Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det ett imponerande forum?! Vilken fantastisk hjälp man kan få av sina medmänniskor. Är verkligen imponerad! Grattis till dina 72 dagar! Underbar läsning!
Kram!

Tack finaste ni! <3 Det är ju på grund av er och detta forum som jag vågade ta de första stegen och hålla i när det kändes tufft och motigt.

Det var någon som skrev tidigare att det här forumet borde få ett pris. Så många människor som jag, som har lyckats vända och ta tag i sina liv mha det stöd och uppmuntran vi får här. Så mycket medmänsklighet och kärlek. Forumet har säkert räddat liv.

Alla som känner sig ensamma, skamfyllda tror sig vara helt själva med sina problem och upptäcker att det är fler som delar samma. Att man kan vara anonym och (kanske) för första gången vågar berätta som det verkligen är och vilken lättnad det sedan ger. För dom som inte klarar av att vara i plenum på AA-möten. För dom som inte vågar fråga hos doktorn om antabus eller inte vet hur man söker hjälp inom vården. För alla som gått och undrat och funderat och nu kan ställa alla de där frågorna. För alla oss som behöver en hejarklack när det känns som mörkast. För alla oss som hämtar kraft och styrka hos våra forumvänner. Att det alltid finns någon som lyssnar, förstår och inte dömer. Det är fantastiskt vackert.

Ja. Forumet borde få ett stort jävla pris.

Idag ringde de!
Den måndagen jag slutade dricka sökte jag faktiskt hjälp. Jag försökte på telefontider men kom aldrig fram så jag tog allt mitt mod och all min kraft och gick dit. Gråtandes av panik och skam bad jag om hjälp. De tog mina kontaktuppgifter och skulle ringa upp mig. Eftersom jag inget hört på 2.5 veckor trodde jag att de hade glömt bort mig (hoppades lite på det för att slippa verbalisera mitt missbruk) men så var det inte. Tydligen är trycket högt på alkoholmottagningarna nu. Vilket svårt samtal. Jag stod ute på gatan (skulle precis ut och springa innan det var dags att hämta på dagis) och tårarna rann. Jag hulkade fram enstaviga svar om min katastrofala situation. Hon blev också orolig för min lilla tjej..... Då grät jag ännu mer...
Efter det tog jag min joggingtur som planerat.
Nu känns det faktiskt som en lättnad måste jag erkänna. Känner mig mer energifylld och rofylld. Har fikat med en kompis och sen bakat massor med cupcakes till lilla tjejens 2-årsdag på fredag. Känns mysigt. Märkligt hur mycket man hinner när man inte passiviserar sig med vin!
Idag är det dag 17 minus återfallet dag 14 av nykterhet. Ja, nu det känns så mycket bättre. Själen och kroppen mår bättre. Mindre ångest men fortfarande mycket skam och en del ångest/bedrövelse över vad jag har utsatt mitt barn för. I teorin förstår jag att jag aldrig mer kan (eller ska) dricka men någonstans inom mig så hoppas jag på att kunna dricka normalt.. Bedräglig känsla.
När jag tänker på att jag intalade mig att jag inte påverkade mitt barn genom att dricka så mycket. Hon är för liten för att märka eller förstå tänkte jag. Nu när jag har fokuserat på henne till 100% (ja, förutom min avhalkning från banan) så har hon skrattat mycket mer, varit mer harmonisk och även sovit bättre. Det gör ont när jag nu förstår att hon har visst påverkats av mitt missbruk!

Vinärgott: jag har varit enormt bakis den här tiden men jag kan bara se två tillfällen där jag har misskött mitt arbete pga av det. Eftersom jag drack direkt då jag kom hem så gick jag och la mig tidigt (när jag skulle lägga lillflickan) vilket förstås bidrog till att jag fick 12-13 timmar utan alkohol innan det var dags att gå till jobbet. Vaknade alltid vid 3-4 tiden och drack massor med vatten och sen vatten och resorb på morgonen. Men visst har jag varit bakis. Jätteofta. Hemskt, hemskt, hemskt!! Fullständigt vidrigt!

Jag behövde verkligen höra hur jag utsatt min lilla fina tjej för fara. Det tog så hårt att suget efter vin försvann. Just nu så finns det inte ens på kartan. Just nu känner jag att det inte är ett alternativ.
Jag känner mig själv och jag vet att starka känslor som de här mattas av så det gäller att komma ihåg och påminna sig om hur det verkligen har varit.

Nu ska jag lägga mig.
Tack för era trådar och era kommentarer. Läser massor och det hjälper massor!
Kram!

Har inte haft orken att skriva i min tråd. Lämnar blod varje månad allt ok. Besöker min psykolog regelbundet. Min fd jävla fackförbund har inte hört av sig angående mina resor och ev polisanmälan. Gått 4 veckor nu, de skulle höra av sig inom två veckor. Detta ligger och gnager i mig. Satt 234 betyg nu så mitt huvud är inte med mig riktigt. Är så himla trött på dagarna men sover bättre på nätterna.

Ligger något i det, personlighet får vi dras med ;-) Personlighet är svårt att känna av i det skrivna. Brukar däremot roa mig med att ger er en "röst", fast det är ju mest hittepå. Konstnären till exempel, pratar ungefär som Emils mamma i Katthult, haha det viste du inte Konstnären....
(Fast hon bor egetligen i Kalmar). Du Vilja är från Värmland. Fast dialekten är inte extremt kraftig då du säkert pluggat på annan plats. Vart du bor har jag ännu inte beslutat. Ja, sådär har jag mina små historier om flera av er. Som tidigare sagt, Gökboet....

Ja, vad tyckte ni om den unge doctor Phil? Lite långt, men faktiskt ganska intressant tyckte jag. Du Vilja skulle ha kollat på avsnittet om ensamhet, kanske vore något? Jag menar högst temporärt, tills vi fått till första dejten ☺

Over and out

//PP

Är som tur upptagen med att fixa dotterns hår och naglar till skolavslutningen imorgon. Dessutom är vinet slut men hade jag haft hade jag säkert druckit.
Hoppas jag kan klara av att hålla mig borta från systembolaget imorgon.

Tack Mia-Pia och Heueh för era ord de ger styrka.
Livet rullar på och varje dag förvånas jag hur väl jag hanterar livet utan alkohol.
Just idag tror jag att jag kommer göra valet att avstå alkohol i framtiden. Jag hoppas att jag kommer ihåg de medlemmar som berättat om många år av nykterhet för att sedan testa att normaldricka.
Deras berättelser övertygar mig om att det vore lättare att foga sig i sanningen att alkoholen är ett avslutat kapitel.
Kommer säkert att komma stunder som gör det valet svårt men skall öva in det i själen så jag i framtiden tar kloka val.
Styrka till er alla och hopp om ro för er

Blir så glad att läsa ditt inlägg, det ger så mycket styrka och glädje.
Önskar dig all lycka och styrka❤

Instämmer, fantastiskt o läsa. Inspirerande. Grattis!

Forumet har nog hjälpt mig med. Drack visserligen igår, 4 starköl o planerar o dricka nåt liknande igen till helgen. Men det ses väl kanske som måttligt? om jag håller det till det, inte köpt någon starksprit iallafall utan bara starköl. Blir aldrig bakfull nästan.

Med hantverkssysslor! Ja det är verkligen något som jag är både kul,och tillfredställande när det blir bra. Blir lite avis då jag för tillfället inte har allt för mycket energi, får mig i kragen. Men det verkar inte vara bättre än att jag har T-shirt på mig. Blir svårt då ?
Imponerande att du klarar av att umgås med fulla personer. Själv undviker jag det så gott jag kan. Inte för att spriten lockar nämnvärt, men det känns fortsatt lite jobbigt. Måste nog jobba på mig egen tolerans.

Ha det gott Berra

//PP

Grattis till dig Rabarber, vad fantastiskt duktig du är. Jättekul att läsa att det går bra och att kroppen och värderna är fantastiska. Du är fantastisk!!

Jag hoppas att du är nykter nu, så du kan vara fullt närvarande på studenten. Kram

Jag gillar också att dricka ensam och har i övrigt ett bra liv. Jag förskönar alkoholen och tycker att det är mysigt att dricka, dock inte dagen efter och med alla konsekvesner. Häng på forumet, läs och du känner igen dig, det är skönt att veta att man inte är ensam, skriv av dig här. Forumet har hjälpt mig mycket, jag har minskat mitt drickande, jag borde nog minska mer i och för sig, men framåt går det iallafall. Kramar.

Hallo där!
Ja den här typen av situationer betyder ju en enormt förhöjd risk för en nykter alkoholist.
trötthet rädsla och stress. Verkar inte som någon blev skadad, det var ju en väldans tur!
Om du nu övervinner dina tankar på att fly in i alkoholen, kommer du enormt stärkt ur detta.
Jag önskar dig styrka och lycka till med allt

//PP

och va bra att ställa upp glasen så där så man ser. Det är ju lätt att förtränga kan man lugnt säga. Hur gick det på beroendekliniken? kram

Jag känner verkligen igen mig i dig, jag dricker främst hemma själv, då ingen ser mig, ingen vet. Jag har hängt på forumet ett tag och faktiskt lyckats minska mitt drickande en hel del. 13 dagar!! WOW! Känns det inte bra i kroppen?? Känns det inte bättre i själen och du blir gladare? Tänk då på den känslan. Men jag måste fråga, om du dricker två flaskor vin varje dag, är du inte bakis varje morgon då? Att det bara är två gånger som du varit bakis? Kanske terapi kan hjälpa dig eller AA. Fortsätt vara inne här på forumet och läs och kommentera andras trådar, det är så skönt att veta att man inte är ensam. Och tänk vad du vinner på att vara nykter, fysikt och psykiskt och framförallt, slippa den där vidriga ångesten. Kramar

Har läst dina inlägg på sista tiden. Fint att du har lagt en första nykter dag bakom dig, nu snart två ?
såg att du refererade till Stingo och hans resa. Mycket bra idé. Jag vill dock minnas att han redan från början
beslutade sig för ett halvår utan alkohol. Det kan vara svårt att ta så långt fokus in in framtiden, men jag tror att
du i din situation behöver minst ett halvt år. Läste mycket noga Tjalles inlägg här. Fantastiskt bra. Tänk nu inte såmycket
på om när du i framtiden kan ska eller får dricka. Bara att vara nykter en dag i taget kan nästan bli till ett heltidsjobb i början.

Stort lycka till!

//PP

Hej iIzzy, jag är precis som du. Sitter med ungar,inga gemensamma men illa nog ändå. Vi har bara bott tillsammans ett år...
Nu sover han, efter en rejäl fylla och gormat på mig i timmar idag.
Mina barn har aldrig blivit drabbade av honom mer än som "Snälle farbrorn".... Men inatt måste de barn som ska vara här sova hos sin pappa. Vill inte ha hit dom.
Varför ger man dom alla chanser? För att dom är bra folk, egentligen? Önsketänkande att dom ska kunna sluta supa?
Så less på skiten... Men vill inte vara den som ger upp, honom eller oss. Han har ju gett upp sig själv för längesen.... Men jag ger aldrig upp. Inte i nåt, fast jag borde, speciellt i det här.
Blir så förbannad att han beter sig så egoistiskt och fattar verkligen inte vilken extremt äcklig och elag kostym som klär honom.... Fyllekostymen. Dr Jekyll och Mr Hyde.
Jag tänker fara.... Lämna honom. Han måste någonstans få känna tomheten och saknaden efter oss... Göra en värdering, vad vill han ha... Vad är det han vill ha... Spriten eller oss.
Tror du ska göra samma sak.
Verkligheten... Är det enda som hjälper tror jag. Hans barns ord, mina ord.. Andras ord, alla lika verkningslösa. Jag vet att hans rädsla att jag ska lämna honom, och hans dåliga självkänsla är ofta det som väcker djävulen i honom.
Jag ska tassa iväg.... Smyga, tassa på tå som man alltid gör med den ständig klumpen i magen. Varje ljud som tyder på att han vaknarär gör mig helt hispig.

Du beskriver din situation. Kämpigt! Ta den lilla flickan i knät, stryk henne över ryggen, vagga henne, viska i hennes öra att allt kommer bli bra tillslut. Kanske inte på en gång & inte utan smärta, men det är inte farligt, det kommer bli bra ??

Njut av den goda maten & de trevliga samtalen, som du kommer att komma ihåg ?

Du berättar att du levt med en man i sex år som har alkoholproblem, han kan psykiskt misshandla dig och manipulera dig. Du har sett förändringar hos honom under dessa år, att han inte vill ha det såhär, samtidigt låter det som det har gått lång tid och du börjar må riktigt dåligt av det här, du behöver ta hand om dig, och se vad behöver du för att må bra i ditt liv. Du har börjat med att berätta här på forumet och det ger oss här chansen att ge dig stöd. Finns något mer som du tänker kan vara en hjälp för dig i din situation?
Fortsätt gärna skriv och läs här!
Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen&Anhörigstödet

Du skrev mycket fint heueh! Det är ju vansinnet att supa bort den kanske sista friska tiden man har. Klockan är nu över 16 o det har gått bra idag men kvällarna är värst för mig. Har fått sådan låg stresströskel o då suger det till.
Fysiskt hämtar jag mig snabbt när jag börjar sköta maten, då är det sämre med psyket. Går på antidepressivt sedan en tid men man förstör ju effekten när man festar.
Tid blir det gott om när man är nykter, det gäller att fylla tillvaron med annat än alkohol annars blir det bara trist o då är det nära igen. Åker kanske på bio ikväll, 10 mil enkel resa, då går nästan hela kvällen.
Tror detta forum kan vara ett bra stöd, avskyr AA-möten, är för enstörig.

Tack för stödet idag! Ha det.

Jag är ny här, men efter att ha läst i ganska många timmar är jag säker på att jag kommer att ha stor nytta av att fortsätta följa alla inlägg i mitt arbete med min nykterhet. Är också imponerad av all ni som kämpar. När det gäller att blåsa positivt så gjorde jag det för ganska många år sedan, grov rattfylla. Det var en fruktansvärd upplevelse. Efter det fick jag behandling och var nykter i åtta år. Under senare år har jag börjat dricka vin igen mer och mer. Kände mig väldigt säker eftersom jag varit nykter i så många år, men där bedrog jag mig. Nu är jag tillbaka och har börjat min kamp mot alkohol igen. Ångesten är värst, alkohol är ångestframkallande och jag törs inte dricka snart pga rädsla för ångers. Men det är ju en positiv sak. Idag ärmen bil utrustad med alkolås, det har lärt mig hur länge alkoholen finns kvar i kroppen och det är länge....... Varning kör inte "dagen efter". Det kanske är dyrt att köpa alkolås, men det kan vara dyrare att vara utan....

Trevligt och positivt att läsa om att du mår bättre, och att det fungerar med din nykterhet.
När nu alkoholen inte lyckades helt förinta oss "gamlingar", kan vi istället passa på att njuta av livet.
Sköt om dig.