Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Skriv här så mycket du kan, bra att få ned alla tankar på pränt också inför kommande dialoger. Tänker mycket på dig. Så igen styrkekramar och håller helt med att VAB inte är en ursäkt när man är chef under dessa situationer, ett sms för att boka tid eller åtminstone något är ett minimum av vad man kan förvänta sig av en chef i detta läge om inte så bara för ren medmänsklighet. Vad bra att facket och du åtminstone har samsyn. ❤️❤️

Ja nu bröt förkylning ut. Ont i halsen mm. Bara att bädda ner sig. Inlämning till skrivkursen fredag, får ta Treo ett par dar och redigera klart. Också mkt med tänderna, hela bettet ska byggas om. På väg till tandläkaren passerar jag varje gång gammal favoritkrog. Idag tänkte jag tanken att bara gå in o ta ett glas, mot alla krassligheter. Men tanken flög fort iväg. Kan inte svika mig själv och kan inte svika er. Det är en blodspakt. Den går före allt annat. Njuter ändå enormt av att vara pensionär. Att inkomst kommer, fullständigt oberoende av hur mkt någon uppskattar mig eller inte. Kan inte bli uppsagd. Bestämmer helt själv vad jag gör o inte gör. Är jag sjuk då är jag sjuk, det spelar inte heller någon roll. Sänder varma kramar och tankar till alla er som kämpar! Jag vet förstås att ni har kul också mellan varven! 🐳🤩❤️

@Andrahalvlek Besök inbokade varje vecka, inlagda i kalendern. Riskfaktor är nog att jag ser chansen, tar den och inte tänker på konsekvenserna eller hur meningslöst det eg är. Jag måste lyssna mer på din röst att ryta NEJ helt enkelt. Men vad svårt det är. Hur byggde du upp din starka impulskontroll att verkligen också klara av att ryta nej och stå fast vid det? För egentligen ser jag inget problem med att verkligen bli hon som inte dricker, jag är ju redan denna person ”officiellt”. Det är den jäkla tanken att bara nu, sista gången och sen klarar jag det men efter fyra-sju veckor som nykter faller jag. Pratade med terapeuten om detta och återfallsprevention och triggers ska vi jobba med. Ska också börja meditera men har så svårt att komma till ro men behöver helt klart träna på att få ro. Min hjärna är hyperaktiv 24/7 känns det som. Lära Avslappning istf döva ska jag träna på och måste nog göra det så lång tid som det tar för mig att verkligen komma ned i vila. 🥰

Nu har mörkret sänkt sig över nejden och mig själv igen.

Känns som att jag misslyckades med det som jag tidigare idag hade tänkt att företa mig. Nämligen att lyckas att komma utanför dörren i dagsljus och vara lite duktig och slänga skräp samt inhandla lite livsmedel som mjölk och yoghurt. Men blev sittande vid datorn istället och blev sakta alltmer deprimerad över av att jag aldrig kan genomföra något som jag vet är viktigt och nödvändigt för att kunna skapa mig en nyttigare och lite vettigare livsstil.

Har aldrig haft något behov av tobak, men köpte för en vecka sedan ett par snusdosor av märket Knox Extra Stark portion, som väl inte ger mig så värst mycket mer än en liten kick av något slag. Ungefär som så att man känner att det är lite förbjudet av något slag, vilket i sig väl ger en slags obeskrivbar och lite intressant kick. Har dock märkt att det höjer blodtrycket vilket ju inte är bra för mig som redan har problem med detta, vilket ger mig ödem, eller uppsvällda fötter om jag inte hela tiden tänker på att sköta om mig minutiöst och inte äta för mycket fet mat med onödigt mycket salt eller att slå mig lös och dricka alkohol i de mängder som ger mig frihet från deppiga tankar.

Sitter nu och skriver detta efter att ha läst om en skribent på detta forum som har berättat om stora problem med hög alkoholkonsumtion som tar sig uttryck i att han dricker stora mängder med folköl i veckorna och under helgerna kör en massa starköl, Förstår att han precis som en själv är, och länge har varit medveten om att han nog borde sluta helt med alkohol men att han mest klarar av att klara att hålla upp med drickandet av öl ett tag och sedan trillar dit igen och sedan försöker att köra med alkohol fri öl då han säger sig tycka om smaken av öl liksom. Jag har inget sådant problem, för jag har aldrig speciellt gillat smaken av alkoholhaltiga drycker, utan alltid bara druckit för att bli full.

Jag skrev tidigare idag om att jag känner oro för att kanske snubbla till och köpa hem något paket med pilsner 3,5 % vid ett besök i matbutiken och det är inget jag vill göra då jag kämpar för att bli helt alkoholfri för att kunna få känna den frihet som det är att inte vara beroende av några starka drycker över huvud taget.

Om jag öppnar en öl och börjar dricka så finns det ingen hejd på det hela utan då vet jag att jag kommer att gå igång som vanligt, och då står jag återigen snart utanför bolaget med en väska fylld med allehanda drycker av olika sort med säkert den högst procent som bolaget har att erbjuda. Så jag tordes faktiskt inte gå utanför dörren och riskera att falla för frestelsen liksom.

Har för övrigt både skapligt med mat och dryck i form av både saft, juice och läsk hemma, samt även frysrätter och god söt glass samt sånt som är lätt att värma på i mikron då jag nu börjat bli hungrig igen. Så jag tar nu det säkra före det osäkra och skiter i att gå utanför dörren idag. För det viktigaste är ändå att jag inte berusar mig fast jag känner längtan till det mest hela tiden i detta skrivandets nu.

Ska nu försöka att var uppe och pyssla med att skapa lite musik eller att lyssna på lite Rock N Roll tills klockan blir 23:00 eller så för att höja mitt stämningsläge och sedan avsluta dagen med någon lugn instrumental musik för att klara av att stå ut så pass länge att jag blir utmattad och sedan i kväll kanske förhoppningsvis naturligt kan somna för att få vakna utvilad i vettig tid i morgon.

Ska nu potta ut snusen som ändå väl ändå mest bara ger mig lite mer och högre sus i huvudet som väl beror på ett lite högre blodtryck och puls, vilket även stressar mig och kroppen liksom. Även fast jag inte lyckats med egentligen något alls idag, så är jag ändå ännu nykter vilket ju är en prestation i sig.

Tror att jag nu måste ta mig ett glas med äppeljuice och kanske en glass då det faktiskt väl på grund av sötman som det ger även skapar lite lugn inom mig. Men på lite sikt, och så snart som möjligt så måste jag gå en del i vikt också, då vågen visar på 105 kg vilket jag inte är så stolt över. Men att sitta och käka rivna morötter känner jag då inte alls för idag. Det är inte lätt att helt lägga om livsstil när man förutom alkoholberoendet även tyvärr i grunden har psykiska problem med ett depressivt negativt tänkande som ständigt mal på i skallen om jag inte lyckas att helt fokusera mig på något annat som jag gillar, orkar pyssla med och klarar av.

Jag är så imponerad av alla kämpar här på forumet som har lyckats hålla sig helt nyktra ofta i åratal trots deras alla olika problem i vardagen och ändå inte sällan bevisat att det går att helt sluta med öl, vin och sprit trots allt, vilket är beundransvärt och även lite av en inspiration för mig.

Kämpa på allihopa!

@Ny dag Någon gång är den sista. Bra att du fick en läkartid snabbt. Boka på tätare besök med din terapeut också om det är möjligt. Kan du identifiera några riskfaktorer? Kan du på något sätt göra helt annorlunda? Våra beteenden trampar upp små stigar i skallen. Vältrampade stigar är lättast att följa. Ibland måste man kliva rakt ut i bushen, trampa upp en helt ny stig.

Kram 🐘

@Surkärring Grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Nä, pukor och trumpeter blir det kanske inte vid denna milstolpe. Kanske känner du att ”golvet” höjts? Jag minns att jag kände mig mer grundglad, grundnöjd. Sen måste vi anstränga oss och fylla våra med lite roligheter också, de faller inte ner i knät på oss.

Kram 🐘

@Påvägmothälsa, en stund i taget. När det är så pass räcker 1 minuter i taget. En av de stunderna behövs kanske deppa och nästa stund göra nåt annat. Men var sann mot dig själv och din ork iaf. Att bearbeta behövs men att även göra sådant som ger dig lite utandning. För mig kan det tex vara en lång varm dusch, en promenad eller att distrahera mig med serier, träning, promenad, telefonsamtal med dem som fattar läget och ordspel som snabb distraktion. Mindfllness frekvenser i örat kan göra en hel del 🙏 Men främst av allt, tappa inte hoppet. Dagarna kan kännas såhäe och de kanske måste göra det i processer och emellanåt. Men det är inte allt och det kommer bli bättre än såhär ❤

Väga ha tilltro

Hade besökstid hos psykiatern idag. Det blev förstås mest ett samtal om den omvälvning som jag har ställts inför. Jag är förstås orolig över att få problem med sömnen och bli deprimerad igen. Samtidigt känner jag mig balanserad psykiskt, jag har goda rutiner för rörelse och sömn - och nu senast även kost. Jag tänker INTE tröstäta. Och absolut INTE tröstdricka.

Känslan idag är att jag mest känner mig förbannad. Jäv… idioter som inte fattar vilken tillgång jag faktiskt är, varken inom koncernen eller lokalt. På många olika sätt. Men jag tänker fan inte låta min självkänsla svikta på grund av detta. Jag vet att jag är duktig på det jag gör, och det tänker jag fortsätta visa till the bitter end.

Jag har också pratat med fackordförande, och vi har samsyn. Sen kan hon nog inte göra så mycket, men nu vet hon i alla fall hur jag tänker och känner inför förhandlingen imorgon. Nu på fredag skulle jag ha åkt på heldagskonferens med koncernkollegorna som jag snart ska lämna, och det skulle bli första gången som vi träffas och vi har jobbat ihop sen februari - utspridda över halva Sverige.

Men dit ska jag förstås inte, det vore konstigt eftersom de ska prata just om framtida förändringar. Istället tänker jag snudd på våldgästa mina kollegor på den enhet där jag likt en oönskad jojo kommer att hamna hos igen. Rent symboliskt ta min plats i rummet. Ja, det ska jag bannemej göra.

Just nu fokuserar jag på att sitta så still som möjligt i botten. Jag ska inte odla katastroftankar, jag tar beslut när jag väl får lösningar att förhålla mig till. Jag har inte bollen helt enkelt. Jag får bida min tid.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Så skönt att du mår bättre. Hann inte svara nör du skrev först. Ville säga att det är en situation som jag känner igen alltför väl.
Som jag berättat förut var min mamma ensamstående. Jag hade alltid dåligt samvete, ända till skutet. Fick alltid ångest när vi träffades. Vi kunde aldrig prata på ett vettigt sätt. Hon var inte alkoholmissbrukare, men använde sig av okika verkliga eller inbillade sjukdomar för att få kontakt. Hon hade bara mig kvar tillslut. Ändå skulle allt vara på hennes villkor. Aldrig prata om något viktigt, helst skulle hon hålla monologer.
Att aldrig få ha en vuxen förälder är verkligen så tärande.
Jag hittade en bild senare. Jag är kanske elva år. Min mamma lutar huvudet mit min axel, jag håller om henne. Det är så tydligt vem som tar hand om vem.
Ändå skulle hon alltid ge mig dåligt samvete.
Jag orkade inte träffa henne särskilt ofta och fick såklart ännu sämre samvete av det.
Jag kan inte ge dig några bra råd. Ett par år när jag var ung, kanske 25-27 stängde jag dörren helt och hållet. Inte heller det förändrade vår relation. Hon kunde inte, ville inte, antar jag.
Vill bara säga stt jag verkligen FÖRSTÅr hur jobbigt du har det. Att ha hand om en annan vuxen och aldrig själv få bli vuxen och ha ett eget liv, det suger!
Försök sätta en gräns åtminstone i ditt eget huvud. Hjälp till det du måste men försök att inte engagera dig.
(Jag vet hur väldigt svårt det är men hoppas du kan).
Kram!❤️❤️❤️

@Ölandstok tack jag firar inte med något speciellt. Har också börjat äta godis och kakor men mår inte så bra av det heller. Känner mig uppblåst och däst av det. Och deppig, i slutändan. Av alkohol kände jag mig iaf snygg under en kort period av påverkan. Vet att när hjärnan får sött krävs det större mängder för att den ska bli nöjd efterhand, lite som alkohol funkar. Det vill jag inte, har gått ner ett par kg och vill inte gå upp dem igen. Har återhämtar mig efter att ha varit dålig några veckor så jag behöver verkligen ta tag i mitt ätande och min träning. Det är ju egentligen bara en vanlig dag.

@Ny dag tack jo visst är jag duktig som klarat den korta tiden, men nu då?
Det tar ju inte slut här, tanken är ju att jag ska skita i att dricka alls. Så 3 månader är ingenting. Jag sover fortfarande inte jättebra. Jag umgås inte direkt med min man. Jag saknar alkohol. Jag älskar snabba belöningar och jag har glorifierat vindrickande som en avslappningsmetod. Jag sover fortfarande dåligt, och jag har fortfarande problem med huvudvärk. Någonstans inom mig trodde jag väl att allt skulle bli tipptopp och har gett det tid men vissa saker har bara inte hänt. Vet att det är ett ganska barnsligt sätt att se på det hela, imorgon säger jag kanske nåt annat men idag är det såhär det känns. Mitt rekord av nyktra dagar utan graviditet eller amning som grund är 182 så.. tja. Jag är inte så imponerad av mig själv.

@Påvägmothälsa Skickar en kram till dig.
Fick en ledig dag så det har blivit lite serietittande, ganska så mysigt ändå med regnet smattrande utanför.

Min närstående önskar ha någon utomstående vän /coach att prata med när han får sug. Vart kan han vända sig?

@Surkärring Grattis till 90 dagar!! I övrigt är ju denna period var grå. Tänker att jag själv mådde bättre förra veckan då jag hade flera veckor av sammanhängande nykterhet än idag som är dag tre! Så försök att ändå verkligen ge dig en klapp på axeln och försök njuta av du klarat tre nyktra månader🥰

@Jagorkarinte9 Välkommen hit! Ett första steg i rätt riktning. Jag vill heller inte vara problemdrickare, jag vill också vara liten och omhändertagen igen. Vill också ge min familj närvaro…. Just nu är jag med hög ångest men nykter igen. Jag har försökt i många år, men fallit tillbaka. Läs i min tråd, det har gått si och så över tid men jag ger aldrig upp och hoppas du vill hänga med på mitt nytag. Önskar att du få en nykter kväll så att ☕️ smakar gott imorgon. 🥰

Jag har alltid varit det svarta fåret i min släkt. Men när något behövs göras så vet de att jag ställer upp.När någon mår dåligt så är det till mig de vänder sig till, för de vet att jag varit/är i det oxå.Men nu det senaste så märker jag att de inte litar på mig. Tex..min bil gick sönder och jag behövde låna bil för att ta mig till jobbet. JAG får inte köra den, utan min mamma går upp mitt i natten och skjutsar mig fram o tillbaka. Många mil att åka varje dag.
Och det första de säger när jag väl berättar att bilen är sönder är : hade du druckit alkohol ??
Det gör mig så ont.
Min son kommer flera gånger i veckan o "hälsar på". Vet att det är för att kolla o jag är nykter och mår bra.
kanske jag som är paranoid, men sen jag pratade med dem och sa att jag ska ta kampen, börja om på nytt och fixa detta så har de blivit en plåga, tyvärr.
Innan så var det som att när jag inte sa något så visste de inte heller o det var bra. Fast de visste..
Jag vill dricka måttligt, nån gång ibland bara. Och jag kommer klara det, som allt annat pissigt i livet.
I våras gick jag in i väggen o blev sjukskriven, va inne på akuten, poliseskort till psykakuten mm...
Allt föll o jag med det. Efter ett tag med psykologhjälp satte jag mig en dag o skrev upp hur jag ville mitt drömliv skulle vara. och sen hur jag kunde ta mig dit.
Kastade ut min dåvarande pojkvän som är alkoholist och knarkar, köpte gård på landet och letar nytt jobb.

Nu har jag gått in på vecka TRE (3)! Så skönt!

God morgon, allihopa!

Borde kanske säga God dag, men hur som...

@ Delfinen80 Du får dessutom ett extra litet hej, och tack för att du skrev så trevligt. Jag har faktiskt varit in och läst igenom hela din tråd och har sett att du inte har haft det alltför lätt genom åren. Klockan är nu när jag kommit ingång att skriva 11:06. Jag har även idag bestämt att fortsätta med min ny-gamla tradition att dricka en kopp varm choklad och äta tre limpsmörgåsar - en med kaviar, och två med mjukost. Detta är alltså min första rutin som jag nu dagligen ska försöka att hålla mig till, frukost före klockan 12:00 varje dag alltså.

Måste även få till en mer vettig rutin för hur mitt sovschema om man så säger bör se ut. Har ju i över 25 år aldrig gått efter klockan, utan ätit nåt när jag varit hungrig, och sovit när jag varit trött. Kommer ihåg att jag sagt åt folk inom psykiatrin att jag väl mest är lite av en slags slumpgenerator, jag vet aldrig i förväg vad jag klarar av, och vad jag har för energi eller psykiskt mående liksom.

Igår kväll var det jobbigt igen, tänkte mest på varför man beslutat sig för att försöka att bli en trist nykterist, sedan fylldes jag med meningslöshetskänslor av tomhet som så ofta och inte förens jag hade tröstätit lite ostkrokar och druckit en cola och stirrat på en massa värdelös skräp-tv med tråkiga repriser av en massa dynga och annat utfyllnadsprogram, blev jag tillräckligt utmattad samt väl i någorlunda balans för att komma i säng vid fyratiden.

Jag vaknade sedan idag omkring klockan tjugo över tio. Har sovit 6 timmar! Det är helt otroligt faktiskt, för det är något som jag inte har gjort sedan, ja kanske, under skoltiden eller nåt sånt..

Öppnade nyss fönstret och släppte in lite morgonluft, och här på gården kör en gul traktor omkring och skottar undan allt det snöslask som väl föll som fin snö igår, vilket jag missade då jag inte var speciellt på humör för att dra upp persiennerna igår. Men just nu känns det bra. Mätt och nöjd, och förvånad över att ha kunnat sova i sex timmar utan några lugnande piller eller alkohol, undrens tid är ännu ej förbi. Känner mig dag två i vecka fyra som helt nykter, lite smått tacksam liksom.

Får se om jag lyckas att ta mig utanför dörren i dag, borde ju slänga ett par sop-påsar som står i hörnet av hallen och påminner mig om att det borde bli lite mer ordning rent allmänt. Jag lever ju inte i någon direkt misär eller så, om det skulle ringa på en hantverkare helt plötsligt så skulle de ju tycka att det såg helt okej ut. Men rent allmänt så känner jag att det borde bli mer ordning och reda. Blir så stressad av att jag inte har var sak är på sin plats liksom. Men har väl ärvt mors skåpordning som väl farsan sade någon gång...

Tror att om jag kommer utanför dörren medans det fortfarande är ljust ute, så borde jag inhandla mer mjölk, fruktyoghurt och kanske även ostkrokar och något mer gott, och även väl kanske något som finns i kategorin nyttig mat, som jag inte handlat mycket av genom åren. Blir en utmaning att klara av att stå emot frestelsen att köpa ett sexpack 3,5% öl liksom, när man går förbi läsk och saft hyllan. Men det måste klaras av, något måste man ju klara av. Men en rejäl utmaning är det allt som väntar.

Förresten när man nu tänker på saft rent allmänt, så som svartvinbärs och sånt, minns när det fanns Festisflaskor i 50 cl plast, tänker på den med svartvinbärssmak, drycken såg i färgen precis ut som portvin. Tänk vad man jämt drog nytta av detta faktum då man alltid på någon toa i stan efter bolagsbesök brukade fylla en sån tomflaska med portvin istället. Det såg ju lite mer civiliserat ut på något sätt när man satt på en buss eller så, och pimplade.

Det som var kvar i pavan när plastflaskan fyllts, det halsade man så klart direkt på stående fot.
Man tyckte dessutom att man var smart... Men tänk så korkad man egentligen har varit bara för att få känna sig lugn, harmonisk och självsäker bland folk en liten stund. Man var ju aldrig berusad så att någon märkte det, men visst var man väl rätt tankad, för annars hade man ju ofta inte klarat av den sociala ångesten med hjärtklappning och så, vilket har varit ett handikapp i så många år. Nej men oj, har klockan redan hunnit bli ett. Borde väl ta mig i kragen och klä på mig mina ut-och-gå-kläder snart om jag ska hinna utanför dörren medans det är ljust ute.

Men nu har min energinivå sjunkit igen, och jag börjar känna mig lite smått sömnig igen, men går jag och vilar nu så somnar jag väl ett par timmar som vanligt och sedan kan jag inte denna dag heller komma in i någon vettig sov-rytm.

Det är så mycket nytt att lära sig som alla andra tycks kunna utan minsta besvär. Men det är nog många som man tror är helt normala och vanligt folk på den punkten, när det gäller vardagsrutiner som kanske kämpar lika hårt de med, fast man inte märker det genom att de ser så normala ut...
Känner att det var allt att skriva om så här i stunden.

Ha en fin dag och kämpa på!

@prinsessa @Natalia Det låter som att ni hade en bra helg båda två, det glädjer mig. Mitt liv är tydligen en bergochdalbana just nu. För tillfället stabiliserad igen efter ännu en djupdykning. Står i något slags brytpunkt. Tar en stund i taget.

Tog just ett kort på mig själv, och nu ser jag hur pass välmående jag ser ut att vara, och faktiskt lycklig. UTAN att behöva ta några andra preparat..Till dig som kämpar ge inte upp. Det finns krafter som finns här för att hjälpa dig, ge inte upp. Jag trodde själv att det var omöjligt att kunna sluta dricka nu har det gått månader..år…
Du är värd mer än så. Lycka till😊

Grattis till 90 dagar @Surkärring, hur tänker du fira? Själv är jag på min 74:e dag idag och närmar mig också mitt 3 månaders mål. Jag här själv funderat på vad jag skall göra när/om jag når målet, men det är ju inte helt lätt nu när alkoholen går bort som belöning. Har ju börjat bli en riktig godisgris dock sen alkoholen försvann, får väl klämma till med en riktig brakfika och nått kilo smågodis kanske!

Jag har just skapat ett konto här. Jag har ett osunt förhållande till alkohol, vet inte om jag ”kvalificerar” mig som alkoholist men jag ofta väldigt svårt att sluta dricka när jag har börjat. Häromkvällen var min fru bortrest och jag hade, ska jag erkänna, ställt mig på att dricka jättemycket. Jag blev naturligtvis jättefull och det hela slutade med att min barn (14 år och 16 år) hitttade mig på golvet. De ringde min fru och där är vi nu.
Jag inser att jag har problem och håller på att boka tid med en terapeut. Min fråga nu gäller barnen. Hur ska jag prata med dem? Tills saken hör att detta har inträffat en gång tidigare då min son hittade mig. För något år sedan.

90 alkoholfria dagar.
I övrigt inte mycket att hurra för.
Skitväder och allmänt trist känsla hänger som ett eget gråtmild över mig.
Jag trodde väl inte att några gigantiska under skulle ske, men jag saknar fortfarande alkoholen mer än vad jag förväntat mig inför den här "milstolpen".
Jaja.

90 alkoholfria dagar.
I övrigt inte mycket att hurra för.
Skitväder och allmänt trist känsla hänger som ett eget gråtmild över mig.
Jag trodde väl inte att några gigantiska under skulle ske, men jag saknar fortfarande alkoholen mer än vad jag förväntat mig inför den här "milstolpen".
Jaja.

@vår2022 Grattis❤️❤️❤️

Det borde vara ett så jäkla enkelt val, bara låt bli. Det är vad min sambo säger och jag kan bara hålla med. Hela min intelligenta hjärna förstår och delar uppfattningen till 100%. Men ändå.... ändå så halkar jag dit igen och igen och igen. Hur fan kan man gång efter annan välja en vätska framför livet och kärleken? Det finns så mycket fint i mitt liv och ändå så räcker det inte för mig? Varför kräver jag den eufori som alkoholen ger för stunden framför den långsiktiga lyckan?