Senaste kommentarerna i forumet

Det är möjligt att ta makten över sitt liv! - det har jag skrivit många gånger här och jag vet, från insidan, att det är sant. Jag vet också att för den som traskar på i medberoendeträsket är det är ett stort och långsiktigt arbete. Att jag skriver att jag vet är grundat i min egen erfarenhet och på att jag kontinuerligt läst här samt gått på Alanonmöten under flera år.

Visst är vi människor unika som personer, vi har olika bakgrund och olika liv i nuet men mönstret är långt detsamma. Det gemensamma inslaget, som jag ser det, är fokus på missbrukaren och de ständiga funderingarna på vad jag kan göra/hur jag ska vara för att missbrukaren ska klara av att låta bli att missbruka. Jag tror att det är en av faktorerna som hindrar oss att se, eller ens kunna bli medveten om hur jag vill leva mitt liv. Att byta fokus i sitt tankemönster är det stora jobbet.

Du har ju en bra grund i din anhörigvecka. Det handlar ju inte alls om att förakta eller nedvärdera missbrukaren MEN inte heller att ta över ansvaret för hens nykterhet. Det handlar om att välja sitt eget liv.

Kanske det skulle vara en bra hjälp för dig att besluta dig för att skriva regelbundet här och även regelbundet läsa igenom vad du skrivit? Det hjälpte mig att få perspektiv på mig själv och mitt liv. Jag läste lite i din tråd nu innan jag skriver och du har många guldkorn där att fiska upp och fundera över, spinna vidare på.

Håll taget och håll fokus på dig själv! Låt honom ta ansvar över sin nykterhet och sitt liv! Fortsätt läsa och skriva här!
Allt det bästa! / mt

Jobb några dagar till, sen så kommer den efterlängtade ledigheten.
Jobbat alldeles för mycket, får tillbaka alla symptomen vilket gör att jag får passa mig.
Så bara bita ihop och köra några dagar till
Önskar er alla en fin dag

Skönt att läsa dina kloka tankar, börjar höra ihop med morgonkaffet.
Önskar dig en fin dag

Du ska inte må såhär dåligt över din relation! Nu handlar inte bara om att han dricker, han är dessutom otrogen också. Man kan inte kämpa själv, och du förtjänar bättre! Kram!

Min sambo gjorde exakt samma sak när han drack. I efterhand sa han att han inte ens menade det han sa, det var bara ordbajs som flöt ut på fyllan, helt utan anledning. Självklart tog jag åt mig av det han sa och var ledsen. Nu har han varit nykter i 3 veckor, och säger att samvetet kommer ikapp honom, han mår ofta dåligt över de som varit och de han sagt. Eftersom det inte betydde något, men förstörde så mycket.

ger inte med sig så lätt. Min terapeut sade en gång att om jag kan göra mig av med gamla beteenden som är etablerade i mitt missbruk så blir det lättare att se när jag är på väg mot ett återfall. Tydligen så går man ofta tillbaka i gamla vanor redan innan man lyfter det där första glaset. Jag har försökt reda ut det här men det är inte så lätt. Efter så många års missbruk är det svårt att klura ut vad som hör ihop med den delen av min personlighet och vad som inte gör det.

En sak kom jag på i alla fall. Det har varit riktigt varmt några dagar och jag svettas floder. Många människor går då omkring med en flaska vatten för att motverka uttorkning, men inte jag. Jag dricker inget på dagarna utan häller istället i mig kopiösa mängder dryck på kvällen. Och se, det beteendet känner jag igen. När jag var aktiv så var jag konstant uttorkad, det har liksom blivit normaltillståndet för mig. Eftersom kroppen bara kan ta upp en begränsad mängd vätska per timme är det ett vansinnigt sätt att hantera problemet. Så nu ska jag se till att dricka mindre mängder, oftare, under hela dagen.

Tänk att ha ett tidlås på toaletten. Att veta att om man inte gör ifrån sig på morgonen så får man vänta fem timmar tills nästa tillfälle. Det vore ju grymt. Ändå är det precis så jag gör mot min hund. Passar han inte på under vår morgonpromenad så får han vänta. Stackare. Hundar ska nog inte bo i lägenhet.

Ha en härlig dag!

Solen hettar på berget utanför stugan, man kan känna den långt in på natten hur den strålar tillbaka den värme den fått under dagen.
När man kommer ut ifrån dasset känner man den varma doften av jord och gräs, en väldigt speciell doft, ja till skillnad mot den som fanns på torrfiggan då.
Samma sak när det kommer ett plötsligt sommarregn, doften av nyregnad mark, en del säger blöt asfalt men det behöver inte alls finnas asfalt för att man ska få den doften.
Regnet som rensar luften från soldis och den klibbiga fukten till den vanliga fukten, den kalla men friska kylan.
Ja det är konstigt, man klagar på det mesta, det är för kallt, för varmt, för kvavt för torrt.
Men regnet behövs för att skapa lite balans i naturen och dynamik till livet.
Vi var ute på en långtur i helgen med bilen, det var väldigt lokala skurar, en vägg av hällande regn för att minuten senare vara helt torrt på vägarna med skrikande vindrutetorkare, och så fem minuter senare samma visa igen.
Förresten så fann jag på vår genomresa absolut Sveriges bästa butik på ett generöst sortiment av alkoholfritt, aldrig sett något bättre.
En hel hyllrad typ sju meter lång och dryga två meter hög med bara drycker för vuxna smaker utan alkohol, där fanns precist allt.
Jag fyllde naturligtvis på mitt lager och frugan sa att jag såg ut som en unge i en godisbutik, oj den ser bra ut och vad är det här?
Butiken hette tror jag flygfyren och ligger precis vid inloppet till Norrtälje, väl värt ett besök om ni har vägarna förbi.

Besökte också ett par kompisar på hemvägen vid deras sommarnöje.
"jag är lessen Berra men mina Söndagspilsner är slut sa polaren så där lite urskuldande, vi har varit nästan varje helg vid stugan sedan vi öppnade i våras och du vet man vill gärna få bort helgens skit med en bastu innan man åker hem, och då går de åt, och inte fasiken köper man hem sådana till semestern då man bara behöver åka hem en enda gång på fyra veckor..."
Ja vad ska man säga, haha!

Annars så rinner semesterdagarna allt för fort förbi, halvvägs nu och övergången från att försöka komma ner i varv går nu över i en hybris inför att snart behöva släpa sig till jobbet i ytterligare 48 veckor.
Har oljat trädäck och bryggan, suttit i skräddarställning så fotknölarna är såriga, gjort av med tre femlitersdunkar.
Imorgon ska jag riva "piss-o-maten" en egen uppfinning för att få bort pisslukten i trädgården runt stugan.
Det är en bensintratt monterad på ett litet avloppsrör som är nedgrävt i marken, kisset går ner i marken och luktar inte längre.
Men nu är det stopp i den efter 7-8 år så det blir till att gräva, uäck!
Det är nog inte värre än det jag gjorde för några dagar sedan, gräva upp diskavloppet som satt igen sig, fy bubblan!
Det luktade en blandning mellan koskit och en varm spya, och så allt fett som stenskistan var igengeggad med, fy för katten!
Rensade den med ett gammal fiskespö, det var otippat, man får leta efter lösningar när urvalet är begränsat.

Lite granna som hela livet är fullt av, motgångar eller möjligheter, beror lite på hur man ser på dem och när de inträffar och hur man mår just för tillfället, på semestern så är stressen inte speciellt påtaglig så det mesta blir till slut bra lösningar.

Som ett litet exempel...
Fick en liten prövning i förra veckan på utombordaren plötsligt började strejka, visste var det var men det var ett litet helsike att komma åt, lite pushad av svärsonen som är nyfiken av naturen började jag skruva på den.
Och med enbart två bultar ramlade hela förgasaren isär och det som skulle bli så förbannad besvärligt löste sig på en kvart istället.
Kvittrade hela resten av dagen och sökte naturligtvis cred hos alla andra som då helt enkelt bara måste berömma mig...
Har upptäckt att det kommer allt fler sådana händelser i mitt liv, eller så är kontrasten så himla stor när jag har hunnit svära så pass mycket mer innan nu.

Det enda jag med säkerhet kan svära på är att det hade inte gått bättre, enklare eller snabbare om jag hade druckigt något med alkoholen i.
Jag hade blivit fumligare, mer okoncentrerad, slarvigare, lättare tappat humöret och med större sannolikhet haft sönder sakerna ännu mer än var de var innan, jag har hunnit lära känna mig själv med åren, och jag gillar bättre mitt nya nyktra jag.

Kanske lite därför jag hinner reflektera över det fina vädret och hur vacker vår natur är hela året, innan dess hade jag nog bara hunnit koncentrerat mig på allt elände som jag inte har hunnit med att fixa.
Jo ibland tjurar jag till, och det finns en anledning till det också, lågt blodsocker, hungrig med andra ord.
Som min dotter sade idag när både jag och frugan ilsknade till i mataffären, när vi är klara med detta så åker vi förbi hamburgerrestaurangen och köper er varsin hamburgare för ni har tappat tålamodet och behöver få upp blodsockret.
Rätt så, tänk en sådan förstående dotter man har fått, hon ser saker som inte ens hennes föräldrar har kunnat förstå.
Ibland måste barnen vara föräldrar åt sina föräldrar, men på ett positivt sätt...
Och hon hade så rätt, det lugnade ned sig i bilen ut till stugan, lugnt och harmonisk.
Vi hade slarvat med frukosten och det gav naturligtvis ett eftermäle, orsak och verkan.

Berra

Hej!

Har läst din story nu och lider med dig och din familj, inklusive din man. Jag förstår honom då jag lider av samma dumheter men inte på samma sätt. Man vet vad som är rätt men ändå gör man fel, sjukt frustrerande.

Jag tror dock inte att enskild terapi kommer att hjälpa honom till en långsiktigt nykterhet och menar han på allvar att han vill bli nykter så borde han pallra sig iväg på AA. Gärna tätt inpå en period så att inte tankarna om att det var nog inte så farligt osv har börjat spöka.

Det som är bra med AA är att folk där förstår varandra, helt enkelt för att de har samma problem. Det är inte skamligt med AA, dit går folk för att man vill göra något bättre av sitt liv.

Att gå på AA kommer kännas jobbigt från början men man inser snabbt att det sitter helt vanliga människor där, smarta människor.

Det absolut bästa och framförallt viktigaste är att man blir påmind. Det är därför han faller tillbaka. Ångesten som han mest troligt har efter en period finns inte kvar efter fyra månader och även om han tänker tillbaka så blir känslan aldrig densamma. Lyssnar han på andras "misslyckanden" så kommer han få en boost att vilja fortsätta vara nykter.

Att gå på möten (gärna flera i veckan) i början signalerar också att han verkligen vill ta tag i problemet,både till sig själv och till familjen.

Nu låter det som att jag får provision för att få folk på möten men så är det absolut inte. Jag tror dock att vill man göra en stor förändring så har man mkt att hämta där.

All lycka till er och för guds skull, glöm inte bort dig själv och ditt välmående. Du är inte barnvakt åt din egen man. Hur vill du leva ditt liv och vad gör dig glad?

Over & out!

Ullabulla, de ligger en hel del i de du skriver. Kan vara enda sättet att mamman fattar att hon förlorat allt och verkligen gör nåt åt sitt liv.

Tack för delad styrka, jag e i valet o kvalet . Men 24 h har jag lovat o hoppas på styrka imorgon oxå. En ademon stark som en storm har jag lyckats upphäva. Förstår tillfredsställelsen i den kampen, när man tar hem segern. Vilken enorm känsla . Jag fixade det. Kram till dig.

Då är vi två tassen:-)

Grattis till din vita månad, bra kämpat

Hej o välkommen hit, här finns mkt kloka ord, som kan bli vägledning. Själv har jag försökt måttlighetsdrickandet alltför många ggr. Och för mig har det bara eskalerat. Men det tog allt bra många år att inse det. Ett sätt att minska är ju helt enkelt att minska inköpen o kanske vita vardagar osv. Men jag rekommenderar en vit period innan för att tänka igenom strategin först. Annars riskerar du nog att följa gamla spår.

Friheten att möta människors blickar. Att tala och skratta utan oro för alkoholiska dunster. Känna självrespektAtt ta min lilla bil och köra vart jag vill, att ägna mig åt sådant som gör mitt liv värt att levas.
Det här är ju rena vansinnet!
Jag är snart fri och då jäklar!

Glad jag blir att höra att det går så bra! Att sköterskan är en bra person som du har förtroende för. Det är ju jätteviktigt! Gick du vidare och påtalade det första stolpskottet till läkare? Jag har också träffat på en och annan. Som liksom hånfullt tittar på en med ngn form av förakt. De behöver inte säga så mycket, det känns i hela rummet. Man är ju pytteliten som det är. Å andra sidan har jag en underbar husläkare. Hon är mig närmast, så det är viktigast.

Fortsätt på denna väg! Hoppas också att du får en bra terapeut! För mig var terapi onekligen avgörande!

Välkommen

Men det blev ingen katastrof och jag har gjort en jätteförändring med mitt drickande men nu vill jag finslipa mina färdigheter. Ett nytt mål med en ny strategi måste jag försöka tänka ut.
Men jag är ändå nöjd med det jag åstadkommit och träning är skönt, lite cykling och vattengympa funkar fint!

Så dämpar du lusten att dricka. Tuff konditionsträning är en väl beprövad modell. Testa 1 timme per dag med spinning eller gympa! Och glöm inte att läs och skriva här!

... men just nu behöver jag bara få landa lite i mig själv och framförallt lära mig trivas med att vara själv, för det är en bidragande orsak till mitt drickande. Känslan av ensamhet och tomhet. Är iallafall inne på min 2:a nyktra dag och det känns bra så här långt. Har även rökt min sista cigg. Bort med alla gifter. Försöker sysselsätta mig på olika sätt men är enormt rastlös.... Tack för omtanken. Kram

Slappna av... = fritt vin oavsett tid på dygnet

Vill bryta den onda cirkeln nu men hur? Det är bara att bestämma sig, imorgon...

Ändå känns det som en evighet sedan..
Resterande semester blev bra. Mannen var nykter. Och jag? Tacksamhet och besvikelse gick hand i hand. Så svårt att förstå mig på mitt eget agerande.. Besvikelsen göms undan och tacksamheten lyfts fram. Hur gick det till? Att hela mitt liv/ mitt välmående hänger på om han dricker eller inte?? Att jag låter honom hållas gång på gång och sedan förlåter när han nyktrar till?
Jag måste vara varje alkoholists dröm!?
Vi pratade en del om vad som hänt och klart han mådde dåligt/ hade ångest..
Men det har han ju varje gång. Och varje gång lovar jag mig själv att nästa gång får han rida ut ångesten själv. Får ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag ska inte städa upp, hjälpa eller underlätta.
Ska inte låta det påverka mig. Inte gråta, få ångest, skrika, skälla eller ligga sömnlös. Jag undrar om den gången någonsin kommer? Återfallet som inte berör mig på det brutala smärtsamma sätt det gör nu. Återfallet där jag inte låter honom påverka mig. Återfallet som bara är hans. Jag hoppas det är möjligt med samtal och träning. Vad tror ni?
Kram

Tack Heddali som frågar.....! Jo, jag tycker att det går rätt bra - dagarna rullar på, och jag är inte sugen på att dricka något. När jag kikar i kalendern så är det faktiskt nästan en månad sedan jag satte tillbaks korken igen. Tror att det var den 26 eller 27 juni. Läkarbesöket var inte någon "hit", med ett stolpskott till läkare som nästan fick mig att dra mig ur fortsättningen. Nåväl, jag har iaf fått igång samtal med en beroendesköterska som känns jättebra. Hon var oerhört empatisk och förstående - raka motsatsen till läkaren jag träffade. Jag hoppas att kunna få till samtal/terapi gnm denna kontakt. Vet inte i nuläget hur det blir med det - eller när? Om inte det blir av så har jag nog tänkt att få till en terapikontakt på egen hand - och betala ur egen ficka. Inte billigt - men jag tror att det är nödvändigt. Hoppas att det går bra för dig......

Compa: Jo, jag har faktiskt också lyckats "ta mig ur" dessa situationer de flesta ggr - men nu är det f-n nog för mig. Det har fått för stora konsekvenser i både privat- och arbetsliv. Jag vill annat! Jag vill hitta den/det som är jag på riktigt - har liksom tappat bort mig själv i det här destruktiva förhållningssättet till alkohol - och det går ganska långt tillbaks i tiden om jag skall kika i backspegeln och vara ärlig mot mig själv. Hoppas att du finner ett sätt att dra ner på drickandet - och slipper ha dessa fyllerace i dagar som vi båda tycks ha en förmåga att "hamna i".

Tror att du funderade på det jag skrev i min tråd. Jag menar bara att en individuell behandling som tar slut efter ca ett år är inte tillräckligt om man har en dödlig sjukdom. Det måste man nog kalla alkoholism. Det är sällan man får ngn möjlighet till hjälp längre än så. Om man då återfaller i missbruk efter ett års nykterhet anses det att behandlingen misslyckats! Jag tycker man borde få hjälp så länge man behöver om det så är livet ut. Alla andra med kroniska sjukdomar får det. Det skall så klart inte tvingas på någon.
Håller helt med dig vad gäller tolvstegsmetoden. Passar inte alla. Min egen erfarenhet är att kbt tillsammans med campral funkar, men det som erbjuds är en Quick-fix. Sen får du klara dig själv.

Ordna annan hjälp till katten.
Ha en bra semester.
Skit i morsan.

Om du klarar det så behöver du aldrig skriva mer här :)
Jag förstår din vånda och jag vet precis hur det känns när allt man hoppats och trott på får en ände.
Någonstans visste man ju att det skulle kunna gå såhär.
Man lägger ett lagom ansvar,en katt och tänker att det grejar hen.
Men icke sa nicke.
Allt måste börja om igen och hela cirkusen tar fart.

Så jag upprepar i all enkelhet de tre första raderna..

..... Ja dax att bli människa igen, jag har kört ett race med det förbannade monstret, ja suget blev för stort och jag tappade bort mig helt..... Suck att jag aldrig lär mig, nåväl den här veckan blir vit för jag jobbar tack å lov!!