Senaste kommentarerna i forumet

Underbart Ebba! Vet att det var till LN, men jag tjuvläste.
Varför kan man inte bara få ligga och njuta nån gång i lugn och ro utan attverkligheten gör sig påmind?

Tack Märtan för din delgivning, och tack Anna och Sisyfos för alla kloka ord. Precis som Märtan startar jag idag och denna gång skall det kämpas på, jag är så trött på makten som alkoholen har på mig. Jag längtar tills jag har kommit en bit på väg, tyvärr så brukar jag falla på dag 2.
Men nu Märtan så kör vi!!
Kram!

Hoppas det går bra för dig. Det är tuffast i början, sen blir det lättare som med alla förändringar...

Välkommen Alina , här hittar du många kloka tankar att ta till när suget sätter in. Tillsammans är vi starkare i kampen mot a. Kram

Hej! Så som du lever, alltså " ett normalt liv" är vi nog många som har ungefär likadant. Bakom denna fasad dricks det för mycket och för ofta. Som tur är går det ju att göra något åt det. För att dölja sitt drickande hittar man på alla möjliga sätt. Jag gömde a på toaletten under skåpet. Kunde då gå in där och svepa en öl eller vin. Drack också ur mugg, men då frågade något av barnen att: Vad dricker du? Då svarade jag alltid att det var vin. Drack ur mugg för att dölja men ville inte heller ljuga. Inga hämtningar eller lämningar av barn för tidigt eller sent. Allt för att kunna dricka a. Tips och ideer hittar du här på trådarna. Jag tog en dag i taget i början, ibland en stund i taget. Tänkte till på mina "fällor" dvs aktiviteter, tillfällen där jag var tvungen att passa mig, för a eller avstå aktiviteten. Jag har läst om a och även sett mycket filmer om problemet. Jag har minskat mitt umgänge med dom som riskdricker. Vill inte förstöra mitt liv för vänners skull. Hör mig för innan ifall det ingår alkohol på aktiviteten, i så fall avstår jag. Viktigast är att jag och min familj mår bra. Fint att du har hittat hit.....

Hej Nyman!

Jag hoppas att du mår bra.
Jag flänger hit och dit, känns som att jag är på turné.
Glömmer vilken stad eller land jag befinner mig i.
Det är slitsamt och jag har till och med fått lov att köpa rena kläder för jag har inte hunnit tvätta.
Igår såg jag en örn (tror jag?) den gled ovanför mig och jag stannade, stod och såg på den. Det var bara den och jag, som att den hade uppvisning för mig. Jag kunde inte sluta le. Uppvisningen och dess sätt att flyga, glida och svänga kändes som själva livet när det är skönt att leva.

Igår såg jag även fem små vita fjärilar som fladdrade runt lila blommor. Jag låg i en hängmatta och tittade på dem, som ballerinor som dansade.

Sen brakade hängmattan, det gjorde så jävla ont, jag blev så rädd också att jag grät lite och svor. Idag har jag blåmärken.

Kram

Att det blir så.
Hela mitt första år var så.
Allt vällde över mig.
Mitt första år var tufft som attan.
Jag tror dock att dessa känslor är en slags del i processen, det är tufft men nödvändigt.
Jag fick panik senast jag hade en sådan slags dipp men nu har jag insett att det går över.

Tålamod och att liksom tvinga huvudet att tänka rätt och bra är mina knep. Jag liksom stenhårt bryter mig ur detta tillstånd och kan oftast vända det och bryta det. Fast det gäller inte allt liksom, vissa grubblerier kräver tid och mognad för att komma vidare med.

Det är inte konstigt att man hamnar i tillstånd och dessa känslor du beskriver.
Det är jobbigt, tufft och kanske obehagligt.

Det viktiga tror jag är att försöka förstå varför och inte slukas och dras ned och ha tro på att det kommer gå över.

Som vädret, ibland är det storm.
Stormen lägger sig.
Jag brukar vid "storm" försöka hitta bra tankar jag har på lager.

Förut skrev jag ner i en bok "bra tankesätt" som jag tog fram dessa stunder och dagar.

Kram till dig och tack för att du skriver, det hjälper mig och andra.

Sitter och lapar lite sol och tänker tillbaka på de tre senaste månaderna. Den 2 maj var det riktigt, riktigt illa och jag lade in mig. Var på väg att förlora allt jag kämpat för.

Kan inte nog understryka vikten av beslutet att åka till Capio Maria. Dessa månader har varit som en resa från helvete till himmel. Trodde på riktigt att jag aldrig skulle känna mig glad igen.

Beslutsamhet och bra stöttning från människor runt omkring har gjort det möjligt.

Börjar nu känna mig riktigt stark. Firar nu 3 månader utan en droppe och har på kuppen kommit igång bra med träningen och fått bort 10kg. Svettningarna är borta, suget är borta och jag är glad som en speleman. Kör fortfarande antabus 2ggr i veckan men skall efter semestern trappa ner på det. Känner att det inte behövs. Även anmält mig till en ny grupp för samtal till hösten. Tror det kan vara bra att träffa andra och påminnas om vad man varit nere i. Lätt att glömma.

Efter snart tre veckors semester inser man hur mycket av människors liv som kretsar kring alkohol. Sol o ledighet verkar vara synonymt med Rosè och öl. Har fått något enstaka sug under denna tid men inte farligare än att jag kunnat slå bort det. Allt positivt som nykterheten för med sig är oändligt mycket mer värt än ett glas vin.

Det går att vända livet. Jag trodde själv inte det var möjligt men det går. Sätt korta mål, be dom runt omkring att stötta och bestäm dig att det skall gå. Ge dig själv sedan rikligt med belöningar. Kläder, prylar eller ngt annat som gör dig glad förutom alkohol.

En fråga till er som har hållit upp lite längre, känns som om jag ramlar ner i ett hav av känslor. Allt känns helt övermäktigt och jag som nästan aldrig gråter, vill bara stortjuta.
Alla nedtryckta känslor väller över mig, gamla som nya i en blandning.
Är som jag ser hela mitt liv med val och konsekvenserna, flykt skriker hela mitt inre.
Skall kämpa mot svallvågor av känslor och slåss för mitt liv idag känns det som.
Usch inget kvitter en riktigt hemsk dag
Hoppas ni andra har en bättre dag än jag idag

Ha en fortsatt fin sommar!
C

Här kommer en liten uppdatering ifrån mig efter ca 6 mån utan alkohol;
Orken har kommit tillbaka! Tidiga morgnar för fiske och golf nu under sommaren har givit underbara stunder i naturen och tillsammans med barnen - detta är jag mycket tacksam och glad för. Någonting jag inte skulle prioriterat under tiden med a då ork/tid/prioritering ej funnits. Detta är så himla sorgligt för det är inte bara jag som förlorat utan även familjen har på något sätt få stå på vänt och det smärtar att tänka på detta. Nu känner jag ett ansvar att fylla min och barnens tid i detta jordeliv med fina och viktiga stunder - att använda den tid som finns kvar, hur lång den än blir, på bästa möjliga sätt har blivit en sorts ny livsfilosofi för mig. Låter flummigt och "överdjupt" ja vet men tillåter man sig fundera på djupet om att vi endast lever en gång, de människor man älskar kommer att försvinna till slut (eller jag själv) och att hälsan inte kan tas för givet så blir det mycket lättare att hålla sig ifrån a.
Känner dock ingen stolthet alls i att vara alkoholfri, att jag varit duktig eller så - bara lider av att jag slösat med mitt och mina näras liv alltför länge. Konstig känsla!
Jag är förändrad och min relation till min fru har blivit sämre. Jag har nog blivit mer närvarande och "krävande" i mitt uppvaknande och det har ställt till det lite för oss. Hon har tidigare sagt att jag borde göra något åt min relation till alkohol och nu när jag valt att vara utan raljerar hon över att det är tråkigt att inte kunna dela en flaska vin...känns trist tycker jag då vi båda borde vara vinnare på detta. Någon därute som upplevt liknande?
Jag mår bättre fysiskt, sover bättre, är gladare, piggare men det vilar något lite dämpat över min personlighet ännu och jag tror att det beror på relationsläget med frun. Har dock läst här på forumet att det brukar "hända" posiitiva saker mellan månnad 6 och 9 utan a så jag väntar och ser :)
Jepp, det var det - till er där ute som kämpar: kriget vi kämpar är SÅ mycket större än bara att besegra ett sug eller ett tillstånd av lugn - håll ut och vinn tillbaka värdighet, stolthet och glädje - själva livet väntar :)
Hörs!
Filosof C

Det låter som om ni skriver om mig. Är 24 år och har inga problem med att dricka måttligt hemma eller på restaurang men när jag är ute på krogen spårar det och jag kommer inte ihåg ett skit. Börjar inbilla mig att jag gjort sjuka saker som oftast inte är sant...har sån ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Detta har pågått i några år nu...funderar på att ta några nyktra månader och fundera på hur jag ska ha det med alkoholen. Känns som om det aldrig kommer att gå att dricka på krogen för mig...känns som om jag kanske hellre går ut nykter då och kan stå för det jag gör istället för att vakna upp och må såhär

Tack för era svar!
Jag har nog egentligen inte problemet med att berätta om det utan är nog bara korkad som har svårt att förknippa fest, resor och livet som roligt utan att kunna få smaka på det goda vinet "som gifter sig med maten". Den goda drinken som jag är så duktig på att blanda till osv.
Min ursäkt har alltid varit att jag gillar vin och bieffekten av detta blir då att jag kan bli för onykter.... Ihålig ursäkt, jag vet!

Jag tänkte precis som du och var ärligt talat orolig för hur andra skulle reagera när jag tackade nej. Döm min förvåning när de flesta inte ens höjde ögonbryna! Det är sant. Och jag som var så orolig... Det har dock funnits några som trugat och sannolikt pga att de får dåligt samvete över sitt eget drickande.. Men det är inte vårt problem. Att säga "jag mår bättre utan alkohol" är en bra fras, för vem kan då fortsätta truga? Ingen vill väl orsaka någon att må dåligt?

Varmt lycka till!
Kram!

ser jag sällan idag. När jag växte upp stod det en i var och varannan trädgård, stora, tunga och otympliga saker i trä som skulle fällas och målas varje vår. Då samlade man ihop några grannar och hjälptes åt. Självklart skulle det bjudas på öl med tilltugg. Inte korv med dryck; öl med tilltugg. Det gällde att få prioriteringarna rätt.
Min far var inköpare på ett stort företag och varje jul dök det upp diverse korgar med delikatesser, en flaska vin var en obligatorisk del därav. Ibland kom det en fin flaska konjak i en trälåda. När jag sommarjobbade satt jag i omklädningsrummet på måndagsmorgnarna och hörde gubbarna skryta om sina fyllebedrifter under helgen. Så jag kan nog lugnt säga att alkohol var en del av mitt liv långt innan jag började dricka själv.

På den tiden var supandet begränsat till helgerna, och ofta bara en kväll. Dryckerna á la mode var pilsner, renat och koskenkorva. Vin var för Östermalmskärringarna. En riktig jobbare drack inte så´n skit. Jag minns när jag just träffat min första flickvän; hennes far bjöd ut mig till deras sommarstuga en fredagkväll, bara han och jag. Vi satte oss i köket, han ställde upp två snapsglas och en flaska renat på bordet och sade: "nu ska vi prata lite, du och jag". Jag var 18 år och det var första gången jag drack starksprit och också första gången jag slocknade på golvet.

Jag tror ändå att det är sämre nu. Myndigheterna har varit så fokuserade på att få folk att dricka mer vin/öl och mindre starksprit att man missar skiftet i dryckeskultur som kommer med den förändringen. Jag minns en forskningsrapport från 70-talet som hävdade att det är bättre ur hälsosynpunkt att dricka rejält en gång i veckan än att dricka lite varje dag. Om inte evolutionen har ändrat vår biologi på bara drygt 40 år så borde den vara giltig fortfarande. Men vad vet jag, när vi väl får facit i hand så är jag nog död sedan länge.

Vi var lite sena i morse, hunden och jag. När vi gick förbi kommunens garage så var sopgubbarna på väg ut med sina bilar och hemtjänsten började sina rundor till alla dem som behöver hjälp. De här människorna har ett schema som är inrutat minut för minut, blir dom sena någonstans får dom stressa som galningar för att hinna ifatt. För att inte tala om fabriksarbetare vars arbetstakt styrs av maskinerna. Och här sitter jag vid min dator och gör ett jobb jag älskar, jag kan ta pauser när jag vill och fuska till mig en stund på internet då och då. Och ändå har jag högre lön än dom. Livet är bra orättvist.

Ha en Magnifik Måndag allihop!

Jag sitter nu här med abstinensbesvär p.g.a. koffeinbrist. Då jag ska på provtagning på vårdcentralen måste jag fasta, det går an att klara sig utan frukost, men betydligt värre är att jag inte får dricka kaffe. Jag börjar alltid dagen med kaffe och snus.
Jag frågade inte om jag inte får snusa heller. För i så fall hade de behövt sätta på mig tvångströja och hämta mig med ambulans!

Utan alkohol har jag fixat i 2 månader. Nu utan koffein ett halvt dygn. Bara nikotin, luft och vatten går jag på nu!!

Godmorgon till 1 aug. Ja resan blir lite skumpig här oxå, det är som livet själv. Men man kan kanske kratta lite i taget längs vägen så den blir något jämnare:-))tror stenhårt att du klarar mer dgr denna aug. Ta hjälp av oss härinne o skriv av dig ofta. Du har viljan att kämpa , så kör en dag i taget. Kram

Ta nya tag, alla dagar är en ny dag o med nya möjligheter. Kram

Hej ... Ja det är inte lätt, men kanske att du håller igen lite( alltså bantar) , vit månad, äter penicillin , ska skjutsanågon dan efter. Upp jättetidigt, osv eller bara beställa in afritt och se om nån påpekar. Ibland gör de ju inte det. Jag har kört både att undvika fester m a och inte. Men tycker att det lättaste är att undvika dom ett tag. Även om jag inte alltid lever som jag lär:-). Det blir lite lättare när kroppen o knoppen mobiliserat sig lite, och tänk gärna ut strategier i förväg. Ademonen är stark . Lycka till

En ny skön dag och jag ska njuta av en lång frukost. Sen blir det lite träning, fika på stan och mat och bak hemma! Och en nolla i loggan så klart.

Hej!
Japp, nu är jag en bit på väg. Det där med långt mellan tanke och handling stämmer mer än på ett sätt.
Jag inser att alkoholen är något som blivit något jag fastnat i. Många gånger går det jättebra då tänker jag; äsch jag har inga problem men så kommer de där gångerna då jag vaknar och tänker; vad hände? Vad sa jag? Vad har jag gjort?
Har jag med mig allt hem?
Har jag mailat någon? Och så ångest.
Jag känner också en sorg över att säga nej tack till alkohol och vet inte riktigt hur det ska gå. Med alla resor som är inplanerade, alla fester jag är bjuden på och alla mysiga aw med kompisar och kollegor. Hur ska jag förhålla mig till detta som är mitt liv? Hur gör ni? Slutar ni umgås med folk?
Ska man vara ärlig med att jag ska sluta dricka. Ska folk bli ordningspoliser om jag då inte klarar detta med en gång?
Hur har ni gjort med detta som just nu är mina stora tankar?
Kram C

och semestern snart slut. Jag har haft en bra sommar så här långt. Mycket trevlig resa till, och vistelse i, norska fjällvärlden, mycket vila och avkoppling, lite för mycket god mat, en del bokläsning, samt lite umgänge med släkt och vänner. Men, framförallt, en nykter semester. Nykterheten är det viktigaste för mig nu, och det som jag hela tiden måste ha kontroll och fokus på.

Under slutet på semestern gör jag några besök på ett par stora köpcentra. Köpcentra, eller handelsområden, har blivit något av det moderna samhällets helgedomar dit folk vallfärdar. Det finns både nackdelar och fördelar med dessa. Nackdelar är bl.a. att städers centrum kan utarmas på affärer och butiker, och att det ibland kan vara besvärligt för människor utan bil att ta sig till dessa handelsområden. Fördelen är att nästan allt finns samlat på ett ställe. Det är detta som jag tycker är bra. Man kan strosa runt mellan butikerna, ta en fika, ta en ny runda och handla lite, och det brukar finnas flera matställen så man kan få lite god mat. För människor som av någon anledning behöver besöka systembolaget, så brukar det finnas ett sådant strategiskt placerat någonstans på köpcentrat. Man kan också studera och observera hur folk i olika åldrar och sinnestämningar beter sig, om man känner för det, eller istället fullständigt ignorera alla andra.

Jag ska idag iväg och lämna alla upptänkliga prover för att få en allmän hälsostatus. Kan vara bra att få en koll på hälsan. Bl.a. då hur det står till med levern. Värken har slutat efter all B-vitamin, så förhoppningsvis är den inte helt slutkörd.

När man läser runt på forumet här, ser man att det är varierande framgångar med att sluta dricka för oss alkoholtrötta människor. Skulle någon form av statistik föras, skulle det förmodligen ge samma resultat som vid mätningar av andra förmågor eller egenskaper hos levande varelser, nämligen en normalfördelning. Några lyckas riktigt bra, några lyckas dåligt, medan de flesta gör framsteg och minskar alkoholintaget i varierande grad. Men detta skulle ju vara kalla siffror och statistik. Varje enskild individ som läser och skriver här på forumet, är ju en varm och tänkande människa med behov och önskemål, som man önskar all framgång i sin kamp mot den hemska och förrädiska drogen alkohol.

Ja nu har jag skrivit av mig lite. Jag har inte, och kommer inte att skriva dagligen nu framöver. Däremot är jag in och läser dagligen, och ofta flera gånger om dagen.

Jag önskar alla en framgångsrik dag i kampen mot alkoholen, själv ska jag vara nykter och uppnår i dag nio veckors frihet. Kramar.

Levande, Anna och Jullan65.
Det värmer.

Sommaren har verkligen varit helt underbar..men oj vad ensam jag kan känna mig på helgerna.

Alla mina singel vänner vill ut och festa vilket jag då inte kan eller vill. ..medan mina andra vänner har fullt upp med familj eller barn.
Vart är jag.? Mitt i mellan.. tillhör ingen av sidorna :(

Nu kan jag verkligen sakna alkohol för ja då träffade jag folk i alla fall

Fantastiskt bra jobbat. Du har som mig tagit beslutet att sluta helt. Allt har ju sin tid men kan tycka att det var synd att jag inte fattade det tidigare, alltså att det är lättare att sluta helt än att försöka minska. Så många gånger jag varit besviken på mig själv över att inte kunna låta bli a. Vad roligt för dig och dottern med ditt fina val. Och att det går så bra. Fortsätt så kram...