Senaste kommentarerna i forumet

@Rehacer Snyggt jobbat! Fortsätt så och hoppas du snart är frisk och kry igen. Kram❤️

@Inombords Snyggt jobbat! Grattis till dag 17!🥳. Ha en plan över jul och nyår och håll dig till den stenhårt. Att det första som kommer ut är i stil med ”Nej tack! Tar gärna något alkoholfritt.” Glöm inte att alkoholdjävulen säkert kommer att pocka på och säga ”Ett litet glas kan du ta nu när du varit så duktig”. Glöm inte hur det brukar sluta. Var starkare och kör över alkoholdjävulen. Det är du som är chefen i ditt liv. Ha positiva tankar om hur skönt det är att vakna nykter varje morgon och slippa ångest och bakfylla. Hur skönt det är att vara klar i huvudet och även att njuta av ledigheten. Tänk på hur gott din hjärna och kropp mår av att få återhämta sig och komma i balans igen.

Du fixar det! Det kommer att gå bra! Skriv här och ta hjälp när det behövs. Hoppas du är frisk nu, kram❤️

@Vjlo Och inlägg 1000 synkade du också! Du når snart ditt första nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@ISE du är så stark! Du kommer fixa detta , varje dag är en ny dag men nya möjligheter! Ha en fantastisk dag

@Varafrisk Fy sjutton vad du har gått igenom känslomässigt! Så fruktansvärt att leva med den oron och nu ska du lyckas hitta ett lugn efter alla dessa månader av stress. Det kommer ta tid, du behöver läka och mängder av vila. Din hjärna har varit i stressläge så länge. Jag förstår att du vill att din chef ska fråga hur du har det, det borde hen göra men folk kan vara så dåligt införstådda i andras lidande, speciellt i beroendesjukdomar, där finns ledsamt lite kunskaper hos de allra flesta. Du kanske skulle gå på Al-anon möten också, träffa andra som du kan dela din smärta med som förstår. Precis som gemenskapen på NA och här på forumet är det lättare att prata med de som varit i liknande situationer, där känner man sig mindre ensam. Jätte Stor Varm Kram till dig från mig! Du är oerhört stark som tar dig igenom detta❤️

Dag 17 idag! Tredje helgen närmar sig. Känns lugnt, vill ju inte dricka. Lite nervös över julen. Är ju så väldigt nynykter. Får hänga mycket här så det känns mindre ensamt. Kram på er!

@Rehacer Önskar dig en hjärnklar helg❤️

Härligt! Önskar dig en vilsam och nykter helg!

@marshmallow11 Saknaden av den där kvarten kan jag få fortfarande men då endast när jag mår dåligt, när jag vill kunna fly in i ett bättre mående eller när jag är trött och vill bli piggare. Men det är aldrig någonsin värt det. Skulle jag unna mig den så vet jag inte om jag någonsin kommer känna ett fönster öppna sig för mig igen, jag betraktar det som livsfarligt.

Förra året kände jag lite oro kring att jag inte drack runt jul men jag hade varit nykter 4,5 månader då så jag var rätt stabil ändå i att inte falla dit trots att alla drack. Detta året känner jag inget alls, alla är så vana nu att jag inte dricker så det skulle snarare bli en himla massa frågor om jag valde att dricka. Kram❤️

Allt är inte förstört. Du har kvar viljan, och börjar om. Kan du lära dig något av det som hände? Se något som kunnat få dig att välja annorlunda? Jag minns från när jag slutade snusa hur viktigt det var att inte ha snus hemma, och att gå ifrån situationer där suget satte in, börja göra något helt annat. Kör på nu, fokusera på en mysig nykter kväll med familjen!

Jag hänger ju inte här så mycket, men fortsätter skriva ibland...

37 veckor - 259 dagar

Jag har förstört allt. Igen. Drack en flaska vin i tisdags och en igår. Min man är ledsen och besviken. Igen. Snart orkar han inte mer. Jag förstår honom

@LindaB23 Jag är så glad för din skull! Du klarar helgen, du vill inte byta det du har nu mot träsket du lämnat.
Jag börjar om på dag 1

@Vilsenochborttappad Du är inte ensam. Vi är många mammor, och pappor, här som kämpar mot alkoholen. Det är en drog,en hemskt beroendeframkallande, men ack så dövande drog. Du får inte tro att dina barn skulle må bättre utan dig, du är deras mamma. Läs runt i forumet, det kanske ger dig en annan syn på saken. Du är inte ensam om att vara en stark person som råkat hamna i detta missbruk. För en del av oss tar det längre tid att bli frisk, andra klarar det lättare. Men glöm inte att du är värdefull och du är inte ensam.

@Solana @Natalia @prinsessa God morgon! Tidigt uppe inför att jag skall hålla i en utbildningsdag. Lite nervös, ganska pepp och trött (men jag känner inte efter just nu). Ikväll skall jag VILA, och måste redan nu göra en bra plan för det för jag kommer att vara mycket trött, och kanske lite sugen på enheter. Det skall gå bra. Önskar er en härlig och enhetsfri fredag. Lycka till på jobbet idag Natalia!

@Natalia Vilken bra tråd det här är :-) Tack! Och tack till er andra också!
Min man var bortrest på jobb i två dagar och jag hade en deadline i onsdags kväll för ett projekt, och jag undvek TV´n och drack bara 2,5 glas. Det kändes bra.
Jag har förstått att det är bra att sätta upp regelverk. Till att börja med behöver vi minska ordentligt på enheter och bestämma hur mycket i förväg, men även klockslag inom vilka det är ok.
Önskar er en fin fredag :-)

I september förra året bad jag admin radera mitt konto. Jag fick ett fint svar som gjorde att jag valde att inte radera min tråd. Jag var rädd för att jag skrivit för mycket, för privat. Att jag skulle ha hängt ut mitt ex och att någon skulle känna igen honom.

Idag tänker jag annorlunda. Det har varit en intressant process att vara här, särskilt det senaste året. Jag har följt med i några trådar och jag är så tacksam för att jag blev kvar.

Nu vill jag skriva om en slutsats som jag har kommit fram till, när det gäller mig. Jag har arbetat med en text som jag funderat på om jag ska pröva ge ut, men jag insåg att den är för privat. I alla fall nu. Kanske när jag går i pension och det är många år kvar tills dess. Det går inte att utlämna vissa sekvenser. Då förstår man inte heller mitt syfte med texten. Utan att gå in på vad som hände en kväll för väldigt många år sedan, men som orsakade att jag blev kvar med mitt ex fast jag egentligen hade gjort slut.

Jag var med om ett trauma. Och jag stod då på medicinen litium. För min tilldelade diagnos bipolär typ 2. Det som hände mig gjorde att jag ville sätta ut medicinen då jag inte var klar i mitt sinne. Jag var apatisk och jag råkade illa ut, pga just detta.

Att jag inte var klar.

För några månader sedan kunde jag knyta ihop säcken. Jag har kartlagt allt och jag har förstått allt, när det gäller mig. Jag fick inte trauma hjälp då jag sökte det. Eftersom jag inte varit i krig och utsatt för tortyr. Men om jag hade uttryckt mig annorlunda, så hade jag kanske fått traumahjälp. Då jag hade utsatts för en viss slags "tortyr". Beroende på hur man definierar det.

Det kanske är skillnad för att jag är kvinna och svensk. Och för att jag är bara en i mängden som är med om detta, i Sverige. Jag har börjat prata om min erfarenhet bland mina närmaste. Och jag hör andra berätta om liknande.

Men jag vet ingen annan som fått traumahjälp. Däremot så vet jag flera som får piller. Jag kan skriva vad de pillerna heter här, men det är inte relevant.

Jag tog mig ur djungeln av piller. Och har varit frisk sedan dess. För en tid sedan träffade jag en man som i sin profession är läkare och psykiater. Han förordar alternativ behandling till psykofarmaka. Jag berättade om en teori som jag har kommit fram till. Att så länge jag stod på mediciner så var jag sjuk. Jag berättade förstås mycket mer. Han bekräftade att min teori kan vara sann.
Jag har även bollat den teorin med en tidigare behandlare som också bekräftade min slutsats.
Jag somnade tidigt igår och vaknade nyss och kände att jag ville skriva ut det där känsliga här, men nu när jag skriver så vill andra ord ta plats.
Egenomsorg. Att ta hand om sig själv. Därav mitt alias. Jag har tagit hand om mig själv sedan ett datum jag aldrig glömmer. Jag insåg att jag höll på äventyra den vackra gåva som livet är. Att få vara här. Jag hade kris och jag valde själv att fly med alkohol då jag såg hur mitt ex flydde med alkohol.
Men jag hade tur. Ett par poliser som brukade vara hos ett par grannar, hörde ett bråk ifrån min lägenhet. Och de knackade på hos mig. Jag var berusad. De tog med mig och körde mig till psykakuten. Jag fick komma till en avdelning. Och där satt jag i en soffa där en annan man satt. Vi pratade med varandra. Det var ett underbart samtal. Som fick mig att förstå, att jag var inte på en avdelning för min bipolaritet. Jag var på en avdelning för missbruk. Jag hade blivit körd till beroendeakuten och jag var ju inte ens beroende. Men det var jättebra att det här hände.
När jag ätit ett par smörgåsar och druckit en kopp te så bad jag om att få blåsa för tredje gången. Jag skulle få gå hem! Men först. Ett samtal med läkare. Det samtalet är det bästa samtal som jag någonsin har haft.
Det fick mig att förstå, att jag som inte behöver alkohol och som har en sårbarhet ska inte dricka. Så jag stoppade. Och jag har kunnat arbeta med mig själv. Ett steg i taget. En dag i taget. För att bli balanserad. För att bli frisk. För att kartlägga mitt liv med psykisk ohälsa. För att förstå hur det ser ut i Sverige. Vården, mediciner och hur Socialstyrelsen rekommenderar piller där man egentligen borde göra som i vårt grannland. Att erbjuda KBT eller annat stöd vid trauman.
Men i Sverige så skrivs det mest ut piller. Piller som kanske lindrar och hjälper. Men i det stora hela kanske det även stjälper. Jag tänker att jag har blivit "räddad" av piller. Men om jag hade fått traumabehandlingen tidigare, som jag till slut fick då jag sökte på rätt ställe, då hade jag haft ett helt annat liv.
Fast ändå, jag älskar mitt liv och jag är tacksam för min resa. Det är nu jag har användning för den. Jag har varit på en arbetsplats i många månader.
Personalklimatet är inte bra. Och om det är en sak jag lärde mig av mitt trauma. Så lärde jag mig att gå, när det inte är bra. Jag söker andra jobb, har börjat studera en kurs och jag vet vart jag är på väg.
Jag trivs i mitt hem, som en gång var en total misär. Det finns inget spår av misären alls. Det är bara harmoni här nu. Och jag har skapat det själv. Och med hjälp av min fina pojkvän. Som han hjälper mig. Jag har aldrig haft en sådan relation tidigare. Det har alltid varit jag som har servat och passat upp. I ett par tidigare relationer har jag stått bakom och hjälpt de fd pojkvännerna att göra karriär. Jag är en god samtalspartner.
I min tidigare relation var även mitt ex en god samtalspartner. Vi behövde varandra då. Inte längre. Han hörde av sig igen. Och jag svarade fint. Det gjorde att han sände ett par bilder på honom och hans nya flickvän. Jag fick en aha upplevelse. Att det var hon som försörjde honom, som jag gjorde.
Och jag har landat i en ny insikt. Hur det är. Hur behoven vi har kan vara så starka så att vi gör allt för att fylla dem. Som mina fd kollegor har uppträtt. Jag hör dem säga "jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag" och upphöjt i 100. Jag har inte hört att vi är ett team. Jag är van som tidigare patient i psykiatrin att träffa vårdgivare som arbetar i team. Det händer att jag tar ett möte med någon i vården fortfarande, då jag tycker att de är hjälpsamma. Och alla som jag har träffat vet om vilken resa jag har gjort. Det är ingen som uppmanar mig att ta ett piller längre. Det var länge sedan jag fick den uppmaningen. Istället lyssnar jag på tipsen jag får och tänker för mig själv. Det är just det här jag gör. Jag lärde mig egenomsorg för 15 år sedan. Jag jobbar inom kommunen. På en plats där ingen verkar känna till detta. Men jag ser att det kommer att smälla riktigt ordentligt för många där. De är stressade upp över öronen. Och de var inte mottaglig för det stöd jag hade tänkt fylla. De blev iskalla och jag såg in i ett par av deras ögon häromdagen. Ett par ögon som jag förstår är en reaktion av chock. Där finns en höna, som har högre rang än andra. Och resten av flocken följer med.
Det är en riktig hönsgård. Med bara kvinnor. Någon yngre än mig, de flesta jämngamla och några äldre. Jag skulle gärna se hönsgården som pjäs en dag. Men jag har viktigare saker att skriva om. Jag har inte tid med dravel.
Det är ingen där som reflekterar. Eller så gör de det, men de vågar inte säga emot hönan med rang.
Och jag måste bara skriva detta någonstans. Så jag tänkte att jag skriver det här. Det som kommer upp.

Det gäller att se om sig själv. Ta hand om sig själv. Och vara snäll med sig själv. På alla sätt. Och att se om sitt hus. Så att man kan, som jag nu gör.

Jag valde att gå. Och jag går inte tillbaka. Jag går inte in i en hönsgård där bemötanden är förskräckliga. Jag är rädd om mig själv. Och jag säger stopp, när jag måste.

Och detta stopp hade jag aldrig lärt mig om jag inte hade haft en missbrukande vuxen man i min bostad. Jag ska nog inte ens säga att han var ett ex, då vi egentligen aldrig fick en relation som ett kärlekspar ska vara.

Vi hjälpte varandra under en tid som vi båda hade fastnat. Bilderna som han skickade fick mig att förstå. Att han är på samma plats. Fast hos en annan.

Jag har gått vidare. Och det gjorde jag långt innan han flyttade. Jag förändrade allt som jag behövde förändra, för att leva det liv som jag önskade ha och lever idag.

Jag är tacksam för att han skickade bilden. Det gjorde så att det klarnade. Det som fattades förr var just egenomsorg, för mig. Jag var helt uppe i ett medberoende. Som jag höll på. Varför. Kanske det är så med hönorna. De vet inte varför de håller på. Men som de håller på.

Jämför med varandra varje dag. Vilken mat de äter. Vilka kläder de bär. Var de har köpt kläderna. Var de ska resa. Vad de ska göra på julen. Vilka julklappar de ska ge. Hur de ser ut. Osv osv osv osv osv osv.

Jag träffade en man som har rang för ett par år sedan. Han är verksam inom yogavärlden. Jag frågade, varför är människorna så här. Han sa "de reflekterar inte" och det är just det. Det är många som inte reflekterar.

När man är i sitt ekorrhjul och springer i det, likt en hamster springer runt runt runt och runt. Och aldrig stannar upp.

Hur ska man då se?

Önskar alla hjältar som här som kämpar så och kanske ni befinner er i ett slags ekorrhjul och springer springer springer. Släcker bränder. Det gjorde jag, i flera år.

Tills jag tog hjälp att stanna upp. Och jag övar fortfarande, varje dag.

Ta hand om er. På alla sätt.

Du är ansvarig över ditt liv.

Dag 3 avklarad! :) nu ser jag fram emot dag 4! God natt 🌺🙏

Kikar in 👀

Försöker varva ner efter jobbet. Har varit en intensiv dag men framförallt en utmanande kväll. Kan inte säga att jag kom hem med en positiv känsla ikväll men är glad att jag bara jobbar ett eftermiddagspass imorgon så jag hinner ha en lång stund för mig själv att hinna återhämta och samla lite positiv energi inför förmodligen samma tokigheter även då. Jag behöver min energi intakt för att möta sådana utmaningar och inga enheter här ikväll.
Det kommer jag helt klart inte ångra imorgon @prinsessa 🙂

Önskar god sömn.
Godnatt!

@postitlappen Nu kan det bara gå uppåt! Tänk på att ta hjälp när du behöver. Från vården och härifrån, kanske via jobbet. Bara du får det stöd du behöver. ❤️🙏🏻❤️

@Fia-@ Hej, tyvärr skapar ju även alkohol pngest och är ingen bra medicin. Men jag undrar om du inte behöver något ångestdämpande som kan hjälpa dig första tiden? Har du pratat med vårdcentralen om det? Ibland räcker inte bara motivation, det är bra att ta enot hjälp när man behöver. Du har ingenting att skämmas för.
Kram och hoppas du får hjälp mod din ångest!❤️❤️🙏🏻

Dag 13✅

@Wind Jag tror det är lättare att hitta en annan väg om man accepterar att man inte kan dricka ( om det är så). Så länge jag kämpade med när, var och hur jag skulle få dricka var det dom tankarna som styrde mig. Först när poletten pkte ner kunde jag sluta helt m alkohol.
Och har inte ångrat det beslutet.
Så kämpa på vännen, det är så värt det.❤️🙏🏻

Jag pratar om den fantastiska promenaden med ryggsäcken alltså. För lvrigt tycker jag du skriver med både humor och värme, värt att läsa.❤️

@Flarran Haha, ja den där nedrans rösten kan verkligen hitta på "logiska argument" för att fira ibland. Men fy tusan vad bra du har gjort det! Ett litet steg för mänskligheten men ett nästan obegripligt kliv för flarran! 💐Jag skålar med trocamust för dig!

Jag hoppas du får en super kväll!