skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

härligt Berra
min julafton var go likaså
sussa söttkram Måne


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Alla!

Ville bara kika in och reka av hur era jular har varit...
Det verkar gott överlag...

Själv har vi nog haft den mest harmoniska julen på mycket länge...
Vi var bortbjudna till svågern och svägerskans familj..
Allt gick i ett mycket lugnt och fint tempo..
Ingen hysteri med maten, och inga hyperaktiva barn...

Heller inget kanonkrökande vid maten, ölen var ett fåtal och bara folkisar...
Lite glögg vid ankomsten och under Kalle
Svågern hade tjackat "nollbira" till mig, och det var väldigt omtänksamt...
Ett par snapsar OP sköljde ner sillbitarna, och lite portvin till efterätten...
Ett par tunna GT vid julklappsutdelningen och ingen traditionsenlig snaps till nattgröten...
Svågern visade upp sin färdighet med att sombrera en skumpa-pava, med sitt nya svärd...
Tänk vad man hittar på för att göra det lite "roligare" att kröka...

Själv satt jag mycket nöjd med min julmust, och mådde väldigt bra av det...
Min grogg blev en GT minus G, tycker om tonicsmaken och de höga glasen...

Hade inga som helst problem med att köra hem under natten, mötte en räv på vägen...
Klockan är nu tio över tre, och jag ska gå och knyta mig...

Återigen känner jag mig nöjd med livet, och jag har levt det till fullo...
Jag är lyckligt lottad som har en fin familj, och jag verkligen upptar den energi det ger...

Hade jag valt fel nu, så hade jag suttit dreglande och fyllsovit i en taxi vid det här laget...
Troligen varit ganska upprörd över någon "fyll"-diskussion med svågern på småtimmarna.

Jag är glad att jag är fri nu, och har en valfrihet att göra det jag vill...

Som att vakna upp ångestfri en juldagsmorgon, det blev nog min bästa julklapp...

Tack för att ni och forumet finns, det har givit mig min styrka att vilja fortsätta...
Några andra starkvaror behövs inte...

God fortsättning på Julen!

I morgon är det en annan dag, nä förresten i övermorgon är det annandagen...

Julkramar!

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra!!!
Har inte garvat så mycket på vääääldigt länge!
God jul på dig!
karin


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

GOD JUL!

...till er alla, önskar Berra...

Och en liten kuling....

http://www.thejaywalker.com/pages/shit_happens.html

läs längst ner, ...en dag i taget...

Mors!

//Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

tjena Berra
ja tänk,,att alkohol ska genomsyra allt
skumpa i present,,vinglögg,,whiskey på årsdan
glöggkvällar
vinjunta
usch,,,inte konstigt att vi är många som faller
men tur för din fruga,,men hon har ju problem att hitta nån som kan dricka upp den
hihi stackarn
o vi har inga problem,,vi låter bli,,o det är så skönt att inte ha dessa alternativ
nykter,,onykter
Pommac är gott
jag får slåss med ungarna
de är galna i det
nyår,,litet dilemma,"gänget" vill att det blir som vanligt
vi o tre fam till,,där det dricks öl vin skumpa baileys,,
o jag vill inte umgås med de i år
men ungarna får väl som de vill,de har ju kompisar där
men jag känner mig obekväm med dessa tjejer
inte på samma våglängd som de längre
har ändrat mig på så många plan
ser livet för vad det är
bygger det inte på snyggaste soffan
vem som gjort mest ,i form av resor
shopping
dragit mig lite tillbaka
vill umgås med min familj mina syskon
de få vänner som står mig NÄRA
som känner mig
men ,man får ju offra sig
eller!?
kram Måne


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Halloj!

Inget märkvärdigt idag, ville väl egentligen bara skriva ett par rader..
Dagarna börjar närma sig jul, och för väldigt många så kommer "frossan" krypandes...
Ska jag klara av det Jul?, eller inte...

Stärk er med alla erfarenheter av hur dagen efter brukar kännas...
Känn det som ett personligt val, och låt er inte dras med av gängkänslan...
Man ska stå stark emot de svagas vilja, för det är vad de är..
Att våga säga nej, det är styrka...

Igår fick jag min Julklapp av firman, en flaska skumpa!
Förra året en flaska glögg!

Ja det är nästan skrattretande, ge en snubbe med tidigare alkoholproblem detta...
Men jag ser innebörden, och det är tanken som räknas...

Vi kunde ju ha fått en påse med nötter, och visst lär det väl finnas någon här med nötallergi...
Den personen lär väl knappast ha lämnat tillbaka den, och krävt något annat i stället..
Eller en limpa med ciggaretter, Ha!
..eller ett sexpack med .....kattmatsburkar...(eh, jag har ingen katt..)

Mig påverkar det inte, jag tar glatt hem den till frugan,
hon kommer nog att få användning av den på nyårsnatten...
Själv siktar jag på en Magnumbutelj med Pommac, om den nu finns kvar längre..?
Frugan ställde fram förra årets julklapp på köksbordet, och sa att vi måste snart få gäster,
för hon tänker inte dricka upp den själv...

jaja, sådana problem hon har..., det har inte jag...

Mors!
//Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'morgon Livet!

..ännu en ny vecka, och jag tycker den har börjat bra hittils...

Kanske inte för alla dock, har läst lite om hur de har tagit sig en "uppdatering" igen...
Måste prova om de hade fel eller inte, om lyckan kanske fanns i att prova ett glas...
..som sedan blir flera, mångt flera än vad de hade tänkt sig ifrån början.

Men som jag också tror, har man börjat skriva här och insett att alkoholen förstör mer än
den gör nytta, så får den nog bara negativa aspekter i alla fall...
Det är nog en kort tid den bara för med sig lyckorus, när man är fast så kommer nackdelarna
smygande inpå en, och man fortsätter nog att "väga in dem" i hela kontentan...

De som vill testa söker sig nog till en förändring, "något annat ska hända...

Man dricker för att man är ledsen, och hoppas på att den ska göra en glad...
Resultatet, tja man kanske sk*ter i problemet för stunden, men blir nog inte så mycket gladare,
men mycket mera ledsen när ruset går ur en, nu har man både ångest och baksmälla...
Inte gjorde den en något gladare inte...

Eller man är glad och vill att den ska göra en ännu gladare, det kanske finns något att fira!!
Vad händer, någonting i skallen får en att tro att det blir roligare, men de nyktra kan intyga att
det hände nog inget speciellt, har man blivit lurad då?
Men på dagen efter blir man aldrig lurad, den kommer så säkert, alla gånger...

Man är stressad, och vill koppla av, man dricker för att komma ner i varv...
Vad händer, jo man somnar, eller blir jätteirriterad när känslorna svallar över en, och man gör eller
säger saker till sina närmaste som man under morgondagen ångrar bittert...
Morgondagen kommer, alltid...

Man "köper" sig lite tid, och vill sväva bort en stund, två, tre timmar kul...
Två tre dagar ångest i returen, vad det värt allt detta???

Jag har valt att "se" morgondagen, den är alltid mycket längre än nuet,
för den har det redan gått en liten bit på...
Morgondagen väger tyngre, och jag har större möjligheter att påverka den...
Jag kan bädda för den så att den blir behagligare, plana ut alla svackor...

Igår var vi hos grannen och firade lite jul för barnen, det blev middag med rödvin...
I bordeuxglasen drack jag julmust, och det smakade mer jul,
än rödvinet som man dricker året runt, så jag fick alltså mera jul än frugan t.ex..

Och i morse kunde jag svepa nästan 3 dm tjockt snötäcke på bilen, utan några som helst problem, var inte orolig för var farbror blå skulle stå...
Minus 10 grader på kvicksilvret, och jag kunde visslande ta mig till jobbet...
Fick en sladd i en kurva som jag kunde häva (dock inte enkelt, men det gick..)...puh!!!
Frågan var om jag kunde ha gjort det om jag hade varit bakis, och hur kul hade det varit när jag hade bjudit in farbror blå alldeles "gratis" där i dikeskanten...

Så idag är det en alldeles särledes dag, jag kunde ha fått så mycket problem idag,
om jag hade valt fel igår...

Men jag valde rätt, igår igen....och jag känner mig starkare för var dag som går...

Och idag är jag lycklig, för jag har ingen ångest
Det är bara när den fattas en som man förstår att uppskatta den,
det är lätt att vänja sig vid alla saker, både bra och ovanligt många dåliga vanor..
Varför utsatte jag mig själv för detta, vad tänkte jag på egentligen???

Idag är jag fri, och kan välja vad jag vill, och jag fortsätter att välja friheten...
Det kommer att bli min vana, och det är en god en..

Mors! //Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra Fenix Marie Karin alla ni
GOA inlägg
värmer en litem frusen Måne så här på 4 advent i ottan
ska jobba
men det är helt ok
har ro o lugn i min själ
känns som jag fixar det mesta just nu,,,skön känsla,,men blir lite rädd,,tänk om den försvinner
aldrig mått så bra som nu
4 mån nykter,,keep the feeling
forever
,,,
jag dricker loka i himmeöens alla smaker i mitt vackra vinglas
luxigt va,,,en liten isbit o en fruktring hängandes på kanten
wow! det blev en drink
0,00%
o jag blir berusad ändå
av livet
av närvaron
av små saker som för mig är lycka
snusa min lilla bakom örat
diskussioner om livet med min tonåring
busa med mellangrabben
o kyssa min make
extra många gånger
tända 4 ljuset,,i mörkret
snön faller sakta utanför
värme fyller mitt hjärta
Så glad att läsa att ni har det bra ,,liksom jag
o till alla där ute
vilka kämpar vi är!!
o så mycket vi vinner ur denna kamp
livet
oj måste nog dra nu jag börjar sju
kan inte sitta kvar
men så roligt jag har
att få skriva en rag
kanske göra nån glad
o ge lite av den värme jag känner
som i mitt bröst bränner
men på ett bahagligt sätt
jag blir numera inte mätt
på alkohol o skit
så välsignad att jag hittade hit
får här av så mycket glädje
bit för bit
have a good day
livet är rätt ok så säg
kram Måne


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej igen Berra.
Vill bara nämna för dig, mig själv och hela världen här inne, att nu har jag varit på fest nr 2 den här helgen. Suttit med 8 personer och massor av vin, loka och julmust. Börjar bli en vana att inte ha vin i mitt glas. Nu körde jag, så det var helt avslappnat med förklaringar. Men jag gjorde som i går, sa till mig själv att fokusera på festen och folk och vad dom säger. Här ska inte sittas och suras och ömka mitt ego att det är synd om mig. Och se, det funkade igen. Deltog fullt ut och sjöng till och med fast jag inte kan. Precis som i går kroknar man lite efter några timmar, då tonläget blir lite högre och påstridigheten ökar i samtalen. Men jag slappnade av och flöt med. Förr hade jag alltid så bråttom hem för att kunna vräka i mig det gömda drickat i min ensamhet. Nu tänkte jag medvetet att jag har inte bråttom, jag kommer att var nykter när jag lägger mig och må bra när jag vaknar. Ingen nervös sorti och uppstressad nivå. En sväng bland mina kamrater här på forumet och så sängen blir det snart.
Ha en bra söndag!
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tjena!

..dubbla inlägg idag, men så blir det ibland...

Snacksalig antar jag, frugan vill nog påstå det motsatta..

Nyss hemkommen ifrån en heldag ute bland en massa människor...
Vi lejde bort grabben hos kussen, och tog oss in till stora staden, med bil såklart!

Mötte upp våra vänner och tog en prommis runt i kullerstensgränderna, snön låg moddig och på
taken stod gubbarna och skottade ner snö och stora istappar...
Såg verkligen sk*tläskigt ut med bara en enda livlina på blankabranta plåttak,
och 20 meter ner till döden!
Tjockt med folk på huvudgatan, och det hördes alla möjliga talandes språk...
Måste vara turister som vill uppleva en "riktig" vinter, vilken tur vi/de har med vintervädret..!
Det blev lite spring i butikerna, men det var mest krimskrams där...

Vi gick in på mitt favorit-konditori som är verkligen jättegammalt,
trångt och blött på det gamla slitna trägolvet, beställde en massa onyttigt smask till kaffet...
Jag har gått till detta fik i snart 30 år, nästan varje tredje eller fjärde advent varje år...
Tror jag har missat två år då typ ungarna var sjuka eller så, men annars alltid...
Jorå, jag är en vanemänniska, men trivs med mina rutiner, så var det ju med min tidigare "helgfylla"..

Trampade i modden till torget och rekade av alla stånd, köpte vår mistel precis som vi brukar göra...
Som sagt, julen är full av traditioner, men denna är verkligen en frivillig sådan, och stressfri..

Därefter så tog vi oss till en liten och trång bar, våra vänner ville verkligen avsluta eftermiddagen med
en kall bira, och så blev det, okej inte bara en..utan två..
Och en stor eloge till de barer som verkligen har ett alkoholfritt alternativ, det bidde en Carlsberg non-alcoholic, ja två förresten, och den smakade alldeles utmärkt, trots de smått frusna tårna...

Och det var sååå mysigt, ett eget litet språng där vi kunde sitta ostörda och bara småprata,
vi hade verkligen en "kvalitetstid" för varandra, det var som om våra hjärtan pratade sinsemellan...
Totalt nöjd med hela dagen, så tog vi bilen och sladdade runt i snöyran hemåt...

Men det blev ett stopp i det stora innecentrumet på vägen hem, och ett letande efter några små eftersläntrande julisar, men 1,5 timme med fullt underställsmundering får vem som helst att vissna...
Så vi körde med AC'n på den första biten på hemvägen...

Vi blev fortsatt barnlösa denna kväll, och kvällen avslutades med en latmansmiddag på närmaste korvmoj klockan nio på kvällen, proppmätta med flottiga fingrar längtade vi till soffan och myspyskläderna, nu skulle vi inte göra något annat än bara softa framför TV'n...

Nu tjatar frugan från vardagsrummet att man måste ha sig en "julklapps-inslagningsgrogg"
Och det ska jag fixa en åt henne, det har jag inga problem med längre...

Jag ska nog göra en likadan åt mig själv, men med det lilla förbehållet...
Njet, nada alkohol för mig, tänk så enkelt det kan vara...
Bara exkludera den där drycken flytande ångest för mig...

Vissa varelser äter hundmat, det gör inte jag, det var inte ämnat för mig, längre...

Idag har jag levt, och det ska jag fortsätta med imorgon, fullt ut...

Tjo flöjt!

//Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Fenix!
Vad härligt att höra att allt gick bra festen! Jag har varit på flera fester under mina 4 nyktra månader och det har gått jättebra och varit trevligt.Det var igår som jag kände att jag blev litet trött på dem. Nu vet jag vad det berodde på (förmodligen) och det skriver jag inte ut här, men det handlar om kvinnliga månatliga saker!

Vad glada och stolta både du och din fru måste vara efter gårdagskvällen!!!
Trevlig lördag till er alla!
önskar Marie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack så hjärtligt Berra för din respons!
Ja, begravningar kan vara fina stunder för själen, och det är helt riktigt att barnen ska vara med fullt ut.
Och när det gäller dagens övningar, bättre att gå ut i kylan än att vara ute i kylan.
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Härligt Fenix!

...nu j*vlar är DU i alla fall på rätt väg...

Att vara med i festen, utan att vara utanför, och visst är det ett sabla liv...
Verkar som om alkoholen gör en döv också, inte undra på att man har huvudvärk dagen efter, Ha!

Så himla glad för din skull...

Berras dagbok:
Begravningen var ljus och fin, ett värdigt slut, mycket gråt ifrån döttrarna, barnbarn och barnbarnsbarn.
Men vid kaffet efteråt så var det gladare för att vi fick återse varandra,
många glada skratt i rödgråtna ögon, konstig syn egentligen, men härligt på sitt sätt...
Blandningen var total, och de mindre barnen var med, precis som de bör vara tycker jag..
De ska ju också få ta del av sorgen, inte glömmas undan...

Jag fick höra av de närmaste anhöriga vilket helvetisk liv damen ifråga hade fått genomleva...
Hennes barn berättade att jularna var en av de hemskaste minnen de fick varje år, när deras fäder förstörde denna helg med sitt eviga supande, de hatade julen som barn, hemskt!
Men så är det ju inte nu, och de gör allt för att ordna sina minnen tillrätta,
och det känns bra att de kan prata om det nu för tiden...

Vi har dottern borta över helgen, och nu ska vi med några vänner gå på någon julmarknad,
och bara MYSA, inte stressa och må dåligt, utan se, lukta och ta in i våra sinnen...
Snön ligger vackert på våra gator och torg, kylan biter i våra kinder, och vi har klätt upp oss ifrån topp till tå, långkallingar och hela faderuttan, vi ska inte frysa!

Nu måste vi kila, ha det bra alla vänner...

//Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Marie.
I går hade jag fest hemma med 10 personer. Drack julmust i fina glas och INGEN frågade vad jag drack. Vi skvätte i ordentligt med vin till alla som ville ha och det var alla utom en som körde. Är så nöjd både i går kväll och nu på morgonen att jag inte dricker. Noterade precis som du att man får slå sig in i samtalet, eftersom hänsynen sjunker i takt med att vinet intas. Snackade med de som satt närmast till slut i stället för att skrika mig till uppmärksamhet. Gjorde också ett medvetet val i går att gilla läget, och inte dra mig undan för att jag var nykter. Och jag hade precis lika bra utbyte av festen som om jag druckit, ja snarare större behållningen eftersom jag hade bra koll på vad som pågick och sades.
Ha en bra och nykter lördag alla där ute!
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Håller med dig, Karin, att man ska dricka även vatten ur fina glas. Det är så mycket godare också! Det gör jag varje fredag- lördag- och söndagmiddag då vi även äter i matrummet. Köket är matplats under veckan.

I gårkväll var jag på middag och den här gången tyckte jag att det var litet jobbigt med dem som drack vin (alla utom jag). Inte så att jag blev sugen - men - ingen lyssnar ju nästan på någon annan! Man får verkligen SLÅ sig in i samtalet om man vill säga något. Förr har jag varit med som de andra och skrikit och försökt få ordet men nu lyssnar jag mest.

I dag blir det litet matförberedelser inför julen. Hemma hos mig har vi verkligen en nedtonad attityd till julen. Det är skönt, tycker vi. God mat är det viktigaste och några paket men stressen försöker vi verkligen undvika. Det blir jul ändå!

Ha de'! Marie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag har alkoholberoende lite överallt i släkten, både på mammas och pappas sida. Två av mina bröder är alkoholister, den ena är halvbror och vi är inte uppvuxna i samma hem. Vi har oxå många med ångest-depressionsproblematik. Vilket kan stämma med teorin om att de med låga halter av serotonin oftare blir missbrukare. Så finns det en ärftlig variant så har min tokiga släkt den. :)


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Nix, har inte druckit något alkoholfritt vin som smakar bra. Däremot finns det nåt hälsokost aktigt i lite vin liknande flaskor. Amé tror jag det heter. Finns rött, vitt o rosé. Gott, nyttigt bra alternativ om man vill dricka nåt lite festligare själv och ser "snyggt" ut i glaset. Sen kan jag inte förstå att man inte kan få dricka vatten o annat i kristallglasen. Mina gäster får dricka det dom vill i sina glas. Bara för att det är alkoholfritt ska man väl inte behöva dricka i duralexglas?
Nej fram med ärvda kristallen om ni har nån alla nyktra!
Karin


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Vad skönt att höra, Karin, att du inte känner något sug! Det gör inte jag heller!
Jag köpte alkoholfria öl på systemet igår och en flaska vitt alkoholfritt. Det ska bli spännande att prova, har bara druckit alkoholfritt, rött, tidigare, och det var verkligen ingen höjdare! Har någon tips om goda viner både röda och vita och vad tycker ni om den alkoholfria ölen?
På systemet köpte jag även en flaska gott, dyrt, rött vin till kvällens värdinna. Det är inget problem för mig att gå på systemet!

Kramar från Marie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Samma här. Inte en alkoholberoende släkting åt något håll så lång tillbaka som helst. Har jag det att tacka för att jag vaknade upp innan några fysiska eller sociala katastrofer hade hänt? Känner inget sug denna fredag.
Kör försiktigt Marie!
Kram Karin


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej!
Det är samma för mig, Maija. Min mamma dricker aldrig och pappa kan dricka en öl eller en whisky någon enstaka gång. Absolut inga alkoholproblem där!
Jag vet att mammas kusin dricker för mycket men ingen som är närmare släkt.

En ny helg närmar sig och jag och mannen är bjudna på middag. Jag anmäler mig som chaufför så är den saken ur världen. Det är egentligen onödigt att ta bilen då det inte är alls långt till dem vi ska till men jag tar bilen i alla fall. Får skylla på kylan!

Ha en underbar helg allihopa och försök att inte stressa inför julen!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Kloka tankar som vanligt Berra. Jag har funderat en del på arv och miljö då det gäller alkohol. I mitt fall har jag vuxit upp i ett hem där mamma aldrig drack överhuvudtaget. Pappa kunde ta sig en fylla någon enstaka gång. En gång var tredje, fjärde år? Kanske. Nej. Därifrån har jag inte ärvt något miljömässigt gällande alkohol i alla fall. Vad gäller arv känner jag heller inte till någon släkting som har eller haft problem. Men det kan jag inte säkert veta förstås. Inget oficiellt i varje fall. Det ska vara någon "smygalkis" som jag då...
Du skriver så vackert om din släkting. Med respekt och vördnad tar du farväl. Men så är du en insiktsfull person också. Liksom så många andra här - jag gillar er skarpt!
/Maija


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra.

Jag tycker det är härligt att läsa dina rader. En distans till elendet som gått i alkoholens spår, trots det ändå en ödmjukhet och närvaro till vad som varit.

Det behövs för våra barn någon som är tryggheten som alkoholen många gånger får agera substitut åt, och den någon kan lika väl vara du som din nu bårtgångne släkting du idag ska visa vördnad för. Det påverkar om något huruvida arvet ska föras vidare eller ej.

Hoppas det blir ett fint avslut (åtminstånde jordligt sådant, hur man nu vill tro om det)

H


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack Berra!
Välformulerade insikter att stoppa i den nyktra ryggsäcken som känns kul att bära just nu. Du förmedlar den härliga känslan Hopp, som är oerhört viktig om nykterheten ska bli bestående.
God helg till dig och alla!
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'morgon Livet!

..återigen en Fredag och en nalkandes helg...
Ingen stress för mig med vad som ska inhandlas på bolaget, om det är tillräckligt mycket osv..
Ingen rädsla för vad som kommer att hända, får mera pengar över och vet att söndagen har jag kvar...

Nya tankar, nya banor, men jag mår ju faktiskt bättre av det...
Vanans makt har satts ur spel, och jag börjar kunna styra över mitt eget liv...
Tänk vilket "inflytande" alkoholen har på sitt liv, den hade ju i stort sett tagit över mitt bete'ende
helt och hållet, den styrde mig inneifrån och förlade tankar åt "sitt" håll...
Så länge den fanns med i beräkningarna så var den nöjd...
När jag ville bryta dess övertag, så slogs den för sin överlevnad,
och manipulerade mig till ett stormande hav av olika känslor...

Men när man inte "matar" den med nya intag av alkohol så svälter den sakta bort,
och den förlorar greppet och övertaget över mig...
Jag får kontrollen, vilket jag inte har haft på åratal, och det känns lite konstigt att JAG får
plötsligt bestämma vad jag ska göra idag, och i morgon...
Man blir lite vilsen med all den nya "makten" man har fått sig tillgodo..

Men när man slutar att jämföra med hur "kul" det var med alkoholen,
och ser "kuligheten" i verkligheten, så förstår man ju att man har blivit lurad hela tiden...
Någon sorts teater har spelats upp i hjärnan, och man blir personlighetsförändrad...
Impulsiv, svartsjuk, odödlig, och framför allt dum i huvudet...

Man skrämmer sina barn när pappa plötsligt börjar bete' sig annorlunda,
han som var tryggheten tidigare...
Det går inte att förändra historian, men jag kan påverka den historian som skapas idag,
genom då att vara den pappa som jag i verkligheten är, alltid!
Min gåva till mina barn, är att jag för alltid ska finnas för dem, ALLA tider på dygnet...

Återigen, tänker jag på sinnesrobönen, den hjälper...
Jag kan inte ramsan, får inte in den i huvudet, men jag tänker på innebörden...
Och det är väl som med munnarna, det är inte alltid det dom säger som är det viktiga,
utan vad de menar egentligen...

Idag ska jag leva, och det är det viktigaste för mig...
Leva för mig är att jag inte styrs av något som jag inte vill, att jag upplever saker som de är.
Att jag kan påverka mina beslut, och kan se resultatet av det...
Frånvaron av alkoholen gör mig starkare i mina beslut, och intrycken mer givande...
Jag har kontrollen, och nu är det min vilja som håller i styrspakarna i skallen...

Jag kan göra vad jag vill, men vill ändå vara impulsiv och göra en del tokstreck,
men vid mitt högsta medvetande, och ta konsekvenserna av det..
Kan avböja i tid, och aldrig låta det gå för långt...

I eftermiddag ska jag gå på en avlägsen släktings begravning,
hann bara träffa henne en gång i mitt liv...
Och hon har gjort stordåd i den enkla människans perspektiv, slitit med sina många barn från olika fäder, där alla pappor varit svårt alkoholiserade och lämnat familjen vind för våg...

Hennes många barn är nu vuxna och har klarat sig bra med sina familjer...
Och det visar nog bara på att alkoholism inte alltid går i arv!
Hon är en riktigt hjälte, och det finns inget annat jag kan göra,
än att hedra henne vid hennes begravning.
Må hon vila i frid!

Men jag, jag ska fortsätta av leva, med samma förutsättningar som jag skrev här ovan...

Helg Kramar!

//Berra