Senaste kommentarerna i forumet

Ja, ginger Joe behöver ingen a för att vara lite rivig. SoberBar, där ska vi hänga. Idag ska jag göra mig av med de sista tomma flaskorna... De har legat gömda i källaren några månader nu. Flaskinsamlingen nu kommer jag! Å sen är smyglivet borta för alltid hoppas jag.

Det är när man kommit ur träsket som livet börjar på nytt. Alkoholen bidrar i högsta grad till dålig mående psykiskt. Jag vet att det finns en rädsla för att misslyckas med att sluta, en rädsla för livet utan a, en rädsla för att se nyktert på vad livet med a förde med sig, men det går att ta sig ur och från "andra sidan" finns inga fördelar med att dricka.
Och till 25-åringen, du beskriver till viss del en depression tycker jag. Får du medicinsk hjälp mot den? Om inte så kanske du faktiskt skulle behöva medicinsk hjälp upp ur "svackan". Det behöver verkligen inte betyda att du behöver äta piller resten av livet, men kanske du ändå behöver nåt nu en period? För att världen ska få färg igen. Det känns som att a är extremt farligt för dig som du mår nu. Du måste verkligen lägga av! Hoppas du återvänder hit, det finns ett annat liv!

Jävligt bra!
Känns som att det var hög tid för förändring nu. Och det är så jäkla skönt att inte vara fixerad vid alkohol tycker jag. Det är en stor fördel, förutom måendet. Finns lite utrymme för andra tankar då. Lycka till!

Bra början!
Starkt att erkänna problemen högt, då är du en bit på väg.
Det finns så många här som har samma erfarenheter så det är ingen här som dömer. Var snäll mot dig själv och se framåt istället.

Tänker lite på att du i dina perioder av drickande har en tendens att fatta dåliga beslut även nykter. Funderar lite över de där "perioderna" och vad de har gemensamt förutom drickande. Är man i ett visst mentalt stadium när man "ger efter"? Så att det på sätt och vis är kört redan innan. Och att drickandet då givetvis förvärrar allt. Tänker på vad som fick mig att "börja om" igen i våras och hur man ska göra för att sådana perioder inte blir en dryckesperiod där drickandet eskalerar. Har definitivt inga svar, men funderar just nu på hur man kan känna igen de där varnignssignalerna. För jag är rätt säker på att det finns nåt innan och att den där omdömeslösheten du beskriver kanske fanns före första glaset.

Kan bara le och inse att många av oss har handlat de mest dumma saker på nätet i dimman. Man borde kanske blåsa innan man fick använda kortet på nätet, hade räddat mig många gånger.
Dina betraktelser är underbara att läsa till morgonkaffet
Önskar dig och hunden en fin dag

sjunger på sista versen nu. Jag ska ge den en chans till, i morgon åker den in på verkstaden men om den inte uppför sig efter det så får någon annan stackare ta över. Köper man en engelsk bil får man skylla sig själv heter det ju, historierna är många; Lucas, som står för elsystemen i de flesta brittiska fordon sägs vara mannen som uppfann mörkret. Jag var nykter när jag köpte den, av naturliga skäl, men jag var inne i en period av drickande.

Det verkar som om jag har sämre omdöme, och för den delen allmänt sämre intellektuell kapacitet när jag dricker även om jag har några nyktra dagar. På något sätt behöver jag då inte vara full för att fatta dåliga beslut, även om det hjälper. Internethandeln är en katastrof för mig som alkoholist, att sitta berusad framför datorn och kolla virtuella butiker har kostat mig en hel del pengar. Gud hjälpe oss om man någon gång i framtiden kommer att kunna handla sprit på nätet!

Jag var ute på golfbanan igår, min son spelar så jag och hunden följde med för sällskaps skull. Det var härligt att ta en lång promenad ute i det fria, men jag förstår inte själva spelet. Med yviga gester förklarar han att bollen ska iväg strax till vänster om de där träden där framme, så ska den landa på en gräsplätt strax intill en sandlåda. Så lägger han den på en liten träpinne och dammar iväg den, rakt ut i skogen. Vad ska det vara bra för?

Ha en härlig dag allihopa!

Oj vad det är svårt. Jag vet inte om jag är ledsen eller glad, lugn eller orolig, uppgiven eller hoppfull. Vad är min framtid?
Jag vet rent intellektuellt att jag tar ansvar för mina val och mitt liv. Varför kan jag då inte finna mig i de val jag gjort.
Min man har druckit bort ca 20 år av vårt gemensamma liv. Drack mycket innan också men då var det inte ett problem för då förstod inte jag. Han har valt bort mig och barnen men "köpt" oss. Vi har inte saknat något mer än en man och en pappa. Jag gick fullt upp i min mammaroll eftersom min man skaffade en övernattningslägenhet på orten där han arbetade. Då kunde han både arbeta och dricka ostört. Han skötte sitt arbete men blev till slut omplacerad och är nu pensionär. Vi hade det lugnt i veckorna men helgerna blev oroliga. Han satt mest framför tv:n och drack. Gjorde bort sig och skämde ut sig. (Hände att barnens kompisar kom till oss olämpligt.)
Han var inte delaktig i barnens aktiviteter eller andra familjeträffar. Jag ljög och kom alltid med olika historier om att pappa måste hugga ved, pappa måste sköta trädgården osv osv.
Alla gick på det. Jag kände mig så ensam och ledsen eftersom jag ibland uppfattade att det räckte inte med att jag kom, avsaknaden och ilskan av en frånvarande pappa var större
Jag blev den som alltid löser andras problem, kommer med tips och råd, ställer upp om det behövs. Jobbar och är plikttrogen. Tränar och lever hälsosamt. Har en mycket nära relation med barn och barnbarn. Sedan barnen flyttade hemifrån och bildade egna familjer "ser" de inte längre problemen lika tydligt. Jag undviker och säga något, säger att jag har ett bra liv, att jag anpassat mig och gör det som jag tycker är roligt....

För fyra år sedan slutade min man helt upp med sitt drickande. Efter en konfrontation. Han lovade att avhålla sig alkohol. Nu är vi snart tillbaka på ruta ett igen. Gränsen har hela tiden tänjts.
Det började efter ett år då han tyckte att han skulle kunna ta ett glas vin eller en öl till maten om det var någon särskild högtid. Gränserna har bara flyttats fram, sakta men säkert.
Nu dricker han ca 2 bag in box (3l=6l) plus ca 25 öl 7,5 i veckan. Han gömmer också både öl och vin. Jag råkade se en gång han kom ut från Systembolaget med en bag in Box i varje hand. Han visade öppet en bag in Box.
Jag upplever inte att han är direkt full mer än kanske en gång i veckan. När han drack tidigare drack han dubbelt så mycket.
Han har varit hos läkare och konstaterat högt blodtryck och hjärtflimmer som han medicinerar mot. Det borde räcka som motivation.
Jag vill konfrontera honom igen, skulle kunna lämna honom och få ett mycket lugnare och roligare liv. Men jag klarar det inte. VARFÖR??????
Jag är så rädd för allt som rivs upp både i familjen och i det materiella livet. Hus ekonomi osv.
I vardagslivet behandlar min man mig som det dyraste han har, han bedyrar sin kärlek och han gör vad han kan för att underlätta min vardag. Jag arbetar heltid.
Jag älskar honom och kan inte leva med tanken på att såra eller svika honom.
Samtidigt går jag och väntar på att han kan dö vilken dag som helst. Han äter dåligt och förutom öl och vin dricker han ca 2l light Cola.
Nu är det så att detta syns inte utanpå honom, han ser "frisk" men trött ut. Har besvär med muskler och stelhet och flimmer för ögonen.

Tack nu fick jag skriva av mig lite.. ?

Tack för att du delar med dig av den.

Hoppas du får en bra söndag

du är på rätt väg. Ja, man kan bli lite ivrig och snabbt nå ett tryggare och nyktert liv.
Du gör rätt där som dämpar med de förnuftiga tankarna.
Men du kommer att upptäcka att man blir säkrare och tryggare med tiden.
En av flera vinster med nykterheten.

Ha en bra söndag och njut av den nyktra tillvaron

sådant att jag börjar känna en större trygghet och säkerhet i nykterheten. Jag har varit nykter såpass länge nu, 90 dagar i dag, att jag inte på något vis vill rasera och börja om. Jag har också förberett mig så väl mentalt, att de sug som kommer att drabba mig under hösten p.g.a. stress och trötthet orsakat av mitt jobb, varken kommer som en överraskning eller kommer att rubba min nykterhet. Dessutom har jag ju tidigare erfarenheter av att bryta med alkoholen. Jag vet att man blir säkrare allt eftersom tiden går.
Den här ökade tryggheten gör att jag kan slappna av lite mer mentalt, vilket gör att den inre stressen minskar. Förhoppningsvis kommer jag därmed att få mer ork över till att tåla den yttre stressen bättre. Den stressen som jag inte kan påverka själv.
Nej, jag är inte så korttänkt och oerfaren att jag släpper garden helt och ramlar dit. Det är inget hafsverk att bygga upp en hållbar nykterhet. När det varit ett hårt drickande i många år för att utveckla ett beroende, blir man inte fri på några veckor eller månader. Så jag tar fortfarande små steg framåt, men de är säkrare.
Tryggheten jag upplever baseras på känsla. Men ännu viktigare, de verktyg jag använder vet jag sedan tidigare att de fungerar. Och nu är de mer finslipade. Och de har fungerat felfritt i 90 dagar nu. Det ger ökad trygghet.
Så jag fortsätter framåt på den nyktra stigen, och nu med lite säkrare steg. Stigen är jämnare. Jag kan sträcka på mig lite, och vågar rikta blicken längre fram. Nästan ända till horisonten. Mot framtiden och befrielsen. Utan alkohol.

Hoppas ni också strävar efter att försöka gå säkrare på den alkoholfria stigen

Dag 22 söndag, tänker på att jag håller på att vakna. Tänker på fler saker som jag tidgare kanske inte brytt mig om. Planerar. Jag bryr mig mer om mig själv. Vill göra saker. Tänker på framtiden. Känner mig ivrig och lite rastlös. Vill leva framtiden nu. Göra allt det där som jag vill. Tänker också på att ta det lungt och inte ha för bråttom. Är rädd för alkohol och att ta ett steg in i det nya. Det finns inga garantier. Man får leva i ovisshet och ta en stund i taget. Jag ska slappna av och leva utan att veta. Släppa taget.

Nej det hjälper säkert inte att räkna flaskor. Men jag gör likadant. Vill ha ren fakta på att han dricker i smyg, han ljuger och jag har bevis. På något sätt stärker det mig. Säkert helt galet men just nu känner jag mig bättre av att hålla koll. Förhoppningsvis slutar jag men precis som du känner jag mig ledsen och ensam. För ingen vet.

Jag önskar att jag kunde bara strunta i det. Jag önskar jag kunde tänka på mig själv. Jag önskar jag visste vad jag ska göra, hur min framtid ser ut och om han någonsin tänker dra ner på sitt drickande. Ikväll slog han till med ett antal glas whiskey också. Nej det hjälper nog inte, men har nästan blivit besatt av att hålla koll. Tänker inte på något annat på helgerna.
Ska verkligen försöka bli lite mer "egoistisk" och bry mig om mig själv.

Tack för stöttande ord! Jag har varit inne här tidigare men föll tillbaka till gamla mönster. Idag har jag berättat för två av mina vänner plus min sambo att jag behöver hjälp för att jag har alkoholproblem. Ett steg jag aldrig tidigare har tagit. Jag har behållit min ångest och mina dryckesproblem för mig själv. Visst har väl folk runt mig ofta sett att jag dricker mycket när det är fest och det har spårat ur riktigt rejält många gånger men ingen har sagt något. Jo förresten, min sambo har vid några tillfällen kommenterat mitt drickande. "Ska du verkligen ha mer? Ta det lugnt nu!" Jag har blivit arg och förnärmad. Och druckit vidare. Jag tänker inte ha det så här mer. Jag ska ta en dag i taget. Jag har sagt så många gånger att jag ska sluta dricka så jag törs liksom inte säga det igen. Jag ska inte dricka idag och inte i morgon. Och så ska det fortsätta.
Karin

Angående kollegor så säg som det är att du har problem med alkoholen. Ingen kommer klanka ned på dig. Du har gjort allt rätt och nu måste du hålla ut. Bra med antabus. Ta en dag i taget. Oroa dig inte för som för de kommer lägga ned utredningen men de kommer fråga om du vill ha hjälp. Kämpa på.

Jag me...
Tjocks op!
Skall det gå så långt????
Slutar röka!
Op mej
Nu alkis???
FY FAN VAD JOBBIGT!!!!

Eller vad säger man????
Är just där du är...
Vill jag?
Vågar jag?
Klarar jag?
Vem är jag?
Gör det ont? Fysiskt? Psykiskt?
Vilka mister jag? Vinner jag nått... Orkar inse ens tänka...
Vart tar min snuttis vägen? Vad kramar jag i morgong????
Byta ut till vad?

Jag har sagt 1/9 som en slutdatum, SKIIIT är snar där!!!!

Sen då? Spela Bingolotto? Hi hi
Livrädd!!!!!

Ja du kan inte få honom sluta, han måste ha viljan och insikten själv. Om du mår dåligt när han dricker säg det till honom. Du bör tänka på dig och din framtid.

Jag märker ganska direkt att han blir påverkad. Inte alltid han blir full full men nästan alltid, iallafall på helgen påverkad, han blir inte som vanligt om man säger så.... Ska man kolla film så somnar han direkt!

Nej du gör inte fel. Din man prioriterar drickat. Blir han berusad eller bryter han innan?

Hej,
Inte druckit alkohol sen 7/8. Så inte ens en månad. Därav rubriken...känns som längre....
Går väl ok. Lite samma 'sorg'/sug som de gånger jag lagt ner nikotinet....
Livet känns lite gråare utan....men...
Skönt att jag inte varit bakis på några helger...

Tankar om att dricka till helgen kommer. Men det gör mig mest mer bestämd att hålla upp ett tag till. Gillar inte att känna ett sug efter ngt som egentligen inte gör mitt liv ett dugg bättre. Det maskerar ju egentligen bara händelser på nåt sätt.
Det går utmärkt att slappna av en fredagskväll med en kopp te.
De vänner jag inte har trevligt med utan a kanske jag inte behöver lägga så mkt tid på helt enkelt...
Önskar att jag kan skapa ett liv som inte behöver innehålla berusning. Vill lära mig att vara "hög på livet" typ....

Vet inte om jag kommer vara helvit resten av året ens. Men idag är jag nykter. Och det är huvudsaken.

Tack för fin återkoppling och bra tankar och tips!

Att börja läsa här på detta forum ger många bra tips. Att starta en egen tråd, som du gjort, och skriva av sig brukar hjälpa.
Ta en dag i taget, där varje dag innehåller det viktiga valet: I dag ska jag inte sträcka ut handen efter det första glaset.

Välkommen hit!

Hittade din tråd nu och ser att vi båda är gastric bypass opererade. Funderar på om vi bytt ett beroende mot ett annat. Jag har inte hunnit läsa din tråd helt och hållet än men ska göra det. Vi kanske kan stötta och peppa varandra på vägen mot ett liv utan alkohol?

Klokt av dig att söka upp en anhöriggrupp. Om du bor i Stockholm är det möten hela dagen imorgon på Malmgården, både AA och Al-anon. Jag har då aldrig förstått att en inte kan berätta för sin partner att en går på möten. Det finns riktlinjer om anonymitet vad gäller person utåt men det uppfattar jag som en helt annan sak. Jag känner flera par som båda går i grupper och det är inte hemligt dem emellan. Med tanke på det du berättat om ert liv ligger det nära tillhands att tänka att det här är ett hugskott inför hotet att du lämnar. Och förresten, vad gör det för skillnad att han ska gå på möte i morgon? Stå fast vid att din gräns är nådd. Han har ändå alla möjligheter att visa att han verkligen slutar dricka, det måste vara hans val och beslut, inte avhängigt av dig. Allt det bästa / mt
PS Här kan du läsa om Alanon http://www.al-anon.se. DS