Senaste kommentarerna i forumet

@Mormor2023 Hur har det gott för dig, var riktigt nära att sluta dåligt för mig idag men lyckades vända om tankarna så gick bra tillslut. Hoppas det gott bra för dig med.

Stoltheten man känt fick sig till sist en knäpp för sju år sedan när ekonomin kraschade och det inte fungerade ekonomiskt för mig längre och man i ett väl självbevarelsens bleka och svaga ögonblick då spontant under blodtryckskoll berättade för en allmänläkare om hur man även mådde psykiskt och väl även berättade att man kände att det upplevdes som att satt och slog sig i huvudet med en planka dagligen för ”att må bra” en liten stund med vin och grejer. Detta ända sen man som riktigt ung först upplevde en stunds tankefrid av alkohol och mest sen bara längtade efter mer berusning.

Har sedan jag var liten vetat och känt att det inte är normalt att alltid mer eller mindre vara osäker, nervös, deprimerad och känna ett utanförskap även i de grupper som man egentligen känt sig rätt hemma i. Snackar här om om min psykiska erfarenhet av dystymi som väl inte så värst många som begrepp känner till, vilket har gjort att jag inte har ork att stressa för att passa tider för att ingå i någon gruppaktivitet någon längre tid.

Tröttnar så himla snabbt, ger alltid först allt och lite till så där i början, och sen bara falnar och slocknar intresset och jag känner tristess och enformighet i det mesta. Har provat på föreningsliv inom intresseområden jag har, men det har alltid varit så mycket av sidoverksamhet som jag inte känt det minsta för.

När någon sade, tänk att få hålla på med det här jämt. Dessa ord och tanken på att låsa fast sig i något som inte kändes helt rätt fick mig att lämna en förening som väl jag egentligen delvis gillade, men socialt utanförskap gjorde att det som oftast bara blev att allt till sist kändes som ett tomt och meningslöst tvång, drack inte mer än ett par flaskor portvin till helgen under det året.

Men det kändes jobbigt att inte vara fri och kunna vara sig själv riktigt, tröttnade snabbt på alla tvång och förväntningar om att alltid förväntas vara den som med glädje ständigt skulle ge utan att väl få så värst mycket av värde tillbaka. Socialt sett har jag aldrig klaffat fullt ut och kunnat skaffa mig nära vänner och sånt där, då det väl faktiskt krävs mer än att bara ge och inte få något tillbaks.

Det krävs så mycket jobb och ger mig mest social ångest tycker jag att ingå i någon grupp. Som oftast får jag rätt snart en känsla av att bara vara den som ska utnyttjas för andras bästa, vilket sällan eller aldrig så klart har givit mig någon stimulans och motivation att hålla i och hålla ut.

Då har jag lämnat och gått vidare till något nytt som bara efter ett kort tag gett mig samma känsla av att vilja gå vidare till något nytt. Har heller aldrig orkat eller kunnat att hålla fokus länge på annat än sånt som jag verkligen brunnit för, vilket är sånt som intresserar mig till den grad att jag kan kämpa på tills jag går rätt in i kaklet.

Från att ha varit någorlunda ekonomiskt oberoende till att bikta mig inför läkare och psykolog samt det sociala för att sen länge gå som tiggare på socialen med mössan i hand för små korvören liksom, bygger då verkligen inte upp en redan rätt låg självkänsla liksom. Men har provat på den biten och fått alla möjliga tips och råd av de hade. Har ett tag till och med från det kommunala haft en form av stödjare för att väl komma ut - och in i samhället igen. Men den grejen var inget för mig.

Har alltid för det mesta sen barndomen upplevt mig att fått ha klarat mig mer eller mindre helt själv, och väl inte heller velat att vara beroende av någon. Då jag förutom alkoholkonsumtionen som jag försöker lägga bakom mig har min psykiatriska problematik med social ångest och sånt, ville någon en gång att jag skulle pröva på att försöka ingå i en grupp med individer med kanske lite likartade problem. Men ville inte cementera fast mig i ett tänk som jag inte helt kunde identifiera mig med, orkar inte med att ha deprimerat folk inpå mig alltså, har gjort den resan liksom.

Dessutom när det gäller människor med psykiatriska funktionsvariationer som jag känner till en del om blir jag trött av att bara tänka på att passa tider för att kanske få stå och koka kaffe, som jag inte ens gillar, och kanske även laga mat enligt andras önskemål, och då spela teater som nöjd och glad som en underdånig typ inför andra för att därmed liksom platsa i konstellationen som sådan.

Stoltheten man kände innan man helt fastnade för djupt i alkoholträsket, och sen fick lära sig att krypa för att resa sig igen har förändrat synen på mycket. Skulle väl så klart tidigt ha sagt ifrån och frigjort mig från att vara fastlåst på samma plats och att därmed behöva att utstå en situation som kändes helt fel så otroligt länge, men det är ju rätt så lätt att vara efterklok.

Den konstlade bedövande frihetskänslan som jag väl upplevde och kände att alkoholen gav, den stal mest bara en massa dagar ifrån mig och gjorde mig illa på så många fysiska och psykiska sätt där jag ofta satt i min dimmiga ensamhet och deppade och väl mest tyckte synd om mig själv.

Kanske är det inte så konstigt att det blev som det blev när jag tittar tillbaka på min uppväxttid som väl rätt nedtryckt av farsans domderande och ”klasskompisars” mobbande samt min rädsla för att inte min psykiskt sjuka morsa skulle vara allt för deprimerad och bli inlagd var inte uppbygglig. Ständig negativ stress i åratal kan knäcka vem som helst. Detta var bara några nyktra tankar här i stunden.

Kämpa på!

Bra gjort! Det är så man etablerar nya vanor, ett bra beslut i taget. Unna dig vila eller något gott att äta istället!

Dag 7 snart avklarad men idag blev det nog en riktig prövning, riktig stressig skitdag på jobbet med massor av problem och hade jag haft en öl i handen när jag åkte hem hade den nog slunkit ner direkt, men lyckades fundera om och lugna ner mig och kom som tur var fram till det rätta att det blir bara värre. Så imorgon börjar vecka 2 och den skall bli nykter den med. Ha en bra måndag kväll allihopa

@cawe123 tack, ja jag ska försöka ta tag i det nu. Vet bara inte vart jag ska börja förutom att skippa alkoholen så klart. Men jag tror att för att lyckas och för att känna mig glad igen så behöver jag nog hjälp att kravla mig ur vad jag tror är ”utbrändhet” har nog varit på väg in i den sk. väggen under många år och ett glas lite nu och då har väl varit min belöning för att jag jag fixat jobb och vardag. Inser nu att istället för att fokusera på mig själv och mitt mående så har jag tagit till alkoholen.

Jag känner igen mig på mycket av det du beskriver. Man biter ihop och är duktig men man är ju inte alls snäll mot sig själv. Jag har själv kommit ner i botten nu och igår fick jag nog. Nu söker jag hjälp för min egna skull, jag gör det av välmening mot mig själv. Jag är alltid så snäll mot alla andra. Nu ska jag fokusera på mig själv. Att söka hjälp är inte att visa sig svag. Det är att ta hand om sig själv , tillåta sig att någon annan tar hand om en. Vågar jag så vågar du🌺

Hej @Tarantella och välkommen hit till anhörigforumet!
Du började skriva någonting här om att bli personlighetsförändrad. Det kanske handlar om en person som står dig nära? Berätta gärna mer!

Hej @lillan29 och välkommen till Alkoholhjälpen!
Vilket stort steg du och din sambo tog att vara nykter de här dagarna! Det låter som att du drabbades av stora och kanske lite jobbiga tankar om hur livet ska bli när du nu har bestämt dig för en förändring. Hur känns det nu efter den här helgen? Vad gjorde ni och hur gick det? Berätta gärna!

Har inte skrivit något på över ett år, gick ju sådär att försöka vara måttlig. Att bara ta något glas en fredag eller lördag har inte funkat alls. Kan bli 2 men max 4 helt alkoholfria dagar i veckan. Förutom att jag inser att jag skulle behöva sluta helt med alkoholen så vantrivs jag så himla mycket på mitt arbete. Känner mig låg och har ingen energi, känner mig korkad börjar nästan tro att jag förutom mina dåliga alkoholvanor även kanske kan ha drabbats av utbrändhet. Har alltid haft höga krav på mig själv och alltid velat prestera på topp, har aldrig sagt ifrån och alltid tagit mig an uppgifter som egentligen borde hamnat på någon annans bord. Vill så gärna alltid göra ett superbra jobb. Men sen någon månad tillbaka så finns ingen energi alls, kan bli sittandes framför datorn och bara stirra, vet vad jag borde göra men det låser sig på något vis. Vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig, borde kanske sjukskriva mig men det tar emot. Har alltid bitit ihop och försökt att hålla fasaden uppe, har egentligen aldrig tillåtit mig själv att känna efter. Stänger av och kör på. Börjar inse att det inte håller längre - jag behöver hjälp, men att söka hjälp känns som att erkänna för sig själv och hela världen att man är totalt värdelös.

@Mormor2023 Hej!
Låt oss följas åt! Jag har gjort hela helgen utan alkohol och det går. Hur har du det idag? Vi gör det här ihop. Värst är att känna sig ensam ❤️

Hej igen!
Vad glad jag blir att du fann det jag skrev som hjälpsamt. Ja det är tufft att älska någon, ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Förstår precis vad du menar med att sånna tydliga gränser ger en risk för att han verkligen gör sitt bästa för att sedan falla tillbaka. Man kan inte lita på en bättre framtid med någon som bryter sitt ord om och om igen. När jag satte det ultimatumet som jag gjorde slutade det tyvärr i ett återfall en tid efter han gjort sitt bästa, men då fick jag chansen att återigen visa att jag verkligen menar allvar med att vår relation står på spel. Jag har fått uppfattningen om att det är mer tydligt för honom nu och det har gjort att han själv reflekterat över det. Sedan tror jag att det är lite lättare i vårt fall då vi båda har starka framtidsvisioner tillsammans med hus och barn medmera. Vet inte om ni hade det innan allt det här men tror det gör det lättare för förändring, då det förstör framtidsvisionen. Stå på dig och uttryck hur ledsen och besviken du blir när han inte håller något han lovat, att han svikit dig och att det gör det svårt för dig att lita på honom i överhuvudtaget även gällande annat. Utöver det finns det inget mer du kan göra i nuläget. Det låter mycket klokt att ge det tid för det behöver tid. Tack detsamma❤️ta hand om dig nu och försök distansera dig från det så gott det går så du mår bättre och kan fokusera på dig själv.

Andrahalvlek : Det är en son och en dotter och dottern bor nära mig men det spelar ingen roll.

Tack för ditt svar Kevlarsjäl62 ! Direkt efter min egna behandling lobbad jag, och lyckades, få in dottern på en ungdomsvecka på mitt behandlingshem. Då, och flera år efter, satt det spår hos henne och hon insåg att jag har en sjukdom som jag inte kunde kontrollera med de verktyg jag då hade. Och hon insåg att hon inte var ansvarig för mitt mående och att hon mådde bra av att själv gå på Al-non och prata av sig. Men med åren kom allt det där i bakgrunden men hon behöll sitt sätt att beskylla mig för allt dåligt som hände i hennes liv fast jag inte ens var i närheten. Men liksom en aktiv alkis så är det ju så skönt att ha nån att skylla på....

Sonen har inte på nåt sätt varit intresserad av att lära sig något om sitt egna medberoende vilket medfört att han själv följer schemat och går in i usla relationer. Det enda han tagit till sig är att alkoholismen är en sjukdom som går i arv och har man dessutom levt i en sån familj så är man nästintill helsäker på att bli alkis själv, arv och miljö, så att inte dricka alls är en väldigt bra idè. Han är också medveten om att sjukdomen kan, så att säga, hoppa över ett led så hans barn är i riskzonen.
Jag försökte de första åren att prata så mycket jag kunde om det jag lärde mig om min sjukdom, försökte ta med dem på möten, både stora och små möten. I början gick det hyfsat men sen klingade det av, de hade väl hört tillräckligt ?? Dottern glömde det hon lärt från sin ungdomsvecka och gick också in i usla relationer. Hon skulle verkligen behöva gå en Familjevecka och jag är beredd att betala för henne men näerå....

Att känna att jag inget betyder skaver hårt ju äldre jag blir. När jag för ca 11 år sen hade tagit mig ur självmordsplanerna pga skilsmässa så skulle jag fylla jämt. 3 dagar före hade ingen hört av sig om hur det skulle tänkas bli på födelsedagen och jag höll tyst. Jag surnade till och tog en Helsingforskryssning utan att säga nåt och åkte iväg dagen före. Kändes ju lite knepigt men jag fick bra stöd av en tjej som då skrev här, Mie, och när jag kom fram fick jag ett kungligt mottagande av en finländsk familj jag känner (som inte visste att jag fyllde förrän jag klev ombord på båten igen :-)) ) . Så på det stora hela blev det en väldigt bra födelsedag ändå <3
Efter det så har jag lärt mig att leva mitt liv på mina villkor och göra bra saker för min egen skull.

Att vara en nykter alkis innebär inte per automatik att livet blir lättare men jag slipper gärna bakfyllan och det usla måendet jag hade då vilket är guld värt.

Kevlarsjäl62....jag fortsätter gärna och pratar om det här , antingen här eller mer privat på den fb-sida som hänger ihop med mitt nick Adde Addesson. Min bild är från stranden utanför Gullbranna när vi alla samlas med Sinnesrobönen (och återigen : Jag är inte religiös !!)

Helt offtopic : Det är minus 25 i norra Norrland :O

Måndag morgon och dag 13 på den här alkoholfria perioden. Det går bra. Vi hade en liten middag hemma igår, min partner och vår gäst drack vin och jag alkoholfritt och det gick alldeles utmärkt. Det är mycket möten och konferenser nu, en till denna vecka. Har igen bestämt mig redan innan för att inte dricka alkohol. Det bidrar också till att jag är piggare, sover bättre och har större glädje av mötet.

@Se klart Tack för pepp och stöttning ❤️ Ja, vissa chefer är synnerligen orutinerade, samtidigt som de gamblar med folks liv. Vem som helst hade kunnat bli rejält knäckt av att bli behandlad som jag har blivit. Tack vare att jag har en god självkänsla och gott självförtroende så fixar jag detta, även om det är otroligt jobbigt. Men kommande vecka blir det hemifrånarbete. Lönlöst att köra till jobbet när ingen ändå vågar prata med mig. De kan skitsnacka och spekulera bäst de vill, utan att jag ska finnas i rummet som en konkret påminnelse. I nöden prövas vännen.

Kram 🐘

@prinsessa @Natalia Här är det också en härlig kaffemorgon.
Jag är ledig idag men försöker vakna i tid eftersom jag mår så bra av ungefär samma tider varje dag. Vi hade bonusbarnet här på middag igår, hon och min partner drack vin men jag drack alkoholfritt och det gick bra. Jag har samma känsla som vid min vita månad i somras, egentligen är det enklare att ha målet att inte dricka alls än att hålla måttligheten. Det väcker mycket tankar inför framtiden men det tar vi sen. Natalia, jag har intrycket att du ändå lyckas hålla nere din konsumtion bättre nu när du arbetar än innan, stämmer det? Nu skapar vi en bra måndag, jag håller med prinsessa!! Hoppas att du får en bra dag på jobbet.

Godmorgon! Dag 4, härligt! Det betyder att det gick bra i helgen. Jag har tänkt på dig. Vilken sorts hund är det du har?
Nu tar vi en nykter måndag.

@Se klart God morgon! Vaknade tidigt för att hinna dricka kaffe på sängen och mysa med mina hundar innan det är dags att dra igång denna arbetsdag på hemmaplan. Hann läsa ditt inlägg och vill bara heja på dina ”nya” insikter med bättre precision ”Jag bestämmer. Jag sätter gränserna. Jag vilar när jag behöver vila”. Precis så. Vad det gäller att ev ta ett nytt jobb så gå in med denna känsla. Du kan sätta krav på hur du vill ta dig an detta, vilka krav som du har på hur tjänsten ska vara för att passa dig. Vad som är möjligt och inte. Du bestämmer, du sätter gränserna för uppdraget. Bra att göra det från början och att det är du som sätter ribban. Itś your call!

Ha en fin dag!❤️

Fyra år @charlie70
Så mäktigt. Ingen enkel tripp men så jäkla starkt. Vi glömmer det ibland, hur det var?
Allt det där som skulle firas eller piggas upp? Allt man skulle slippa känna, allt man gick miste om att känna.
Nu är det förstås tuffa dagar, tider. Men det är ju livet. Vad tänkte vi? Skulle just vi slippa? Var vi särskilt känsliga? Nej, vi är ju särskilt starka har det visat sig.
Så glad när du tittar in, så fint att höra om barnen- och baden.
Jag längtar till min brygga på landet.
Kram till dig, stor inspiratör ❤️🙏

@andrahalvlek vad ska man säga?
Ibland tror jag vissa arbetsgivare lever på 1800-talet. Mitt fack ringde i samband med ÄNNU en omorganisation (har inte velat bränna ut er mina forumvänner…) och hävdade att ”arbetsgivaren uppger att ni alla är nöjda”.
Jag höll på att trilla av stolen.
Bra att du står på sig. Bra att du berättar.
Jag hejar stadigt på dig. Kram 🥰
Ps. Har våra chefer sovit under stenar de senaste 20 åren?

Godmorgon alla frukostmysare,
Jag vaknade vid min nya tid 05:00 idag igen. Klarpigg. Delvis pga att jag fått penicillin för min förkylning/hosta.
Men något annat bråkade med min hjärna? Några tankar som ville fram.
Klurade förstås på ev nya jobbet.
Klurar på nuvarande jobbet.
Tänkte igenom allt detta med nytt uppdrag. Hur ska jag planera och fördela min tid så att det kan bli rimligt? Vem kommer att hjälpa mig med det.
Svar: ingen.
Sen kom den där tröga och av en lång resa utmattad tanke som sa,
Svar: du själv.
Jag bestämmer. Jag kan vara väldigt tydlig med hur jag ser på min tid och vad som kan förväntas av mig. På sikt. Att börja nytt jobb är inget annat än en stor anspänning.
Men om jag kan se till att få 6-8 veckors ledig däremellan.
Spola skallen.
Jag vet inte vad som är rätt och bäst men jag är oerhört glad över den gamla insikten som kom över mig på nytt.
Jag bestämmer. Jag sätter gränserna. Jag vilar när jag behöver vila.
Om jag blir erbjuden detta jobb så är det med fullt förtroende för att jag, med min erfarenhet och den kunskap jag har. Har goda möjligheter att lyckas.
Sen får man ta det ett steg i taget. Som alltid.
Glädjs över att denna tanke fick rymmas denna tidiga morgon.
En sorts heureka - trots att den är tänkt så många gånger förr? Nu med bättre precision?

Jag känner förutom det, en stor oro över situationen i Gaza, sorg.
Jag bevistade akuten i lördags och tänkte på allt vi har, här. Allt vi tar för givet, som inte är för givet.
Nu dags för kopp numero två. Kram på er!

@Ny dag Jo, jag var helvit i sex veckor våren 2022 och drack sparsamt en tid efter det. Det kändes jättebra och helt naturligt då. Sen kom sommaren och det blev måttligt och jag började sakta dricka mer än vad jag tänkt mig. Och sedan i somras när det kom en förändring som påverkar mina dagliga rutiner dricker jag dagligen förutom att jag hade en vit vecka i juli och en i oktober. Kan absolut tänka mig 3 månader. Eller mer. Jag lyckas bara inte bryta nu😞. Jag får inte till ett första dygn. Då förstår man på något sätt beroendets kraft. Hua

Godmorgon i kaffestugan!
Ska snart iväg på jobb hela dagen och det är alltid en krockkudde för mig, då håller jag mig på mattan. Dricker gott kaffe och ny skapar vi en bra måndag!

@charlie70 tack 🙏 jag tar verkligen till mig det du skriver. Det är ju en stor och viktig del- det här med ”tid för annat” men jag vet inte om jag fått till det så bra. Upplever att min tid fylls med mycket som trots allt handlar om andra, och det är ju något som jag måste hantera. Inte alldeles enkelt men också spännande! Ingen annan kan göra det jobbet åt mig. Gränsa av, vara good enough.
@sisyfos min chef är en hon 😊
Ja jag får verkligen passa mig för att lockas av den något triumfiatoriska känslan; you will have my resignation on your desk tomorrow. Haha.
Men hur ofta är drivkrafter ”rena”, nä de är en blandning av allt möjligt. Så är det ju.
Tack för engagemang, det betyder mycket och jag tar till mig era kloka ord. 💕

Ja, himmel glögg… jag gillar inte söta drycker och mår inte särskilt bra av dem heller. Glögg var dock legitimt… eller legitimt och legitimt. Det var legitimt att köpa och dricka lite, sen smygdrack jag resten av flaskan och fyllde på vatten och soja under hela december. Många flaskor kunde det bli. Såg till att vi drack upp allt tillslut, så att det tog slut. Känner ingen glögglängtan nu, inte ens efter varm glögg.
Skönt att det är bra med barnen och att du hittat nåt kul att göra. Jag är lite taggad på att prova vinterbad, men det skulle vara ett litet företag, så det har inte blivit av ännu.
Ha det så fint på vandringen mot 4-årsdagen.

Idag blir det dag 4 som nykter, njuter och ska ta två hundpromenader.