Senaste kommentarerna i forumet

Tror du har rätt i att vi rusar vidare till morgondagen, upprepar våra misstag och val ända tills vi kraschar.
Du är en ovanligt klok människa och vill bara säga att dina ord är viktiga här.
Sen håller jag med hunden, åska är läskigt
Ha en fin dag

Tack Pi och Ebba för era ord och tankar, mycket kloka och hjälpande.
Känner mig helt slut idag men lugn, gårdagen var som en stor prövning och som alls sanningar ville upp.
Varför just igår, kanotfärden i tysthet dagen innan startade något.
Tröttheten efter en jobbig period på jobbet började släppa och känslorna välde upp.
Skrev ned alla mina virriga tankar igår om livet och hoppas jag får ut något av dem senare.
I dag går till återhämtning och låta en liten stolthet växa för att jag lät mig känna, inte flydde in i dimman.
Önskar er alla en fin dag

ser man ibland, men igår såg jag en tämligen unik sådan. Jag såg nämligen nästan hela cirkeln. Normalt måste man vara väldigt högt upp för att se regnbågen som den cirkel den är, i ett flygplan eller på en bergstopp. Jag vet inte vilket optiskt fenomen som gav mig den upplevelsen, men det var fascinerande att se. Jag fick den där känslan av att ha upplevt något unikt, något som åtminstone jag knappast kommer att få se igen under min livstid. Den där krukan med guld blir påtagligt ouppnåelig, ännu en barndomssägen i spillror.

Kanske är det det jag har gjort i hela mitt liv; jagat en kruka med guld som inte finns. Jag har alltid sett framåt, levt för nästa dag, nästa möjlighet att rusa vidare i livet. När dagen har varit på väg att ta slut och jag sitter där med tomma händer har jag gett upp den och börjat se fram emot nästa. Kanske är det därför jag har lyft glaset varje kväll, för att snabbspola fram till nästa dag och dess skattjakt. Jag tror det är bättre att bara njuta av regnbågen.

Tack Pi för länkarna. Jag har sökt efter avsnittet i sin helhet men tyvärr inte hittat det. BBC har det i sitt arkiv men man måste vara i UK för att kunna se det. Jag vet att det finns vägar runt den begränsningen men jag orkar bara inte. Under mina expeditioner på internet i sökandet efter det har jag kunnat konstatera en sak dock; för varje undersökning som pekar i en riktning verkar det finnas en annan som pekar åt motsatt håll. Ungefär som med e-cigaretter: när dom först dök upp kom det också en massa undersökningar som pekade ut hur farliga dom är. Nu när tobaksindustrin har börjat köpa in sig i e-cigaretter så dyker det plötsligt upp undersökningar som visar att dom är helt ofarliga. Det gör mig lite orolig, det kan väl ändå inte vara så att forskare är till salu?

Sedan vi var på kurs är min hund inte längre rädd för åskan. Tills för ett par dagar sedan, då blixten slog ner i grannhusets åskledare, bara 30 meter bort. Herredumilde vilken smäll det blev. Så nu har han bestämt sig för att han är nog rädd för åskan i alla fall.

Ha en Tindrande Tisdag allihop!

Heddali, jag undrar spontant; hur upplevde du tjejkvällen? Om du inte gillar min fråga så bara strunta i att svara. Jag menar inte att klampa in utan undrar ärligt och uppriktigt om det går att upprätta ett "måttligt, socialt drickande efter att trampat ner sig så som jag gjort i vinets djupa källare. Längtan finns där men just idag gissar jag att det bara är ett ytterligare trick av min vindjävul som vill locka mig tillbaka.
Kram

Soluppgång, har tänt ljus på uteplatsen. En liten, liten stund av kompakt tystnad innan ytterligare ett flygplan går in för landning. Grannens koltrast är vaken, vår syns ännu inte till. Det är helt vindstilla, lite krispigt och magiskt. En flock gäss ger sig in över staden - förflyttningen har börjat. Augusti är här.

Kaffet smakar ljuvligt och jag tänker att idag kan jag bara låta dagen gå. Inga måsten, inga krav, ingen tid att passa. Semester. För första gången på en månad ( det är så länge jag varit aktiv här) vaknade jag idag och kände mig frisk. Någonting har förbättrats i kroppen. Någonting belönar mig för att jag är nykter, något i min kropp tackar mig för att jag är nykter. Inte förrän nu upplever jag att det saknas något... Huvudvärk. Jag har ingen huvudvärk. Jag har ingen värk i nacke och axlar. Jag har fortfarande värk i benen och minnet av kramp i vadern sitter kvar men ändå. Min kropp håller långsamt på att återhämta sig. Den klarhet jag känner i huvudet har jag inte känt på många, många år.

Jag har bekanta som gett upp att dricka alkohol. När jag tänker efter är dem snart lika många som storkonsumenterna. Det är människor som tillkommit i mitt liv under senare år. Jag kan plötsligt se en mening med det - att jag omedvetet börjat samla på dem, ta dem till mig, närma mig nya vänskaper. Jag ser hur jag dragit mig undan festprissarna och missbruket som funnits i min närhet. Medberoendet i mitt umgänge från min ungdom som jag faktiskt steg för steg lämnat. Nära relationer, delad barndom/ungdom och så många liter alkohol ... Fester, fyllor, glädje som allt som oftast slutat i tårar. Nyår, midsommar, födelsedagar, bröllop ...vin, öl, sprit.

Molnen seglar som vita bomullstussar, solen stiger och färgar dem rosa. Magiskt.
Jag klär på mig och går ut.

Tack alla för era fina inlägg - det värmer mitt hjärta!

Efter tio års vindrickande har jag helt plötsligt fått mycket blåmärken på kroppen, röda kliande handflator samt klåda i underlivet. Kan det vara levern som är sjuk? Kan tillägga att jag inte druckit vin sedan i lördags och mår inte speciellt bra.

Nu kämpar vi på. Du har verkligen en fin man. Förmodligen är du en lika fin person själv. En stund i taget. Lite gott godis och läckra bär och frukter att frossa i. Styrkekramar...

Hej! Din mans a-vanor har ju gått ut över dig och resten av familjen. Nu är det nog som du tror både en abstinens av att han inte "får" dricka för dig och ett sätt att straffa dig för det, som han beter sig som han gör. Tror nog du själv skulle må bra av en samtalskontakt. Kolla med Vårdcentralen om dom har beroendemottagning för anhöriga. Annars kolla vad dom har när det gäller kurator eller någon annan som du kan prata med. Jag tror att du behöver bli starkare i dig själv och förklaring av sakkunnig vad det gäller hela er situation med mannen/pappan som dricker nästan dagligen. När du har blivit säkrare så är det lättare att ta beslut om ditt liv. Jag önskar dig allt gott och hoppas du söker efter någon att tala med. På forumet finns ju viss hjälp, men många behöver även kontakt med beroendevården eller kurator. Stor styrkekram...

Härligt att läsa och stort grattis

Idag berättade jag för en kompis att jag är "krog alkoholist" .
Fick minsann höra att jag då hade större problem.kan man inte dricka på krogen kan man inte dricka alls . Försökte förklara vad och vart jag hade problem men fick höra att så var det inte inte minsann.

Aldrig i mitt liv känt mig så fel. Sitta och hålla med när någon annan berättar mina fel utan att vara i mina skor. :(

Första dagen efter att jag sa ifrån drack han ingenting, men han vankade runt som en osalig ande hela kvällen. Han kunde inte ta sig för något, han är ju van att sitta och pimpla öl på kvällarna. Detta gjorde att jag fick dåligt samvete för att det var jag som bestämt detta. En klump i magen och en känsla av ångest. Det känns som om han vill lämna mig nu för att jag varit "elak". Han har inte sagt det, men jag känner den spända stämningen. Jag vill ju egentligen inte att vi ska skilja oss.
Dag två efter att jag sa till så hörde jag honom sprätta upp en öl. Sa inget och det blev bara en, men han undvek mig hela kvällen. Så nu mår jag dåligt av en annan anledning. Han vill inte umgås med mig och är helst bara ute och spelar golf för att slippa vara hemma. Vet att jag måste få honom att sluta men det här är lika jobbigt! Känner att jag skulle behöva få prata med någon, men har ingen att dela detta med. Känns ganska skönt att i alla fall få skriva av sig lite.

för din rakhet Anna om just hur kämpigt det kan vara att avstå alkohol. Det känns skönt att logga in här och läsa det du skriver och få känna - jag är inte ensam! Idag konfontrerade min man mig med att jag gått och druckit i smyg i ett år, gömt flaskor här och där i huset osv osv. Åhhh ångesten kryper i kroppen VARFÖR VARFÖR? Förra sommaren lovade jag att sluta dricka helt och här är jag nu...., vad hände? Det är med stor ångest och skuld jag nu fått erkänna mitt misslyckande, jag behöver kämpa vidare och jag hoppas hitta en bra väg dit. Anna jag ser att också du kämpar på. Kram på vägen!

Jag tror att du behöver hjälp omedelbums för att komma ifrån denna livvsituation.
Om inte för dig själv,så för din dotters skull.

Du vetnog innerst inne att du måste lämna detta,

Jag antar att du är så nedbruten och kär så att du inte klarar det just nu.
Men det finns egentligen inget annat råd att ge dig.
han är ju trots allt frisk mellan varven då han ber dig att gå och säger att ni ska vara ifrån varandra.
Så just nu är du lika sjuk som han och behöver hjälp för att se på ditt liv med friska ögon.
Jag hoppas att du söker och får den hjälpen.

Välkommen hit,läs och se hur andra har det och hur andra kämpar för att ta sig ur sitt medberoende.

Det känns så bra att det är ngn som läser ens kamp. Även om jag just nu inte orkar vara så aktiv i andras trådar. ?

I två dagar har jag nu sorterat foton. Och fullgjort en fotobok, som jag borde gjort för 14 år sedan.
Jag valde då att inte göra abort. Trots att jag tyckte mig känna och ana att fadern inte ville ha barn.
Men på en direkt ftåga tyckte fadern att det är upp till mig. Lite så där PK. Inget stöd i vare sig behålla eller göra abort.
Jag behöll barnet. Som föddes i vecka 27.
Det krävdes mycket av mig. Massor. Så fadern tyvkte inte att han ville leva med mig mer. Eller orkade med barnet. Som var sjuk rätt mycket.
Och jag kände skuld. För att jag ville ha barnet. Skuld inför barnet, då pappan inte fanns där. Jag har trixat och curlat, gjort allt för att denna man ska vilja leva med mig igen. Trots att jag behöll barnet.
Nu är hon strax 15. Vacker, smart och klok. Och när mannen vill ha mig, krymper jag till en liten svansviftande hundvalp. Och dricker vin.

Men en tanke finns. Den var tänkt för barnen. Men finns också för mig.
Ta plats! Det är ditt liv.

Och när jag försöker. Backar mannen. Då vill han inte ha mig.
Och jag kämpar.
Allt jag vill är ett liv där jag får älska mina barn och mina hundar. Och vara stolt över mig som mamma och som matte.

Även om det innebär att leva ensam.

Den kampen har jag tagit varannan dag. Jag är glad, vänlig, och tydlig, mot mannen. Och han är tydlig, bitter och avståndstagande.

Det känns som obsticle nr 1.

Typ. Våga vara dig själv.

Å där är ungarna igen, några vuxna, några inte. Men jag har en fantastisk relation till var och en.

Vad BRA gjort Anna!!!! Det här är nog en av dina viktigaste nycklar gissat jag, för bara genom att vara helt naken i person inför din man kan du vara det inför dig själv ❤️

Sockerberoende går att lösa, men ett beroende i taget nu ❤️

Tack Anna för ditt pepp!! Jag vet ju att du har rätt... Det jag minns så väl med föregående försök av nykterhet och det som fått mig att trilla tillbaks är just den här håglösheten, tomheten, det deppiga.... Känner mig som en zombie bokstavligen... Tålamod är det som gäller nu, stark motivation och en tro på att det här faktiskt har en ände - att livet inte ser ut så här när man faktiskt egentligen har allt.

Är i samma sits ...älskar min kille trots att han sårar och bråkar med mig hela tiden på fyllan ,dricker sjukt mycket och blir verbalt elak ,kallar mig hora och andra nedvärderande saker så jag blir så ledsen .nykter helt underbar och den mysigaste i världen ..mitt hjärta går sönder och vet inte vad man kan göra ...lämna fast hjärtat skriker vill ha honom den han är utan alkohol ..kan inte se mig utan honom ,vill inte göra det ,men samtidigt så skriker min hjärna lämna lämna ..men jag vet tyvärr att så länge vi tillåter och finns där så kommer personen aldrig till insikt och tänker om att han behöver hjälp ...det vet jag för var tillsammans med en alkoholist / narkoman i 14 år innan detta förhållande och vi blir möjliggörare och med det tillåter att genom det visa att det är okej och det fortsätter ,samma destruktiva beteende .. Vet inte om du fick någon hjälp med mitt svar .men till sist blir vi sjuka själva ..med beroende .. Styrka och kramar till dig

Olycksfall i arbetet bara! Du har den goda viljan kvar vilket är huvudsaken. Jag har drömt ett par nätter att jag druckit några öl bara. Det har fått mig att må sämre. Så jag kan tänka mig hur du mådde.
Men nu är du ju på rätt spår igen. Hur skulle det funka om du berättade för de du umgås med att du inte dricker just nu?

Jag gillar att det var alkoholreklam på DN artikeln längst ner.

härligt att läsa, grattis

Får se till dagarna jag klarat av att vara nykter idag. På ca 40 dgr har jag druckit tre. Ser betydligt bättre ut än 2återfall. Annars är semestern slut. På nåt sätt är det skönt att vara i gamla vanor med jobb familj o dyl igen. Det kommer inte så mkt spontana tillfällen där man måste förhålla sig till a. Försöker vara lite blåst idag o inte tänka så mkt. 24 h nykterhet är tagen och jag boostar mig med frukt o grönt, magnesium, D-vitamin och b-12. Ha det bäst alla kämpar.

Hej Studenten!

Tack för ditt ärliga meddelande. Du beskriver på ett tydligt sätt hur in- och utsida verkligen inte alltid hänger ihop, så är det för många. Jag får intryck av att du har mycket ångest och har svårt att både äta och sova, vilket ju säkert också gör att du då mår ännu sämre. Du verkar ha hamnat i en negativ spiral där alkoholen blivit en kortsiktig lindrig men säkerligen också bidrar till att det dåliga måendet fortsätter. Det går lätt att förstå att du har det kämpigt, jag föreställer mig att du säkert är väldigt trött, både av sömnbrist och för att du så hårt kämpar för att hålla uppe en fasad av att må på ett annat sätt än du gör.

Finns det någon som du litar på runt om dig och som du kan berätta om din situation för? Det löser inte allt men ofta känns det skönt att få dela sin upplevelse med någon och bli lite mindre ensam om sina upplevelser. Jag tänker att du även skulle kunna ringa till Alkohollinjen, där finns utbildade rådgivare att prata med. Läs vidare på: http://alkohollinjen.se/

Vill även skicka med dig att det finns möjlighet att söka akut hjälp om du skulle vara i behov av det, läs gärna mer under fliken fakta: https://alkoholhjalpen.se/akut

Ta hand om dig och fortsätt gärna att dela med dig av dina tankar och känslor här på forumet!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Välkommen hit . Känner igen mig i din berättelse. Hoppas du får nytta av forumet här. Det har hjälpt mig massor

Jag är precis som du en helt vanlig kille med fru och barn. Jag har exakt samma problem som dig och har nyligen också insett att det bara finns ett alternativ, att sluta dricka helt ! Jag dricker inte så ofta, ett 10 gånger per år, och allt som ofta slutar det med total koas, minnesluckor, finns ingen botten! Måttlighetsdrickan fungerar inte, jag höll på i 15 år och intalade mig att jag kan dricka måttligt, men det kan jag inte, det kommer aldrig att gå, ju snabbare man förstår det desto snabbare blir dit liv toppen igen ! Du behöver inte alkoholen, man har lika roligt utan ! ???

Hej Rosa Pantern!

Det var ett tag sen du skrev det här inlägget, men vill ändå skicka en snabb återkoppling till dig nu. Precis som du skriver finns sällan några mirakellösningar för att få en relation att fungera, men grunden brukar ju alltid behöva bestå av att båda jobbar mot att det ska bli så bra som möjligt, en person kan sällan ta hand om en relation helt på egen hand. Jag tror det är viktigt att du är tydlig med dina behov, tankar och känslor till att börja med. Försök även gärna att fundera på sånt som ni tidigare gjort tillsammans och som ni båda uppskattat men kanske slutat göra av olika anledningar. Det finns ju även alltid möjlighet att ta kontakt med kommunen för familjesamtal. Du kan också kolla i forumet just för anhöriga här i Alkoholhjälpen, kanske kan du hitta andra där med liknande funderingar som du själv går med.

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen