Senaste kommentarerna i forumet

@JHL Hej! Jag har ingen erfarenhet av Naltrexon, men googlade lite. Detta hittade jag:

https://www-drugs-com.translate.goog/medical-answers/naltrexone-block-e…

När någon dricker alkohol stimulerar det hjärnan att producera små molekyler som kallas endorfiner. Endorfiner liknar opioidläkemedlet morfin. Endorfiner och opioider binder båda till opioidreceptorer i hjärnan för att orsaka de njutbara känslor som människor har när de dricker alkohol eller använder en opioiddrog. Den medicinska termen för denna känsla är eufori.

När naltrexon används för att behandla opioidmissbruk, blockerar det direkt effekterna av opioidläkemedel som använder samma receptorer som endorfiner. Naltrexon blockerar opioidreceptorerna i hjärnan genom att binda till dem under en längre tid. Alkohol binder inte direkt till opioidreceptorer. Vid alkoholmissbruk fungerar naltrexon indirekt genom att blockera endorfiner. Det blir ingen eufori.

Kanske kan det vara det att naltrexon blockerar endorfiner som gör att du känner som du gör? På sidan står det också att trötthet och deppighet kan vara biverkningar. Kanske borde du ta kontakt med läkaren och prata om hur du mår av naltrexon och ev justera dos eller annat?

@Maud det börjar tydligen en stegtävling på jobbet i morgon, kan jag låna dina steg? Skämt och sido så är det alltid bra med ekonomisk och hälsosam medvetenhet. Eftersom jag har dragit ner på kolhydrater pga fettlever så drar jag gärna en lans för lättstekta grönsaker (så tuggmotstånd finns kvar), en mix av blomkål, broccoli, vitkål, purjolök och tomat. Gott och billigt :-).

Hej.
Väldigt länge sedan jag skrev i egen tråd ...

Jag har nu och då kontakt med mitt ex, han har sina "utmaningar" . Vi hade kontakt genom meddelande och i ett skede skrev han ett citat jag sett tidigare på Internet :

"The devil doesn't come dressed in a red cape and pointy horns. He comes as everything you have ever wished for".

Vi diskuterade detta citat ett tag, att alkohol är räddaren och något som behövs just då, att det stillar ens önskan om att hjälpa en. Men att det ändras till något som inte hjälper, och svårt komma ur.

Vi hade ett bra, om man nu kan säga bra samtal om detta ämne? Ja, kanske. 🤔🙂

Kram, och sköt om er!
🌺

@mtb-cyklist eftersom det verkar vara en tydlig koppling mellan avsaknad av närhet till porr och drickande har du funderat att prata med en terapeut/psykolog eller liknande? Det är ju inte heller helt ovanligt med missbruk/överkonsumption av porr.

Tack snälla för era kloka ord. Är bara så ofantligt trött på det hela. Kraven känns så höga på mig- att jag ska hantera, stå ut, ’förstå hans sjukdom, se bortom, acceptera och förlåta- medan jag inte får någonting mer än att jag är ’så arg’ Tacka fan för att jag är arg! Den jag älskade är borta men det är som om jag inte tillåts sörja det utan bara ska finna mig i hans dåliga, respektlösa j*la beteende och ha överseende

X vägrar att boka ett möte hos Familjerätten. Det är sagt nu (eller skrivet eftersom vi inte pratar med varandra). Hans förslag är att "han ska sköta sitt drickande och jag mitt". Och så "ska vi ha ett lugnt och fint samarbete". När jag frågade "hur" fick jag svaret "samverka". Då gav jag upp. Han vet ju inte vad han pratar om. Svänger sig med ord utan betydelse. Därefter har det varit frågor om jag kunde bistå honom med "kontaktuppgifter till flickans vårdgivare" samt fråga om hon är "tillräckligt frisk för BUP på onsdag". Så nu är han nervös. Han undrar vad mitt nästa drag ska bli och då brukar engagemanget kring flickans behov och vårdbesök öka. Har sagt gång på gång att boka mötet så pratar vi där, men inte. Jag är helt slut i rutan av allt. Svarar inte på hans meddelanden. Agerar som han brukar göra med mig.
Uppföljning på vc i dag eftersom jag haft 25% sjukskrivning en månad eller så. Läkaren ökade till 50%, rekommenderade medicinsk yoga (och då tänkte jag på dig Varafrisk) och gastroskopi eftersom jag kräker så mycket. Förmodligen p.g.a. ångest men det behöver kollas upp sa doktorn. Känns som om jag hamnar på ruta 1 hela tiden och mycket p.g.a. X. Börjar misstänka att han är alkoholist och hamnat ganska djupt i det också eftersom han förnekar och håller emot så ihärdigt.
I morgon är det möte med LSS-handläggaren om det där fritidset (eller KTT som det eg heter) som inte verkar finnas. Mitt mål med mötet är att förhindra att de finner en dålig lösning.
Mitt i allt detta finns som tur är kärleken. Men det är inte lätt att hänga med i alla turer och min ork är så oerhört begränsad att jag knappt orkar med honom just nu (orkar knappt med mig själv). Och det sagt trots att han är världens finaste som bryr sig om, vill väl, kommer med kloka inspel och ställer noll krav. Han är en inkännande person helt enkelt.
Svårt läge detta - rakt upp och ner.

Tack snälla AH, Varafrisk och Se klart för ni bryr er!

Kram!

@JHL känns skönt att slippa vara ensam. Ensamheten och skammen är jobbig och ångestframkallande. Dricker inte i alla situationer och socialt ät det lugnt.
Kanske känner jag ensamhet och längtar efter närhet.

Trötthet ovan är både sömn och att jag blir fort fysiskt trött när jag gör något aktivt. Jag ligger även vaken ganska mycket på nätterna vilket jag inte gjorde innan jag började ta medicinen,

En del av min triggar verkar att vara att dricka till porr.
Är långt ifrån alla situationer som triggar mig och att dricka socialt är lugnt.
Tränar ju en del och vill göra det, men drickande gör mig trött, nedstämd och passiv.
Har en del ärftligt av alkoholberoende.

@JHL Tack snälla 🙏🏼 Jag har inte varit helt alkoholfri sedan i midsomras (men det kanske du redan läst) DOCK inte haft en enda fylla & sug har jag fått EN gång - nyligen tom 😂
🩵

Hej på er,
Någon som har erfarenhet av Naltrexon? Jag har nyligen börjar att ta den och är nu uppe på full dos. Sedan jag började känner jag en trötthet, kraftlöshet, lätt ångest samt något som bäst kan beskrivas dom likgiltighet.
Som jag tidigare berättat så brukar jag ro en del och har nu sen en tid nått min idealdistans för träning och det är nu dags att kapa av tider. Igår så körde jag på men efter 3/5-delar av distansen så ”nej det här var inget roligt så nu sk*ter jag i det”. Då hade jag redan avbrutit en promenad efter 300 meter av samma anledning. Idag så skulle jag springa och är i läget att kapa tid på en distans men efter drygt halva sträckan ”nu sk*ter jag i det” och jag började promenera i stället. Det känns som jag inte bryr mig och är kraftlös. Lätt ångest och trötthet kan jag kämpa mig igenom men likgiltighet och kraftlöshet är värre tycker jag. Jag är ganska bra på att borra ned huvudet och köra men bryr man dig inte så är det svårt att göra det.
Någon som har erfarenheter av Naltrexon och dess biverkningar samt om de klingar av (en del verkar höra det).

Sista dagen i mars. Imorgon är det mesta ett stort skämt.
Men jag har klurat på en grej. En dunderekonomisk månad. Inte svälta men minimalistiskt och medvetet. I kombination med utökad träning. 30 dagars ekonomisk och hälsosam medvetenhet.
Jo, självklart alkoholfri!
Minst 15 000 steg varje dag. 4 ggr gym.
Inga restaurangbesök. Laga efter säsong och inte slänga matrester. Men rensa bort prylar.
Start Imorgon, målgång sista april.
Njuuuuta av uteliv i naturen o verkligen känna in våren med närvaro.

Njuuuuta , vara i våren.

@mtb-cyklist
Hej och välkommen. Bra att du har identifierat att du har börjat att dricka oftare och har svårt att sluta. Utan den insikten är det svårt att göra något åt det.
Har du funderat på varför du dricker? Dvs vad drar igång det. Varför tror du att det blir oftare?
Det finns en ganska ny tråd där olika forummedlemmar skriver om vad dom triggar dem att dricka. Den kan vara väl värd att läsa. https://alkoholhjalpen.se/comment/455703

Alkoholhjälpen har också hjälp att erbjuda och ett telefonsamtal dit kan vara väl värt sin tid.
Du får öven fundera på vad du vill få ut av framtiden drickamässigt, det finns massor av olika förhållningssätt från dricka mindre till total avhållsamhet.

Skriv ofta i din tråd på forumet. Ställ frågor och funderingar. Det kan kännas lite läskigt i början men medlemmarna är här för att stödja varandra.

Vet inte om det är ensamhet eller brist på närhet. Dricker ibland till porr.

Känner att jag dricker oftare och mera per gång. Går ganska snabbt när jag kommer igång och har svårt sluta när jag väl börjat...

@Carisie wow, ett år mycket bra och grattis!!! Jhl lyfter på hatten och nickar med vördnad i blick.

Jag förstår din frustration. För mig, som tyvärr har sett allvarlig psykisk sjukdom på nära håll, är alkoholism mer av en psykisk sjukdom än en somatisk sjukdom.. Man kan inte "rycka upp sig" om sjukdomen sitter i hjärnan och påverkar allt man gör. Man förstår säkert inte själv alltid vilket grepp alkoholen har om en, och det är därför alla bortförklaringar kommer till pass, och sjukdomsinsikten saknas.

@N jag förstår din frustration! Och har inte något rakt svar på din fråga.

Däremot tänker jag att även en fysisk sjukdom kräver sjukdomsinsikt för att individen ska söka hjälp och på olika sätt röra sig mot behandling och tillfrisknande.

Just insikt i den egna problematiken är något som brukar vara väldigt problematiskt vid alkoholism.

Det finns ju också många andra sjukdomstillstånd som vi inte direkt ser som fysiska, som ångest tex, som kan ge väldigt allvarliga konsekvenser för den drabbade.

För mig som anhörig har det istället känts väldigt hjälpsamt att se alkoholism som en sjukdom. Det ger mig ett annat perspektiv tycker jag. Det har varit lättare att separera personen jag älskar från dennes beteenden, som jag istället ser påverkas av sjukdomen, som jag avskytt och tagit avstånd från.

Vem vet hur framtidens medicin ser ut, kanske kommer orsaker vi ännu inte känner till att komma fram?

Ibland har jag också funderat på att medberoende verkar lika starkt och svårt att bryta sig fri ifrån som beroendet verkar vara. Varför skulle annars så många av oss stanna kvar i situationer som ofta är helt outhärdliga.

Jag tyckte boken beroendepersonligen av Craig Nakken gav mig en bra förståelse för beroendeförloppet. Jag har förstått det som att boken varit lite omdiskuterad, men utifrån min erfarenhet som anhörig tycker jag att den stämde väl in på det jag upplevt när jag stått bredvid.

Att alkohol är ett gift som påverkar hjärnan är en annan del av alkoholismen som jag tänker bidrar till symptomen sjukdomen ger.

Förstår verkligen att du är arg! Alkoholism är allvarligt, livshotande och skadar så många fler än den som dricker.

@wasgij varit där o kanske fortfarande är där fast väldigt lite kontakt.
För mig har det tagit låååång tid att inse att denna man definitivt inte är någon evig kärlek! Låt det ta tid, skriv av dig, ramla tillbaka , värk ut honom ur systemet.
Leta grupper, samtalsterapi allt du eventuellt kan behöva för att bli starkare.
Vissa av oss behöver lång tid, vissa lite kortare men det är ingen tävling...Gör det som känns bäst idag, i morgon kanske saker ser annorlunda ut!

Styrke kramar

Ett år. Så står det på min sida idag. Ett år och lite till sedan jag gav karatefyllan kicken. Slentriandrickandet upphörde. Men det är inget mål utan det är resan som är viktig. Min resa och fortsatta liv. Ett år är inte slutet utan förutsättningen. Men jag ger mig själv en ⭐️

Skärgårdshelgen var rofylld och välbehövlig. Promenader mat, böcker och promenader. Bubbelvatten och skratt 🤭

Hoppas alla haft en skön helg
🩵

@Åsa M
Hur ska man ta tag i det. Samtal? Önskar det vore så enkelt att släppa taget. Vilket det egentligen bör vara. Och jag vet inom mig att detta är ohälsosamt. Men nånstans inom mig att det kanske finns hopp, att jag kan vara den som får han "frisk".
Och tänker jag efter så utstrålar han bara egoism. Sina kärleksförklaringar, inget annat.
Blir arg på mig själv varje gång. Likaväl som att släppa honom, så har jag lila lätt att starta igång på hans konversationer... ett ständigt pådrag av förtvivlan och hans liv i botten jag vill rädda.

Tror faktiskt inte det går att förstå. Jag tänker som dig att det inte är en sjukdom, dock en besatthet som troligtvis är liknade men inte helt lika mellan alla beroende människor. Fast får ordet sjukdom vissa att sluta då är det ju bra

Fast helt ärligt, jag är fet det vill några oxå kalla sjukdom men jag ser det som att jag äter, precis som alkisarna dricker...för att döva obehagliga känslor.
Kanske någon från andra sidan kan försöka få oss förstå.

@Rehacer
Att fylla sitt liv med vettigt innehåll än alkohol något som jag inte riktigt tänkt på innan jag var gräsänkling över en långweekend i helgen. Normalt sett så lagar jag maten och umgås med fru jhl men nu hade ja 4 dagar att fylla med vettiga saker, lyckligtvis var två jobbdagar och för dessa dagar var det bara kvällarna som var tomma varav en gick jag på hockey med en vän. Övriga kvällar kunde fyllas med att kolla om på någon säsong sav en Netflixserie, uppsidan med att dricka i detta fallet är minnesluckor så man kan se om avsnitten och få ihop minnesfragmenten… Dagarna var värre, vid lunch på lördag var jag klar med helgens planerade aktiviteter och springa/roddmaskin/slå golfbollar tar inte så lång tid så det blev till och med promenad för att rå på tristessen.

Jag brukar säga att man ska hålla personalen såpass sysselsatta att de inte har tid på att fundera om jobbet är roligt. En liknande princip gäller väl även här, man ska vara såpass sysselsatt att man inte ids fundera på alkohol, givet att det finns adekvat tid för återhämtning.
Knepet är väl att hitta vad man ska göra läsa böcker, fiska, knyppla eller vad nu det är. Egentligen ett lyxprobroblem men likväl behöver man hitta något som fyller tomrummet.

@Kartongen
Hej igen,
I en tidigare tråd så nämnde du något om att vara i kontakt med beroendevården. Är du fortfarande inne på spåret med vård eller kör du själv?

Måndag efter en nykter helg. En vecka av gröna bockar. ✅ Men jag kommer inte ifrån att jag tycker det är långtråkigt och känns meningslöst. Vart kommer de tankarna ifrån? Vet inte vad jag ska fylla mitt liv med för avslappnande och kul nu.
Bokade iallafall två olika utlandsresor igår. En vecka med min man och två vänner och en långhelg med mina barn. Det känns oerhört kul att ha det framför mig. Jag älskar att resa.
Vännerna & mannen hakade på direkt när jag föreslog det, inom ett dygn hade alla kollat så vi fick ledigt och resan var bokad! Mina vänner dricker i stort sett ingenting så det är ett stort plus. Vi åker i slutet av maj och jag sa till min man att då blir det en nykter resa eftersom vi ska köra vitt april & maj. Det örat ville han inte höra på alls, menade på att man åker inte till Sicilien och dricker vatten. Förstår honom. Han gillar rött vin och de bästa vinerna kommer ju från Italien. Det blir vad det blir. Jag är glad så länge han vill avstå utan A fram tills dess.
Att resa med barnen är lätt. Vi gör minst en resa till en stad i Europa varje år.
Yngsta gillar inte A alls och den äldre dricker bara till maten. Dessutom ser jag alltid till att dricka extremt lite när vi är iväg på våra resor. Tycker inte A passar in i den mängd jag vill inta det när jag är med barnen. Jag kan leva bara på våra skratt när vi är iväg. ❤️
Jag funderar på vad jag gör av rastlösheten fram till dess. Jag har köpt träningskort och hade tänkt börja dansa igen, men ryggen är helt paj just nu så jag vågar mig inte på det den här veckan. Skulle oxå behöva göra en massa i trädgården med krattning, grävning och fylla vedskjulet med ved jag fått - men även det sätter ryggen stopp för.
Klättrar lite på väggarna här hemma.
Men jag kör grönt även idag. ✅