Senaste kommentarerna i forumet

Haha, kunde inte låta bli att skratta, mitt i eländet som du just har genomgått. Trevliga lirare från AA :-D ja, en sådan är jag oxå! Jag som aldrig i livet skulle på ett AA-möte, nu älskar jag dem! Jag har varit nykter i drygt ett år. Det går att leva nykter, det trodde jag inte för ett år sedan... Flera års kamp mot skiten, jag begrep inte varför jag drack. Jag trodde att jag var hopplös, men näe, jag var inte det trots allt!
Jag tror på dig, du har insikt och du vill ha ett bättre liv. Kram!

Det började på samma sätt som för dig. Högpresterande och med tre barn. Jag klarade allt! Trodde jag alltså.. Jag började dricka vin för att få en stunds lugn och ro och visst, det fungerade några år. Sedan blev det mer och mer.. Jag visste hela tiden att det var fel. När jag började bestämma mig för att inte dricka (kanske 5-6år sedan) gick ju det bra, periodvis. Problemet var efter dessa perioder.. Då drack jag fruktansvärt mycket. Tog återställare. (Jag??? Återställare?? Jajamän!)
Nu har jag varit nykter i drygt 1 år. Jag är 37 år nu.

Bra jobbat. Se nu till att få medicin.
En dag i taget.

Idamia, hur länge har du varit fri? Hur länge fick du kämpa?
Just nu har jag inget sug alls, men jag vet att om barnen får utbrott nu vid läggningen eller om min man surar över igår så kommer ångesten...

Hej!
Jag vill bara säga, att din text hade kunnat vara min, för några år sedan! Åh, vad jag vet hur du känner. Jag har haft en resa, med vinet, som jag inte önskar någon annan människa här i världen. Nu är jag nykter, men det var många smällar innan jag klarade att leva nykter. Mycket insikt och mycket jobb med mig själv. Jag vill bara säga att du har mitt stöd. Jag vet hur du har det! Jag vet hur man känner sig som mamma och jobbet för att hålla upp fasaden. Jag vet allt om det! Stor kram

Jag antar att det bara är att ta nya tag, det gick bra för mig under en tid men nu när det är sommar och semester så föll jag tillbaka igen.
Lyckligtvis har jag en sambo som lyssnar på mig och förstår mitt problem.
Nu hoppas jag bara att ångesten släpper snart, ingen alkohol idag och jag får ta dag för dag.

Är på dag 4 och vet hur helvetiskt tungt det är just nu... Vi fixar det!!

Så bra att du åkte in och fick hjälp - hoppas att du blev väl omhändertagen, och att du känner dig bättre nu. Kämpa på!

och du verkar ha rätt inställning, som bådar gott för framtiden. Bra att du kan börja jobba igen.

Kämpa på!

Så oerhört skönt att jag idag fick ett OK från min läkare (kopplad till arbetet) att börja arbeta igen! En väldigt tung sten som föll från mina axlar. Jag hade målat upp ett "worst case scenario", där jag skulle "tvingats" till att berätta allt om anledningen till att jag varit sjukskriven - och att jag varit inlagd på beroendeakuten. Jag har absolut inte ljugit för läkaren - jag har bara inte berättat HELA sanningen. De har ett annat journalsystem - och kan inte ens se att jag har en spärrad journal från någonstans. Vilken lättnad! Dock så fortsätter jag med mina samtal med beroendesköterskan - och hoppas att jag skall få möjlighet att träffa en terapeut för att kunna prata om hur jag agerar och reagerar, för att förhoppningsvis slippa att dras ner i drickaträsket igen?! Känner mig så beslutsam och bestämd. Inget dricka, och inget sug på 1 månad o en vecka:-) Det får f-n vara nog nu! All styrka till oss/er som kämpar vidare - dag efter dag!!!

du har tillräckligt stark vilja, och nog med styrka och beslutsamhet för att fixa det här. 37 av 40 dar nyktra. Jättebra jobbat.
Dessutom verkar du vara så härligt positiv. Du ger så mycket stöd här på forumet. Tack för det!

Visst svänger det lite upp och ner, men det blir bättre med tiden. Kan också vara smart som du tänker att eventuellt avstå miljöer med mycket alkohol och påverkade (tjatiga) människor.

Pepp och en riktig bamsekram

Det var några dagar sedan du skrev ditt inlägg men här kommer ändå lite sen feed-back. Precis som banani säger hoppas jag också att du läser de här kommentarerna även om du både verkar vilja och inte vilja läsa dem....

I alla fall vill jag hälsa dig välkommen till forumet, jag tror att det finns fler som kan känna igen sig i de beteenden du beskriver, det låter också som om det du upplever ställer till det mycket för dig och skapar problem på olika sätt. Du vill förändra din livssituation men vet inte riktigt hur. Banani säger mycket kloka saker och visst finns det hjälp att få för fler av de problem du har. Vill du ha vidare tips om var du kan få stöd dig kan du alltid vända dig till din vårdcentral som ett första steg och så klart fortsätta skriva och ta del av andras berättelser här på Alkoholhjälpen.

Allt gott,
Miriam

Det var ett tag sen du skickade ditt inlägg men jag vill ändå nu passa på att hälsa dig välkommen hit!

Det låter som om det varit ett klokt beslut för dig att registrera dig här i forumet och utifrån det du beskriver i ditt meddelande tänker jag att du kommer ha god användning av att vara här och själv skriva/ta del av andras berättelser.

Alkohol är ju lurigt på så sätt att det i stunden kan ge positiva effekter såsom avslappning och ökad glädje, medan det på längre sikt snarare försämrar måendet på olika sätt. Det är lätt att få just ångest av att dricka mycket och du är långt ifrån ensam om den upplevelsen.

Skulle du känna att du behöver ytterligare hjälp utöver forumet kan jag tipsa dig om att kontakta http://alkohollinjen.se/, där kan du få rådgivning anonymt om hur du kan få vidare stöd för dina svårigheter kopplade till alkohol.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Och så tacksam att det här forumet finns, för jag är verkligen ensam i detta. Att gå på aa möte finns lixom inte på kartan, är glad om jag hinner dricka kaffet sittandes 5 min på morgonen. "Stjäl" tid för att hinna skriva detta. Men vet att om jag lägger ner a kommer jag få så mycket tid till andra, roligare och mer njutbara saker.
Ikväll ska jag byta ut vinet mot en kopp te och lång varm dusch. Snart är första sagen över och jag ska fixa den...

Jag är ensam. Min man dricker i princip aldrig, av våra 12 år tillsammans har jag sett honom berusad max 5ggr. Därför tycker han att jag är extra svag och har noll förståelse för mina vanor.
Alina, vad lättad jag blev av att höra att det finns fler mammor som mig...
Jag dricker ofta som "medecin" för att lugna mig när barnen är jobbiga eller när jag och maken bråkat. Känner oftast inget "sug" handlar mer av ren reflex. Vill verkligen inte förlora det jag har...och vill inte att barnen ska råja illa ut eller påverkas mer av att mamma är lullig vid nattning eller helt slut dagen efter...
Vad är det som triggar dig? Är dina barn stora eller små?

Till att börja med tycker jag att du var modig som försökte förklara för din kompis om hur du har det. Sen är det ju tyvärr så att man inte kan styra över andras reaktioner och ibland blir det inte som man tänkt när man pratar med någon annan. Jag tänker ändå att du gjorde något som var bra för dig genom att försöka vara ärlig och du är ju bara du som är expert på dig och vet precis hur det ligger till. Det ju så klart alltid tufft att berätta om något som man själv tycker är jobbigt och då heller inte få den respons man önskat.

Nästa gång du hamnar i en liknande situation kan du ju prova och se vad som händer om du faktiskt också säger ifrån när någon säger nåt du inte håller med om, även om det inte är lätt alla gånger så kan det vara bra att öva sig i att göra annorlunda än man brukar och stå på sig mer än vanligt exempelvis.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej! Har aldrig tidigare haft problem med alkohol. Gjorde en gastric by pas operation för fyra år sedan. Vet inte vad som händer med mig när jag dricker. Dricker för mycket och blir verbalt elak mot min man. Tappar helt kontrollen, får minnesluckor. Känner mig äcklig. Vill kunna dricka normalt. Känner egentligen inget sug efter alkohol och ändå så köper jag. Har gjort bort mig för vänner samt familjen ett antal gånger. Senast igår. Kissade på mig bl.a. Fy fy vill inte ha det så här längre. Skäms något otroligt över mig själv. Mår skit. Har en underbar familj ett arbete jag älskar. Min man och jag kan dela en flaska vin tillsammans och det funkar bra. Känns bra att skriva av sig. Och ja måste börja inse mina problem nu och inte dricka mer! Detta blev ett rörigt inlägg. Tack

Jag kan skriva under på allt i negativa listan, och det positiva är mer lågmält men finns där ändå. Tycker du kämpar på jättebra, tänk vad din kropp kommer må bra av att slippa litervis med vin!

Det var ett tag sen du skrev ditt inlägg men här kommer ändå lite sen feed-back på det...

Det låter verkligen som om du påverkats mycket negativt av din mammas beteende och som om du själv hamnat i dåligt psykiskt mående pga av det, det är inget ovanligt att det blir så när en relation till någon nära blir trasslig på olika sätt. Vill bara skicka med dig möjligheten att ringa till Alkohollinjen, där finns det utbildade rådgivare man kan prata med just vid oro för anhöriga och när det är svårt att veta hur man ska bete sig. Det löser kanske inte allt men det kan oavsett vara skönt att få dela sin oro och funderingar med någon. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/ De har öppet till kl 19 idag onsdag.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Så skönt att du kom in i tid och fick hjälp! Bra gjort!!
AA verkar vara bra och bra komplement till övrig behandling.
En dag i taget så ska du se att det här går bra!
Stor kram!

Jo det förstod jag nog at det var inför provtagningen , ville skoja till det lite bara. Tack för dina råd, sinnesro kan vara nåt att sträva efter och samma sak att dra sig undan. Vi får se om min starka vilja följer mig i dom akuta situationer som kommer komma, hoppas det.

Pratade nu med maken i telefonen och jag hörde på han röst att han har druckit.
Det bara kryper i mig.

Vad bra att du kommit tillbaka hit till forumet och berättar om ditt dåliga mående fast än det är en ovanligt jobbig period för dig just nu. Det är tufft att ha sådär mycket ångest. Det kan vara svårt att tro när det känns som jobbigast men det är också viktigt att påminna sig om att obehaget kommer att klinga av, även om det inte känns så just nu. Det är heller inget ovanligt att man får ångest om man druckit mycket under en period.

Försök att göra sånt som du brukar må bra av, att röra på sig brukar vara skönt, prata med någon du tycker om eller försöka fokusera på något annat en stund. Jag tänker också att du skulle kunna ringa till alkohollinjen, där kan man anonymt få prata med en utbildad rådgivare. Det löser inte allt men det är ofta avlastande att få dela sin situation med någon, så att det kan bli lite mindre ensamt. De har öppet till kl. 19.00 idag onsdag, http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

När det gäller intressen/fritidssysselsättningar så tycker jag att det är viktigt att man inte skaffar sig en konstlad sysselsättning för att försöka hålla sig nykter. Då blir det en aktivitetsflykt från drickandet, och det brukar inte fungera över tid. Men man får både mer tid och mer energi över när man lever nykter, och då kan man odla riktiga intressen mer, sådana som man brinner för.
Själv har jag haft flera intressen, och ett par av dem som jag ägnar mer tid åt nu är bokläsning och intellektuellt stimulerande sysselsättning med datorer, som t.ex. programmering och problemlösning.

När det gäller vänner och bekanta, så har förutsättningarna ändrats under livets gång. Olika arbetsplatser, olika yrken (jag har bytt från ett hantverksyrke till ett akademiskt), olika bostadsorter samt olika intressen/fritidssysselsättningar, har gjort att umgängeskretsarna har varierat, och ofta inte utvecklats till mer än bekantskap.
Min alkoholaktivitet har varierat mycket, från perioder med mycket hårt drickande till nyktra perioder. Det har styrt val av umgänge. Storkonsumenter kontra mer nyktra människor.

Till min natur är jag mer en ensamvarg än ett flockdjur. Jag har därför inte varit beroende av att omge mig med mycket folk. Några nära (och riktiga) vänner har jag haft. Några har gått bort, några finns kvar. Några av dessa har själva varit storkonsumenter av alkohol, men har respekterat och förstått min situation, både när jag varit i nyktra perioder eller dryckesfaser.

Du har ju en familj som du är mycket lycklig med. Den, och din kamp mot alkoholen, måste vara prio ett. Vinpimplande vänner bör komma långt ner på stegen, eller kanske väljas bort. Försök att välja vänner som dricker lite eller inget alls. Det finns några andra här på forumet som har en situation liknande din, som skriver att de valt bort vissa personer i vänkretsen för att kunna uppnå sina mål i kampen mot alkoholen. Det förstår jag mycket väl. När vi med alkoholproblem tar tag i vår situation, tycker jag vi har rätt att vara lite egoister och tänka på vår hälsa, istället för att vara andra människor till lags och riskera psyke och hälsa. Och för att hårddra det lite, hur mycket substans finns det i vänskap som bygger på vindrickande? Riktiga vänner ska man kunna ha bra socialt umgänge med utan alkohol. Kaffe, te eller cola duger då lika bra.

När det gäller intressen så kan jag självklart inte råda dig till något, bortsett från tidigare boktips. En fördel med dagens digitala samhälle är, att man kan få reda på så mycket via internet. Är det något man är lite intresserad av, kan man läsa mycket kring det på webben, och se om det ger ett ökat intresse. Sedan finns det föreningar och kurser. Utbudet på aktiviteter är mångdubbelt i dagens samhälle jämfört med tidigare.

Tack för era lyckönskningar! I efterhand oerhört tacksam för att jag åkt in. Hann precis fram och fick en total kollaps med krampanfall 25 minuter senare rakt framför vårdpersonalen. Nåväl hemkommen igen men musklerna känns ju helt slutkörda. Å andra sidan blev både måndag och tisdag blev helt alkoholfria, idag har jag inte heller tänkt öppna en flaska :) När kroppen känns normal igen är det jag som knallar ned till öppenvården och begär antabus/campral/terapi eller vad som, som får mig spola kröken. Träffade några trevliga lirare från aa också på beroendeakuten så jag går nog dit på ett besök också :)