Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Han svårt att sluta dricka när väl jag har börjat festa .
Så nu har det påverkat min familj . Vad skall man göra ?
Har jet löfte som man inte kan hålla .

ska det förstås vara:)

när mucket sedlar upp "det där diskuterar vi sen när du är nykter" Hoppas din måndag blir uthärdlig eller riktigt bra! / mt

för det är ju just där som ångesten har varit som störst, att jag och frugan väldigt ofta varit oense dagen efter...
Och hon har berättat för mig vad hon anser,och givit mig skuld, och jag har fått en fylleångest...

MEN, betänk om väldigt mycket av den ångesten är framkallad av att HON blir muckig när hon dricker!!!

Då sätts min nykterhet i en helt annan dager...

Jag har avslutat min alkoholdebut pga att det är HON som skapat min ångest!

Jag har otroliga tvivel på hurvida OM det bara är mitt fel, eller om hon har lika stor del i skulden...
Därför har det blivit ett stort aber i min tankeverksamhet...

Nu är jag nykter och har kollen, men vi fortsätter ändå att förbli ovänner efter en stor sammankomst med alkohol i bilden...
Mitt fel???, knappast jag är lika mycket nykter Berra som i vardagen, men fru Berra......?

Nä, det här är en omvälvande tankenöt som jag måste fortsätta nöta på....

Om hon har en del i min ångest som fick mig att sluta dricka, så ska det bli en ändring på detta..
Jag tänker inte ta på mig något oförtjänt eller som jag inte har helt skuld till..

Jag har rannsakat mig ut och in, allt för att bli en bättre människa, ja ni har ju kunnat läsa om allt jag funtat på...

Nu känner jag mig ännu mera vilsen, och jag har ytterligare en del tunga grejor att fundera på...

/Berra

Försök att ta med dej barnen om du kan.....

Grattis till er två
Vad ni måste varit unga när ni blev tillsammans eftersom ni fått ihop så många år.
Kram Lisamari

Vad svårt det är, just detta att man får käftsmällar p g a alkohol, fast man själv valt bort den. Faktiskt väldigt frustrerande.
Jag har ju även läst detta du skrivit om känslan av att vara utnyttjad, just för att man inte drickar, ständiga chaffören, fixarn osv
Jag känner igen frustrationen, men vet inte vad man ska göra åt det.
Tack för att du delar med dig - skickar lite styrketankar och hoppas du står på dig
Lisamari

Tack för det du skrev - gick rätt in
Kram Lisamari

Söndagskram till dig Adde, ja livet har sina svårigheter...nykterheten är ju inte lösningen på allt, däremot hjälper den ju oss att se verkligheten som den är, och att göra de rätta valen - alltid något...

Precis det pratade vi om efter att vi lagt oss inatt, precis som mulletant beskriver har många knutar bara lösts upp, grälen och missförstånden som var återkommande under/efter tillfällen med alkohol uteblir... vi talade om hur mycket lättare livet blivit. Lättare att gå till jobbet efter helgen, saker blir gjorda, livslusten stor, vi njuter på ett nytt sätt av andra aktiviteter, intimiteten är större, samhörigheten, respekt och beundran inför varandra...

Berra, eftersom min man inte heller är absolutist, men sedan ganska lång tid sällan-drickare, och nio gånger av tio måttlig numera, så kan jag helt förstå din frustration. Eftersmaken/irritationen sitter i dagen/dagarna efteråt, helt sjukt egentligen nu när jag tittar i backspegeln, att jag själv valt att förgifta min relation på detta vis - varje vecka dessutom?! Och att jag inte kan göra ett dugg åt att jag, precis som du, ändå måste fortsätta drabbas av alkoholens baksidor - inte bara maken då - för att kunna delta i det sociala livet.

den insikten i mina reflektioner... att även jag har förändrats till "det bättre" iom att jag inte dricker alls. Många "knutar" som aktualiserats och tidigare skulle ha blivit svårlösliga oredor som vi sen skulle ha vridit och vänt och aldrig kommit till klarhet med .... de har bara upplösts. Det har varit helt facsinerande upplevelser för mig. Och när jag tänkt tillbaka och ser hur jag fungerar nu utan 1-2 glas -½ flaska vin så är också jag annorlunda. Kan låta det-ena-och-det-andra passera och överse på ett annat sätt. Och det är ju svårt om den andra malar på.
Det där medberoendet är för övrigt svårt att reda ut tycker jag.... jag tänker just nu att det finns en ganska flytande gräns där vanlig omsorg, kompromissvilja, hänsyn, överseende övergår till att man själv suddas ut så att man fogar sig utan att veta var man själv står. En skön söndag, helst i gemenskap, önskar jag dig! / mt

När jag ser hur alkoholen fortfarande påverkar mitt liv...

Nyss hemkommen från en större familjär fest, och frugan är bitsk...
Jag trodde att det var jag som blev snarstucken av alkoholen enbart, men ser nu att även hon blir det...
Inte mycket till alkohol, men på något sätt blev det mitt fel...

Ser mig helt oskyldig i ett påstående som frugan kommit på, och nu surar hon...
Hon pratar inte med mig, jag pratar inte med henne...
Och nu väntar jag bara på att hon ska somna före mig så att jag kan gå och lägga mig utan en bitter ryggtavla...

Ingen ide' att ta upp en diskussion med en som har druckigt, eftersom de sitter med all sans och reson....right!

Får se hur det hela "löser" sig, och hur lång tid det tar, en ...två dagar...
Vet att jag får fel attityd genom att svara tillbaka med samma mynt, man löser inga problem med att gå i en konfliktsituation...

Men jag har ju ett äss i min rockärm, jag vet ju hur det egentligen var, jag var ju nykter...

De brukar ju säga att det är aldrig ens fel om två träter, men ibland börjar man ju undra...

Alkoholen kan ju vrida det mesta till det helt absurda och sätta igång känslosvallningar som inte har någon grund...

Jag känner mig trygg i min nykterhet, men jag börjar tvivla på min omgivning...

Ibland känner jag mig som en bricka i ett spel, där ingen har berättat spelreglerna för mig...
Där man kan förlora trots man har inget satsat..

Ska man fortfarande få ta alkoholens nackdelar, men som medberoende???

/Berra

X---------------------------------------------------------Nu tycker jag att vi kramas lite allesammans------------------------------------------------------X

Alla har vi bra och dåliga dagar och efter regn så kommer solsken...

@Fenix hur går det för dig? Har läst runt här i tråden och på övriga forumet och kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver... Även hur jag har levt och haft min relation och förhållande till alkoholen. Fast jag klev kraftigt över gränsen nu senast för ett par veckor sedan och det känns idag i vartfall som "min dåliga resa" är över nu.
Kommer bli konsekvenser långt framöver nu för min del och jag kan bara inte hålla på så här längre...

Inne på min gård där jag bor så satt en mycket trevlig man och solade (min granne ovan mig i tre år). Han var ganska ensam av sig och hade precis fyllt 63 år. Men han var helt klart min favoritgranne som alltid hälsade när vi möttes och vi delade nästan jämt några korta meningar med varandra om vardagen.
Han sa att han hade lagt ned drickat och jag sa likadant till honom (bägge ljög vi lika bra). Hans kropp sa i allafall stopp ute på gården i solstolen för 2,5 vecka sedan ungefär. Många är dom som jag får besöka på kyrkogårdarna i min hemstad på Allahelgonahelgen när pappa och jag åker runt och sätter ljus. Jag är "bara" 34 år gammal och min fd frivårdsinspektör gjorde bara en snabbkoll i registret berättade han för mig på alla hans klienter genom åren... Sjukt många kors fanns det framför namnen (alla som går bort får ett kors i deras register).

Jag tror inte jag kommer bli så gammal som 63 år om inte jag slutar nu helt och hållet. Statistiken säger 25-35 år för folk som lever som jag har gjort. Men jag är ingen vilde jämt.Jag är kraftigt periodare utan förhöjda levervärden eller andra skador som man ofta ser på missbrukare... men när jag väl dricker så kan det sluta precis hur som helst. Nu senast misstänkt för grovt olaga hot med luftgevär men det värsta är jag har bara så otroligt små minnesbitar från kl 12:00 - 08:00 dagen efter.

Jag vet inte hur du fungerar och blir på alkohol Fenix och hur du nu känner. Vill du leva nykter eller skulle du vilja kunna dricka ibland som en "normal" människa?

Kom igen skriv och berätta :) Jag har tidigare vräkt ur mig dumma saker här (vissa ångrar jag inte alls) men sedan försvann jag in i en spiral som gick nedför och utför. Besökte inte denna site på över ett år...

Kram Danne - Djzzon

klokt du har formulerat vad vi behöver tänka på och beakta som skrivare och läsare i den svåra balansgången att samtala enbart i text. / mt

i den texten Adde. Även om ditt inlägg andas stor smärta ser jag också starka inslag av möjligheter och hopp. Kram i vänskap och allt gott! mt

rörigt och ledsamt, så fungerar ett "vanligt" liv så som jag lever det nu. Tidigare var det väldigt lätt att lösa genom att hinka i sig tillräckligt mycket så att bekymren försvann..........ok...........tillfälligt åtminstone. Alkohol är ju ett giftigt lösningsmedel, det löser ju det mesta utom just problem.

Idag så måste jag se problemen precis som de är, jag har inga undanflykter att ta till. Ibland synes lösningen på problemen vara helt olösliga för mig och jag fattar inget och det är då jag påminner mig vilka kunskaper om livet jag fått genom 12-stegsprogrammet. Jag har ju faktiskt en bas att stå på och jag kan använda programmet i alla mina angelägenheter.

I veckan var jag på väg till ett event och hade en massa tid över bara sådär ! Ok, hungrig ? Ja ! McDonalds !! Händer inte så ofta men jag njuter trots allt av det !! Ser också att jag hinner med att gå på ett AA möte och kilar iväg på det, alltid kan jag , ja, hmmmmm, "fördriva" lite tid på ett möte. Dessutom är kaffet gratis :-)

Men så sitter då där en gravid kvinna med betydande drogfri-/nykterhet och gör en alldeles lysande delning !

Återigen häpnar jag över att få mig till livs just det som jag just då behöver som mest ! Hennes delning går rakt in i mitt hjärta och jag får påfyllnad av det som jag fn behöver mest : hopp och livstro. Hon berättar om hur hon i början av sin nykterhet medvetet väljer att lämna över svåra saker som hon inte förstår till sin högre makt för att få lite anstånd, andrum, och kunna lära sig att förstå vad som händer. Det är inte första gången det händer mig men jag blir lika förundrad varje gång ATT det händer, det är så härligt att vi är så lika varandra, att vi har så mycket att lära varandra. Och jag är speciellt glad över att jag sent omsider i livet har lärt mig att lyssna på andra.

Hennes delning var som ett kåseri med en mycket allvarlig underton och hade väl egentligen begreppet "djävla idioter" som en grundsats ! Jag känner igen mig i det på så vis att när alla runt mig verkar vara "djävla idioter" så är jag farligt ute i min nykterhet, jag skjuter ansvaret bort från mig och lägger det på dessa "djävla idioter". Enkelt, eller hur ?! När jag pekar med näven och ett pekfinger på någon stackars "djävla idiot" så pekar faktiskt 3 fingrar tillbaka på mig själv. Prova gärna !!
Det säger en hel del, eller hur ?!

Tack vare min aa-vän så har jag nu blivit påmind om att jag inte ska ta del av det som sker för jag förstår inte VAD som sker utan "bara" vara åskådare. Det är inte lätt men det är betydligt lättare än att ge sig in i något jag inte behärskar. Jag får lita till att det som sker för något gott med sig om jag har tålamod att vänta. Hennes ord väckte slumrande lärdomar som jag lärde i min nynykterhet och som jag inte haft användning för i det "vanliga" livet. Jag upptäcker till min förvåning att jag har kunskapen om hur jag ska vara men att jag inte riktigt lärt mig att använda den kunskapen fullt ut.

Den här kicken jag fått nu har påmint mig om vem jag är och varifrån jag kommer och att jag INTE får slarva med mitt mötesgående för då finns risken att jag börjar glömma. Och det har jag inte råd med.

Jag är inte religiös men jag har en tro på något starkare än mig själv så därför betyder den här dikten rätt mycket för mig :

FOTSTEG I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick han se glimtar och scener ur sitt liv. För varje scen, noterade han att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mannen och det andra Gud.

När den sista scenen ur hans liv visats för honom tittade han tillbaka på fotsetegen i sanden. Han såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Han noterade också att det var under hans jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade honom och han frågade Gud om det. "Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?"

Gud svarade; "Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej."

Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3

mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix

Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.

Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.

Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.

När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.

Är du med på hur jag tänker?

över vad som är bra och vad som är dåligt i ditt liv. Så att du får en bild som du kan återvända till i olika stämningslägen. Det är ju så svårt att bli klar över vad man egentligen känner och vill när man åker upp och ner och hit och dit som du - och många andra - gör.
Att få dela erfarenheter av dem som har vänt väg, kommit till insikt som du säger, ger också mig stort hopp. Det är också de som brukar vara tydliga att man måste sätta en tydlig och fast gräns. Du fick några sådana direkta svar i början din tråd om jag minns rätt. Fint att du läser och skriver och bearbetar själv. Du har lvet framför dig och du gör själv dina val hur du vill leva. Jag vet att det är ett hårt arbete - du är inte ensam. Kram! / mt

Jag gick inte, hade ingen barnvakt.
Jag inser och bearbetar varje dag mig själv. Efter helgen som gick känner jag att något hänt inom mig. Jag kände i söndags stark dödslängtan. Känner sorg över att allt som hänt men som Melody skriver i sin bok "Bli fri från ditt medberoende osv....." Jag måste lära mig se det jag har som är bra istället för att förstora det som är dåligt. Lära mig att tänka efter innan jag reagerar, jag har ju ett val. Igår var första fredagen under vårt gemensamma liv som min man var nykter, frivilligt. Vad betyder det? Skärper han sig bara under en tid? Givetvis känns det bra men min tillit är sen länge borta. Ibland vet jag inte om jag vill bli stark för att kunna lämna eller för att kunna hantera/orka leva vidare med honom och ha hoppet att han ändrar sig.
Oron kryper i mig och känslomässigt är jag klen. Vet inte vad jag känner för honom ibland, känner rädsla.

NejTack: tack för dina ord. Du är så stark och modig som vågar/vill förändra ditt liv. Det är fint att läsa det du skriver och det berör mig med tårar. Att läsa om tankar från en som är på andra sidan men har kommit till insikt gör mig glad och inger hopp för mitt eget liv.

Många kramar

till de 15 åren! / mt

Idag firar vi 15 år ihop min Lelas och jag. Snart har vi längre tid som ett par än vad vi har på varsitt håll.
Det var på håret att vi fick 15 år tillsammans och det har inte bara varit hon som varit på väg att lämna. Jag har också känt (fast i min nynykterhet) att jag är förändrad och kanske velat gå vidare på eget håll.
Men jag har kommit fram till att det vi har är värdefullt och jag gör i alla fall vad jag kan för att det ska bli fler år tillsammans.

Hur har det gått?
Hur gick det på mötet?
Skriv gumman!

Man känner igen kommentarerna, vad ska du göra i helgen då??

Har försökt minska min alkoholkonsumtion under flera år, men det har förmågan att öka så fort jag provar på att dricka igen efter ett par veckor eller en månad.
Har nu bestämt mig målet är inte på sikt, utan jag får helt enkelt avstå helt.

Ett sätt för att nå dit för mig är att ta det lugnt, inte boka in massa som stressar, även roliga saker.

Så när jag får frågan och kan svara "så lite som möjligt, har inte bokat in något alls" med en lycklig min så ser jag att folk tittar till lite, inte bara en nick, och jassårö...
utan reagerar lite på det.

Jag har i varje fall haft det så, haft fullt upp på helgerna för att inte ha tråkigt eller missa något, men igentligen bara rusat på.'

kram jonteper