Senaste kommentarerna i forumet

Måste bara få berätta!

För många år sedan jobbade jag på nummerupplysningen...
95% kärringar, förstår du vilka pakter, grupperingar, och skitsnack det var om allt och alla det var!?

Herregud!
Vilket hönshus! ;-)

Gjorde sedemera slut med det jobbet, och började jobba på en mer eller mindre mansdominerad arbetsplats.
Och tro det eller ej, killarna var inte ett dugg bättre!

Nästan värre!
Det var en dunk i ryggen på morgonen och tjena polarn... men sedan tisslades det bakom ryggen på den som inte var närvarande för tillfället.

Min lärdom av detta är:
Den som snackar skit om andra i din närvaro, snackar skit om dig i din frånvaro.

Och det är nog bara att acceptera... dom flesta människor omkring en är såhär.

Om man tänker efter... och inte räknar arbetskamrater, grannar, bekanta och polare, så har jag upptäckt att det finns ungefär en handfull människor i ens omgivning som faktiskt är "reko"...

Dålig självkänsla, gör att man måste snacka skit, skvallra, och helst sätta en "kniv i ryggen" på någon annan så alla misstankar om deras egna dåliga sidor och självkänsla kamofleras...
En slags omedveten rivalitet... äta eller ätas konceptet....

Det är nog min tröst att åtminstone tro att det är så. Eftersom jag själv inte är en backstabber, utan helst håller mig utanför smaskiga diskutioner om andra.

Lycka till Berra!
Jag följer dina inlägg med glädje!
Kram N.T

Heja er!

Stannat hemma från jobbet för att packa flyttkartonger ensam hemma. Det känns bra!

Vi har också haft en stökig situation på jobbet senaste månaderna. Har varit längre, men eskalerat sista tiden. Och flera av mina arbetskamrater har sagt till mig.
"det är otroligt att du som har kämpat så med dig själv är den starka mitt i detta"
Det känns bra. Men det är sinnesrobönen som hjälpt mig. Det jag inte kan förändra lägger jag heller ingen kraft på. Klart att jag påverkas och som du säger "känner av vibbarna" Men det stannar där.
Jag ältar inte hemma eller ligger sömnlös.
Nu verkar det som vi har kommit till en lösning dessutom, så jag ser fram emot att börja jobba efter semestern.

Jag kände ett visst obehag av att åka till tippen själv med det där. Liten stad = många ögon på mig. Så jag är så tacksam över att hustrun gjorde det. Jag tog i alla fall mitt ansvar och plockade ihop det där ute så att det bara var att köra iväg till rätt container. Nu är det nya tider!

Japp, det där behövde jag, ibland ser man inte skogen för alla träden...
Det är allt för lätt att gräva ner sig i sitt arbete och tappa arbetsglädjen...

Och jag är en känslig person som känner vibbarna mellan olika yrkeskategorier...
Folk runtomkring mig mår absolut inte bra, vi har haft en elände de senaste 10 åren, och nu när det går lite bättre så hänger ändå ränderna kvar i människorna.
På mitt jobb har man en differensierad lön och och inget kollektivavtal, vilket leder till att spänningarna ökar mellan varandra (nu säger jag inte att det enbart beror på detta, men är starkt bidragande orsak..).

Så istället se sig som en grupp med gemensamma mål så är det en inbördes tävlan mellan kollegorna, man slickar uppåt och sparkar nedåt/sidan...
Man bildar "klubb" med chefen och snackar skit om sina kollegor, det avspeglar sig i en fetare lön, själva gör de inget annat än rapporterar om sina kollegor...
Så ena halvan jobbar, den andra skapar intriger och talar om vart skåpet ska stå, för så har chefen sagt, eller kommer att säga så när jag har pratat med honom.
Och om de enbart kunde vara elaka hela tiden så skulle det vara mycket enklare, då kunde jag "hata" dem hela dygnet runt...
Men de är de inte, lite bipolära och ena dagen är de som trånsjuka marskatter och söker ens uppmärksamhet och existensberättigande,
och faller man för detta så har man ju avslöjat vad man egentligen tycker, och några dagar så vet alla vad jag hade sagt i förtrtoende...
Så jag vet inte vad jag tycker sämst om, de som alltid är taskiga, eller de som bara är det ibland...

Och den jag anförtrodde mig mest till har bytt sida och är inte alls den jag tidigare hyste allra största respekt för...
Så jo...jag har tappat min tillförlitlighet till det som kallas "vänner" inom min arbetsplats, och jag känner mig ganska så ensam..
Den enda jag litar på är mig själv, och varje gång jag öppnar käften så måste jag noga avväga vad jag säger, så att det inte slår tillbaka mot mig.
Och den enda jag bryr mig om, är mig själv...
Själv , själv , själv , inte undra på att jag känner mig som ett enda stort ego, och det slår lite tillbaka på min egna tid...

Tillståndet att ständigt vara på sin vakt, och veta att några dömer mig för vad jag än gör, tär på ens krafter rent psykiskt...
Och orken att orka leva ett eget privat liv är mycket mindre, det undergräver mitt psyke..

Ändå känner jag mig stark, ensam är stark, eller?, som orkar stå emot all jävelskap...

Och mitt uppe i hela skiten, så tar jag bort trösten, återhämtningen, lugnet med att dricka min alkohol...
Blir det inte dubbelt så jävligt då????

/Berra

Kalle va småsur, fel på jobbet, fel på arbetskamraterna, fel på kaffet, fel på allt. Chefen sa:
- Gör mig en tjänst! Ta ledigt resten av dagen, åk hem & dra över frugan.
Nästa dag kom Kalle skinande som en sol & var på ett underbart humör.
- Hur gick det?
- Det var kanon! Hon var helt vild! Vi älskade hela eftermiddagen.
- Jag sa ju att du skulle må bättre!
- Ja, tack! Å vilket trevligt hus ni bor i förresten.......

på din axel är en riktig rackare Fenix. Fy vad den tjattrar på... :) O den är väldigt ego-trippad och tänker bara på en sak. Och är världsmästare på att bygga upp förklaringar och ursäkter för att dricka....

Hur som helst. Man ska sluta dricka för sin egen skull. Sant. MEN som medlem av en familj så har man ju i alla lägen ett ansvar gentemot (stavning?) dem. Menar nu inte bara med alkohol.

Att göra gott för sina barn och sin partner (föräldrar, vänner, arbetsgivare.... ) gav mig en styrka att orka vidare den första jobbiga tiden då jag sa adjö till alkoholen. Och gud så stolt jag känner mig nu. Nu lever jag ett liv. Innan jag slutade så krigade jag varje sekund av min nyktra tid... ska jag dricka eller ska jag inte...

Släpp taget om ego-tjattret, och hitta den riktiga fenix därunder. Du ska se att det är där livskraften finns. Den som finns i allt levande och bär oss framåt med sann energi och harmoni.

Alkoholen ger oss falsk energi och tär på oss, undergräver vår egen förmåga till sinnesro och lycka.

Med hopp om en ljus och fin dag till dig Fenix och alla ni andra underbara därute i cybern.

Pia

Gläds i hjärtat med dig och er! Och katten. Kram / mt

Tack, Magnus. :-)

Idag har jag gjort något som nästan kändes som en ritual. Vi har ett uthus här på vår tomt, och där har det funnits en hel mängd "lik" i form av tomma flaskor, burkar, boxar... ja, ni fattar. För ett tag sedan gjorde maken ett ryck och sorterade i olika sopsäckar (heja honom, jag var och är jättestolt över honom!) men sedan har vi inte kommit oss för att åka med det till tippen - förrän idag.

Så, nu är uthuset tomt på den typen av skräp (det finns ju en del annat, såklart, men...) och det känns bara helt självklart. Även om det som sagt var lite av en ritual så var det inte förknippat med några jobbiga minnen att slänga allt det där, det kändes bara som ett helt naturligt steg i vår process. Odramatiskt. Och just därför väldigt skönt. Äntligen.

/H.

här....

Kära Fenix,

Jag vet inte vad jag ska skriva, eller agera, men återigen får jag en stor klump av oro i magen när jag läser din text.

Snälla sköt om dig bara. Jag tror inte "argument" om att du provat denna strategi förut, eller att dina barn givetvis kommer känna oro över att se sin far med alkoholproblem dricka, riktigt fungerar att prata om nu.

Snälla snälla ta hand om dig väl.

för dina reflektioner. Jag förstår hur du menar. Men jag har inte lovat någon i min familj att jag ska vara nykter på den här festen, och jag tror inte någon förväntar sig det heller. Däremot vet nu alla att jag har problem med alkoholen och att jag arbetar för att göra något åt det. Just den här festen är jag inte rädd för, i den bemärkelsen att de skulle bli ledsna eller oroade. Som jag nämnt tidigare ballar jag inte ur eller bli otrevligt på fester. Däremot känner jag att dagen efter festen, och resten av mitt liv, blir väldigt svårt att leva med alkohol. Där finns nu en förväntan även från familjen att jag gör något åt de problem jag berättat om. Och det är min absoluta föresats att bli av med problemet från och med söndag, som ju faktiskt är rätt datum för min födelsedag. Vilken present!
/Fenix

verkligen en konfliktartad relation till jobb/arbetskamrater..........

Jag håller på med vissa säkerhetsuppdateringar av systemet (drupal) som inte har gjorts på länge. Det har strulat till saker lite. Förhoppningsvis är det tillfälligt. Jag ska kolla det där felmeddelandet.

Ha en bra semester!
/magnus

Godmorgon! (Ja, klockan är halv elva och det är onsdag - men jag har fortfarande semester! :-)

Jag blev, precis som Berra, lite förvirrad av att forumet har ändrat form lite... men det kan jag ju lära mig att hantera.

Men - det funkar inte helt bra heller... Magnus - jag får ett felmeddelande högst upp ovanför forumet. Jag gjorde en skärmdump men kan inte infoga den här. Däremot kan jag markera och kopiera in texten, så att du kan se den:

user warning: Unknown column 'n.nid' in 'on clause' query: SELECT DISTINCT ofu.Name as name, nm.node_id FROM old_forum_users_node_mapping AS nm INNER JOIN old_forum_users_table ofu ON nm.old_forum_user_id = ofu.UserID INNER JOIN node_access na ON na.nid = n.nid WHERE (na.grant_view >= 1 AND ((na.gid = 0 AND na.realm = 'all') OR (na.gid = 5618 AND na.realm = 'content_access_author') OR (na.gid = 2 AND na.realm = 'content_access_rid'))) AND ( nm.node_id IN (5408,5025,5331,5320,5023,5407,5270,5360,5392,4378,4345,5401,5399,5388,5379,5296,5393,5287,5236,4732,5380,5371,5363,5372,5349) )GROUP BY nm.node_id in /var/www/sites/all/modules/custom/alko_migration/alko_migration.module on line 187.

Sedan verkar inte markeringarna med lila och blåa pluttar funka heller, för de har liksom flippat helt här. Inlägg som jag har läst är markerade som olästa, och tvärtom.

Jag använder Safari på Mac, och har inte testat i andra webbläsare. Eftersom jag själv jobbar en del med webdesign så tänkte jag att du vill veta det här...

Tack för att du lägger tid och energi på att hålla forumet igång, det betyder mycket för oss, som du vet. :-)
/H.

PS. Hur jag mår i övrigt? Finfint! :-)

..och jag känner mig lite disorienterad på forumet...
Det ser inte ut som förr, och den där igenkänningskänslan är borta...
Ni vet där man bara med ett getöga snabbt kan flukta av sidan för att reka av om det har hänt något...
Jag har ju skrivit att förändringar är bra, men gillar inte när någon möblerar om vardagsrummet hemma,
samma med forumet...
Jag är en vanemänniska... ja, och finner stor del av min trygghet att veta hur det brukar vara...

På hemmafronten är det lugnt, båda kidzen är utomlands på "egen hand", och vi som föräldrar får helt enkelt lära oss att släppa navelsträngen...
Men så har vi inte ett sommarlov heller..
Utan är förvärvsarbetande föräldrar, inne på vår andra vecka efter vår ledighet...

Båda vantrivs vi på våra arbetsplatser, vi reagerar starkt på individer som tar en sådan enorm plats, det märktes förra veckan då det var lugnare...
Men nu...dårhuset är igång igen...
Man märker direkt när vissa kommer tillbaka ifrån ledigheten, då stiger laddningen i luften direkt.
Det ska anpassas i klungorna mellan vi och ni, och reviren skall genast pinkas in, "småpåvarna" är absolut värst, de som står chefen närmast...
Låtsasauktoriteter som bara förstör gemenskapen...
Vilken sandlåda det är ibland på våra arbetsplatser,
den energin som slösas bort på en massa skit...

och här går jag och lullar runt i min egna euforiska inre landskap, jag beblandar mig inte med dessa upprorsmakare, ju mer de söker kontakt, desto mer kniper jag och anser att detta understår min egenkänsla, och de blir som frågetecken i sin uppsyn.

Jag distanserar mig ifrån problemen, och ser till där jag har kontrollen, där mår JAG bra..
Jag har bara ett liv, och jag ska inte låta andra förstöra det, precis som alkoholen heller inte får göra det...

/Berra

På film kan de komma hem kl.04:00 stupfulla för att kl.08:00 sitta i bilen och köra.Helt nyktra.Tyvärr är det nog så att film ger en felaktig bild som många tror på.
Resultatet blir "dagen efter fylla" vid ett utandningsprov.Man skall ha klart för sig att det tar 12 timmar att förbränna en flaska vin,vilket nog många inte känner till.

Jag tycker att man borde informera människor mer ang.detta.

Jag åkte fast en gång16 timmar efter sista glaset och blåste positivt.Jag kände ingenting så förrädiskt är det.Man fick ha 0,20 i utandningsluften och jag hade 0,22 inte mycket,men en då.Obehagligt!

Upplever ju att många kan dricka "normalt" utan större konsekvenser, bakfyllor, eller ångest.

Men kan man det? Finns det dom som verkligen kan dricka 4 öl en vardag och inte känna något dagen efter? Eller är dom bara bra på att dölja det?

Är vi unika i vår ångest och slöhet av alkohol?

Vad fascinerande det är att få följa dina tankar kring det här, Fenix! Tack för att du delar med dig!

Jag tänker på samma sätt som Pia (Kvinna-mamma46) ovan - hur ser din familj på det hela? Jag menar... det är ju en sak hur du själv kommer att uppfatta festen och drickandet, men hur tror du att de reagerar om du dricker? Jag måste betona här att jag absolut inte är ute efter att lägga någon skuldbörda på dina axlar med att fråga så här, utan jag frågar för att jag undrar - och jag hoppas att du förstår skillnaden.

Alltså... Du har haft fantastiska samtal med dina barn under den senaste tiden. Du har, som jag har uppfattat det, pratat med dem om dina problem och att du tänker sluta dricka men också om hur de mår och hur de upplever situationen. Det är storartat, Fenix!

Finns det en risk att din familj då upplever festen som obehaglig om de ser dig dricka, trots att du har haft de där fina samtalen med dem? Som anhörig skulle jag själv inte kunna slappna av och njuta av en fest där "min" alkoholist drack - även om h*n intygade att h*n hade kontroll och att det var sista gången. Jag menar... den typen av löften betyder väldigt lite i våra anhörig-/medberoendeöron, för vi har hört det såååå många gånger.

Däremot - det som verkligen betyder någonting är handling. Jag gissar därför att din familj skulle förstå att du menar allvar med att sluta om du väljer att vara helt nykter under festen, men att de skulle tro att dina ord om att sluta bara var tomma ord om du dricker. Och, jag är också rädd för att det inte hjälper om du säger att du menar allvar och att det är sista gången och allt det där (även om du alltså är bergsäker på att du menar det själv).

Hänger du med på hur jag tänker? Vad tror du själv - hur skulle din familj reagera om du drack på festen jämfört med om du håller dig nykter?

Kämpa på, vännen, och fortsätt skriva här! :-) Du är viktig för mig och för många andra.
/H.

och tack för en bra tanke. Jo, men mitt problem när det gäller fester, är att där fungerar jag faktiskt normalt. Gör aldrig bort mig, utan har tvärtom en ganska bra koll på vad jag dricker och ångrar sällan något. Mitt bekymmer är det helt destruktiva ensamdrickandet. och det tar vid efter festen. Sedan tar det vid dagen eller natten efter och sedan rullar det på igen. Så jag måste förstås sluta använda alkohol helt, det är jag medveten om. Det är som rökningen som jag slutade med för åtta år sedan, jag kan inte vara en feströkare som en del klarar. Skulle jag röka skulle jag omedelbart vara fast i ett dagligt rökande igen.
Man jag gillar verkligen din tanke som du framförde tidigare, att man skulle ångra att man inte drack på en fest. Skulle inte tro det:-)

Jag instämmer fullständigt med Mie (som så ofta!) - om mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon annan så värmer det mitt hjärta oerhört. Jag vet ju också själv att jag hade oerhört mycket stöd i att läsa alla klokskaper här på forumet när det stormade som värst här i mitt liv. Så, tack för de fina orden.

Oavsett om vägen leder bort från alkoholisten och ett nytt liv på egen hand i lugn och ro, eller om den leder tillbaka till den nyktre alkoholisten och ett nytt liv tillsammans - så behöver vi alla få höra att andra har gått igenom samma sak och delar våra historier.

Och jag instämmer såklart även med medberoende: Stå på dig, barbalala! Du är nästan i mål nu!

/H.

Blir glad över att läsa att min & andras resa gör nytta & skillnad.

Gäller att kunna hitta ett andningshål så att jag inte vacklar fram & tillbaka till det destruktiva mönstret.
Inte låta dålig energi ta över mina tankar.
När jag hittat det där lugnet inom mej kan jag plocka fram det när kaos blåser in.
Veta att jag är bra som jag är, skuld & skam är inte mina känslor längre.
Vara stolt över att jag hanterar livet med omtanke, lugn & lycka.

Det har tagit tid att komma hit & det måste få ta tid.

Lev & låt leva.
Kram från Mie.

När festen är över...

Det är en bra tanke som jag brukar använda mig av. Hur vill jag känna när festen är över?

Jag vet att jag aldrig sett tillbaks på en fest med alkohol med stolthet och längtat tillbaks, annat än att få saker ogjorda.

En nykter fest har jag aldrig i efterhand ångrat, och kan idag leva mig tillbaks till de nyktra festerna och tillställningarna, verkligen återuppleva dom med glädje.

Vad händer om du provar en sådan tanke om din 60-årsfest?

alla för era fina och engagerade kommentarer!
Jag lovar er att varje ord tränger in och gör sitt för att hjälpa mig till det riktiga beslutet. Bara att ha denna ständigt pågående diskussion i mitt inre tar stora delar av min vakna tid, och det finns ju ett sätt att få slut på den:-)
Nåväl, jag lovar att inge ge upp. Hur det blir med festen har jag ännu inte beslutat. Ena minuten är jag helt klar över hur det ska bli, i nästa minut har jag tänkt precis tvärtom. Längtar faktiskt till festen är över.
Sick.
/Fenix