Senaste kommentarerna i forumet

du och dina betraktelser! -"Berras Betraktelser":) - är viktiga här. Även för alkoholister och medberoende är livet mer än drogen och beroendet. Du har en förmåga att väva in vardag och helg i nykterheten på ett sätt som jag tror att många kan känna igen sig i.
Jag tror ni som har ork, engagemang och utbyte av att vara långvariga här betyder mycket som hopp och förebilder... Du, Adde, Mie, viktoria, lillablå, Fenix, Lisamari, märta och vana... och nån som jag säkert tappade bort just nu som Lelas och Pianomannen t ex .... Ni har blivit mina vänner ... Jag vågar tro att vi är viktiga för varandra och många andra ... och jag hoppas alltid när någon ny ansluter sig att h*n ska hitta stöd till uthållighet i vägen till frihet från alkohol och medberoende. Att läsa, skriva och dela här betyder... gör skillnad för att använda ett "innebegrepp". Kram, och kraft inför måndagen till dig och andra läsare! / mt

Kul att någon saknar mina inlägg, trots att jag inte har så mycket att säga om alkoholen...
Min vardag och helg är ju ett förutom denna dryck, och hur livet påverkar det i det "äkta livet", det riktiga livet, det jag inte kan fly undan...
Min helg är som vanligt på sommarhelgerna på landet, detta arbetsläger!!!
Inte alls lika mycket förknippat med ledigheten som med alla arbeten, på gott och ont...
Min gamla regel om att ingen öl fär drickas före tolv existerar inte längre, och jag bröt mot den i alla fall, då!
Den regeln slipper jag att ta hänsyn till nu...
Äntligen är bryggarbetet avklarat, den slog hela sommarens projektplanering i stöpet, jag borde ha blivit skitförbannad och stressad över detta, men icke...
Nöjd är jag i alla fall...

Sommarens (nästan) första regn kom nu på förmiddagen...och vad gör jag, går ut naturligtvis för att se den gulbrända gräsmattan få suga i sig de dyra dropparna.
Gräshopporna har slutat spela, men de borde ju vara glada, det blir ju mer gröna grästrån att mumsa på...
Sitter under partytältet och lyssnar på de sista dropparna, ser rödvinsfläckarna på vaxduken och tänker...Ha! De där är ju knappast mina i alla fall...
De är svågerns som hade svårt att pricka glaset i går natt i skuggan av stearinljusen, han är säkert sur och vresig nu på morgonen...
Sågklingan gick igång nu först kl 13 på dagen hör jag från huset här intill, det lär väl komma en del svordomar när han inte är på humör...
Men det är inte mitt problem, jag drack inte en massa rödtjut igår, och har sovit gott utan varken mardrömmar eller bakfylleångest...
Ser däremot en del cigarraska efter både honom och mig, och det är väl någonting som jag inte är så stolt över, att fortfarande vara slav under rökandet...
Men det har inte alls samma konsekvenser för mig och mina anhöriga som alkoholen skapade, även om det kanske är svårare för kroppen att ta hand om...
Det ska bort, men en sak i sänder, en dag i taget...

Hej hopp där kom det en skur till, och jag bara myser, lyssnar på tältdukens regnsång, känner mig som en av naturens observatörer...
Jag mår bra i min situation vid varje tillfälle, man får inte glömma bort att leva också, ett av mina råd till mig själv...
Jag kan inte styra allt, inte naturens nycker, men min egen nykterhet, en god gränssättning att kunna råda över och acceptera...

Man skulle kunna säga att detta är en helt vanlig Söndag i Berras nynyktra liv, men det är det inte ...utan en ny Söndag i Berras nya (nyktra) liv...
Man tar in det som går och det man vill ta in, impulser och sinnesintryck, ångest och skuldkänslor släpps in med sin baneman alkoholen...
Genom att neka alkoholen tillträde till min mun, så håller jag också ångesten och skuldkänslorna borta, och en större del av mitt liv..förblir mitt...

Kan det vara så enkelt?
Ja det kan det, det kommer inte huxflux, men tiden att hinna upptäcka vad som är viktigt i sitt liv har alkoholen haft lång tid på sig att bryta ned...
Och det är som med en god middag, det får ta sin tid...om det ska bli gott, hungern försvinner knappast under tiden, det är bara en enda stor förväntan som är jobbig.

Jag känner ett lugn över min framtid, jag vet att inte både mitt egna liv och alkoholen får plats där samtidigt...
Visst har jag ett sug, det kan jag inte förneka, men jag har en förståelse också...

Om jag slutar leva idag, så lever jag inte heller imorgon...

/Berra

Kram <3

hur har du det? undrar mulletanten

Att låta livet bara finnas i mej.. runt mej & överallt gör att jag kan andas fritt.... <3

söndagsreflektion. Blir lite ett beroende:) av ett positivt slag dock. Söndagshälsningar / mt

människa. Jag är också SÅ TRÖTTpå att vara medberoende. Och jag är så trött på glorifieringen av alkohol... t ex att "glaset" snart är ett nödvändigt inslag i TV´s underhållningsprogram.

Vi har ett barnbarn som har diabetes sen hon var tre år, nu är hon nio. Det är lite samma sak, kräver en ständig vaksamhet. Hon själv är så van vid det och lever ett jättebra liv, föräldrarna sköter det utmärkt. Men visst begränsar det och nödvändiga begränsningar vid diabetes och njursjukdom ifrågasätts inte ... Ingen anser att det har med vilja och karaktär att göra.

Där är det annorlunda med alkohol för att inte tala om de som kämpar med sockerberoende. Läser just en jätterintressant bok, eller två, av Martin Ingvar: Hjärnkoll på maten resp - på vikten. Han tar upp hjärnans funktion och belöningssystem på ett vetenskapligt, lättbegripligt och intressant sätt. Litet minus för mig är att han är positiv till vin, ett (1) glas... Han tar förvisso upp alkoholismens problematik (liksom chokladberoende där han nästan är mer restriktiv !) - men lite för lättvindigt för mig som är känslig i det avseendet. På goda grunder:) eller snarare :(

Så är det att leva med en livslång sjukdom (jag vet att du vet det) ... en daglig utmaning. Vad gäller alkoholism verkar det i alla fall bli lättare med tiden.... hoppfullt! Det här blev långt, nästan en föreläsning... förlåt, det är en svaghet jag har. Vi kämpar på.... ha en bra söndag! / mt

Jag är så trött på att vara alkis! Jag menar allt tjat om att underhålla sin nykterhet, gå på möte, inte glömma bort. Sponsor, AA, forumet eftervård... Gör så gör så. Akta dig för det.

Jag vill bara leva mitt liv.

att ta sig upp igen. I samråd:)

Åhh.. vad härligt att du är på väg mot ett eget liv... stor kram från Mie

undrar mulletanten

Det är det viktigaste av allt... mitt livsutrymme.

den vännen och att ni kan dela så viktiga sidor av livet. Riktigt nära vänner är ovärderliga och sällsynta.
När du skriver om menopaus (som du inte kan veta hur det är "från insidan" och dessutom upplevs olika av oss som vet) och livskrisen när man har framtiden bakom sig.... och hur viktigt det är att du sätter gränser för du ska agera och börjar fokusera utanför dig själv - för att inte riskera att börja dricka igen .... Då tänker jag på Jag, Du, Vi i den ordningen. Din hustru har ansvar att ta hand om sig och ansvar för sitt liv och välmående. Det där kanske ni har på grej alltihop, ni verkar ha gått igenom så mycket tillsammans. Men jag vet, av egen och andras erfarenhet hur många grynnor man ska ta sig runt - även utan alkoholens inblandning.
Jag önskar dig en riktigt härlig helg, att du själv känner dig sedd och uppskattad och att du "lyckas" bra i tillämpningen av de lärdomar du fick till kaffet!
Tack, tack, tack för att du delar med dig! Kram / mt

fantastisk eftermiddag har jag haft !!

Planen var att kvinnan jag beundrar och älskar rent platoniskt skulle luncha och umgås som de mycket goda vänner och kamrater vi är men som så ofta håller inte våra planer fullt ut :-)

Hon är nykter alkoholist men även fd medberoende och alla erfarenheter hon fått i missbruket utgör en guldgruva att ösa ur för mig som har halva hennes nykterhet. Hon delar om sitt liv helt osminkat och oförskönat, ibland väldigt rakt på, och jag lär mig och tar in så mycket jag kan och förmår. Vi kan prata om allt, och då menar jag ALLT, och det utan att rodna eller känna skuld och skam. Det sättet att öppna sig har hon en stor del i att jag lärt mig, hon är en mycket god lärarinna. Vi män har nog generellt svårare att prata om känsliga saker och jag var definirvt inget undantag !

Eftersom min egen relation med min fru inte är någon hit för närvarande så var det guld värt att få prata om hur min vän upplevt sina relationer som spökat. Min vän har ju själv upplevt hur det är att gå igenom menopausen och hur det är att helt plötsligt se att livet går mot ett avslut och att den "sista" förhoppningen om att göra något annat sakta försvinner med åldern. Jag är ju en novis på det området och får nog ta mycket skit oförskyllt och även en hel del befogat men det kommer så att säga lite oförhappandes. Att då få höra hur det varit för min vän, och för all del lite skvaller (anonymt!!) om hennes vänner och få förstå hur det kan vara är ju helt obetalbart !

Det här rör ju inte min nykterhet kan man tycka MEN om jag inte sätter gränser för hur jag ska agera och börjar fokusera utanför mig själv så har jag snart dragit på mig egna bekymmer och helt plötsligt sitter jag med flaskan igen. Jag måste tänka på mitt eget mående när livet gungar och se till att pyssla om min nykterhet, det är inte självklart att jag är nykter just idag. Jag fick direkt återkoppling på fel som jag gjort och en tillrättavisning på hur jag SKA agera och jag kan bara konstatera att hon har rätt och jag böjer ödmjukt på huvudet och tackar för tillrättavisningen :-)

Det är inte alla som har den stöttningen här i livet ! Jag är verkligen priviligerad som har en sån vän !! Och MYCKET stolt över det !!

Och ja, vår lunch blev det inget av med ! Kaffe, kaka och wienerbröd samt över 4 timmar tillsammans med mängder av kärlek och respekt på ett mycket fint och harmoniskt sätt är en eftermiddag att minnas och längta tillbaka till !! Tänk att 2 alkisar kan ha det så sanslöst bra tillsammans !

Ibland blir jag påmind om, och jag behöver påminnas ibland, hur bra jag har det som nykter alkoholist om jag gör det som krävs av mig. Jag hade ju aldrig fått träffa min vän om jag inte en gång i tiden gjorde valet att be om hjälp. Och om jag inte gör mitt val varje morgon så förlorar jag allt.

Så enkelt det är :-)

Jag har läst samtliga av dina inlägg och måste säga att jag känner starkt med dig och hoppas så att du ska finna styrkan inom dig att lämna mannen ifråga.

Det är inte så konstigt att du känner dig kluven i förhållande till din man som ju faktiskt beter sig och agerar som om han vore två olika personligheter. Tycker inte heller att det är så konstigt att du växlar mellan en känsla av att du kanske överdriver din mans alkoholkonsumtion och en känsla av att du har ringat in honom fullständigt,slagit huvudet på spiken och markerat din slutsats med en signalröd understrykningspenna, det följer naturligt av att din man växlar mellan jaget som dricker och jaget som inte dricker och kompenserar med kärleksförklaringar och presenter. Låt dig inte manipuleras.

Din man vill få dig att känna dig som om du endast fokuserar på det negativa(dvs.hans drickande), det är ett av hans knep i raden för att du ska få en känsla av att det är du som är problemet istället för han och hans drickande.Det är ett sätt för honom att flytta fokus bort från sig själv och över till dig.
Och ja, du fokuserar på det negativa(hans drickande), men det är ju knappast så att det behövs ett förstoringsglas för att inse vidden av vad hans drickande gör med dig, din självkänsla och ditt liv. I detta fall är det helt rätt att fokusera det negativa. Han har ju ett osunt negativt beteende. Vad kan vara sundare än att fokusera det negativa i ett sådant fall?

När han hävdar att du är elak och kall så vill han framkalla en känsla av medlidande hos dig och placera skuld hos dig. Han försöker bryta kopplingen mellan sitt eget drickande och det han uppfattar som elakt och kallt i ditt bemötande och på så vis få dina reaktioner att verka ogrundade. I själva verket,vill iaf jag mena, att det är ett sundhetstecken att du låter både elak och kall. Det är i allra högsta grad naturligt när han konsekvent, för det gör han, väljer alkoholen framför dig och ert gemensamma barn. Det är INTE du som är problemet.

När du beskriver hur du känner dig ensam, upplever känslor av tomhet, sorg och ett missnöje med dig själv så för dig mig in på tankar om att inte heller det är ett dugg konstigt, utan helt normala känslor och rekationer på en ytterst tärande livssituation.

Jag tror på dig och din styrka.

Jättekramar,

Hanne (lämnade "min" alkoholist)

Heja dig, Märta! :-)

/H, också seglare i själ och hjärta

Hej!
Hoppas dagen varit till belåtenhet. Var damen som du såg på restaurangen drickande vin på efterbehandlongen o isåfall sa hon något?

Bra att du stängde av mobilen också. Ha en fortsatt bra semester o sov gott utan mobil.

tack för att du delar med dig av din fortsatta vandring. / mt

Härligt att läsa! / mt

Visst är det en skön sån där måste-inte-tänka-på-grej?

Det föll sig nästan som naturligt i mitt tidigare liv att räkna in glasen, en till sedan lägger jag av...
Men det förändras med tiden, man vet ju hur sällan man blir stoppad, och hur må-bra-gränsen för drickande höjs med åren...
Det lakas ur och den mängden man hade för några år sedan innan man lade av har höjts markant...
Lyssnade på andra "vetare" som sade att bara man lade av före kl 01 så kunde man köra dagen efter, vicket skitsnack!

Hela hela tiden så märker man inte hur alkoholen manipulerar en att tänka på ett annat sätt, den flyttar sina gränser allt längre ut...
Så länge den får vara kvar, och helst långsamt öka i mängd, den är märklig i sitt beteende...
Men dricker man för mycket på en gång, då jävlar händer grejor, saker man helst önskade aldrig hade hänt...

Har en polare som lackade ur på sin systers sommarhusgranne, personen ifråga ville låna deras fyrhjuling för att leka lite...
Men ägaren (svågern) svarade men hallå, du är ju full ju'!
Ja men vaddå, här ute på landsbygden finns det ändå inga snutar...som om att torska för snuten skulle vara det enda viktiga...

Till skolavslutningen hade han gått och tjackat värsta alko-testen för typ 3 lax, så att han kunde åka emellan alla olika fester med bil,
och så drack han och blåste och körde bil, han ville kunna ha alla fördelarna...

Det är något trasigt i pallet om man försöker komma runt den mest motsägelsefulla ide'n om att kunna köra ett fordon och ändå dricka alkohol...
Promillegränsen är bara ett enda verktyg för polisen att kunna mäta intaget, OM man kunde mäta reaktionstider och uppmärksamhet skulle det vara
utan tvekan 0,0000 promille...

Det sjuka är att som drickare anser man att bara några timmars sömn skulle helt plötsligt radera bort all alkoholintag, det är ju en ny dag!

Ännu en av alkoholens sätt att manipulera människan, flytta och ändra sina egna gränser...

Det enda sättet man får förflytta sig med egen kontroll och styrning under alkoholpåverkan är med extremiteterna den första meter ovan mark,
inte ens cykel är i lagens mening okey att trampa runt på, inte sparkcykel, rullskridskor eller ens en åkgräsklippare...
Frågan man kan ställa sig är om en snubbe som sitter i rullstol får framföra den onykter, lagenligt...

Så när man har druckigt så återstår i stort sett tre alternativ om man ska förflytta sig på egen hand....
1. Vilka skor ska jag använda?
2. Ska jag gå i strumplästen?
3. ..eller gå barfota

I verkligheten är det väl frågan om vems knäskydd jag borde ha lånat, men det är ju upp till var och en att ta sina fortsatta beslut om...

Men allt skrivet här ovanför...behöver man inte bry sig om ...det minsta...om man väljer att vara nykter...

Är det inte frihet så säg?

/Berra

Idag slog mig en sådan skön tanke. En frihetskänsla av att verkligen slippa alkohol.

Det började med en snabb tanke tillbaks på alla gånger man räknat på om man kan köra bil eller inte, om jag kan ta ett glas till och kunna köra till jobbet, osv osv. Vilken frihet att bara slippa den lilla återkommande övningen. Och sedan slippa allt finlir kring alkoholen, som nu nästan känns komisk... Ska vi ha ett sydamerikanskt eller franskt vin till denna utsökta medium-rare-biten vi just beställde på krogen...?

Så skönt att slippa. :)

Att aldrig bära hem otympliga kassar eller flak tillsammans med matpåsen. Slippa taxikvitton i plånboken som påminner om pengar jag kunde gjort något bättre med. Slippa det där rödvinsröda på läpparna man ibland missar och ser i spegeln på morgonen.

I helgen skall jag göra om i mitt vitrinskåp, jag har en komplett uppsättning med kristallglas, två storlekar vinglas, snapsglas, whiskeyglas, martiniglass, groggglas och konjakskupor.

Först tänkte jag faktiskt slänga allt, men behåller nog ändå för gäster och tillställningar. Dock åker dom bort till ett stängt skåp och framhävas skall mina snygga raka vattenglas, cappucionoglas, espressoglas och latte-glas. :) Även de stora te-muggarna och barnens duraplex kommer stå på finaste platsen.

Kram alla vänner!!

Det är en lång och mödosam resa att ta tillbaka sitt livsutrymme. I förrgår var jag ute på en ö med två vänner och fröjdade mig. Vi åt gott, pratade mycket och delade våra erfarenheter. Skratt, tårar, allt som hör till när man är med nära vänner. Jag badade i sjön för första gången på två år, har inte förmått mig att åka ut med båten till vår bad-ö efter uppbrottet med x. Och då är jag både seglare och f.d simmare som älskar vatten.

Så när vi åkte in till stan i går kom tårarna på båten. Jag insåg att att jag har tagit tillbaka ytterliga en bit av mitt slivsutrymme. Det var en befriande och mäktig sorg som välvde fram. Det är en lång och mödosam resa tillbaka, men jag har accepterat att det måste få ta tid.

Styrkekramar till alla kämpar/ Märta

Tidig morgon idag. Trots semester. Men det är dags för eftervårdsfredag idag. Gudars skymning vad jag har lite lust för det just nu. Men det blir bra när jag väl kommer dit.
Natten har i alla fall varit lugn. Stängde av mobilen mycket ordentligt igår. Och visst är det så att jag borde säga ifrån, men jag orkar inte riktigt. Bemöta med tystnad är väl inte kanske inte det bästa, men så blev det just nu.

Nu....KAFFE!

Nu får du dina egna rum att vara i, utan oro och övertramp...
fattade inte riktigt hur mycket det betyder att ha ett hem där man
känner sig 100% trygg och hemma förrän jag fick mitt förstahands-
kontrakt i februari i år...
Gråt och låt det komma ut, även om det inte känns så just nu så
kommer det att finnas dagar om ett tag när du trots allt känner dig
rätt så nöjd och lycklig, och lättad...
Stora kramar och fortsätt kämpa!!!
/k

- det blir fint med egen lägenhet så att du får ro att hitta dig själv. Kram! / mt