Senaste kommentarerna i forumet

är det härligt att känna den där wow känslan att vakna på morgonen utan baksmälla! Grattis till dag 7! Tänk, stiga upp i vettig tid utan att vara seg. Och så hinner man ju med att uträtta saker och ha energi att göra det också, och såhär när klockan passerat lunch så kan man känna att man gjort en del nytta. (Fast idag har jag kanske inte gjort direkt nytta, utan strosat på stan och mest "windowshoppat".)
Och fortfarande är klockan bara barnet, så man har en hel härlig, solig dag framför sig att njuta av.

Ha dé gott, du och alla andra på Forumet.
//Cookie

....denna morgonen var första gången som jag verkligen kände en wow känsla över att vara nykter! Det låter alldeles fruktansvärt, m jag tror att detta kan vara första lördagen på några år som jag vaknade utan bakfylla. Bakfyllan har inte alltid varit lika svår, ibland har det bara varit en dov huvudvärk som fixats med några treo, men ändå - vilken skillnad det var idag! Jag vaknade utvilad och full av energi, vilket faktiskt förvånade mig lite eftersom jag varit så otroligt trött under dessa första nyktra dagar.

Igår kväll var vi hemma hos några andra familjer för "fredags-häng". Insåg där att de flesta i min bekantskapskrets inte dricker särskilt mycket. Många tog ett glas vin punkt slut. Själv brukar jag ta några glas hemma före, sen några glas när jag är där och efteråt fortsätter jag hemma med ytterligare något. Igår blev det Ramlösa. Helt ok, m märkte att jag själv hade lite svårt för att vara allmänt social. Inte lika spontan som jag brukar vara, utan lite tillbakadragen och mer trevande i konversationen. Fördelen är dock att jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort och vaknar utan ångest och oro över att ev gjort något dumt.

Idag ska jag njuta av det fina vädret. Jag är helt på det klara med att jag om några timmar kommer börja förhandla med mig själv om jag ändå inte ska ta ett glas. På lördagarna brukar jag börja sippa lite under eftermiddagen och sen befinner jag mig i ett svagt fylle-töcken som eskalerar på kvällen. Inser hur sjukt det är när jag sätter ord på det. När suget växer under dagen idag ska jag försöka plocka fram den härliga känslan jag hade imorse. Så vill jag ju ha det imorgon bitti oxå!

Hur känns det för dig smultronet? Jag tänkte på din 13-årige son - jag har oxå en 13-åring. Vad svårt det måste vara för dem att ha sett oss i alkodimman. Och vilken sten vi lyfter från deras axlar genom att hålla oss nyktra. För att inte tala om stenen vi lyfter från våra egna axlar om mamma skammen lättar. Idag är vi inne på dag 7 - hurra, det är ju faktiskt en hel vecka! Jag hoppas att du, och alla andra, får en riktigt härlig dag i sensommarsolen!

...blev inkallad till jobb pga sjuk kollega så sitter på flygplats nu! Hade så gärna träffat dig och alla andra i Gullbranna men tyvärr, inte denna gången.
Ska till AAlandet och ser fram emot Alanon i denna del av världen.

Njut vänner, väder och jag sänder en mycket varm och tacksamhetens kram för att du är du!

slänger en blick kl 9,30 och 11,30 åt fikatältets håll idag.

Alla berättelser här inne är så viktiga...för det får oss att förstå att vi inte är ensamma om allt det skamliga...vi behöver inte föreställa oss för varann...för vi vet alla vad det handlar om. Lögnerna.smusslet.förnekandet.ångesten.svettningarna.och känslan av att vilja vara som "alla andra normala"....Och det är vansinnigt skönt , stärkande och tröstande att vara bland likasinnade...jag känner även igen mig i dig...skillnaden är att jag lyckades inte sluta innan min sambo tröttnade tyvärr...nu var det långt ifrån bara därför vi gick isär...men helt klart en bidragande orsak.Han hade sett sin pappa supa ihjäl sig och orkade inte se mig dricka så mkt som han förstod att jag gjorde...nu stöttar han mig fullt ut och är jättestolt över att jag börjat med antabusen...SÅ STARKT att du klarat 6 dagar på egen hand!! Grattis! Jag är också inne på min sjätte dag idag! Vi kan ju fira varje nykter dag tillsammans! Finns här i stort sett hela tiden om du vill " prata"...tittar in med jämna mellanrum...Tillsammans fixar vi det! Många många kramar till dig och alla andra!♥♥

...jag kom inte loss som planerat o ingen mobil igång förrän nu!
Jag hinner inte till Gullbranna, för många bilmil!!!
Kikar förbi imorgon!
Hör av mig!

söker ?

Hej Smultronet,

Grattis till dina nyktra dagar och ditt beslut att ta antabus!Jag känner igen mig i din mamma skam - och just den är nog det värsta med mitt drickande.Jag skäms så otroligt för allt jag inte orkat göra med mina barn för att "mamma är trött". Att min man inte märker när jag ibland är stupfull är väldigt underligt, men det gör han verkligen inte. Han tycker att jag dricker lite mycket ibland, men han anar inte hur det eg ligger till.

Jag dricker normalt en flaska vin varje vardagskväll. Ibland mer, ibland bara några glas. På helgen blir det mer. Senaste året har jag ibland varit helt utan alkohol ett dygn, men aldrig mer än så. I lördags fick jag plötsligt nog. Jag orkar bara inte ljuga för allt och alla längre. Jag orkar inte vakna VARJE dag bakis och dra mig upp till jobbet eller sitta bakis och äta frukost med familjen på söndagarna. Jag har en man som jag älskar och som dricker mycket måttligt. Jag har tre barn som behöver mig och ett chefsjobb som jag konstigt nog ännu inte supit bort. På sista tiden känner jag dock att det har kommit sprickor i fasaden och jag känner allt mer att snart faller allt. Snart gör jag något riktigt dumt som gör att allt är oåterkalligt. Sen känner jag oxå att jag bara inte orkar mer, jag är så totalt genomtrött i hela kroppen.

Så när jag vaknade i söndags så sa jag stopp till mig själv. Sedan dess har jag inte druckit. Det har varit ganska hemskt. Svårt att sova, svettigt på natten, svårt att koncentrera mig, ett jäkla humör och konstigt nog nästan ännu tröttare än vanligt. Idag är jag inne på min sjätte dag. Jag vet att det för er andra inte låter mycket, men för mig är det enormt. Måste vara flertalet år sedan jag varit nykter så lång tid. Jag är stolt över det men just nu kryper det i kroppen så jag håller på och bli tokig. Fredag idag. När jag har druckit har ju fredag varit enkel för då har jag inte behövt smyga med det. Visserligen måste jag smyga med hur mycket jag dricker, men inte att jag gör det. Ett glas vin när man lagar mat är ju helt normalt....

Jag är så rädd för att falla för jag vet hur lätt det skulle vara att plötsligt övertyga mig själv att ett litet fredagsglas kan jag ju ta, för herregud det gör ju varenda människa! Problemet är ju att jag tar ju aldrig ett glas....

Så jag tänkte hänga här på forumet med er ett tag, för ensam fixar jag det inte. Tycker om att läsa det ni skriver. Ni ger styrka och förhoppning om att det är möjligt med förändring. Stort tack till er för det!

Hur det går för dig...kramar

när jag läst dina inlägg, eller annars tänkt på dig har jag kommit ihåg vad vi skrev om vid jultiden. I början av januari i år, den 3:e närmare bestämt, skrev du så här i ett inlägg: Idag ska jag börja plocka bort den sorgliga julen, jag ska sortera de julsaker som är mina i kartonger så att det är bara att ta med när jag bestämmer mig för att stunden är inne.
Jag önskar och hoppas att du snart har kraft att välja ditt liv. Kramar / mt

...men man hör ju äldre personer säga att de inte kan dricka nånting knappt utan att må dåligt dagen efter.

Å andra sidan så är det ju dumt att dricka när man mår dåligt av det - oavsett orsaken.

Börjar med en vit vecka iaf. Min kropp behöver det. Känns det bra så fortsätter jag.

Kan jag ändå bara dricka 3-4 öl utan att må dåligt så kan jag lika gärna hoppa över dem också.
Ibland byter jag ut starkölen mot folköl i stället. Det funkar rätt bra faktiskt, men ofta trycker jag i mig ett helt 6-pack 3,5:or bara för att "känna någonting i alla fall". Konstigt tänk man har. Men det är väl papegojan i vanlig ordning.

Men jag tar gärna emot flera åsikter/erfarenheter kring förändrad alkoholtolerans!

:)

bland det djävligaste som finns att stå bredvid och inte kunna påverka.
Ta hand om dig du fina ♥

vanliga kurvan ser ut så som du beskriver.....först massor för att uppnå önskad effekt och sen tippar det över till mindre. Klar varningssignal.

fina Markatta :-)) * toast med smörstekta kantareller * Det tar jag gärna emot nån dag :-)

som nyss släppts från häktet. Jag har tidigare skrivit om honom (inte ex-sambon alltså). Han är gravt alkoholiserad och när jag fick reda på att han blivit häktad så tänkte jag faktiskt; skönt, då kan/behöver han inte dricka på ett tag. En del av mig hoppades också på att han där skulle komma att fatta ett beslut om hur han vill att hans liv ska se ut sedan på utsidan. Jag vet att AA ibland besöker häktet. Jag hoppas också att sedan när domen faller, vilket lutar åt fängelse, att han försöker komma till en anstalt som också erbjuder behandling.

Jag kan inte fatta, trots att jag vet att det är en sjukdom, varför han väljer att dricka redan samma dag han släpps från häktet. Han har varit där i två månader och har ju redan gått igenom själva avgiftningen med skakningar o.s.v. så han hade ju värsta chansen då han redan klarat vara nykter i flera månader. Antar det är skillnad på att tvingas till nykterhet då han varit frihetsberövad och att faktiskt vilja vara nykter.

Jag gav honom en stor kram, trots spritångorna så blev jag glad av att se honom. Jag försökte uppmuntra honom till att söka sig till en anstalt med behandling men han såg bara skamsen ut och tror inget når fram när han druckit. Jag sa att om han väljer att inte dricka så är han hjärtligt välkommen att komma över på en kaffe någon dag. Vad mer kan jag göra? Retorisk fråga då jag vet svaret, ingenting, shit nothing,nada. Och det är frustrerande och det suger verkligen att se en vän fatta sådana idiotiska beslut som förmodligen kommer leda till hans död.

Så oerhört hopplöst. När han var häktad blev han av med sitt boende. Man skulle kunna tro att det är att nå sin botten, komma ut ifrån häktet och sakna bostad, men tyvärr tror jag inte att det är det för honom. Jag tror att det bara gör att han tycker så synd om sig själv och hittar ännu en självklar anledning till att fortsätta dricka utan att se att bara han själv satte sig i den situationen och bara han kan bryta det här.

Det förstör inte mig. Jag kan hantera det då jag känner jag kan ha en distans till honom och han har alltid respekterat när jag sagt jag inte vill träffa honom onykter. Likväl är det sorgligt.

Jag känner mig lustigt glad och tillfreds just nu iaf...jag slipper ju ha dialogen med mig själv varje hång jag åker förbi bolaget...har ju liksom ingen anledning att gå in där och smyga längs väggarna längre...grattis till dina 24 dagar! Och lycka till från en mamma till en annan...du inger hopp :-) kram

Själv ska jag hitta på några riktigt roliga aktiviteter i helgen, så som att jobba, tvätta och städa hemmet, så visst skulle jag hellre vara där du ska... Nej, inte bara, så synd är det inte om mig. Jag har faktiskt blivit bättre på att hitta och lägga märke till det fina vardagen har att ge. Som att efter städ och tvätt ta en skogspromenad med hunden, plocka några svampar och sedan äta en toast med smörstekta kantareller i ett rent hem ger mig ro. Men ut på större äventyr vill jag ju också, så ja, jag är avis!

Ha det så fint Adde!

Och skönt känns det, underbara dagar inatt sovit gott vaknat och mår bra. Tackar för det och ser fram emot en ny dag

Och skönt känns det, underbara dagar inatt sovit gott vaknat och mår bra. Tackar för det och ser fram emot en ny dag

Om du känner dej ensam i alkoholdiket så glöm det, det verkar som om halva Sveriges befolkning har varit här. Åtminstone är vi ett tvärsnitt av svenssons här.

Om man upplever själv att man har problem med alkohol och vill ändra på det så har man kommit en bra bit på vägen. Att läsa och skriva här är ett bra sätt att komma underfund med sej själv, komma ifatt sej, om du förstår vad jag menar?
Välkommen!
/MB

och lyckönskningar på din resa, från en till som bytt ut A som i alkohol till A som i Antabus.
Såhär på min 24 dag nykter, så känns det som om jag vill omfamna världen och alla människor runt mig, för jag känner mig så fri, fri från den lömska alkoholen, som bara för ont med sig.
Nu kan jag glädjas över så mycket och ser världen med helt andra ögon, känner lycka över att jag slutligen tog beslutet.

Kram till dig och alla andra. God natt och sov gott!
//Cookie

... har jag skrivit här i ren desperation - i ren ångest har jag behövt råd, tröst, stöd... Och ibland har jag skrivit bara för att ha kvar för mitt eget minne. Men vad tacksam jag är för er alla, er närhet, era kommentarer och att ni funnits här. Tack!

Känner en stor sorg: nu är allting avslutat med exsambon.
Mindre än ett år efter att jag började skriva här så har jag tagit klivet från att inte veta om det var mig det var fel på, om det var ok att göra som han gjorde, inte veta om jag skulle våga lämna honom, oro för barnen, oro för om jag skulle klara mig själv, osäkerhet, handlingsförlamning och allmänt kaos till att lämna, vara rädd och ledsen, att resa mig igen, att ordna boende, att må bättre, att försöka stå upp för mig själv och ordna bättre boende...
Och nu är vårt liv så definitivt över - nu har vi delat alla våra saker, vi har delat vår tidigare gemensamma ekonomi, allt är över. När jag tog de sista sakerna var jag så oändligt ledsen, exsambon likaså. Han sa att han älskar mig och han sa "förlåt för allt han gjort" utan att ge exempel på vad han menade... och jag ville bara krama honom, det var så mycket sorg. EN del lättnad - nu är jag min egen, nu kan ingen bestämma över mig, men också så oändligt sorgligt.

Ibland gör det ont - jag trodde det var för livet, och nu tror jag inte att jag tror på kärlek längre. Jag mötte exsambon och trodde på kärlek vid första ögonkastet, men nu tror jag bara att kärleken är blind, för mig. Jag vill inte vara bitter, men jag kommer att leva mitt liv för mig, jag vill inte gå och tro/hoppas att jag ska träffa "mannen i mitt liv" igen, som alla vänner, släkt, kollegor osv gärna vill prata om att jag ska göra... Det gör ont. Ibland är det ensamt.

Kram till mig själv och till er!

Försök hitta dina drömmar igen!!
Du vet - jag har varit där du är: jag har varit så tveksam över hur jag ska göra med mitt liv, varit orolig att välja fel, känt att jag inte orkar tänka mer än älta det jobbiga, men du har tagit klivet att skriva här!
Jag trodde att mitt liv skulle vara sorg, oro, ångest, ekonomiska problem osv osv för evigt - men det blir bättre, om du tar ett beslut som du tror på!

Senast idag sa min 4-åriga flicka: "Mamma, jag vill att vi gifter oss igen; du, jag, lillasyster och pappa". Jag försökte förklara att vår kärlek till varandra tagit slut, men att vi alltid vill vara med barnen osv, men det är uppenbart att det är en sorg för henne också - men hon är så liten: det är skillnad för dina barn tror jag?!

Ta hand om dig - du är viktig!
Kram

Tänker på dig!
Min sorg blommar upp, lägger sig och livet är lite i harmoni, och så går det i vågor. Över lag är allt bättre - men jag minnns sorgen när jag hade tagit mitt beslut, och jag minns hur viktig du var i just den stunden, och innan och efter! Du är stark, och du är värd det bästa!

Kram

5 dagar utan alkohol....:-) känns fint än så länge... har tagit två doser antabus nu...min minste son på 13 var med när jag tog första ihop med min bror...så kramade vi om varann efteråt...kändes som en fin början på nåt bättre... :-) kram på er alla därute och kämpa på...♥♥