Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att läsa, kämpa på

Det är bra att du lyssnar på dig själv. Det är du verkligen värd. Ta hand om dig o de dina, och fortsätt kämpa. Vi kommer fixa detta, även om vägen är lite ojämn ibland

Orka vidare o ta hand om dig. Styrkekram

Tack för välkomnandet ! Detta är andra dagen för mig här o jag har inte alls kommit igång .....
Håller med dig alina , om jag klarar av att inte dricka en dag så mår jag kanon dagen efter,livet leker ,jag är pigg! Varför förstör jag då det direkt med att " belöna " mig genom att ta lite vin ? Idiotiskt !! Jag har oxå flyttat mitt beroende på olika saker genom livet ,inte äta, bara äta, jobba för mycket, alkohol, drogs alltid till ' dåliga' killar som utnyttjat mig ,både ekonomiskt o känslomässigt ,.
Nu har jag en snäll o go sambo, som jag själv bara gör illa genom att dricka för mycket .
Varför ?? Varför tillåter jag mig inte att må bra ? Varför tycker jag inte att jag är värd det?
Varför gör jag mig själv illa när ingen annan gör det ?
Tänker oxå att börja på måndag för jag måste dricka upp det som är kvar av vinet ...
Varför inte börja idag? Nä, måste få njuta,unna mig ett par dagar till .....
Detta att dricka ur någon annans glas när han inte ser.. Hälla upp till sig själv när ingen annan ser.. Göra sig ärenden till köket hela tiden ....för där är vinet .. Är så skämmigt, förnedrande o som du skriver Märtan ,sorgligt !
Nu ska jag ta mig i kragen o gå ut o gå en runda, i alla fall positivt .
Glad att jag hittat er här !

Att vi har så många likheter ?! Jag har utöver det jag beskrev också druckit ur makens glas när han inte ser, jag har också varit snabb med att hälla upp mest till mig etc etc. Att sitta som en hök på middagar och bevaka glas påfyllnad och acceptabel hastighet att dricka upp har oxå varit normalt beteende...

Härligt att läsa, ha en bra semester

Då var det dags igen då.... Hör mig själv glatt tacka ja till ett glas vin på grillkväll hos goda vänner. Fattar inte, jag hade inget sug direkt och var väldigt avslappnad o på bra humör. Hade jag inte garden uppe helt enkelt?? Eller låg ademonen i lurade för att helt plötsligt hoppa fram med full kraft. Såklart blev det ju inte bara ett glas, det blev tre. Sedan tänkte jag hur jag skulle få i mig mer.... Fick till slut någon slags styrka och gick hem mitt i maten typ. Gick ut med hunden, va i trädgården en stund och gick sedan o la mig. En riktig näsbränna, tydligen måste man vara på sin vakt heeela tiden o inte slappna av en sekund. Planera varje steg, så man ligger steget före ademonen. Ja ja ingen fara skedd , förutom att jag får börja om igeeeeen. Suck

Jag trodde jag var själv med mitt beteende, men det ni skriver är så igenkännande.
Läser ofta här på forumet och kämpar med mitt drickande, det går sådär. Jag kommer aldrig riktigt till skott, efter några nyktra dagar så tror jag att jag kan nog ta lite en kväll men det slutar nästan alltid att jag tömt en flaska. Och som sagt så vet jag inte vad jag sagt eller hur jag kommit i säng. Fruktansvärd ångest dagen efter, pgr av att jag inte vet vad som hänt. Jag tror nog oftast att jag går och lägger mej lugnt och stilla, men jag vet inte. Dagen efter som jag inte druckit så mår jag så himla bra, glad och pigg och verkligen älskar livet, så det är så konstigt att man gör detta på sig själv. Eftersom jag vanligtvis tränar mycket blir det också lidande då jag inte orkar träna dagen efter. Allt detta har resulterat att man går upp i vikt och träningen blir ännu mera lidande. Jag brukar säga att jag är allt eller inget människa, en beroendemänniska eftersom jag byter beroende hela tiden. Från att varit beroende av rökning och lyckats sluta med det och då istället börjat med alkoholen. Men som många av er så sker detta inför stängda dörrar, inte ens familj eller barn tror nog inte att jag har detta problem. Och mitt jobb sköter jag bra även fast jag är dålig med ångest vissa dagar så sitter jag alltid på mitt kontor. From måndag skall jag börja med min dag 1 (varför måndag? kan man fråga sig). Nog bara för att jag mentalt skall ta in detta, jag skall försöka att skriva varje dag för att detta skall lyckas.
Tack för att ni finns:)

Och inspirerande. You go :) !

Jo det skulle jag klara av. Jag är 24 år och har många kompisar som festar mm...vet inte om jag ska ta ett beslut att sluta dricka helt eller hålla mig till mindre mängder. Varje gång jag festat till det rejält slutar det oftast med stora minnesluckor, en gång var jag nära att förlora min allra bästa vän på grund av att jag fått för mig att jag gjort en jätte dum grej på fyllan, detta var inte sant när jag väl frågade men det ställde till det...nu går jag och vrider och vänder på kvällen från helgen och är rädd att förlora min pojkvän som jag är så himla kär i

får en trevlig ledighet Svartvit. Sköt om dig.

Hej, du skriver att du inte kommer läsa kommentarerna men jag skriver ändå och hoppas att du ser det.
Du verkar redan ha mycket tankar angående dina problem, vilket är en starta.
Angående beroendepersonlighet skulle jag säga att visst finns det biologiska skillnader som gör att vissa är mer sköra för att fastna i beroenden men också att den mentala hälsan spelar stor roll.
När jag mår dåligt har jag extremt mycket svårare att ha en skönt förhållningssätt till saker i livet som annars inte är något problem; handlandet blir mer ångestdrivet. Jag gjorde en utredning inom psykiatrin vilket gjort att jag fått mycket hjälp. Även om jag inte fått hjälp konkret med det som ballar ur i dåliga perioder så har mycket av det i princip försvunnit av att lära mig hantera ångest och dysfunktionella känslor.
Om du upplever att du har en beroendepersonlighet så är det säkert så, men jag vill att du ska veta att det inte är kört utan att man kan få hjälp med delar av sin personlighet som varit ett problem så länge man kan minnas.
Jag vill verkligen uppmana dig att söka hjälp. Det kommer vara jobbigt, men det låter som att du inte har lust att vara fast i livet du lever nu. Lycka till!

Sista dagen att dricka hemma, imorgon ska vi bort och då är det ett avslut. Har berättat för min vän som vi ska till på lördag om mina planer och tankar runt ah. Att när jag vaknar upp hos dem på söndag kommer vara ett startskott till en fortsatt nykterhet. Min önskan är att även mina vänner ska komma till insikt och hänga på, har hittills inte lyckats motivera dem ens under mina "längre" vita perioder.

Blir att förbereda sängen för nästa veckas nattliga svettningar, trycka in vinglasen längst bak i skåpen, tömma all återvinning och alla boxar som står tomma i garaget. (Har hänt att jag varit så desperat att jag tagit mig ut ditt och "slattat" ihop ett glas av X-antal boxar ? Pinsamt)

Jag sitter här och småskrattar för mig själv, och skäms. Det här med att se till att man får minst halva flaskan, nalla ur makens glas när han vänder ryggen till. Fylla ett glas vin och gömma undan det när man vet att boxen håller på att ta slut - så man åtminstone får det sista. Så satans sjukt!!! Men rätt skönt att höra att man inte är ensam, även om det är sorgligt.

Gott att levern och kryp/kramper i benen är på bättring!! Mg har ju snabb verkan, även B. Det går åt rätt håll och det är ett bevis på att det du gör är rätt när kroppen ger snabb och positiv respons ❤️ Fundera lite idag på hur du ska göra för att vara lite extra snäll mot dig själv just idag, kram ❤️

Stolt över mig själv och belöningen är att knopp och kropp mår bättre.
Är livet fantastiskt, nej det är som innan men lär mig att hantera det och inte fly.
Semestern väntar och allt vad det innebär, lätt att glömma var jag startade och hur jag mådde då.
Mannen dricker och sover, så planerar aktiviteter för mig själv och bygger vidare på mitt nya liv.
Att vara ensam i tvåsamhet är faktiskt värre än att vara själv, så skyndar långsamt mot nästa mål
Önskar er alla en fin fredag

Läser din tråd och tänker att du är på väg att fatta ditt beslut. Det är inte lätt - då hade inte Forum funnits. Var snäll mot dig själv - det gör ont att bli nykter. Du har insikten - det är det första steget till förändring!

är en intressant sida som jag besöker ibland. Där finns mängder med videos av föredrag som hålls av forskare och diverse andra människor som ofta vill sälja en bok eller avhandling dom skrivit, men likväl innehåller mycket matnyttigt. Där finns också några föredrag som behandlar missbruk och forskningen kring det. Nyligen såg jag ett föredrag av en gosse med missbruksproblematik som rest till Sydamerika och tillbringat några dagar med en häxdoktor. Han hade käkat mystiska örter och svampar och blivit hög som ett hus. När han kom hem igen var han fri från sitt missbruk. Han propagerade för att fler institutioner borde forska kring hallucinogener som ett sätt att bota missbruk.

Det här hörde jag först talas om i mitten på 90-talet, när jag var inne på min första behandling. Då var det hela förlagt till Afrika och det var en hel grupp av soldater som hade skickats dit av USA's krigsmakt som ett sätt att försöka handskas med alla som kommit hem från Vietnam som missbrukare. Och visst söker vi väl alla en mirakelkur, allra helst en som låter oss dricka normalt utan att riskera att det går överstyr. Jag misstänker starkt att, åtminstone just nu, det inte finns någon sådan. Så jag kämpar vidare på det gamla hederliga, svåra och ibland rent plågsamma sättet.

Min hund äter gräs ibland. Det ska vara en viss sort, det duger inte med vilket gräs som helst. En skröna som har hängt med länge är att hundar äter gräs för att dom behöver spy. Det har motbevisats på enklast tänkbara sätt; en enkät bland hundägare visar att de flesta hundar spyr inte efter att dom ätit gräs. Så nu har vi ingen aning om varför det är så här. Kanske är det som några forskare föreslår; dom tycker helt enkelt att det är gott.

Ha en Fabulös Fredag allihop!

Märtan, Heddali och Gamla häst ( hjärtligt välkommen) - ni beskriver tillsammans hela mitt alkoholbeteende. Jag ska fundera lite och återkommer - jag ska läsa lite noggrannare vad ni skriver - låta det sjunka in. Ni har nog lite nycklar i era tankar till hur vi hittar ett sätt att välja antingen en helt nykter väg eller omskolning till måttligt drickande. Den drömmen lever fortfarande.
Heddali - jag måste faktiskt fnissa lite för det är så vansinnigt. Jag kollar också så att jag får minst halva flaskan och det har hänt att jag fyllt på mitt glas t ex när min man gått på toa och inte hans. Någon gång när jag varit som mest i dimmorna har jag druckit ur hans glas när han vänt ryggen till. När det var som allra värst frågade jag om jag fick dricka upp det han verkade lämna för vasken... Ja, du - pinsamt så att det blir underlag till en svart komediserie.
Hur som helst är det dag 7 som nykter och så länge har jag inte varit nykter sedan 2009 då jag började normaldricka efter baby, amning och lite till. Normaldricka varade nog ett helt år sedan gick det successivt upp i ökad vinkonsumtion igen. Ja, nu behöver jag inte älta det mer utan bara ta vara på nuet.
Idag en alldeles magisk soluppgång. Jag vaknade innan klockan ringde och jag känner mig utvilad. Levern har krympt och har slutat värka. Myrkrypningar i benen är mindre och jag har inte haft kramp i vaderna som jag brukar om natten. Jag tänker på det magiska "en dag i taget". Finns ingen anledning att fundera om, när och hur jag kanske ska dricka nästa vecka. Det viktiga är vad jag väljer idag, fredag och sista arbetsdagen innan semester. Jag kanske skulle fira det med att förbli nykter? Ett beslut jag kommer att ta ikväll. Just nu gläder jag mig åt att vara skärpt och glad inför en ny arbetsdag!

Kram till er alla

Samma här - semester 3 veckor. Daglig incheckning på forum är nog en av olika komponenter som kan hjälpa till att göra det till en skön semester!

Grattis!! Underbart att höra! Lycka till och hoppas det går bra i fortsättningen! Kämpa på! Om du har en familj som har varit medberoende så är de nog väldigt glada, för det skulle jag ha varit i alla falll :D

Skulle du inte kunna dricka alkoholfritt, eller är det inte ens något att försöka? Kan du byta ut alkoholen mot något annat eller är det just alkoholen som du känner att du vill få ruset av? Du skriver nämlingen att du kan gå ut nykter..

Tycker att det är starkt av dig att försöka behandla din sjukdom och att du erkänner det också! Min pappa han ljuger hela tiden att han inte dricker och det gör bara allting ännu värre. Han ville inte erkänna även fast bevisen är så tydliga. Har du någon förklaring på varför det skulle kunna vara så, genom att du förstår på ett helt annat sätt? Kämpa på!! Tror på dig!

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

Hej! Hoppas verkligen att allt blir bättre Softjessi med tiden och att du får mod att göra det rätta för ditt egna välmående! Jag är ny här och hittade denna sida av slump för att jag var så trött på min pappa som ska alltid göra mig besviken genom att dricka. Han har hållit sig i ett halv år, men nu så blev det ett återfall, vet inte varför han bestämde sig för att dricka nu, men det är en sjukdom så det behöver väl inte finnas en förklaring? Har levt med denna man, till pappa, i 19 år och är otroligt trött på att i nästa stund se den människan jag känner obehag för, alkolist människan. Idag så blev jag så arg, ledsen och trött på honom att jag konfronterade honom, vilket jag vanligtvis inte brukar göra för oftast så leder det inte till något annat än ännu mer tråkigheter. Han skyllde på oss andra, som vanligt. Ljög om att han hade druckit! Eftersom att jag är barn till honom och inte hustru så har jag fått ett annat perspektiv till det hela. Jag är inte kär i honom eller har varit kär i honom så jag skulle kunna flytta här i från vilken dag som helst, men för mamma är det en annan sak. Hon har haft det mycket svårare genom åren och gått på papaps lögner och förlåtit honom gång på gång. Min syrra och jag har också även gjort det men vi glömmer inte lika lätt som mamma. Vi har trippat på tå runt honom och inte gjort honom arg i onödan, fast ibland har vi även gjort det med mening för att få hans uppmärksamhet på något sätt (han är inte så bra pappa när han är nykter heller). Nu efter 20 år av giftemål så har mamma insätt att den enda utvägen är att flytta och jag hoppas verkligen hon går igenom med detta nu, för det är inte första gången hon har sagt detta. Däremot tror jag att hon menar allvar nu! Jag ska dock flytta om 1 år är det planerat, vill dock inte lämna syrran här ensam om flytten inte har utförts innan dess. Vi barn måste i alla fall stötta mamma och pusha henne till att göra detta, även om det inte är lätt! Men vi inser ju att det är det enda rätta!! Håller tummarna för dig och jag hoppas du har någon du kan prata med detta om och att du får mer upp ögon till att du inte kan leva så här och förlåta honom varje gång. Det är inte snällt mot dig själv! Jag kan också tycka medlidande till pappa och vara rädd att han kanske inte kommer klara sig utan oss när vi flyttar. Däremot så tror jag INTE vi kommer ångra oss att vi flyttat för att vi får leva skillda världar och sedan så tycker jag faktiskt lite att han får skylla sig själv. Vi har gett honom 10000000 chanser och någon gång får det vara droppen. Mitt tips till dig är att ta en week-end eller en vecka till och med och försök leva ditt liv utan honom. Testa på hur det känns och bo hos dina föräldrar eller någon kompis! Du kanske upptäcker att det inte är så farligt och få äntligen uppleva hur det känns att känna en glimt av friheten! KRAM!!!