Senaste kommentarerna i forumet

På söndag blir dag 1, innan dess nu ska jag förbereda mig mentalt, städa undan triggers och lura lite på hur jag ska gå runt de fallgroparna jag/ah lägger ut för mig. Hitta belöningar.

Pi31415 & Anna.... Självklart äter jag B-vitaminer, kör Holistics som gasar på extra med B1 och B12 och funderar på att längre fram även boosta upp med ytterligare av B3 om jag fortsätter känna mig nere. Magnesium, pH-kalk, höga doser D tillhör en del av min vardag det med.

Som ni kanske förstår är detta mitt favoritämne och även en del av mitt jobb, vilket blir så paradoxt allt, än mer skamligt och patetiskt på något vis. Samtidigt som jag lägger ner timmar på att koka benbuljong för att få i mig gelatin, sippar jag vinet i så stora mängder att allt ändå skiter sig i slutändan. Jag vill ha en bra tarmflora och helhetshälsa, råder mina patienter att undvika än det ena än det andra och bla bla ? Jag skäms över mig själv!!

Anna... Din tråd har jag läst och herregud vad jag känner igen mig!!! Har inte vågat kommentera, vill inte ta upp mer plats... Men du, vi ska lyckas med det här!!

Anledningen att jag har valt just söndag är att vi redan är inbokade på en fest, utan barnen, vi har aldrig barnvakt annars. De vi ska träffa är vanedrickare de med, eller en av dem, och är inte alls redo att lämna det livet. Då vi vaknar borta kommer jag inte kunna börja med vin på morgonen, jag ska städa ut allt hemma så det kommer inte finnas möjlighet till dricka alls på söndag och så får det väl fortsätta. Sen tänker jag lite, en dag i taget? Jag har varit hårt mot mig själv hela livet, jag duger aldrig och är aldrig bra nog, så en dag i taget blir nog bra.

6 månader eller mer låter fantastiskt, men omöjligt? Jag vill int hamna i ett läge där jag "straffar" mig med ytterligare hårdhet heller om jag "misslyckas" eller tillåter mig... Eller är det ah som lurar mig nu? Fy jag är så förvirrad.

Era stöttande och ff förstående ord betyder massor ska ni veta ❤️☀️

Är den viktigaste dagen att fortsatt vara nykter
Dålig sömn natten som gick, men det var väntat. Kändes som om fötter o händer var svullna, obehagliga stickningar. Mycket bättre nu på morgonen. Läste någonstans att man inte behöver oroa sig för för lite sömn. Ingenting man dör av. Ändå jobbigt när hjärnan går på högvarv.
Tacksam över att vakna utan att ha druckit igår och förundrad över att jag inte mår sämre. Kanske för att det går lång tid mellan återfallen. Kroppen hinner återhämta sig. Nu skall jag vara rädd om den. Ge den en dag utan gift.

för att knyta tillbaka kontakten med min medberoendeterapeut.
Någonstans är jag på väg att bli frisk
Men på många plan är det så lätt för mig att trilla dit.
Denna sommar har jag många gånger suttit och mått riktigt dåligt över inbillade och verkliga oförrätter.
Grottat ned mig och lagt alldeles för mycket kraft på trivialiteter som jag inte haft kontroll över.

Dvs jag har stora problem att släppa kontrollen över bitar av mitt liv där jag inte ska ha någon kontroll.
De handlar inte om mig och mitt liv utan om andras vilket ju innebär att jag inte ska vara där och bry mig och rota.

När jag klarar att bryta mina egna tankemönster så känner jag att sansen återkommer till mig.
Men sen någon eller några veckor senare så är det klippt igen.

Så nej,frisk är inte Ullabulla än på långa vägar tyvärr.
Sommaren kanske är speciell på det sättet.

Det är då många sociala relationer prövas,många kontakter som borde upprätthållas eller lyser med sin frånvaro.
Man känner att man inte utnyttjar sommarens fulla potential och måendet hänger med trots att solen skiner.
På något sätt är det enklare när vardagen lunkar på och ingen förväntar sig så mycket..

Nåja,jag analyserar reflekterar och tar beslut,alltid något :)

Tack för svaret, det konstiga med alkohol upplever jag är att andra gärna vill "förminska" problemet tills dess att det har gått riktigt långt.
Att om man själv vill ändra sitt drickande med inte är full varje dag så vill andra istället vara snälla och säga att det inte är så farligt.
Den egna känslan av att alkoholen får för stor plats och att man mår dåligt av den räknas inte riktigt, så länge som man inte startar dagen med en vinare.
Jag ska i alla fall göra ett försök och se hur livet blir utan.

Du har haft ett tufft liv läser jag, och du är ännu ung. Om du gör en kraftansträngning och försöker komma bort från droger och alkohol, så har du möjlighet att få leva ett långt och nyktert liv.
Det är mycket svårt att ta de första stegen med abstinens och svart ångest, men det går om man ger sig tusan på det, och det blir bättre och enklare efter ett tag. Vinsterna är stora när man börjar må bättre och ångesten släpper. Man får börja med små steg, en timme i taget, en dag i taget.

En stor hjälp är detta forum, att läsa och skriva av sig här. Det har hjälpt många av oss här inne.

Så välkommen och kämpa på, jag önskar dig lycka till

Måndagen misslyckades. Fick ett jobbigt samtal just när jag cyklade förbi bolaget på väg hem. En flaska. Blev väldigt påverkad. Grät mycket.
Igår, tisdag, var jag fullt syssrlsatt med energigivande aktiviteter tillsammans med härliga människor. Drack 33cl ljus 3:5 tilsammans med skaldjursmacka när jag sent kom hem. Somnade strax efter 23, och har sovit som en stock! :)
Inatt kommer jag nog hem vid 01-02 tiden. Så om jobbet tillåter mig att flexa och åka, blir den här dagen också nykter.

Hittintills 3 av 3. Och ingen dag av okontrollerat drickande.
Får se det som små steg mot ett nyktert liv.
Det är iaf väldigt nyttigt att lära sig hur ah förför...

sängkanten bestämde jag mig för ännu en nykter dag. Det är så härligt att vakna pigg och fräsch, så beslut om nykterhet är enkel då.
Nykter idag innebär dessutom att jag vaknar fräsch även i morgon.

Hoppas att alla ni beslutar er för att vakna fräscha i morgon också

Det låter så skönt!

Skriv det Du behöver, läs det Du behöver för Din egen skull.

Kram

Överkäkens tänder är nu vita. Inatt ska nederkäkens vinfläckar få sitt. Det är synd och skam att förstöra den rena känslan som har uppstått i munnen. Den känslan beror nog inte enbart på tandblekningen utan på att munnen inte fått sitt dagliga rödvin. ?
Började redan vackla när mannen igår pratade om vår lilla Sverige- resa nästa vecka. -"så kan vi ta ett glas vin på hotellet när vi kommer fram, det hinner vi innan vi går ut och äter. Åh, så mysigt det ska bli" NÄ, var det något inom mig som skrek! Sedan kom en bekant röst: "jo, klart du ska ha ett glas vin. Inte ska du förstöra stämningen nu med att sitta nykter? " Min vindjävul hoppar och viftar...vill bli sedd och hörd.
Nej, tänker jag. Pi har lärt mig att aldrig sträcka ut handen. Jag måste nog tänka att aldrig beställa vinglaset i baren.
Kampen fortgår. En dag i taget. Allt lugnt. Nu väntar jobb utan bakfylla! Hurra!

Om det är någon hjälp så var min lever så stor att min massör kommenterade det innan jag tog beslutet att ge detta en chans. Jag hade rejält ont plus krypningar i benen, kramp i vaderna på nätterna. Det tog en vecka att bli bättre. Jag hittade ett te med tillsatt b.vitamin som jag dricker och så tog jag en kur med magnesium (brustabletter) första veckan. Jag mår riktigt bra nu efter en månads " måttlighetsdrickande".

Här har du ännu en som drömt om måttlighetsdrickandet i många år.

Nu ger jag det en sista chans och dokumenterar mina upplevelser här. Tar hjälp av alla kloka människor som också vill förändring så får vi se.

Bara det att ha en längre vit period är en utmaning för mig. Jag hittar på allt möjligt för att skingra tankarna. Klarar mig fint fram tills att det är någon i omgivningen som i all vänlighet bjuder på kalas, after work, vin till en middag... Då minns jag plötsligt inte att jag tänkt vara nykter 21 dagar. För mig är det en längre period. När jag gjort den är jag nog redo för att ta ett beslut om 6-12 månader.

Fortsätt skriva för din egen skull - det är en bra början!

för era kommentarer, alla ni som skriver. Jag är dålig på det där, att tacka och så, jag är socialt inkompetent skulle jag tro. Jag hoppas ni ursäktar, även om jag inte säger det särskilt ofta, så uppskattar jag verkligen att höra av er.

var den mest fördomsfria person jag känt. Hon trodde alla om gott och blev sällan besviken. Jag har bl.a. sett henne tillbringa en midsommarafton tillsammans med för henne okända, mellanölsdrickande tonåringar, i glatt samspråk. De verkade inte ha något emot det, det var snarare dom som kom och satte sig hos henne än tvärtom. Man tycker att det är ett exempel jag borde tagit efter, men själv är jag smockfull med fördomar. Hur mycket jag än försöker, verkar det omöjligt att bli av med dom. Inte ens alkoholister slipper undan, trots att jag själv är en. Jag kan inte hjälpa det, men när jag ser ett gäng orakade, smutsiga gubbar sitta på en parkbänk och skråla så går jag omvägar. Så fel det kan bli.

Jag kände en man för några år sedan som är rik; lyxvilla, Ferrari och många miljoner på banken - rik. Han är också periodare. Fem till sex gånger om året ordnar han upp sina affärer, som om han är på väg att dö, och så ger han sig ut och super. Rejält. Jag har flera gånger sett honom, orakad och med trasiga kläder, sitta på en bänk med resten av A-laget. Dom välkomnar honom som den förlorade sonen, han är som sagt rik, och generös. Det finns inte en nykter alkis i stan när han tar ett återfall. Svårt att föreställa sig när man ser honom på ett styrelsemöte i mörk kostym och Rolex på handleden. Så ja, mina fördomar har ingen grund. Jag önskar jag kunde vara som min mor, man tror hennes attityd skulle ha bäddat för ett liv fyllt av besvikelser, men så blev det ju inte. På något sätt smittade hennes inre harmoni och öppna attityd av sig.

Jag öppnade en ny säck med hundmat igår, och hunden åt som en häst. Han älskar den där maten när den är färsk. Så nu funderar jag på att köpa en vakuum-förpackare och portionspacka hans mat så att han alltid får den färsk. Jag tror jag är på väg att bli en sådan där hundägare som låter hunden styra hela hans liv. Patetiskt.

Ha en härlig dag allihop!

Jag tror inte att det är någon som kommer kunna lista ut vem du är utifrån vad du har skrivit ovan däremot tror jag att det är skönt för dig själv att öppna dig lite, anonymt. Det tycker nog vi flesta som skriver här. Jag tycker också att man "pratar med sig själv" när man skriver, både i sin egen tråd men även när man kommenterar andras.

Förstår att du har ångest och att livet känns hopplöst men om du vågar utmana dig själv och vara nykter så kommer du att upptäcka att det går att leva livet utan A. Ta en dag i taget och stålsätt dig att vara nykter just den dagen. När du klarat den dagen så börjar du om med samma filosofi nästa dag osv.. Ju fler dagar du klarar desto lättare kommer det att börja gå. Var också aktiv här på forumet och läs gärna igenom många av andras trådar. Kan varmt rekommendera Alkolist Javisst:s tråd som gjort en otrolig resa.

Allt kommer bli bra! Kram

Ta dig hit och skriva. Nu kan det ju bara bli bättrE. Fortsätt skriva och läsa här. Vi är många som kämpar tillsammans. Kram

Så himla underbart AJ!! High five på din update! :) :)

En tanke bara, nu händer det himla mkt positivt i ditt liv vilket är toppen och du ska njuta, glädjas och vara stolt över det till tusen!! Men, förbered dig lite mentalt för att det kan komma en lugnare period och tillåt dig då att landa mjukt. Jag skriver nog lite luddigt men det jag syftar på är nog att det positiva du upplever nog ger lite "kickar" och när du hamnar mer i vardag så tillåt dig själv att bara ha vardag, njuut. Det gör du säkert redan men bara en liten tanke som sagt.. :)

Grymt bra att du tar dig på AA och att du har valt livet före spriten,så himla duktig du är och vilken helomvändning du har gjort!!

All lycka till dig och din familj! <3

Mitt i all ångest fick jag nu ännu mer ångest efter att ha skrivit inlägget här..
Kanske öppnade jag mig lite väl mycket? Och tänk om det kommer fram vem jag är?
Kan man ta bort det eller redigera om det lite?
Jag har iallafall inte druckit de senaste timmarna
En starköl och en folköl imorse, och sen 2 Sobril över resten av dagen
För att minska abstinens
Jag avgiftar mig själv helt enkelt
Som ni vet så mår man pyton men det värsta tycker jag är ångesten, den är inte nådig
Det känns som att jag lyckats rasera en hel del under dom senaste månaderna och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna se vissa människor i ögonen igen
Kommer skämmas resten av mitt liv
Så känns det iallafall just nu
Jag har 3 öl i kylen men tänker icke röra dom, iallafall inte ikväll
Vet inte om det är min hjärna som hostar upp en massa ursäkter men jag vill inte hälla ut dom heller för om jag skulle må skit imorgon så vet jag att jag iallafall har dom
Men då gäller det som sagt att bara hålla sig till dom 3 och det är lättare sagt än gjort

är åtminstone 6 månader. Kanske längre.

Med din konsumtion, vinglas på morgonen och ont i levern, så är du ingen amatör när det gäller alkohol. Det krävs en stor kraftansträngning och beslutsamhet att bryta med alkoholen. Men du har ju startat en process där du funderar på att ta tillbaka kontrollen över dig själv, det är första steget. Du har också börjat läsa och skriva här, det har hjälpt mig mycket och hjälper förhoppningsvis dig också.

B-vitaminer kan hjälpa vid leversmärtor.

Om du tycker att det är svårt att bryta med alkoholen nu, hur tror du det kommer att bli längre fram i tiden om du fortsätter racet med vinet?
En del säger att man måste nå botten, men var finns botten, eller tänk om det inte finns någon botten.

Jag hoppas att du kommer till insikt och har styrka och beslutsamhet för att bryta med alkoholen.

Styrkekramar

Hej Soppan,
alltså, ibland tror jag att alkoholister har konstig sex.
Att prata om sex är ju verkligen att kliva in på minerad mark så det vill man helst undvika, men det du skriver, och som även andra trådar varit inne på, är uttryck för hur otroligt galet alkoholisten lever. Att hålla på att ragga upp andra och vara otrogen, du säger 'som straff', helt rubbad människa. Det är ett missbruk även det. Så att som jag ser det har din partner flera missbruk.
Vad menar du med att du "tror på er men inte på honom"? Min enda 'önskan' för dig är att du lämnar honom, utan att gräla, utan att slå i dörrar. Bara lugnt och stilla, han var ingenting för dig, helt enkelt.
Vad får du ut av honom? Vet du?
/Ursula

Underbart att vakna upp utvilad! Kör vidare på samma bana.

Hej Lyra! Jag fäste mig vid det du skrev om att du inte känner något längre. Jag funderar mycket på just det och på människor som är kapabla att KÄNNA äkta känslor. Alkoholen dödar känslolivet och min slutsats blir att alkoholister VILL döda sina egna känslor. Och följdfrågan blir: de medberoende, då? Varför blir deras känslor avtrubbade? Har man ett skadat känsloliv går man ju miste om själva livet.
Sen när känner du mindre?
/ Ursula

Känner igen mig i det du skriver, jag är också rastlös och uttråkad utan mitt vin, men konsekvenserna är ju destu fler. Jag försöker att ändra mina vanor, för jag tror faktiskt att det handlar mycket att jag är van att ta ett glas vin så här hemma, jag tycker att det är så trevligt och det är det ju, men morgondagen är inte riktigt lika rolig.

Men känns så skönt att jag kan stå för vad jag gör och att det inte blir alltför tokigt med vinet. Har tränat som vanligt och känner ingen lust idag, det är inte arbetsdagarna som jag har mer lust utan helgen. Vi får se hur det går nästa helg.
Ha bra dagar alla pen pals.

Pi31415... Stort tack för ditt engagemang och omsorg ❤️ Jag ska absolut läsa den tråden du rekommenderar!!! Vad är egentligen en lång vit period? Jag var ju här tidigare i vintras, då min första längre vita period, som höll i uppskattningsvis 5v. Sen vet jag egentligen inte vad som hände.

Sisyfos... Varmt tack till dig med!! Tror vi pratade lite i vintras när jag var här, minns dig iallafall. Jag vet så väl att sömnen blir bättre bara efter 3-4 vita dygn, och kissar som attan gör man ju då med!!

Tror jag måste bestämma ett måldatum, för att kunna rikta fokus. Idag lyckades jag inte besegra ah djävulen imorse, det blev ett par glas innan vi for. Sen köpte jag ett glas till maten ute och det var himmel, som att jag blev människa igen, glad, bort med huvudvärken etc. Det känns så jävla tragiskt att det är så här.

Min buk är svullen som bara den, gör alltid ont och ömmar över levern till och från, gjort i många år men de har aldrig hittat nåt på varesig prover, Ul eller CT. En tidsfråga, jag vet, dum som jag är.

Jag måste börja bli snäll mot mig själv. Det är nog ett stort grundproblem. Tidigare hade jag svåra ätstörningar, något som kickade mig trots all skit det bar med sig... Detta övergick i alkoholmissbruket istället. Jag är rätt övertygad om att min beroendehjärna ställer till det rejält.