Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Det dröjer inte så många timmar innan jag börjar känna igen mönstren igen. Det blir inte bättre här, jag måste härifrån! Min mun går just nu med på en del konstiga förslag, bara för att jag ska få komma iväg härifrån, föratt kunna börja sortera i vad ett vettigt alternativ blir för våra barn. Jag har läst igen i gamla trådar här på forumet. Mies och Märtas konversationer om olika typer av våld i relationer till exempel. Jag har också läst på "tuvaforum" och en bok som jag rekomenderar: "Men jag då" av Sandy Hotchkiss.

Kram och tack, Lelas, Mie, Märta och alla andra för allt ni skrivit här under åren. Idag har jag stor glädje och nytta av det!

men fenix fenix fenix.... jag vet att det inte hjälper att skälla på dig, har ju gjort det förr! Men var för tusan rädd om dig. Jag vet hur jag drack de gånger jag tänkte att det var sista gången...

Visst du ska sluta för din egen skull, men ärligt? Visst tänker du bara på dig själv när du planerar denna fest. Att du ska få dricka o ha kul en sista gång. Din familj då? Döttrarna som nu vet och som kommer att vara med på festen.. hur tror du de känner det?

Nej, var stolt och nykter på din 60-årsdag! Då kommer ni alla att må bra på söndagen.

Kram från den här obekväma hönsmamman. :)

blir nästan lite arg på dej åxå nu.
tamejfan skärp till dej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

saker.
Har läst igenom tråd bakåt.När jag kom till Fenix inlägg om en sista fest så högg det till i mej åxå.
Vad är det du lurar dej själv med tänkte jag då.
Man kan väl inte först berätta för familjen att man har alkoholproblem o öppna sej totalt o sen ha en sista brakfest.
Eller kan man?
För mej går det inte ihop Fenix.
Äta upp kakan o ha den kvar eller vad det heter.
Låt gamla Fenix bli till aska o återuppstå på din 60årsdag som ny Fenix.Nykter ny.Nynykter.
Alla andra kan väl dricka du behöver inte.
Det är första dagen på ditt liv.
Jag är 62 Fenix jag slutade när jag var 60.
Lycka till med din stora feta fest!!!!

på AA's landsmöte under helgen och som vanligt blir jag så uppfylld av alla positiva och även tragiska delningar som kommer mig till del.

Jag upphör aldrig att förvånas över den öppenhet och kärlek som det faktist finns mellan människor fast media hela tiden verkar säga motsatsen. Varför pratas det aldrig om det positiva som finns i livet ? Alla på sådana här möten har ju en rätt så tragisk historia men deras blotta närvaro vittnar ju om att det går att vända den till något bra.

Jag gör ett litet olydigt etikettsbrott och talar om kvinnan som gjorde absolut störst intryck på mig denna helgen ( F'låt K men jag tror och hoppas att du tillåter ?!)

Att som ung, i realiteten ett barn, 16 år fyllda, fundera över om man kanske är alkoholist för att sen strula runt tills man fyller 23 och då besöka AA..........det skulle ingen behöva få uppleva.

Att sen kunna dela om sitt liv ca 10 år efteråt, mitt i karriären, med man och barn, snar till skratt och väldigt smittande positiv är så starkt gjort. ALLA skulle få lyssna på dig och få ta del av din erfarenhet !! Du berör mig mycket starkt. Tack igen för din delning !

En månad kvar till Gullbranna......lagom tid för att ha hunnit smälta allt jag hört denna helg !

Idag är jag en stolt nykter alkoholist !!

Härligt, barbalala! :-) Det är ju så jag önskar mig.

Kram!
/H.

undrar jag vart hon tog vägen? Hoppas du tog mod till dig och lade alla kort på bordet. Skämmas skall du inte och din mamma vill dig bara väl, hon kommer att stötta dig så mycket bättre om hon känner till allt tror jag (även om hon säkert kommer att bli arg och ledsen, mammor har ju en tendens att bli det när vi blir rädda och oroliga).

Jag och min man (-exman.?.-) gav bort en gammal älskad träbåt för 10 år sedan på grund av att vi inte mäktade med att vårda henne som hon var värd. Hon fick ett fint hem! Det blev en glädje, för vi såg henne sedan många somrar efteråt på fjärden och hon hade det fint! / M

Hej! Kul (?) att höra av dig igen!

Ja, det där bevisar att han inte ser problemet och att han inte kommer att förändra sitt drickande för din skull. Det han egentligen säger är att det är viktigare för honom att kunna fortsätta dricka som han göra, än att fortsätta leva ihop med dig. Sorgligt, men sant...

Och då kanske det är lika bra att faktiskt göra allvar av att flytta? Vill du leva med en man som väljer alkoholen framför dig?

Kram, vännen!
/H.

Jag har just tagit ett jobbigt beslut och ett stort steg - jag har lagt ut en annons om att jag säljer min älskade träbåt som jag har haft och renoverat under de senaste 13 åren. Hon är min pärla och ögonsten, men det fungerar inte längre att ha kvar henne för jag kan inte prioritera en gammal träbåt när det är så mycket annat i livet som kräver min uppmärksamhet och mitt fokus. Så hon har blivit eftersatt under de senaste åren, och någon annan behöver ta över för att fortsätta hålla henne vid liv.

Men, fy tusan så jobbigt. Jag älskar verkligen den där båten som om det vore en familjemedlem. Knäppt, kanske, men sant.

Hur som helst - mitt i det eländet så är det ren och skär lycka att bli omkramad och tröstad av min fina nyktra älskade make. Han finns ju kvar här hos mig, och dessutom som sig själv nu för tiden! Åh, vad tacksam jag är för det.

/H.

Hej igen!
Det var ett tag sen jag skrev, har semester och även sambon.
Jag har funderat och sa till honom igår att jag funderar på att flytta, han frågade varför och jag sa att jag inte orkar med att han blir en annan person när han dricker.
Han har druckit dagligen på sin semester.
Han sa ingenting mer än att han inte vill att jag flyttar men mår jag dåligt ska jag inte bo kvar här.
Det bevisar väl bara att han inte ser problemet, eller ??

Måste bestämma mej men det är fruktansvärt svårt.

Kramar till er som läser detta.

Vackla inte!

Se det som en fördel att mannen är lugn och inte ställer till det för dig. Men - låt det inte hindra dig från att genomföra din plan! Inte!

Nej, han kommer inte förändras, åtminstone inte så länge du finns kvar i hans liv. Stå på dig nu, vännen, du är snart i mål!

/H.

Idag ska jag till min nya hyresvärd och skriva kontrakt, så jag har ju kommit så långt, men han kom hem för några dagar sedan och var en ängel, som bara sade att han önskar mig allt gott, och att vi kan finna varandra igen så småningom och att han ska hjälpa mig med flytten, kom med bra tips om bättre bostad för mig och barnen...
usch, ska vi vara så här snälla mot varandra? Då blir det ju jättesvårt! Han pratade också om sina otroheter och bad uppriktigt ledsen om förlåtelse.

Men för 20 år av drickande kommer inget förlåt. Trotts att han nu varit nästan nykter i ett helt år (!) så anser han fortfarande inte att alkoholen har varit något problem, att det är jag som överdriver och konstruerar...
Varför gör han så? Han är ju nykter nu, varför är det då så svårt att erkänna det som varit? Kommer det att förändras?

Hans säng har flyttat in igen och står på andra sidan sovrummet. Och jag flyttar om två veckor...

Ja, det känns farligt nu. Jag har stålsatt mig så mycket och så länge mot alla hans argument och hot och böner, så jag längtar så efter att få slippa mitt pansar, och när han vädjar till det som finns där innanför... Jag vill ju inte förvandla honom till ett monster i mina ögon. Jag vill ju att det ska vara sant att han är uppriktig. Jag vill ju att han ska kunna förändras...

Jag satte nog aldrig ett "stopp" utan mer ett "uppehåll" i mitt sinne...
Tron över att någongång, någonstans få komma tillbaka till drickandets förlovande land, det trodde jag på...då!

Men när fördelarna växte fram så ville jag inte tillbaka, inte just då...
Sedan kom deppigheten och då kunde jag inte mixa piller och drickat, en jättebra "orsak" till att inte dricka...

Just nu så känns det bara så förbannat förljuget att någonsin dricka alkoholen igen, för mig...
Är inte ett dugg motiverad, eller ser inga några fördelar med att dricka alkoholen...

Jag lever ett mer "ärligt" liv med mig själv, det är inte roligare, men betydligt lugnare utan peak'ar eller dipp'ar...
Ser idag väldigt många olika orsaker till varför jag drack, lever ett stressfullt liv, och jag har mina sårbara punkter, jobbet bl.a.

Men det är också jätteintressant att se mig själv i min nya roll, jag "förstår" nu vilka triggerpunkter jag har i livet som utsätter mig för drickandet...
En livsvandring inom mig själv, det är jättespännande...

Kanske har jag blivit en gammal tjurig gubbe???
Men jag tillåter inte andra sätta sig på mig utan att fräsa ifrån...
Ligger kattan på stolen så sätter du dig inte ostraffad på henne, det kommer att göra ont länge med klor tänder och rivsår i häcken!

Men det är mitt sätt att bevaka mitt liv, och mina gränser...
Jag är inte dumsnäll längre, utan håller på mina gränssättningar för mitt egna välmående stenhårt...

Och JA, jag är en stor egoist, jag tänker bara på mig själv..
Det är så förbannat skönt, jag är inte ens medberonde till mig själv längre...

Allt som tynger mig har jag kontroll på, ingen självpåtagen ångest eller skuldkänsla...
Man blir starkare av det i längden, jag vet var jag står, vad jag har sagt och gjort...

Jag har blivit lite nöjdare med livet och alla dess krumsprång...
Ser mig i spegeln och mina förhoppningar som den stora hjärtekrossaren och Mr World i kroppsbyggare har spolierats,
den största bicepsen jag har, har halkat ner till runt midjan och heter prippsmuskeln...

Det vackra är det nog bara de blinda som ser först, för man blir så bländad av ett utseende...
Det vackra sitter inom människan, inte på utsidan...

Men det tar nog ett halvt liv att få upptäcka det, precis som med alkoholen...

Allt det vi tilldelar alkoholen som det positiva, finns ju redan inom oss, öppenheten, charmen, pratvilligheten, avslappningen osv...
Den bara förstärken den, så egentligen behöver vi den inte...

/Berra

När möten mellan människor någongång känns så som du beskriver nu, så tror jag alltid att jag är nära lösningen på frågan om meningen med livet. Hade också ett rörande möte häromdagen, fast med en (hittills) okänd kvinna. Det hon sa och det hon är kommer att ha stor betydelse för mig framöver. Tacksam är även jag...<3

Massor med kärlek och styrka önskar jag dig , Fenix. Kram och tack för att jag får utrymme att skriva rakt ur hjärtat. Jag är ju rädd om dig för tusan, du har varit här lika länge som jag, vi är ju homies; )

Jag har läst igenom din tråd inatt, det hela är mycket gripande, och jag vill bara be dig ta hand om dig!

Du frågar om du ska sluta idag, eller på söndag. Då tänker jag på det du skrev i Mars 2010:

"Jag lutade mig tillbaka och tänkte som så att hur har jag försökt lösa mitt problem? Jo, genom att att besluta mig för att sluta i morgon, i kväll ska jag dricka för sista gången och sedan får det vara slut. Har jag haft framgång? Nej! Det tänket har ju blivit problemet!!!"

måste jag få tillägga "För mig, för min fru, för mina barn" - precis i den ordningen. Kram / mt

"För mig, för min fru, för mina barn. Nu kör vi!" Modigare, vackrare, finare kan det inte sägas.
Och responsen här.... ärlighet och rakehet och omsorg om varandra.... det är mänskokärlek.
Tack för att jag får vara en av dem som som får följa din resa, mt

stor KRAM vännen <3

Jag tror att den bästa tiden är NU... är du redo så gör det NU... varför vänta?
Såg att du kollade upp Berras noll-bira... köp ett gäng sådana till din fest plus loka & annat gott som är alkoholfritt.
Antagligen är det inte bara du som vill vara nykter...

KRAM <3

Alltid....

nu eller på söndag?

Fenix.... du ska göra det för din egen skull <3