Senaste kommentarerna i forumet

Att det ska vara så himla svårt, jag förstår inte.... I tisdags drack jag igen. Fattar inte varför jag inte bara låter bli?!? Jag slutade röka för några månader sen och det var inga som helst problem, förstår inte varför detta ska vara så svårt.

Tack Sisyfos för all omtanke, är du lika snäll mot dig själv som mot andra undrar jag? Ger du dig själv samma uppskattning, omtanke och energi? En tanke bara ❤️

Det är med glädje och sorg nedräkningen har börjat. Jag har beslutat mig för att inte ha dåligt samvete över något jag dricker fram till söndag, inte det minsta. Sen vet jag att det är tuffa veckor som kommer. Första veckan är värst, men jag har aldrig kommit så långt att jag lyckats driva bort ledan, tristessen, oron i kroppen och rastlösheten?? Givetvis högst individuellt, men finns det någon tidsaspekt i detta, när man börjar må "bra" igen? Bättr sömn och piggare, mer energi och fysiska kickar kommer ju rätt snart, men det inre... Beroendehjärnan.

Kram och jag önskar alla en fin nykter dag! Själv tar jag snart mitt sista glas, så fint som hon gjorde den Ms Bryant ??

Vilken jobbig situation Anna, men sen är väl alla situationer mer eller mindre jobba då felet ligger i relationen till ah och inte till männen i vårt fall.

Min man dricker som jag, på gott och ont. Precis som din kärlek blir min älskling aldrig otrevlig eller arg av ah, aldrig våldsam eller elak. Jag har lett in honom på den här sidan och han börjar äntligen förstå att det är en lång väg till måttlighet. Vi är lika min man och jag, det är svart eller vitt, på gott och ont som sagt. Vi har lovat varandra att vi slappnar av i vårt beslut att sluta denna vecka, tillåter oss att dricka till sista dagen på lördag och börjar ett nytt liv tillsammans på söndag.

Vi har gjort många försök, som alltid slutat i att vi faller tillbaks. Hoppas så på den här gången.

Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete inför din man, inte alls! Vet han om omfattningen av ditt drickande? Isåfall bör han ju själv kunna avstå en längre period tillsammans med dig? Definitivt mindre "uppoffring" för honom än för dig tänker jag?

Kram och ha en underbar nykter dag ❤️☀️

Läste igen och vill bara uppmana till något som kanske är ett onödigt tips men som jag vet en del avfärdar.
När man inte har kontroll över sin situation och själv insett det - även om man inte har kraften att ta tag i det eller vet var man ska börja så kan vårdcentralen ibland hjälpa till. Att gå till dem och förklara läget, även om man inte är värst av alla.

Jag sökte själv hjälp för jag "inte kunde hantera livet" och "mådde dåligt". Då var jag långt ifrån självmordsbenägen och skämdes över att ta deras tid för att många mår så mycket sämre. Hade jag inte sökt hjälp då så finns en ganska stor risk att jag hade avslutat livet ändå, för det tog lång tid att få rätt hjälp och var dessutom skitjobbigt.

Alla som börjat reflektera över alkoholproblem eller sitt mående generellt, ta era känslor på allvar och sök hjälp. För en spontan lösning på problem kommer inte.

i de råd fått att lämna honom! / mt

och du har min djupa respekt för ditt sökande efter 'dig själv', ditt sannaste jag! Så värdefullt att du delar med dig av din resa!
Tack! / mt

Jag kommer att tänka på paret som var med i Djävulsdansen, Ulrika och Micke, de skriver ofta att 'Tid tar tid' och så är det. Att återvinna förlorad tillit efter besvikelser och svek går ju ingalunda i en handvändning. Det kan ni inte förvänta av er själva och det kan inte männen i era liv heller. För mig och många jag träffat här och på Alanonmöten i 'levande livet' har det tagit lång tid, det handlar om månader, att återvinna tilliten. Mest av allt, så som jag upplevt det, handlar det om att lämna ansvaret till den där det hör hemma, dvs att jag tar ansvar för hur jag väljer att leva mitt liv och partnern tar ansvar för sitt. Lätt att säga och långsiktigt arbete att lära sig, växa in i, för en medberoende - eller förstås för båda.
En utmaning, som jag läser in i era inlägg, är att den som 'blivit nykter' snabbt väntar sig 'belöning', uppskattning och och erkänsla för sin 'insats'. Det är inte så det går till! Den som ska bli nykter måste bli det för sin egen skull! Inte för att tillfredsställa nån annans önskningar och sedan 'belönas' för sin anpassade nykterhet.
Det här är som ni förstår ingen enkel sak, det är en långsiktig process som kräver bådas vilja och respekt mot varandra, insikt om att det är ett stort och krävande arbete att bli nykter och lika svårt att frigöra sig från medberoende.
Gå gärna på Alanonmöte eller läs åtminstone hemsidan, läs gärna Carina Bångs sida som riktar sig till anhöriga och läs Djävulsdansen! Micke och Ulrika som jag nämnde har var sin Fb sida, Medberoende, jag? Och Alkoholist, jag?
Det är guld värt att lära sig mer och förstå att jag inte är ensam! Allt gott och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt
PS Min tråd finns under Det vidare livet och heter Mitt nya år. DS

Jag vet faktiskt inte var jag hittade styrkan. Jag har ju funderat på att lämna honom i många år och inte blir de lättare för att åren går. Kanske var det min dotter som gav mig styrka för i en nykter period för några år sedan gav jag henne löftet att vi aldrig skulle gå tillbaka och ha de som förut, dvs mannen utfull varje helg. Nu blev det ändå så i över ett år men jag tror att kraften kom från mitt löfte, för till slut var måttet rågat.
Vi skrev på skilsmässopapperen förra våren och jag tjatade och frågade när han skulle flytta och fick till svar, -Snart, jag ska bara....
Hela vintern har varit ett väntande och innerst inne så önskade jag att han skulle säga, -Jag älskar dig, jag söker behandling och slutar dricka, jag vill satsa på oss. Men de kom aldrig..
Livet går inte i repris, lev nu. Tänk att ett förhållande ska ge kraft och glädje, inte tvärtom. Visst man kan ha sina upp och ner perioder men då ska man hjälpas åt och stötta varann och ta emot hjälpen.

Hej Märtan,
Mannen min kan dricka mycket, lite, ofta, ibland, inte alls. Han blir lagom full och aldrig aggressiv eller dum, bara lite flummig och pratsam. Han kan öppna en öl till en fotbollsmatch och konstatera efter två klunkar att han inte var sugen och hämtar en Cola istället. Ölen vaskas. Efter en fest/middag vaskas även vin. Han tackar ja och nej med samma självklarhet utefter situation.
Nu när jag håller mig nykter är han nykter i mitt sällskap men jag hör ju längtan efter att dela en (då menar han en) flaska vin på restaurang när vi är lediga. ( Han har varit ute med vänner ca 1 ggr i veckan under semestern och har då druckit)
Jag vill ju så gärna kunna dela den där flaskan och kanske till och med ta EN drink i baren... Men för mig slutar det ju med hur mycket alkohol som helst i min lilla kropp. Så som svar på din fråga - ett problem för mig att hålla mig nykter i alla fall en första längre period ger mig dåligt samvete inför min man...

Det var bra att du ställde frågan för jag måste hantera detta inom mig för att lyckas!
Hur har du det med din man?

att göra en översyn av mina vanor. Alltför ofta ursäktar jag mig själv med att "jag är ju i alla fall nykter". Jag vet att det är tidigt än, men det känns ändå som om jag åtminstone behöver vara medveten om vad som är vad. Jag slarvar med städningen, jag tar ofta en tupplur och jag slöar mig igenom kvällarna framför TV'n. Visst kan jag ge mig själv ett visst mått av frihet från ansvar, men det får inte bli en ursäkt för att bara vara lat.

När jag just hade slutat dricka var det den enda uppgift som betydde något. Det var allt jag behövde fokusera på, om jag hade fortsatt dricka hade inget av allt det där andra ändå blivit gjort. Och visst känns det fortfarande så, i viss mån, men jag behöver ju också lära mig att handskas med livets alla måsten. Jobbar gör jag ju, men det har jag alltid gjort oavsett grad av nykterhet. Det är allt det andra som behöver inventeras. Kanske skulle det fungera att stanna till inför varje aktivitet och tänka över den; innan jag t.ex. trycker på fjärrkontrollen kan jag försöka tänka igenom om jag verkligen vill titta på den där showen eller om det finns något annat som jag hellre vill, eller borde, göra. Hursomhelst ska jag ta det med ro och inte ändra allt samtidigt, som jag har brukat göra tidigare.

Min hund måste ha en inbyggd avståndsmätare. Han bajsar var 1,5 km har jag räknat ut. Går vi under 3 km gör han det en gång, går vi över 3 km blir det två och de gånger vi går en halvmil måste han bara krama något ur sig något en tredje gång. Lustig liten krabat.

Ha en härlig dag!

en bra ledighet med lugn och ro. Där du kan ladda batterierna, koppla av, ta dagarna som de kommer, gott om tid för kloka tankar, samt njuta av livet och nykterheten. Det är du verkligen värd efter din slitsamma och stressiga period på arbetet Levande.

Välkommen hit! Det är som du skriver... Livet rusar förbi medan man paralyseras av alkoholen. Ruset är tråkigt jämfört med alla naturliga kickar som man får av att vara nykter och göra saker. Ha ork och initiativförmåga att ta itu med saker. Barnen har det nog bättre med närvarande föräldrar också, för man är inte riktigt där och man orkar hitta på mer mysiga saker att göra tillsammans med dem. Det är guld värt. Ångrar ibland att jag inte la av mina försök att bara helgdricka tidigare för nu märker jag att jag blir seg av en halv flaska vin och då går allt långsammare. Jag har inte lagt av helt, dricker socialt och har också hamnat i smygdrickande titt son tätt, men märker då också av hur negativt alkoholen påverkar kroppen. Kan bara rekommendera dig att lägga av nu, det är så värt det. Kör a-fritt du och frugan om ni har svårt att lägga av gamla vanor. (Man vänjer sig vid smaken). Lycka till!

Ja, ibland tror jag absolut att man lurar sig själv när man skjuter upp dag 1 till framtiden. För mig hade det en tendens att åka fram ytterligare i tiden tills dag 1 aldrig inföll. Sen rekommenderar jag absolut ett längre uppehåll... Men om det inte fungerar så är det bättre att köra på dag 1 direkt igen. Det blir då lättare och lättare att köra längre och löngre perioder vita. Så var det för mig i alla fall. Kunde känna ett sting av avund när andra jublade över halvårsdagen och annat, men 320 vita dagar på ett år är också rätt ok om de 45 är väl spridda. Nu vet jag inte exakt om det är så för mig, men nåt åt det hållet i alla fall. Och ja, jag tror absolut att vi alla härinne skulle kunna avstå helt om vi ville tillräckligt mycket. Och vi som dricker spelar ett farligt spel, många börjar om, så det bästa är absolut att lägga av helt tror jag, men då blir det också så definitivt och förenat med misslyckanden om man trillar dit. Själv analyserar jag mina alkoholvanor. Mår bättre utan och förstår inte varför det ska vara så jäkla svårt, men har nu insett att jag måste hålla konsumtionen på en mycket låg konsumtionsnivå om det ska fungera att dricka. Behöver själv jobba med beteendet. Beroendet är sekundärt efter en så lång tid med långa nyktra perioder, men ligger där och ruvar. Där tror jag dock att vi är olika härinne för vissa får såna kickar av att dricka och jag tycker inte att jag får det. Så för mig är det rätt lätt att lägga av igen direkt, medan andra verkligen går loss i att dricka om de testar. Där får man analysera sig själv och för att göra det då behöver man nog lite självinsikt (tänkte jag skriva, men det känns ibland som att det saknas lite sån hos mig, men ja, ja... Kommer inte på nåt annat ord).
Så sätt igång helt enkelt på söndag. Rensa bort alkoholen hemma och kör igång. Det är så värt det. Tror inte att nån härinne ångrar några vita dagar. Sen tycker jag att det blir lättare om man räknar framgångarna (och inte misslyckandena). Själv får jag dock se upp lite med det så att jag inte lurar mig själv att jag dricker mindre än jag gör. Lycka till! Och det är så värt det. Stå ut med avstinensen nu till en början.

Jag blev så glad och peppad av ditt svar! Jag är inte ensam trots allt! Mina känslor känns så fel, men ändå måste dom vara rätt på något sätt eftersom jag inte är ensam om att känna dom.
Samtidigt som ditt svar inte gjorde det enklare, eftersom vi bara är inne på vecka 3.
Jag vill bara vara lycklig.. men det känns som att jag faller längre och längre ifrån målet.

Hej! Oj vad jag känner igen mig i din situation! Här har vi haft 3 vita månader, men jag är inte tillbaka i den otvivlande kärleken, tvärt om lever jag i tvivlet, eller avstängdheten om man så vill.

Det finns en liten klyfta mellan oss och jag anklagar mig själv, för han verkar vilja ha ett bra familjeliv tillsammans. Så enkelt! Men så jag då, med mina konstiga känslor, varför inte bara vara glad? Men jag känner mig reserverad.

Ibland blir han så irriterad. Han tycker jag är omständlig, för honom ska allt ske direkt. Men det är jag som ser till vårt barn, och då tar saker längre tid.

Hans sätt mot mig när han irriterar sig sårar mig, men för honom är det glömt sedan.

Ser ut som en ond cirkel där mitt tvivel får honom på dåligt humör och det mig ännu mer reserverad.

Så jag kan inte svara på om det snart blir bättre, jag undrar själv!

Och tar jag skit när han klagar av irritation, eller ska jag bara låta honom avreagera sig, med mitt överseende?

Var har jag mina gränser, vad vill jag och vad kan jag förvänta mig av livet och mig själv?

Så går mina tankar just nu.

Men kanske finns det någon mening med det vi hamnar i! Något vi ska ta till oss, lära oss, se! Innan det är dax att lämna eller återfinna varandra!

Vilket skönt inlägg. Imponerad av alla dina strategier att klara av ett nyktert liv. Och imponerad av dina framsteg. Tack för att du delar med dig.

Hej, jag har druckit varje dag ett bra tag, oftast ihop med min fru direkt när vi kommer hem från jobbet. Känns som livet går förbi och man ej får gjort det man borde. Tex så har jag tänkt att börja springa två gånger per vecka inför ett motionslopp i sept, men jag säger till mig själv att jag tar det imorrn och tar några glas vin eller öl istället och drömmer mig bort. Vi har två barn och de är underbara o de ser ju att vi har ett glas i handen efter jobbet. Jag vet ju att jag mår bra av att träna och ej dricka, men varför slutar jag bara inte, jo för det är så himla gott o frun o jag pratar eller surfar runt. Känns som jag måste ta tag i mitt drickande o sluta på ett bra tag. Sen är det ju alla tillställningar mm som man måste ha kraft att säga nej till alkohol. En flaska vin fredag/lördag borde ju räcka, inte varje dag.

Ja det blir bättre och bättre med nya reflektioner om mig själv och vad jag valt här i livet. Lite shopping och lite lust att dricka ett glas idag och det var förbannat bra att jag lät bli eftersom barnbarnet ändrat sina planer. Det hade inte känts bra att ha druckit ett glas en vardag även om han inte hade känt lukten.
Tur att loggan räddade situationen åt mig!

och trycka ner dig själv. Se det som en nedtrappning, precis som du skriver. Har du druckit i flera månader så kan det behövas en nedtrappning, då är också risken för delirium mindre.
Starta med dag 1 i morgon. Processen som du startat, att du vill sluta dricka, är i gång oavsett om det går en dag till.

Själv avslutade jag min senaste dryckesperiod med 3-4 st 7.2:or natten till det som jag räknar som dag ett, för att kunna sova några timmar, och inte landa i allt för hälsofarlig abstinens.

Allt stöd och pepp från mig, plus styrkekramar

.. och har nu druckit upp snart alla 3. Kunde tyvärr inte stå emot. Pulsen har blivit normal och jag mår bättre, men merbegäret finns ju där. Om jag ger mig fan på att inte dricka mer så kanske det ändå löser sig. Tar jag en fylla idag igen så är det ju bara att skjuta upp alltihopa. Skäms lite för att skriva detta. Känner mig rätt misslyckad.
Jag har viljan att sluta men den varar inte så länge.
Men saken är den att jag faktiskt inte har några stålar vilket innebär att jag inte kan köpa mer, bortsett från 2 folköl som också fanns i kylen. Så håller jag mig till dessa 3 och möjligtvis 2 folköl så kan det kan bli en del av en nertrappning. Men att denna demoniska vätska kan ha sådan makt..

Åh, så klokt och modigt av dig. Jag önskar att jag snart vågar göra detsamma för jag har kämpat färdigt nu och insett att det inte går att förändra någon annans beteende. Han vill inte sluta att dricka, det är han tydlig med, så varför fortsätta att köra huvudet i väggen gång på gång. Men det är svårt, så svårt. Hur hittade du styrkan?

Tack allihopa för responsen, vad glad jag blev nu när jag loggade in!
Jag gled in och kollade på Alkoholist Javisst tråd nyss och mycket riktigt, vilken resa och vilken inspiration. Jag tror det här forumet kan vara till en stor hjälp för många inklusive mig

Jag vaknade precis och känner mig väl sådär
Har sovit dåligt inatt
Och ölen i kylen gör sig påmind
Det är helt sjukt
Första jag tänkte på när jag vaknade var; "Vad fan håller jag på med, jag är knappast en 65-årig alkoholiserad gubbe så det är väl klart att jag ska dricka upp biran jag har i kylen."

Men vid närmare eftertanke, vart leder det?
3 st 7,3or räcker för att göra mig påverkad och känner jag mig själv rätt så bär det av till bolaget efteråt för att köpa mer.
I själva verket har jag viktiga saker att ta tag i, ett möte som jag missade imorse och samtal jag borde ringa. Men då kommer tankarna på alkohol igen, hur ska jag palla ta tag i alla dessa viktiga saker utan alkohol?
Det är verkligen en splittrad tankeverksamhet som jag upplever just nu.

Åter igen, tack för all respons ni fina människor där ute!

Stor kram!

Tack, så himla bra tips. Jag har senaste året fått hjälp mot ångest inom psykiatrin och märkt redan då vilket känsligt ämne ångest är för de flesta, så det är nog ett bra kort att spela om man vill få slut på alkoholdiskussionen också :)

Jag håller på dig och hoppas verkligen att din omgivning kommer vara till stöd. Att inte dricka i andras sällskap är så svårt. Heja! Och bra jobbat!

Tack MåBättre för din kommentar :) Uppskattas verkligen <3!!

Absolut! Jag är förberedd - vet att det kan komma en brutal landning, vet också att det kan komma längre perioder där det inte är så lätt. Just nu går allt som på räls - har ett extremt flyt nu - och det kommer inte vara för evigt.
Har haft tunga perioder. Speciellt förra sommaren var en mardröm och jul/nyår 2015/2016 var väldigt påfrestande. Då var jag långt nede. Trodde inte jag skulle orka hålla mig nykter längre.
Men i det stora hela så går det så mycket bättre nu som alkohol inte styr mitt liv längre.
Men jag sitter och saknar A med jämna mellanrum. Känner mig tråkig, utanför och som om jag missar "meningen med livet". Då hjälper det att gå på ett möte eller att läsa här på forumet och se hur det var/är när man dricker/drack - också får man nya krafter. Jag brukar också göra något som kanske inte är så snällt.... Men det hjälper mig. Det är en alkispark i närheten - brukar gå och sätta mig på en bänk och se på alkisarna en stund. Ser inte ner på de, föraktar de inte och jag gör det inte för att vara elak. Jag gör det för att påminna mig själv om vart jag kommer hamna om jag börjar igen.

Tack för goda råd och tusen tack för fin kommentar. Kramar! <3