en bra hjälp! Om du skapar en "dagbok"/skriver vad du har gjort så kan du faktiskt gå tillbaks och läsa - och begrunda. Här på forumet så finns många kloka själar i alla åldrar - som i varierande grad upplever att man har problem att hantera alkohol..... Svårt att ge dig något konkret råd - men åter igen: Du har hittat hit - och det är en jäkla bra början. Häng kvar här ett tag........:-)

... att starta med målsättningen kontrollerat drickande, så får man se. Är själv där och det fungerar bra, dvs jag dricker allt mindre! Men det är en balansgång, inte helt lätt.

Grattis till er båda - vilken prestation!! Hatten av, verkligen. 300 och 180 dagar........ Härlig läsning!!!

Jag har klurat och sovit på saken - och ventilerat det hela med ett par nära vänner. Jag kommer inte att träffa denna "nya" doktor! Jag står inte ut med KÄNSLAN av att jag skall "granskas" igen (även om det säkert inte är så). För många läkare har jag träffat sedan i juni förra året - alla på något sätt i samband med min sjukskrivning och mitt alkoholberoende och min fortsättning inom beroendevården. Jag vet att jag inte kommer att kunna slappna av en sekund innan detta läkarbesök - om nästan en månad. Därför så kommer jag att avstå, tacka nej. Jag har funderat rejält - men kommit fram till att detta är det rätta. Jag kommer att kontakta min psykolog/pratkontakt och förklara. Igen! Hon hade ju tänkt avsluta efter vårt sista samtal - men lät mig få ett par samtal till, om jag träffar en läkare...... Jag tänker fråga om det finns möjlighet att få 1 till samtal inom ramen för den förra kontakten med (tok)läkaren? Kanske kan jag får det - och i så fall kunna avsluta/avrunda våra samtal på ett bättre sätt än som det nu blev! Konstigt nog så känner jag mig såååå lättad efter att jag tagit detta beslut - hoppas att det är rätt?! Har ofta haft svårt att gå på min "magkänsla" - men den här gången så har jag gjort det - och inget annat. Det känns så bra. Motsatsen: Att jag om drygt en månad sitter i ett väntrum och väntar på att få träffa denna nya läkare. Jag får fortfarande stark oro när jag tänker på det. Mitt intellekt säger mig att denna läkare bara finns där för att hjälpa - men magen berättar något annat för mig.

Hursomhelst - om jag nu ändå skulle träffa denna läkare så skulle det ändå vara för att få "några" samtal till med terapeuten. Sen skulle jag iaf vara "on my own" - och det känns faktiskt bra. Jag skall ev. göra som du föreslår Sisyfos - fråga om vi kan avsluta/fortsätta några gånger till om jag betalar själv......-vet ju inte om hon kör så, på sidan av. Men kanske värt att fråga. Eller så kan jag fortsätta att sträcka på mig - och inse att jag faktiskt har fått erfarenheter och verktyg för att faktiskt förhindra att jag hamnar där igen - där jag var förra sommaren - och faktiskt sommaren innan det också. Det talar ju både FÖR och EMOT mig. Just nu känner jag mig stärkt av allting - så jag väljer att tänka att framtiden talar FÖR mig. Jorå!

Lördagkväll - antagligen tufft för några av oss härinne. Kämpa på, försök att avstå. Om inte det lyckas - så är det ändå inte ett misslyckande - bara upp på hästen igen. Kämpa vidare. Slå inte på dig själv i onödan.........

Starkt jobbat, verkligen stort grattis.
Du går mot ett år ju ;D i sommar någon gång...

Jag har ett par dagar kvar sen har jag 180 dagar nykter.
Jag klappar mig stolt på axeln..

Ja det stämmer det. Konsekvenserna tar jag fullt ut och tyvärr min familj också. Barn som inte kan skjutsas till olika aktiviteter totalt kollapsad ekonomi med mera. Nej det kommer inte ske igen! Varför? Jo för att jag inte måste dricka. Varför jag drack och körde? Tanklöshet dumhet? Javisst! Skall ta en vit period på obestämd tid och se om jag mår bättre. Om inte så kommer jag dricka under kontrollerade former. Må gott alla här!

vanligt att gå och lägga mig nykter för en natts god sömn. Därmed vaknar jag upp i morgon och kan för 300 gången på rad bestämma mig för att oavsett vad som händer, kommer jag inte att sträcka ut någon hand efter det första glaset.

Jag känner mig trygg och säker i min nykterhet nu. Min metod och mina verktyg har fungerat.

När Trump fortfarande håller på att planera en betongmur längs USA:s södra gräns, har jag kommit långt med min mentala mur mot alkoholen. Min mur som ska hålla illegala a-demoner borta, och bevara nykterheten.

Önskar alla en trevlig och lugn söndag i morgon, som dessutom är en timme kortare.

Vilken resa du gjort och så bra beskrivet. Jag blev väldigt berörd. Tack för att du delar med dej. Nu fortsätter vi kämpa!
Styrkekram