Senaste kommentarerna i forumet

@Påvägmothälsa ❤

@Himmelellerhelvette och ni andra som skrivit om detta med föräldrar. Jag fortsätter här, trots att det kanske är lite fel tråd. Hoppas ok.
Just det där att ge råd, känns så omöjligt, men jag tror du har något på spåren när det gäller att avgränsa din tid och dina tankar, Himmelellerhelvete.
Jag växte upp med en ensamstående mamma som ensambarn. Hon jobbade kväll vilket betydde att jag skötte mig själv från det jag var sju. Värmde eller lagade mat, la mig, gjorde läxor. Jag var rädd för att somna ensam, men var tvungen.
Min mamma tror jag led av depression under långa tider, hon kunde aldrig prata med mig om mina upplevelser, hon var hypokondriker och använde sina sjukdomar för att hålla mig kvar. Hade hon fått så hade hon bott ihop med mig hela livet. Så från ganska litet intresse, ville hon senare ta över mitt liv.
Hon gav mig ständig ångest och dåligt samvete, skam. En period stängde jag dörren helt. Hon var inte välkommen, men jag fick såklart aldrig förklara varför. Hon klarade inte av att höra något eller diskutera något alls.
Hon hade svårt med vänner, de hade alla fel och avpoletterades. Samma sak med släkt. Hon hade inte haft någon lycklig uppväxt alls, så det fanns orsaker.
Hon blev alltmer ensam. jag försökte tipsa om olika saker, men det funkade aldrig. Hon var för misstänksam mot människor eller så var de fantastiska – en tid...
Till slut gav jag upp. Kvar fanns en social fobi som dök upp i tidiga tonåren, alkoholen för att dämpa det och ett evigt dåligt samvete. Det var bara det att jag visste att jag skulle dö om jag stannade eller lät henne dirigera mitt liv.
Hon försökte till och med ta över mitt barn – och lyckades delvis.
Jag skriver nu vad jag kände och bara från mitt håll. Såklart försökte hon ibland, men det blev oftast på fel sätt.
Eftersom hon aldrig lyssnade på mig. Jag kände mig aldrig vuxen.
Nu har hon varit död i 20 år och jag har fortfarande dåligt samvete trots att jag VET att jag var tvungen att ha henne på avstånd för att stå ut, för att klara mig.
Vad hade jag gjort annorlunda idag? Kanske just det du beskriver, avsatt en dag i månaden för middag och sedan inget mer. Varken tankar eller oro. Kanske hade det funkat.
Det är att inse att det inte hjälper att vara medberoende. Jag försökte få henne till både doktorer och psykologer och sammanhang där hon kunde träffa andra människor. Men i det stora hela så VILLE hon inte.
Hon var livrädd för kritik. Kanske alltför sårad, även av mig.
Det lilla jag lärt mig att man kan inte hjälpa den som inte själv vill eller hjälper till. Det kan i värsta fall betyda att man själv går under. Men inte heller det kommer att hjälpa. Ibland måste man välja livet. Sitt eget liv.
Jag gjorde det och har nu äntligen blivit fri från både alkoholen och social fobi. Men jag kämpade.
Kram & hoppas du kan finna en lösning som funkar för dig.

@Lonely Man Grattis till två veckor!🥳. Fan vad bra jobbat!💪. Håll i nu och släpp aldrig taget! Skönt att du få må så mycket bättre. Ha en fin lördag och fortsätt i ditt fina spår❤️

@Påvägmothälsa Ja, det är svårt när man inte riktigt kan kontrollera sitt drickande som man skulle önska. Jag tänker att det vore bra om du inte fastnar i ångest och grämer dig allt för mycket. Att du fokuserar på nya tag. Göra om, göra bättre som det heter😁. Har kikat tillbaka lite i din tråd och upplever att det glidit iväg lite från ditt satta mål och plan. Bland annat skriver du i mitten av augusti ”väljer” du att gå över budget och i mitten av september att det första bakslaget kom. När det börjar glida så är risken stor att det fortsätter. Kanske skulle det vara bra att ta en längre nykter period så att du hinner stoppa glidandet, andas och landa. Få lugn och ro till att tänka och sätta upp en ny plan. Alkohol skapar ångest och den attackerar dig och din sårbarhet. Den skapar känslor av oduglighet och skam. Kan du minnas tillbaka då du hade en månads uppehåll och hur din ångest kändes då? Om ångesten var annorlunda mot när du dricker? Min ångest jag hade när jag drack var obarmhärtig och mosade mig. När jag slutade dricka försvann den typen av ångest, den som alkoholen framkallade. För mig hade det blivit normalitet att känna den typen av alkoholångest och det var en sådan befrielse att slippa den, det trodde jag inte var möjligt, men det var det😁.

Sköt om dig nu och fokusera på framåt och nya tag. Det är bara alkoholdjävulen som trycker ned dig, men du kan ta kommandot i ditt liv och visa vem som bestämmer av er!💪❤️

@Andrahalvlek @Vilsenpappa 🙏❤️

Är på banan igen känns det som.
Har bara gått knappt 2 veckor men mår så mycket bättre. Känns lättare denna gång och är mer målmedveten. Tänker inte använda mig av AA eller onlinegrupper. Har en app Im sober som håller mig flytande. Jag ser det inte som alkoholism utan en dålig ovana som eskalerat. Ha de gott alla.✌️

@Ny dag Du kämpar på så bra! Vad det låter tufft för dig och vad bra av dig att inte ta till alkohol, som du säger det bara förvärrar. Kan det inte vara så att du är i en depression? Massor av kramar❤️❤️❤️

Hej

Ja alltså att sätta gränser.
Tex mitt ex kunde vara otrevlig tom när han var bakis. Är det då fel att ställa krav att ses nyktert, och inte ens dagen efter personen druckit?

@Wind
Förstår inte riktigt i vilken kontext?
Som anhörig var jag tydlig med att jag inte är intresserad av ett liv med alkohol och han sa ganska tidigt att han hade problem med alkohol.
Sen: vad jag sa och vad jag gjorde med tiden blev det ju en skillnad mellan.
Jag accepterade mer och mer och mer.
I handling. Jag sa aldrig att det var ok för mig men jag tillät det i handling.

Hur många av er tycker det är ok att träffa sin man/ kvinna dagen efter de druckit? Trots det ofta är sårbart med alkohol i er relation

Lördagsmorgon. Sol och vind. Kaffe i stor mugg och en ganska bra plan för dagen. Inspirerad av Natalias ord ovan uppmanar jag mig själv och er andra att arbeta med, och inte mot, er själva och göra val som ni har glädje av.
Trevlig helg!
PS, båten är nu på land. Så skönt.

@Natalia
Har inte så mycket energi till bra ord just nu, men dina ord gick rakt in. Tack!

@vår2022 Ja, det kan jag och bör jag. I samband med en ny och rolig, men krävande, uppgift i mitt liv har jag tappat strukturen och konsumerat mer än jag tänkt, och vill.
I huvudsak har det handlat om trevliga och sociala sammanhang men det har även blivit i ensamhet under ursäkten "jag känner mig stressad".
Känner mig ledsen över detta och besviken på mig själv.
Håller just nu på att krishantera så att jag inte låter sorgen och ångesten över bakslaget leda till fler dåliga val.
Att det skall vara så svårt!!!

Skall också på kalas ikväll, där det är en hög dryckeskultur 😳 Måste stålsätta mej och inte dras med 💪

Absolut. Men jag tror inte någon egentligen förväntar sig att man ska dricka utan de utgår från den tidigare erfarenhet av personen ifråga. Jag vill börja kunna säga nej utan att det ska vara konstigt, det är trots allt bara jag som kan säga nej och visa andra vad jag vill. Och så kan man hoppas att det möts av respekt.

@Tjej82 hur har det gått för dig?
Jag drack vin igår och mådde bra.
Nu när jag vaknar får jag reda på att jag kräktes och min man behövde duscha mig och jag har inget minne av det över huvudtaget. Allt känns så jäkla illa och jagsköms så mycket. Jag trodde jag skötte mig bra men tydligen inte. Vet inte vad jag ska göra. Idag känner jag mig så skamsen😔

Dag 20 och snart tre veckor. Mycket nedstämd och trött, dock inte sugen på alkohol. Vill bara att detta mående ska gå över. Tårarna bränner konstant i ögonen. Vaknade inatt av att jag grät. Familjen orolig. Vill känna mig stärkt av nykterheten men gör det inte. Kommer fortsätta kämpa för det blir iaf bara värre av tillföra alkohol i denna ekvation. Det är det enda som gäller. Jag får helt enkelt stå ut på något sätt. Har någon varit med om liknande?

@Himmelellerhelvette Usch, det är så himla svårt att råda. Men jag kan säga att jag förstår hur jobbigt du har det. Jag sa till min mamma i alla år att hon skulle separera från min pappa. Hon svarade då: ”Då hamnar han på parkbänken”. Själv bröt jag totalt med min pappa när han inför mina barn betedde sig rejält onykter. Vi snackar ragla och sluddra dagtid. Jag kunde inte göra något åt min egen uppväxt, men jag kunde freda mina barn.

Jag ringde upp honom och sa att han inte var välkommen hos oss förrän han på allvar tog itu med sina alkoholproblem. Han blånekade, han hade inga alkoholproblem. Då sa jag att han inte var välkommen hos oss mer. Detta var i september år 2001. Inför jul ringde han mig och sa att han och min mamma tänkte hälsa på till julen. ”Har du tagit tag i dina alkoholproblem då?” Han blånekade igen. Han hade inga problem. ”Då kan du hälsa mamma att hon får komma själv, du är inte välkommen.”

Och min mamma kom själv den julen, hon körde i snöstorm 30 mil ner till oss. Måttet var rågat även för henne, hon var så arg på honom att vi knappt kunde fira en trivsam jul alls. Mitt dåliga samvete plågade mig oerhört mycket. En månad senare var min pappa död. Söndertrasad lever. Om jag bara hade vetat hur sjuk han var så hade han förstås fått fira en sista jul med oss. Det dåliga samvetet gjorde sig påmint i många år just vid juletid. Men jag visste inte.

På begravningen sörjde jag inte hans död, han hade äntligen fått frid från sina plågoandar. Det jag sörjde var att jag inte hade ställt ultimatum tidigare, medan det fanns en chans för honom att bli nykter. Han hade slutat dricka så många gånger - och börjat dricka igen lika många gånger. Han trodde inte på sin egen förmåga, han visste att han skulle dö av sitt missbruk. Han såg ingen återvändo. Han visste hur det skulle sluta.

Min pappa hade fått en massa hjälp av missbruksvården under årens lopp, men varje gång började han dricka igen efter en tid. Det är också förbannat sorgligt, att det är så himla svårt att nå fram till dem. Men som anhörig kan man bara göra en sak: Sluta möjliggöra fortsatt drickande genom att säga ”stopp, hit men inte längre”. Drickandet måste få svåra konsekvenser för dem, först då finns motivationen att sluta dricka.

Kram 🐘

@Påvägmothälsa Kan du berätta mer om att du stirrar på bakslaget i vitögat just nu, om du vill?

Hello @prinsessa!
Låter som en skön helg tycker jag. Jag har morgonmys med kissarna och om en stund ska jag och träningskompisen fara iväg och sälja bil och provköra en ny tilltänkt. Det blir spännande! Inte till mig, till honom men hans glädje är alltid min glädje så det känns som det är jag som ska köpa ny bil. Vi är i symbios på det viset. Piff och Puff på äventyr. Det får bli nån god mat efter det men inga enheter för mig idag.

Ha en trevlig dag 🙂

@Himmelellerhelvette Ha, ha! Kanske någon slags telepati😁. Superbra! Vilken bra bild med bollen, jag gillar att tänka i bilder och visualisera. Jag brukar också göra så, parkera problem eller funderingar i olika lådor. Stänga dem och öppna när jag bestämt att jag ska fundera på det. Väldigt hjälpsamt. När jag ska sova och problem kommer, brukar jag tänka att nä, nu ska jag sova och det får jag ta tag i imorgon eller en annan dag. Förut kunde jag grubbla ihjäl mig och destruktivt gå in i det på natten, riktigt känna alla känslor som de tankarna gav, plåga mig med skit.

Jag tänker också att sätta gränser, att skydda sig själv genom att inte ta på sig andra människor liv och ansvar för det, är en väg från medberoende. Att inte tänka att man är egoistisk utan att man är sund och just tar ansvar när man gör det. För sitt liv och sin familj. Att man inte blir ett offer och forsätter det destruktiva mönstret. Att man bryter det och visar vägen både för sig själv och sina barn. Att man tar makten i sitt liv, precis som man tagit makten i sitt liv från alkoholdjävulen. Inte är man egoistisk för att man brutit med den djävulen! Nu får man bryta sitt liv från medberoendedjävulen på liknande sätt. Den djävulen hör inte heller hemma hos dig, det tillhör din mamma och den enda som kan hjälpa henne är hon själv. Som att ta på sig skulden för någon annans brott och sitta i en isoleringscell utan ljus. Är man egoist om man inte tar på sig någon annans brott? Har man inte medkänsla om man inte tar på sig brottet? Är man en dålig människa om man inte tar på sig någons brott? Blir man en medkännande, oegoistisk och bättre människa om man som oskyldig tar på sig någon annans brott och gör det så att man då mår bra? Att man sonar någon annans brott, fast man kan aldrig nå någon försoning eller förlåtelse för man har inte begått brottet?

Där spann jag iväg i mina tankar😂 men det kanske ligger något i dem som kan vara en liknelse.
Tack för att du finns!❤️

Slog mig precis att jag antagligen kommer använda ursäkten ”varit sjuk och hostig hela veckan så håller igen på vinet”. Vilket ju iförsig är sant men så dumt att det ska behövas? Eller så sitter det i mitt huvud bara att nära och bekanta förväntar sig och vill att jag dricker! Känner någon igen sig?

🐝

PS. En del flyttar över sin tråd, det gjorde tex @Torn. Hur han gjorde vet jag dock inte, men jag tror att admin kan vara behjälpliga med det.

@Daemon Jag startade en helt ny tråd under ”Det vidare livet” när jag hade varit nykter i 6 mån. Då hade jag landat i att detta inte var tillfälligt, jag ville verkligen fortsätta vara nykter inom överskådlig framtid. Min gamla tråd finns kvar under ”Förändra sitt drickande” och den skriver jag i när jag firar årsdagar tex, så att nykomlingar får en chans att upptäcka den. Om man klickar på sitt namn, eller någon annans, får man upp de trådar som skapats.

Kram 🐘

Jag vet inte hur det fungerar med orosanmälan, hoppas du får bra svar. Jag vill bara säga att du gör helt rätt i att lämna och fokusera på ditt eget mående. Ta hand om dig!