Senaste kommentarerna i forumet

Sömnen är ju inte den bästa de första dagarna precis, härda ut är en bra beskrivning som fungerar. Om man accepterar kroppens omställning. Det blir bättre dag för dag , och så underbart när den första riktiga sömnen infinner sig och man vaknar utvilad, det är lycka på hög nivå för mig iallafall. Kram

När alkoholdjävulen viskar att du sover gott med mig så är det den största lögnen! Det kommer kanske för dig som för många av oss andra lite oroliga nätter, kryp i benen och klåda.
MEN håll ut - det blir mindre efter en tid och det finns vissa här på Forum som skriver att god sömn utan alkohol finns!
Jag hade de mest märkliga symptom när jag tog min första nyktra vecka på minst ett halvår men sover gott och länge redan efter några veckor utan alkohol på vardagarna. Märkte att jag inte var utsövd i söndags efter några glas vin på lördagen. En dag kanske jag väljer bort vinet under helgerna också.

Kram

Jag hoppas att du klarar det! Du är stark! Men du ska även veta att det är okej med återfall. Men peppa dig själv, minut för minut när det blir riktigt jobbigt! För jag tror på att du klarar det! Kram!

Första nyktra kvällen på ca 3 månader är snart till ända. Trött och lite hjärtklappning av och till.
Äldsta barnet ville bli hämtad. Vilket jag kunde göra utan ursäkt.
Har shoppat scwepps russian, och gjort räkmackor till oss båda.
Imorgon är det fredag.
Jag hoppas jag är lika beslutsam imorgon. Det känns så.
Är faktiskt lite nyfiken på hur natten kommer bli. Att gå och lägga sig för att det är kväll. Inte däcka.

Nu e det 5 veckor utan alkohol. Jag har ställts inför ett par test oxå. I måndags var jag på bortaresa i fotboll vilket brukar betyda minneslucka. Nu körde jag iofs bil och då brukar det inte bli mer än 1-2 öl. Men nu blev det en redbull.
Har inte haft samma svar till de som frågar varför jag inte dricker som under min förra långa nykterhet. Då var svaret "jag är alkoholist". Då kom följdfrågorna "Men du e ju inte alkis?" "Då skulle alla vara det". Kan du inte ta det lugnt och bara dricka några öl?" "Du dricker väl inte varje dag?". Nu säger jag bara "Jag dricker inte nu för det funkar inte helt enkelt" . Har inte fått någon motfråga.
Träningen går som en jävla dans. Så skönt och det hjälper till 100% mot både ångest och alkosug förutom att man blir i fysisk toppform =).
I helgen är ännu ett test då det är bröllop. Känner mig inte sugen på att dricka men det kan komma ett sug då. Kommer inte lyssna till det. Skratta åt det bara. Här ska inte förstöras nånting!
Fortsätt jobba på ni andra. Dag för dag klarar man det.

En bra dag med träning och ingen lust att dricka! Så skönt att vara en ny kvinna och människa. Vi får se hur helgen förlöper med bjudning på lördag och både vin och grillat på menyn.

Testa och se om du mår bättre efter 21 nyktra dagar, sömnen brukar bli okey efter sex veckor men för mig tog det längre tid! Sikta på att ta det stegvis och du kommer må så mycket bättre!

Du verkar också ha hittat rätt sätt att hantera situationen och nykterheten med dina kloka val! Ha en skön weekend med många dopp!

Vi har ju träffats i min tråd och jag upplever att jag får struktur på mina tankar genom att skriva här precis som en dagbok. Den enda skillnaden att skriva här är att ämnet är definierat. Sedan kommer ju hela livet in ändå. Alkoholen lämnar inga delar opåverkade. Att kunna få stöd och råd genom andras erfarenheter hjälper mig att komma till insikt om vad jag måste göra.

Hoppas du också kommer att uppskatta Forum.

Här behöver man inte skämmas för NÄR, HUR, VAR eller VARFÖR man druckit.
Här kan man skriva och läsa, få stöd, det blir en vi-känsla.
Vi som har problem med alkoholen. Vi som vill få ordning på våra liv, utan att alkoholen styr det.

Så kämpa på i lag med oss andra

Härlig läsning, vill dit ja me. Men ned 24h steg

Tiden går fort, våldsamt fort.
Sommaren med all frestelse vad det innebär. Så jäkla skönt att inte känna suget längre. Inget behov, ingen flykt.
Bara vara !
Ha det - kämpa på!

Jag är så ebarmeligt trött på mig själv.
Sitter och funderar ch undrar? Varför?
Som om det finns något enkelt svar.
Gener och socialt arv. Visst. Och nu har jag varit så dum att jag förpassat både gener och socialt arv till nästa generation.
Hoppas ett tillfrisknande av mig kan förhindra samma bana hos barnen.

Men det är ngt som hänt med mig senaste året. Jag har börjat säga nej på jobbet.
Och nu även i en relation.
Lite grann som att jag märker hur fel jag är/gör, när jag råder mina barn.
"Man ska värdesätta sig själv" "det händer inget farligt om du säger nej" "var rädd om er, det finns bara en av dig" osv.
Och tänker, undrar, om ngn sa så till mig. Fast jag glömt. Eller, jag hoppas att drt är så. Men vet att jag inte hade sån support när jag var barn.

Men nu är jag vuxen. Och galet stolt över mina underbara barn. Som jag har gjort. Och uppfostrat.

Jag förtjänar att vara tillfreds. Jag har gjort det bra.

Idag gick det lätt att cykla förbi bolaget. Tänkte att jag måste byta ryggsäcken till handväska. Största anledningen till ryggsäck är för att dölja hembärandet av alkohol.

Hej!
Jag förstår så väl hur du har det.
Himmel och helvete liksom. Och då beror detta inte på hur du beter dig, utan det är din man som pendlar mellan att må bra vilket helt och hållet är beroende av om han kan supa ifred. När han kan det, då leker livet och han visar dig sin kärlek. Dagar av bakfylla då känner han sig missmodig och dålig och skyller detta mående på dig, helt oberoende av hur du varit. Det spelar ingen roll.
Jag har det likadant.
Under 1 och en halv vecka har vi dansat en mycket destruktiv dans tillsammans. Idag hade vi ett seriöst samtal om vad jag tycker om min mans alkoholism.
Nu har jag iaf sagt att jag knappt respekterar honom längre och det kan jag inte göra något åt. Han måste själv bestämma sig hyr vi ska ha det. Jag har även sagt att han kan låtsas som om allt beror på att jag är dum, sur, en jävla kärring osv. Det hjälper inte för jag har fått nog!
Pröva att säga till din man vad du ser, hur det blir för dig, om han fortsätter så är din kärlek och vilja till att fortsätta borta.
Det är upp till honom.
Lycka till!

Jag har under många år självmedicinerat med vin och öl. De senaste åren har varit så tuffa privat och även på jobbet. För ca tre år sedan gick jag på rådgivningscentrum där jag bor men jag kom aldrig t punkten att jag skulle sluta helt och hållet. Jag ville ha kvar det mysiga men det blir aldrig mysigt för det har gått för långt helt enkelt. Jag befinner mig inte riktigt där i känslan men förnuftet vet. Nu är mitt liv mycket lättare så vad som tynger nu är alkoholen. Den ger mig så mycket ångest och den gör mig tjock. Jag vill verkligen klara detta.

Känner igen nästan allt du skriver. Vi är nog rätt många i detta land med s.k. dysfunktionella familjer i bakgrunden. Skamkänslorna fanns där tidigt.
Visst mår man bra en stund på ruset, men rätt snart får man betala dyrt.
Jag är där o nafsar precis som du säger, men jag tror inte för ett ögonblick längre att jag skall klara av det. Ändå!
Försöker ha långa uppehåll mellan bakslagen. Enda chansen att leva. Konstigt egentligen att man ofta väljer död före liv. För visst är det som att dö en smula när man ligger där i sina våndor. Fy för hundan! Jag är där nu tyvärr.

Det är det där vi brottas med, ett glas är väl inte så farligt. Eller jag har kontroll över mitt drickande nu.... Vissa av oss har ju inte det, jag bla. Men likväl är man där o nafsar igen o igen o igen. Det är väl det beteende som är beroendets kärna, kan tänka. För mig gäller 24 h i taget. Går väl hyfsat bra. Men viljan är stark.

Välkommen hit, här har jag fått mkt till mig på min väg mot nykterhet.

Känner så väl igen mig själv i din beskrivning. Är företagare och jobbar mycket. .stressar och igår kväll tog jag mig 2 stora wiskey. .o sen ringde telefonen och jag fick försöka lösa en massa jobb över telefon vilket bara blev halv bra och idag ligger jag med världens huvudvärk och en fruktansvärd ångest. Förut drack jag en whiskey om dagen för att koppla av men bröt detta mönster för ngn månad sen och har därefter bara druckit på helgen...tills igår..

Ja e me tassen

Kan inte förstå varför, efter 5 dagars drickande så ska vi alla gå på tå för honom, dansa efter hans pipa, han blir sur o grinig på mig o anklagar mig för diverse saker som att " det går inte att prata med dig".
Jag vet att han dricker, förr spelade han mycke nu har han börjat porrsurfa mycke. Med anledning av att han har stor sexdrift....!!!!! Men varför nekar han då mig och går hellre undan med telefonen? Jag vet att han även chattar osv men det blånekar han till trots att det syns tydligt på räkningen...
När han är nykter är han helt underbar, och då älskar han mig - och även när han dricker. Men det är just dessa bakfylledagarna som idag är dag 2, som han bara skärmar av sig och det är alla fel på mig. Jag har dålig självkänsla sen innan och svårt med tillit. Kan ju säga att han inte gör saken bättre.

Välkommen patsy. Att dricka a lättar ångest o nedstämdhet för stunden. Men vi alla vet ju att slutnotan blir 100ggr värre. Har inget direkt råd till dig, men här inne kämpar många mot alkoholdemonen och andra åkommor. För mig känns det trösterikt att inte vara ensam, och många gånger blir jag hjälpt av detta. Hoppas du kan känna detsamma . Kram

Jag har ocå funderat på Antabus. Om jag inte lyckas den här gången så känns det som nästa steg.
Nu kör vi 24 timmar utan första glaset! ;)

Dag 6 nynykter, känner mig rastlös. Första semesterdagen oxå. Vad ska man göra? Vad vill jag göra? Vad borde jag göra? Tankesnurr på högsta nivå. Piggare i kroppen dock. Får helt enkelt ta hunden o gå ut i solen och se . Läste i ett inlägg om pavlos hundar, betingning alltså. Omprogramering av hjärnan. Byta ut alkoholen mot nåt annat som belöningssystemet kan acceptera. Ja ja vi får se, AVHÅLLSAMHET är en bra början förmig 24h till. Kram och styrka till alla som vill ha och behöver

Jag har läst här länge. Gjorde ett halvhjärtat försök för tre månader sedan.
Det ger så otroligt mycket att få läsa andras berättelser.
Nu har jag dock gått ett steg längre och även meddelat mina närmaste att jag har problem, och vill vara nykter. Alltid.