Senaste kommentarerna i forumet

Ja du Fenix.... Ett tag sedan man var in här nu.. och ja, du har inte kommit en millimeter närmare att leva nykter. Tyvärr måste jag nog konstatera det av ditt resonemang att döma. Kanske är det läge att skippa det här forumet eftersom det inte ser ut att ge önskad effekt på dig. Det är många som klappar dig på huvudet och ger beröm typ: "starkt jobbat" "Tror på dig Fenix" och så vidare. Visst, vi vill väl alla ditt bästa och tro på vad du säger - självklart är det så! MEN,,, frågan är om inte forumet snarare har blivit en boost för fortsatt drickande i ditt fall. Dvs en massa anonyma människor som tröstar när du slirat till och ställer upp på ditt resonemang när de STORA BESLUTEN IDELIGEN TAS av dig. Man ska ju naturligtvis inte slå på den som ligger men vi här som nyktrat till och vill leva nyktert vet vad som gäller. Jag är rädd att forumet blivit lite som en närstående som är medberoende. Och medberoende är som vi vet alkoholistens bästa vän. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är inget straff att vara nykter - det är en VINST!! Ingen jag känner, som frisknat till från sitt missbruk och lever nykter, har någonsin ångrat sig - INGEN!

Grattis iaf på 60-årsdagen, gubbe lilla ;)

jag var nykter i 12 år o började sen dricka igen.
Faktum kvarstod-inte börja dricka igen!!!!

Jag tror att jag förstår hur du känner dig. Jag känner igen de situationer du beskriver så väl. Frustrationen, ilskan och hur den kokar över vid de mest olämpliga tillfällen. Men du, vet du vad? Människan fungerar så. Både din kropp och själ signalerar och söker göra dig uppmärksam på att det råder missförhållanden.

Jag undrar, kan du sätta ord på den känsla som gör att du inte bryter upp och lämnar din man? Ett tips. Sätt dig ner med papper och penna och formulera för- och nackdelar med att stanna kvar i relationen och/ eller skriv en löpande text där du letar efter ord som beskriver just den känsla som gör att du stannar kvar.

Kram,

Hanne

Tack mt!

Tänk hur länge man själv vände och vred på dom frågorna! Jag är glad att man kan få insikter och nya ideer hela livet. :)

Jag har lärt mig göra fina caffe-latte under sommaren, och har druckit en idag i solen på morgonen. Nu skall jag städa bilen och se om några grannar tittar ut. :)

vad det kan vara som gör att du inte bryter upp. Du och dina barn far illa! / mt

Nu sitter han och dricker ensam och jag har lagt mig. Tänk om han någongång kunde förstå hur många ggr han kränkt mig genom att alltid dricka mest och vara fullast. Hur han varje helg somnar i soffan fredag och lördag. Vad känner barnen inför det? När det alltid är han som sitter med ett glas i handen sist när vi har gäster. Jag sa då vid ett tillfälle högt "är det bara du som dricker" Två familjer var här.:((

Jag vill inte vara sån:(

Det har varit några tråkiga dagar. Känner disharmoni och får anstränga mig för att vara glad. Jag känner att jag är lättirriterad och har under en tid haft svårt att styra mina känslor. Jag brusar upp och blir lätt arg och säger saker så barnen hör. Jag vill inte vara sådan. Jag är inte sådan. Min man startade under kvällen en diskussion ang vårt dagis vi skolar in lilla sonen på. Han har skött första inskolningsveckan. Han tycker att det är lite jobbigt att jag vet allt om dagis som han berättar om då jag haft min dotter där sen tidigare. Han förknippar dagiset med mig och mitt ex. Visst det kan jag förstå känslan av. Då jag vet att diskussioner när han druckit alltid slutar med bråk bad jag att vi kunde diskutera detta imorgon istället. Jag sa det flera ggr. Då gick diskussionen över till annat forum. Han tycker att jag genom att hänga ut honom söker sympati hos barnen och vänner. Jag vet som jag skrev ovan att jag sagt saker då barnen hört för att jag blir frustrerad och såå arg på hns beteende. Som igår, vi blev ovänner för att jag tyckte att hans son borde få någon kpnsekvens för att han inte sköter sig, tex inte gå utefter kl 19. Han är 15 och har blivit ertappad med alkohol och luktar rök. Då säger han "typiskt dig att hota" så funkar inte jag osv. Det hela slutade med att han sa till mig "så fort dukommer hem så går humöret ner". Då kontrar jag med att jag knappt vill åka från jobbet för att jag vet att det blir bråk". Han drar och säger att han ska sova i sommarstugan, samtidigt kommr hans dotter hem och då säger jag " han ska sova i sommarstugan i natt så vill du också sova där så får du packa ihop grejer nu". Helt fel av mig jag vet och det känns inget vidare. Jag vill inte vara sån. Han åker och lämnar mig med alla barn. Jag fixar mat och efter 2 timmar kommer han hem. Då har han hmtat vinet i stugan och sätter sig och dricker.

Nu ikväll bad han mig prata tystare för att inte barnen ska höra. Jag ville inte ha någon disk över huvudtaget. Min dotter kommer ut och ber oss sluta bråka. Han säger "vad var det jag sa, att barnen hör"Hon säger tillbaka att hon hört att jag inte ville diskutera och att hon hört honom mest.han blir skitsur på mig. Säger " då gjorde jag fel igen då" jag svarar att du har inte gjort fel.

Han har helt rätt i att det är fel av mig att säga ssker om honom inför barnen och vänner. Det är så totalt fel men min frustration rinner över. Jag vill verkligen verkligen inte vara sån.

Han dricker ett vinglas på 3 munnar, fyller på osv. Det stör mig, berör mig och gör mig sååå förbaskat ledsen och frustrerad. Han fattar inte att mitt beteende bottnar i hans alkoholproblem...

Jag är så trött på detta. Har ont i magen varje morgon och magen är kass. Jag vill vill vill knte vara sån här mot mina barn...
Vet varken ut eller in längra....

Jag ser upp mot månens skära
mot stjärnor i rymden blå
långt borta, men ändå så nära
är de som jag tänker på.

I mitt hjärta det svider
av saknad oändligt stor
en undran i alla tider:
Var är min syster och bror?

Jag hör dem i stilla vindar
jag hör dem i trädens sus
i alla de öppna grindar
som leder till värme och ljus.

Jag har kanske lekt med elden
och många gånger mig bränt
försökt rätta mig efter vinden
var gång den har mojnat och vänt.

I minnet jag ser alla dagar
som flydde och blev till år
minnen som tär och behagar
när ensam och trött jag går.

Var rädd om dig Fenix!

Jag har inte varit in här på ett tag nu, men känner i kväll att jag har ett behov av det. Min fd väninna har härjat vilt nu i några dagar. Hon har ringt på min mobil och pratat in på mobilsvar, men jag svarar inte.

Jag blev så rent ut sagt förbannad så jag tog och skrev ett långt mail till hennes dotter och det blev på nästan 4 A-4 sidor..det slutade med att jag fick svar idag...att jag skulle lämna dem ifred och att det inte var några nyheter jag kom med. Tack för den, tänkte jag...nu har de vänt det som att det är jag som "stör".

Nu känns det i alla fall ganska bra för nu kanske hon är borta ut mitt liv.....för idag har det varit lugnt...

Förstår nu att hennes familj har nog vetat det här i många år, men försökt att "tysta" ner det och låtsas som det inte existerar att hon har problem.

Det är bara att hoppas att hon kan få hjälp innan det är alldeles för sent.....men jag finns inte med där....och det känns så skönt.....

/Prussiluskan

du beskrev att det inte är festen.... utan att sluta dricka efter festen som är ditt bekymmer så ska det bli spännande att möta dig här på sönadg. Den första dagen i ditt nya nyktra liv! - om jag förstod dig rätt? Spännande! / mt

Innan ledighet.
Jag älskar åxå min egna tid,men utan jobb skulle det inte kännas så befriande att vara ledig.
Just nu har jag det så bra,Jobbar halvtid stämplar akassa halvtid o får en liten slant däremellan från fackets inkomstförsäkring.
Eftersom jag hade stor årsinkomst förra året får jag som belöning en bra ersättning......6-7 månader framåt.
Denna tiden kommer nog ej tillbaka...föressten vilken dåtid eller vilket nu kommer tillbaka???:)
Ah men ha en trevlig fest i alla fall.
Själv ska jag kolla en matta via blocket,gå o se Superjam på Parkteatern på lördag när jag är ledig.

Idag följde jag hastighetsbegränsningarna på väg till jobbet. Trots att jag försov mig. Det ser jag som ett framsteg! / M

Heja dig! :)

/H.

Och det "pirrar" så där lite i kroppen, äntligen min egna tid..
Så är det varje helg, den är lite stökigt planerad med lite kalas och party party...

Vi ska ha massor av gäster, och frugan har fått tagit HELA biten med att införskaffa alkoholhaltiga drycker på bordet...
Nu märks det på henne att hon tycker det är "besvärligt" med att handla stort på bolaget, inte bara mängden, utan även det dära ni vet...
Blickarna, och vad ska de tro, storkonsument???, och dyrt är det också...

Nackdelen med att köpa de lite finare sorterna är att att folk dricker så förbaskat mycket mer,
man släpar hem tjeckisk öl i små flaskor istället för på burk (ja det finns exakt samma märke..) och det är en stor skillnad...
Man vet att folk dricker med en förväntad smak, själva åsynen av drickat sätter sina spår...
Nytt för i år verkar också rose' vara, har verkligen fått sig en skjuss, alla dricker det,
även de som tidigare har stordissat rose't, smakar varken det ena eller det andra..
Det går mode i drickandet, och man lyssnar på vad andra dricker eller rekommenderar...
Det behöver inte jag, tra la la laaa, tycker att det är såå befriande...

Visst det kunde vara kul att stå där och gunga på glaset och tycka en massa om drycken och känna gemenskap,
det är ingen som gör det med läsken...tyvärr..

Men det viktigaste är att fortsätta lägga allt fokus på....mig själv...
Det finns inget viktigare än att fortsätta hålla koll på mig själv, jag måste fortsätta må bra,
och då undanskuffar jag alla problemen, eller vägrar se dem...

Det sitter en liten maskinist och drar i alla spakarna inuti skallen, tittar ut genom ögongloberna och styr hela ekipaget...
Det är han som bestämmer vilka drag jag ska göra, och det är hos han allt förnuft ligger, och tilliten...
I kroppen finns det impuls-styrningar han måste korrigera och kompensera för...
Men fyller man kroppen med alkohol, så lämnar han sitt uppdrag tills det har slutat stinka på arbetsplatsen,
under tiden har kroppen gått herrelös och bärsärk...
När han återkommer så svär han högt så det ekar i hjärnbarken, och det är nog det vi hör som bakfylleångesten,
blomkrukorna har ramlat omkull, tavlorna hänger snett inne på hans arbetsrum...
Klart att han blir förbannad, vår lille maskinist...

Så mucka inte med maskinisten...

Berra, full!....av fantasi

Tack, barbalala! :)
NT - du får mig att le. :)

/H.

Du sviker inte oss, Fenix! Här är du bland vänner som inte dömer dig, ju. :)

Lycka till med festen och med beslutet som du närmar dig! Och: grattis på födelsedagen!! :)

/H.

Och det du beskriver, situationer och argument är så vanligt.... Jag har funderat och bearbetat och bearbetar liknande situationer och "personer" och argument oavbrutet... Att dela andras verklighet och upplevelser här är klädnyporna som håller min övertygelse uppe. / mt

Lycka till, låt oss följa dig en bit på vägen.... ha en bra dag!/ mt

Ankan 42... be om hjälp & ta emot den.
En dag i taget mot lycka lugn & harmoni...
Kram från Mie.

vänner, Pia, Fredde, Berra, Lillablå, Vana och så många andra. Ni vill mig så väl och det blir jag riktigt rörd av. Vill bara säga att jag har en mkt fin kontakt med såväl fru som barn. Saker och ting hade dock kunnat var mkt bättre utan alkoholen. Nåväl, den här veckan har barnen varit hemma mer än vanligt, och det har börjat kännas riktigt konstigt att jag alls dricker. Men som jag tidigare sagt, så känns den här festen som sista punkten innan ett stup. Sedan ska jag börja vandra bakåt igen för fortsätter jag så är det fritt fall och gonatt.
Ska inte argumentera mer här tror jag innan söndag, som jag ser som den dag då jag ska börja vila och hämta krafter på ett riktigt sätt. Som helgläsning bifogar jag ett dokument jag skrivit på ett tag för att samla på mig tankar kring på vad jag är trött på. Många känner nog igen sig.
Kram så hörs vi på söndag...

Jag är så djävla trött på att …

.. behöva ägna lördag förmiddag åt att dividera och tänka på om jag ska åka till Systemet, om jag ska köpa bara för idag eller även till söndag…

… alltid förlora kampen och stå där fem i två och handla och dessutom för det mesta köpa så det ska räcka även till på söndag…

… att vara bakis på måndag och inse att det gick inte den här helgen heller, jag som skulle sluta på söndag…

… smussla undan ölburkar på förmiddagen så att det inte ska märkas hur mycket jag häller i mig ….

… springa hos terapeuter av olika slag och betala en massa pengar för behandling, när jag ju vet vad jag ska göra …

… hata mig själv för min stora mage som jag aldrig blir av med så länge jag inte slutar dricka ...

… andra lyckas sluta när inte jag gör det. Känner mig verkligen som en looser …

… på allvar tro att det blivit stora skador på lever och kroppen och att det är för sent att göra något åt det …

… ha alla fina vänner på forumet och ständigt svika dem och mig själv …

... listan kan bli hur lång som helst ...

Jag har en bror som har ett uttalat "ölintresse". Detta innebär i praktiken att han köper mycket sk finöl, både hem och ute på krogen. Ingen dag och ingen situation är fel att ta en öl, för det är hans bästa intresse i livet enligt honom själv.

Man tar den till städningen på söndagen, för att fira onsdag, fredag och att man överlevde festen igår.

Jag har aldrig känt att jag kan påverka honom, och när vi pratat om att jag slutat dricka hamnar vi alltid i argument om att människan har druckit öl så jättelänge och att ingen samhälle har gått under av det...

Våra familjemiddagar är lite skumma när min bror lätt dricker 5 öl + lite till under en vardagskväll, jag som säger nej helt, och min syster som dricker ett halv glas ibland.

Jag var här aktivt efter nyår o var nykter i tre månader. Trodde i min enfald att jag sedan skulle kunna dricka måttligt-...nä, klart jag inte kan.. Snälla säg vad jag ska göra, jag blir tokig på mig själv!! Har det skitjobbigt med mycket sorg när min mamma är på slutet o kommer dö av sin cancer, men jag tror att jag druckit ändå... fan, vad svårt det är- hjälp!!

Det där kändes skönt att veta att man inte är lixom ensam, jag tror/trodde mer och mer att det är/var jag som höll på att bli nojjig.
Någon sorts förföljesemani ,eller nå't...

Jag vet att jag är duktig i mitt ämbete, min roll är odiskutabel, och jag har rent mjöl i påsen...
tja bortsett från att tittar/skriver här på forumet på arbetstid, men det känner jag inget som helst ågren för..
Med tanke på hur det "porrsurfas" både på Hemnet, Aftonbladet och Blocket för de andra anställda, bara för att nämna några..

Vet hur man berömmer sig i grupp som "vi" när något bra har skett, trots att det bara är en person som gjort jobbet...
och tvärsom när något har gått fel, då är det alltid personligt, det var "han" som gjorde felet...
Och de som utmärker sig är alltid de som springer till chefen och berättar först...
Först att ta åt sig av berömmet och få utlämna glada rapporter, samt först att tala om att han/hon inte hade något med felet som skedde att göra..

Jag ser det andra inte ser, och det är så förbaskat uppenbart att jag nästan äcklas av det...
Människor av egen dignitet och värdighet underkastar de mest anti-solidariska förutmjukelserna...

Att alla ställer upp för varandra och lyssnar och är goda vänner är inget man begagnar sig av idag,
var och en står sig själv närmast. och tjänar jag ingenting på det, så får det vara...
Chefen makten och härligheten...

Jag håller mig borta från allt sådant, jag antar att en vacker dag så kommer jag få payback på att jag höll mig neutral..
Jag sköter mitt jobb med den äran, och kan de inte se detta så måtte de vara blinda, eller vänder blicken bortåt...
Jag vill bara bli sedd och hörd, och jag har inga undertoner i det jag säger, och vara en länk i hela kedjan...
Det ska inte finnas ett självutnämnt A-lag och inget åsidosatt B-lag, alla människor är lika värda...

Alla är vi lika men samtidigt olika, och likafullt respekterbara och accepterbara, för den vi är...
Alla har vi någon livserfarenhet att kunna berätta, om någon vill lyssna...
Och de döva är de enda som inte kan höra oss, hos alla de andra så är det viljan att få någon annan att leva ut...
Och man kan inte tvinga någon att höra någon annan...

På en arbetsplats har man sina egna regler...

Jag har bara en....idag ska jag oavsett vad som än händer....inte dricka något med alkohol i...

I min kropp är det jag som bestämmer, och jag kan inte styra allt som händer runtomkring den..

/Berra

ja inte är det lätt inte. Vi tvingas ju umgås med människor vi inte valt själva hela dagarna. Och är man "snäll" och känslig så är det ganska förfärligt att bli överkörd, få pikar och baktal slängda efter sig av "lill-cheferna". Förr svalde jag och grät sedan en skätt. Nu biter jag tillbaka och står på mig. Eller nonchalerar det. De som måste trycka ner andra hela tiden har ju ett problem.... Ibland är de inte ens medvetna om sitt sätt.

Sinnesrobönen är perfekt som piano-mannen säger. Och jag med mitt evolutionära synsätt och med djuren som mall för olika beteende tror det är oundvikligt att människor slåss för sina platser inom hierkin. Se på djur i flock. Det pågår ett spel heeeela tiden för att hålla ordningen. När någon kommer ny eller "växer till sig" så blir det oordning och riktiga konflikter i stället för de små signaler de använder annars. Eller om de är hungriga, eller har för lite utrymme att röra sig på. Kanse något för chefer att börja forska i? Miljön, ledarskapet och tydligheten är nog a och o. Och en viss acceptance.

Fast jag vet inte, vi människor ska ju alltid klydda till allting, våra hjärnor har så mkt associationsförmågor och plats för olika teorier... och sen när vi tycker det är för jobbigt så dövar vi med alkohol .. Himla smart eller hur??? :)

Jag är rädd om mitt välbefinnande nu för tiden och har accepterat att även om jag har talanger och skulle kunnat klättra så har jag varken tillräckligt med lust, vilja eller ork. Så jag tar en dag i taget och försöker göra mitt bästa med det som finns just då. Släppa det när jag kommer hem. Och ägna fritiden till det som jag älskar och har hur mkt tid och lust till som helst, mina djur och naturen. Och läsa böcker, och sova, och.......

Jag är fortfarande dålig på att leva och låta leva och är ofta den som tröstar och pratar med nyanställda på jobbet som mår dåligt. Det tär lite för jag blir ledsen för deras skull. Men egentligen är det en bra egenskap så jag försöker vara uppmuntrande och ett stöd och sen släppa det.

Nu i det här nyktra livet är livet faktiskt så väldigt intressant och man är f---n så mkt starkare inombords nu.

Kram

Skönt att rensa bort skräp!
I love it!

På vår tomt har vi ett gammalt oljefat som vi brukar elda, trädgårdsavfall i.
Dit fick mina boxar åka!
*poff*
Sådärja. ;-)

Nu kan ni ju samla på er mer värdefullt "skräp" istället,nu när det finns plats i boden menar jag... hihihi

Ha det gott!
Kram N.T