Senaste kommentarerna i forumet

Vad tråkigt att höra! Låter verkligen som att han har alkoholproblem! Att sätta alkoholen framför barnen och sin fru är en stor varningsklocka! Du kanske borde prata med din man om ert förhållande och hur ni ska hantera detta. Vill du lösa detta eller är det redan försent? Men kom ihåg att det inte är bara du som ska kämpa för att ert förhållande ska funka! Se till att han få jobba för det och inte få allt så lätt och allt serverat! Hejar på dig!

Eftersom att du har fått minnseluckor och du själv känner att du och andra inte mår bra med det så kanske du ska se hur det känns i några månader att inte dricka alls. Vad jag har för erfarenheter av alkohol så är det inte bra för en själv eller närstående som lever runt om en, speciellt om det kan betyda att man kan fara illa ute. Att du har insett att det är ett problem och möjligtvis kommer vara ett stort problem, kanske borde ses som en varningklocka. Så mitt tips är att du försöker ha roligt utan alkoholen, för den bringar faktiskt mer negativit en posetivit!

Superbra att du är på banan igen!
Har du något trix som du kan ta till bär suget blir för starkt? Träning? Promenad? Annat? Det underlättar att hitta verktyg som fungerar för dig. Då blir det lite lättare.
Stor kram & kämpa på! Jag tror på dig!

Det är en konst det också, att fokusera på sig själv. Det här är en viktig resa och jag tänker att genom att tänka på dig själv nu och lyckas leder i sin tur på att FU kan hjälpa andra sen!
Bra kämpat och fortsätt fokusera på dig själv. Det låter som om du hittar rätt nu. Fortsätt så!
Kram!

Tack Heddali, det behövs!!!

Redan nu sköljer det onda över mig. Humöret är på botten, rastlösheten kryper i mig och jag blir förbannad när jag redan nu ifrågasätter varför jag gör det här. Att jag lägger sånt starkt värde i ett rus, som alltid slutar skit ändå? Att det inte går att känna sig hel utan ah (klart det gör, men jag har nog långt dit).

Dagen verkar dessutom aldrig ta slut? Sjukt vad tid man super bort egentligen. Natten blir säkerligen stentuff, men det straffet måste jag ta. Fy fan vad starkt det är med ah, påverkan på ens inre!!

Godkväll och godnatt alla kämpar, jag ska fokusera på att överleva första natten nu... ??????

Bra att du söker hjälp. Lycka till!

Tror att det är ett bra beslut Niclas!! Bra att du får hjälp med abstinensen - och ger dig själv en möjlighet att låta hjärnan "tända av". Jag förstår om du känner det som ett nederlag - det är inte så konstigt. Men de vet vad de gör - och det är bara att kapitulera inför det faktum att man inte fixar det själv på egen hand. Dock, det ÄR inget nederlag - faktiskt inte. Du insåg att du inte grejar det på egen hand, och då måste man få hjälp. Uppdatera när du kan, orkar och vill - nu skall du bara ta hand om dig - och låta dig bli omhändertagen. Tiden efter den akuta abstinenshjälpen skall du inte tänka på nu - försök att ta det senare. Nu behöver du bara försöka komma till ro - och komma tillbaka till "planet earth". Önskar dig det allra bästa de närmaste dagarna. /A

Nu blev det att åka in ändå. Känner mig helt förkrossad. Fortfarande livrädd för vad de säger men ska bli så skönt att slippa kramperna.
Ta hand om er därute, uppdaterar när jag kommer ut på andra sidan.

Känner igen allt detta med elakheter i fyllan, något som han helt glömmer bort dagen efter. En gång spelade jag in honom med min lilla mp3-spelare, vilket han alltså inte lade märke till. Nästa dag spelade jag upp det för honom och han blev rätt chockad, kände inte igen sig själv. Det hjälpte ett tag, det blev bättre men inte så länge, så det känns inte meningsfullt att hålla på och "bevisa" hur illa han beter sig. Nu försöker jag att hålla mig ifrån honom när han dricker.

Precis Anna, en daglig incheckning på forumet gör nog att semestern blir bra och att vinet begränsas. Ta kontrollen och begränsa så blir livet och hälsan bättre.

Det är en satsning på dig själv för livet! Häng på din egen starka övertygelse att du vill, kan och ska! Go girl ?!

Jag är ju inte vit, inte heller färdig med mitt beroende, men jag kan fverkligen rekommendera ett par månaders avhållsamhet och att dra ner ordentligt på konsumtionen. Tyckte att helgvinet var nödvändigt och nu tycker jag att det är bättre utan. Jag mår bättre utan, får mer gjort, sover bättre, är gladare. Den övertygelsen har i och för sig inte gjort att jag låtit bli i fortsättningen, men det är ju bara så att det är helt galet att dricka varje dag. Det påverkar så mycket mer än man fattar. Så att prova en tids Avhållsamhet för att ta ett nyktert beslut är att rekommendera.

Tack så innerligt för ditt svar, blev verkligen glad när jag läste det.

Veckan som gått har varit min enda semester, den har varit väldigt bra på många sätt. Men jag har druckit nästan varje dag, om än faktiskt inte als så mycket som jag kan/brukar göra..
Försöker se det så, att jag valt att hålla igen även fast jag inte låtit bli ..

Jag funderar på om jag VILL sluta , hur vet man att man vill ? Vill man inte förens man har bränt alla broar på riktigt ? Jag vet ju givetvis vad som vore det rätta , o det bästa valet.
Kvällen då jag faktiskt satt o skrev mitt första inlägg här var jag helt övertygad om att jag ville sluta. Idag infinner sig en helt annan känsla kring det..

Men det är kanske en del av hela processen frammåt?

Idag intalar jag mig själv att det inte är så galet att dricka vin på en söndag, det är ju sista semester dagen..På min kortaste semester någonsin, såklart är man ju värd det.. Detta med att manipulera sig till det yttersta ..

Jag hoppas jag väljer att välja rätt innan det är försent och innan jag hinner lura mig själv för många gånger.

.. för ditt inlägg och de uppmuntrande orden!

Kram
Gitarristen

Nu är dagen här, första dagen i mitt nya liv och jag vet att de närmsta dygnen kommer vara främst fysiskt jobbiga och til viss del även mentalt kanske.

Det känns nästan pirrigt detta!! Det känns fantastiskt och jag kan knappt bärga mig inför framtiden och alla förändringar!! Just nu kan jag inte ens föreställa mig måttlighet, det är otroligt avlägset så den tanken kommer jag inte ens smaka på på väldigt länge känner jag, då kommer det vara som att släppa lös demonen igen.

Anna o Sisyfos... Jag känner mig enormt förberedd den här gången och det ska mitt i all plåga faktiskt bli riktigt roligt det här, kanske fel ordval men jag tror ni förstår vad jag menar.

Blir att ladda med filtar inatt, kallsvettningarna är ju olidliga. Ha vatten vid sängkanten och tänka på hur härligt det kommer bli om några dagar när det återigen blir renbäddat och den riktiga sömnen kommer åter. Njuta av att vakna klar och komma ihåg hur kvällen slutade. Veta att jag kan sätta mig i bilen utan oro, känna hur kroppen blir lättare när man går uppför en trappa.

Fokusera på det positiva och analysera det negativa.

Kram vänner

Stort grattis till dig

Har avhållit nig från att dricka a dessa dgr är inne på dag 3 igen då, med förhoppning om fler. Kämpar på helt enkelt. Kram alla andra kämpar

Vi är många här som vet att du är en sprudlande och klok tjej!

Som INTE ska skada sig själv med alkohol.

Gråt, drick vatten, gråt lite till.
Sen andas du lugnt och känner att du vet att du är värdefull och viktig och att det är feltänk och alkohol som är problemet. INTE DU.

Kram

.. för att du skriver! <3

Själva förnekelsen av problemet som du beskriver tror jag är ett stadie som alla vi med alkoholproblem går igenom och som för vissa kan vara väldigt länge
Jag vet att jag själv totalt ignorerade alla tecken under några år. Då sa både mina vänner och min familj att jag borde söka hjälp men jag vägrade helt enkelt att inse. Jag hade tur som efter "bara" 7 år insåg att jag var riktigt illa ute
Då kraschade jag mer eller mindre och sökte hjälp och fick en behandling.
Sen har det inte gått spikrakt och nu har jag ju tyvärr druckit under flera månaders tid.
Det är en kamp mot beroendet men första steget är att man inser och erkänner sitt problem vilket nog är det svåraste att göra
Man lurar sig själv helt enkelt
Att du sagt det till honom är bara bra, när ens familj och vänner reagerar betyder det att det är allvarligt
Hoppas att även han kommer till insikt om det snart <3

Det är inte lätt att vara i din situation, det vet jag då även jag hade en pappa som missbrukade

Önskar dig allt gott
Stor Kram /Gitarristen

är nykterheten nu fyra år och tre månader gammal och det föregicks av ett år och fyra månaders i det närmaste total nykterhet. Förändringsprocessen fortsätter och nu kan åtminstone inte jag säga vad som handlar om en giftbefriad hjärna, eller två - det handlar om att växa i relationen.

Vad gäller hjärnan i fysiologisk bemärkelse behövs nog det där halvåret för att överhuvudtaget komma till nån 'normalstatus'. Förstås är det svårt att urskilja vad som är fysiologiskt och vad som har med psyket att göra. Allt påverkar ju vartannat.

Grattis Stingo, och grattis Sofie! Grattis Ebba! Kära forumvänner. Varm kram / mt

Jag har varit inlagd på beroendeakuten två ggr - och de kommer inte att tvinga dig till någon behandling som du själv inte vill. De kommer däremot, antagligen, att erbjuda dig en tid/kontakt med en öppenmottagning efter att den akuta abstinensbehandlingen är överstökad. Jag har tidigare tackat nej till detta, men "nappade" denna gång, och har inlett en fortsatt "behandling" inom öppenvården (beroendeenhet). Vad gäller körkortet så har jag haft samma noja som du - men har förstått att det i stort sätt krävs att man kör olovligt, eller på fyllan för att det skall vara aktuellt att dra in körkortet. Det räcker inte att man söker hjälp - vilket snarare är positivt. Dessutom så är väldigt många läkare väldigt restriktiva och återhållsamma med denna åtgärd - då de förstår att det många gånger kan stjälpa, istället för hjälpa en individ i denna situation - och de får inte riktigt ihop det med den uttalade läkaretiken: att hjälpa! Om du däremot är ute o rullar på fyllan så är du ju en fara för dig själv och andra - och då måste de agera. Jag tycker inte att du skall se det som ett nederlag om du ber om hjälp igen - verkligen inte! Jag förstår om du känner så - det gjorde jag själv iaf. Så fylld av skam och skuld, där och då - men det är ju en del av det hela. Det får man ta sen, eller bara acceptera - det klingar ju av efter ett tag. Man är rätt så duktig att "slå på sig själv" när man redan ligger. Hoppas och önskar att du snart är "på banan" igen - det är en tuff tid du har framför dig - och ibland alldeles överjävlig. Det BLIR bättre Niclas.........

Hej!
Jag tror också att den partner som är alkoholist känner sig lite bättre då de säger elaka och kränkande saker till oss, vi som står där bredvid.
Om de kan få oss att bli sårade, ledsna och känna oss som sopor, då mår de obegripligt nog lite bättre.
Jag brukar bemöta detta fylle- skitsnack med " nej, det här orkar jag inte lyssna på. När du är nykter får du tilltala mig. Punkt."
Kanske är det provokativt, men jag behåller iaf min känsla av värde inför mig själv...

.. jag åkte för att träffa en vän.
Jag hade en magkänsla innan som starkt sade till mig att stanna hemma. Men jag åkte dit trots att jag visste att där skulle finnas öl, och inte så lite öl heller då hen själv har alkoholproblem. Jag både ville och inte ville åka dit. Jag visste vart detta skulle leda men åkte dit ändå.
Och det slutade givetvis med mycket, mycket alkohol + kokain och amfetamin

Under påverkan av alkohol tänker jag verkligen inte på konsekvenserna av mitt handlande. Natten slutade i katastrof, sällskapet spårade ur och dagen efter satt jag med en avtändning och en oerhörd ångest istället.
Jag hällde ut min öl den dagen och drack ingenting, bortsett från en öl på morgonen.
Droger kommer in i bilden endast när jag dricker och jag har insett att det är samma princip som med alkoholen där, kan alltså inte ta bara litegrann.

Idag har jag nästan två nyktra dagar.
När jag hade ångest och mådde skit ville jag inte dricka. Idag mår jag lite bättre och se på fan att jag ändå är sugen på öl idag igen!
Det är ju bara helt för mycket. Jag vet ju vad detta leder till, att min familj är i upplösningstillstånd och att mitt liv rasar samman. Det är tanken på flykt som lockar, och en känsla av att all ångest försvinner.

Men jag ska tänka såhär, att bara just idag ska jag vara nykter. Små små delmål. Eller "fram till kl. 14 ska jag vara nykter" Sen fattar jag ett nytt beslut vid den tidpunkten.
Det är ett tips jag fått som fungerar förvånansvärt bra. Då slipper jag tänka och oroa mig för vad som ska hända imorgon, nästa vecka, om en månad, hur jag ska orka vara nykter osv.

Ny dag, nya tag
Hur har det gått för dig Niklas 38?

Bra Stingo. Härligt. Grattis!

Håller verkligen med om att hjärnan behöver en lång "giftfri" period. Mina två år känns som ingenting på grund av att jag nu har två år och känslan av hur mitt tankesätt och funderingar utvecklas och ändras och det tar liksom inte slut vid en viss tidpunkt eller efter 3 månader.

Alla borde testa, det är intressant.
Tycker jag.

Ja, nu har jag då skrapat ihop en månad nykter. Känns väldigt bra. Dock så har jag en lite molande, lågintensiv oro/ångest i kroppen. Har inget sug att dricka - och kommer heller inte att göra det. Dock så skall jag få ett "godkännande" av en läkare för att få börja arbeta igen. Anledningen är att jag i mitt läkarintyg har inskrivet panikångest/ångest - vilket inte fungerar med det arbete jag har. Jag måste få en "OK"-stämpel i rumpan - och jag hoppas att jag får det någon gång nästa vecka:-) Vill börja arbeta - för att detta inte skall bli en låååång sjukskrivning, som jag tror kan bli destruktiv efter ett tag...... Det är lite rörigt eftersom det är min husläkare som skrivit intyget enligt vad jag har berättat. Han vet inte om mina turer med beroendevården - och därför så är ju det som står på intyget inte helt "med sanningen överensstämmande". Blir lite rörigt när flera läkare är inblandade - men detta hade ju aldrig hänt till att börja med om jag inte hade haft problem med alkoholen. Men det kommer nog att ordna sig vad det lider.... Rabarber: Hoppas att det "rullar på" för dig på bästa sätt!!! Jo, jag berättade om den tossiga läkaren för min "pratkontakt". Hon lyssnade och uttryckte att det var väldigt bra att jag berättade - men var också väldigt professionell då hon inte på något sätt visade om hon själv hade samma, eller andra tankar om denna läkare?! Kändes bra att få det ur sig - och jag lät henne förstå att ett sådant agerande (läkarens) antagligen skrämmer bort folk som behöver hjälp! Heddali: Häng kvar - du tänker ju, och klurar över situationen - rätt som det är så öppnar verkstaden på riktigt:-)

Jag är fortfarande lite handlingsförlamad efter 1 månad. En månad sedan hemkomst från Beroendeakuten. Fast när jag kikar på det "finstilta" så är det ju inte riktigt så. Det är de små detaljerna man måste försöka se: Småpratet med kassörskan på ICA, att kunna koncentrera sig på en hel film på tv, att läsa hela morgontidningen, att ha aptit, att hälsa på grannarna i trapphuset med rak rygg och blick, att förnimma den "fuktiga" doften efter ett sommarregn, att släppa in solen i vardagsrummet - istället för att "vippa" persiennerna och hälla upp ett nytt glas vin. Att se, titta på sig själv i spegeln - inte undvika till vilket pris som helst - och konstatera att man inte ser "överkörd" ut. Så helt handlingsförlamad är jag ju inte - men dammsuga kan vänta en vecka. Ingen brådska.......