Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen
Tack. Jag tänker ofta på att jag skulle vilja träffa dig i verkliga livet. Sitta lutad mot ett träd och dricka en kopp te, äta något hembakat och bara vara i det som är nu.
Och se på träden, skogen. Lyssna när en kotte från en tall eller gran faller. Upptäcka alla kryp som inte syns och hörs.
Att möta en människa i nuet utan att prata om allt som varit. Att veta att vi delar erfarenhet av medberoende, genom allt vi skrivit här.
Då skriver jag det här. Eftersom jag sitter vid träden ibland på detta sätt. Flera gånger tänker jag på att det vore fint att träffa dig och andra från forumet på det sättet.
I den bästa av världar, så fick jag hänga med just er ibland.
Tack för att du skriver här.
Jag höll på att "logga ut" helt för en tid sedan.
Din tråd höll mig kvar.
Jag har läkt ännu mer.
Visste inte att jag hade mer att landa i.
Men det är verkligen en process.
Att ta sig ur skiten är en sak.
Att landa i det nya livet är en annan.
Och sedan.
Acceptansen.
Sorgen.
Förlorad tid.
Eller!
"En kostsam kunskap" så min psykiater till mig nyligen.
Så klokt.
Hon sa även till mig.
När du har slappnat av.
Så har du tillgång till alla dina resurser.
Och det var så fint att höra de orden.
Jag känner mig som när jag var 21 och hade ett riktigt bra jobb.
Jag har energi igen.
För att jag har kunnat sluta med mina behovspiller.
Som stängde av.
Men jag behövde dem.
Under den omställningen.
Som det var för mig.
Att gå från arbetssökande.
Till arbetstagare.
Som jag älskar att arbeta.
Det spelar ingen roll.
Vad man gör.
Bara man trivs.
Med människorna.
Och uppgifterna.
Och hittar balans.
Mellan arbete och fritid.
Tänker jag.
Idag.
Tack för att du finns här.
Önskar dig en fin dag!
Kram

@Syster A Du kan välja dölja tror jag. Annars låt det bara vara🥰

Idag styrde jag om barnbarns-hämt OCH skippade kören = kunde jobba i lugn och ro tills jag blev klar. En mycket avkopplande syssla eftersom jag legat lite lite efter med diverse.
Om man ska tänka på detta med stress-hantering (som många av oss gör) så går det liksom på tvärs emot vad man kanske skulle tipsa om- men för mig helt rätt, just idag.
Nu lite choklad och en stund tv-tittande. Allt är bra och i någon sorts balans- är det inte dit vi strävar mest hela tiden?
Kram på er. 🌸

@Nor.Li
Ditt inlägg berörde mig mycket.
Det låter som er pappa har ett grepp runt hela familjen och så ska ni inte behöva ha det.
Det där tuffa valet man ibland behöver göra men som innebär att man behöver säga adjö är inte lätta. Någonstans går gränsen för vad som är ok och det din pappa gör är brottsligt. Din mamma ska inte behöva vara rädd i sitt egna hem.
Sök upp en kvinnojour med henne för stöttning?
Var rädd om dig.

@lillekonvalj
Jag känner med dig. Jag har varit där själv i större delen av mitt liv.
Jättesvårt när det är manipulativt, han vägrar ta sitt ansvar och går över dina gränser. Det är han som gör inte du, lägg inte skuld på dig kära du. Du har gjort vad du kan.
Du har så rätt ibland kan det vara en ögonöppnare när man lämnat, det kan gå båda vägar.
Jag hoppas du fortsätter skriva, vi är många här och vi stöttar varandra.
Var rädd om dig.

Tycker att du beskriver situationen väldigt tydigt och bra. Och det är självklart att det tar enormt på dina krafter att anpassa dig för att vara det han behöver. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dina känslor är lika viktiga, vem är du i samtalen? Hur känner du dig? Det låter som att du är väldigt inkännande och omtänksam, risken är bara att just dina goda egenskaper också har baksidan att du tappar bort dig själv och spenderar för mycket tid i hans "utkikstorn" istället för att vara kvar i dig själv.
Kanske har han verkligen ingen annan som kan lyssna och bära honom igenom kriserna lika bra som du, eller så är det ett sätt för honom att hålla dig kvar och lägga extra press och ansvar på dig. Det låter väldigt tung att vara med och bära konsekvenserna, samtidigt som du själv fått utstå hans aggressivitet etc.
Kanske behöver han verkligen träffa sin egen absoluta botten för att söka hjälp? Vad skulle hända om inte du fanns och hjälpte honom upp? Kan du säga att du finns där när han gör ett aktivt val och påbörjar arbetet (med hjälp av professionella) för att komma ur sitt missbruk? Vill avsluta med att du redan verkar ha gjort mer än tillräckligt och ta hand om dig och lyssna inåt på vad DU behöver och orkar.

@tonka - Styrka, pepp och alla goda tankar till dig 👊🙏

Fint att du startat en egen tråd, och att du hittat hit. Ett bra ställe för gemenskap, pepp och goda tips.
Ibland kan det vara ett steg fram och två tillbaka, men med stadigt sikte på målet så fixar du detta.

Grymt jobbat hittills och grattis till tre dagar 👊

@Andrahalvlek - Tack för pepp och omtanke ❤️🙏
Det som är surast är att jag nu är tillbaks på ruta ett.
Alkohol finns hemma nu = går och smuttar i kylen.
Väljer ändå att inte se det som ett totalt nederlag, då jag lagt mig till med nya erfarenheter. Både "jag kan avstå om jag vill, till och med på fest och ha riktigt kul".
Och kanske det allra viktigaste "Jag klarar inte under några som helst omständigheter av att ha alkohol hemma"

Bra tumregel och det ska bli mitt nya motto när jag reser mig igen. Att det enda glas jag kan avstå är det första. Klokt och sant.
Kram 🤗

Hej på er! Jag har varit frånvarande härifrån hela helgen inser jag. Skönt att vara tillbaka 🙏🏼 Min helg var inte helt alkoholfri och tyvärr blev det 4 enheter på fredag. Inte någon jättemängd men mer än vad jag hade planerat och jag kände mig lite seg på lördagmorgon vilket jag INTE uppskattade. Lördag blev det 2 enheter till maten. Jag försöker ändå vara snäll med mig själv och konstaterar att det är ju inte mer än vad någon annan ”vanlig” vindrickare tar en helg. Och mindre än gränsen för riskbruk. Upplevde dock ett sug även på söndagen som kändes väldigt bra att motstå, jag kände mig stark av att vilja och kunna ta det beslutet för mig själv. Viktväktarna hjälper mig även väldigt mycket med detta då ett glas vin ”kostar” mycket points 😅 I övrigt har jag motionerat massor i det härliga höstvädret och njutit av att känna mig pigg om än det blev ett glas mer än planerat. Ha en fin kväll och ffa en skön och pigg morgonstund imorgon ☕️ Jag tänkte kliva upp 30 minuter tidigare och starta dagen med ett yogapass innan de andra vaknar 🧘🏼‍♀️
Ps. Kattbarnen växer och mår bra 💕

@Amanda L - Tack snälla för pepp och klokskap. Betyder mycket 🙏❤️

Tar med mig en viktig erfarenhet ifrån detta; det är inte faran när suget river och sliter som värst som är störst, det kan jag genomskåda och stå emot.
Det är det där nästan nonchalanta "i förbifarten-lockandet" som är så lurigt att jag knappt ens märker det som jag måste lära mig att identifiera och stå emot 👊

@lillekonvalj för min del när jag gjorde slut så sa jag det bara. Han försökte inte ens att få mig tillbaka utan han förstod att jag fått nog. Bor ni ihop? Annars om ni inte bor ihop och han bara försöker manipulera dig så är det kanske lättare att ta det på telefon och avsluta samtalet om det spårar ut och sen blocka om han ringer och messar massor. Ta det en tid på dygnet när han är nykter. Att prata med någon som är onykter är bara bortkastad tid och då är det lätt för personen att lova bor och bättring. Jag skulle inte lita på det någon säger som onykter.
Även om han påverkar dig mycket verkar du fortfarande veta vad som är rätt och fel och att hur du blir behandlad inte är ok. Det finns så många bra och snälla killar därute som är villiga att få och ge tillbaka kärlek. Synd om dem som hamnat i missbruk men vi kan tyvärr inte hjälpa dem och om de själva inte är beredda på att ta hjälp eller att göra det stora jobb som behövs för att bli nykter verkar det närmast vara en björntjänst att finnas kvar och underlätta missbruket att fortsätta.
Att jag och min man separerar verkar ha fått honom att fundera på sitt drickande och kanske kan det vara en ögonöppnare att bli lämnad.

Jag är helt förtvivlad😩och maktlös😩 Situationen har förvärrats😰 Bara lite kort…polis, hasch och misshandel. Jag är rädd…jag förbereder mig på det värsta😱 men hoppet finns🙏🏻 Imorgon ska jag ringa soc, polis och vuxenpsykiatrin.

Kan det aldrig ta slut….🙏🏻

@Samsung50 jag blir också rätt ledsen över hur jag kan tillåta mig själv att bli behandlad på det här sättet. I början av vårt förhållande så tyckte han inte alls att han hade problem när detta kom på tal, men senaste halvåret har han efter att ha försvunnit oftare och oftare ändå erkänt att han har problem och att han inte vill leva såhär, men han gör inget aktivt åt det. Och jag har gått på det varje gång naiv och hoppfull som man är.. men när han är inne i sina perioder så förnekar han att han skulle ha problem, trots att han kan ha suttit 2 veckor tidigare och velat ha förlåtelse och lovat massor. Så jag vet inte längre vad han menar eller om han bara säger det som jag vill höra. Det har också gjort mig mindfuckad. Jag kom på mig själv idag men att jag satt och bad om ursäkt över mina känslor under helgen trots att jag inte ens hann yttrat mig under vårt korta samtal, allt för att inte förvärra hans syn på mig. Känner mig så säker med att jag vill börja om utan honom och få tillbaks mitt driv och livsgnista, men som jag skrev i kommentaren ovan så blev det inte lättare att göra slag i saken efter det vi fick veta om hans vän. Jag är för feg av någon anledning. Vad säger man ens när man vill göra slut med en person som inte är i sina sinnesfulla bruk? Tack för att ni svarade. Känns så skönt att läsa/prata med andra som vet hur det verkligen är.

@Snödroppen jag vet att jag måste lämna, och jag har kommit till såpass mycket insikt med att han inte kommer förändras och att jag inte vill vara med honom längre trots att jag älskar honom. Men känner mig så dum om jag lämnar honom nu. Hans sätt att manipulera mig har satt sina spår och jag är medveten om det samtidigt som hjärnspökena är där. Jag har också väldigt svårt för att uttrycka mina behov vilket han vet om och som jag själv går i terapi för, men det är som att han använder det emot mig och därför så börjar jag tvivla på mig själv om jag är den enda som har svårt att mentalisera eller har orimliga krav, och att nyheten om hans vän skulle komma precis just nu förenklade inte det hela, fan bara.

Det blev fel rubrik. Förlåt. Så nu finns det två inlägg med samma text och jag begriper inte hur jag ska kunna ta bort det.

@Natalia Jag vet att det gick alldeles utmärkt! Du gjorde ditt bästa, det är det som räknas!

Nu har jag bestämt med barnens pappa att han tar hand om Emil lördag kväll till söndag förmiddag.

Pust. Tomt lär det bli, men jag ska försöka njuta av tomheten. Jag kommer att längta ihjäl mig efter honom när jag ska hämta honom på söndagen. Lillprinsen ❤️

Det blir nyttigt för Emil att vistas hos T. Han har själv aldrig haft hund, men han har energier som gör honom helt naturligt bra med hundar. Jag tänker att Emil behöver honom i sitt liv. Eftersom vi umgås ihop med barnen både nu och då blir det många tillfällen som de kommer att träffas.

På ett sätt är det viktigt att ha en akut-person, som man vet kan ställa upp om det blir just akut. Jag kan ju hamna på sjukhus, man kan inte veta någonting om vad framtiden har i sitt sköte.

Jag har tillåtit mig att ha två minsta-möjliga-dagar. Minsta möjliga aktiviteter, minsta möjliga promenader och ingen hundträning alls. Behövde pausa mina ambitioner.

En sak till sjösätter jag idag: Sockerstopp. Inget godis, inga bakverk, ingen glass. Mitt glassfrossande senaste tiden har nästan skrämt mig. Så tydligt missbruk. Det fanns ingen hejd, jag köpte bara mer och mer. Gömde nästan glasslådorna för att jag skämdes, trots att jag bor ensam.

Och jag ska attackera det på samma sätt som nykterheten: Noll intag. Hitta bra substitut. En dag i taget. Jag kan inte äta ”lite”, det går åt helvete. Lite väcker mersug. Punkt.

Kram 🐘

@Se klart Tack för din omtanke, den betyder mycket ❤️

Kram 🐘

Jag blir så ledsen för din skull när jag läser detta. Jag skulle säga att man har rätt att lämna en relation när som helst, du mår uppenbarligen inte bra i denna relation. Som du beskriver det så har han stora problem med alkohol och droger. Han är nog medveten om det men är inte redo att ta tag i det, i alla fall inte nu.
Det går tyvärr inte att lita på en person som är beroende då alkoholen alltid går före. Om du lämnar tycker jag absolut du kan informera hans föräldrar för omtanke om honom. Han vill väl inte att de ska veta så han får vara ifred med sin alkohol, men dig vet han väl att du finns kvar trots att han försvinner iväg ibland flera dagar och inte hör av sig.
Ta hand om dig och skriv gärna mer och läs och andra trådar på forumet

@johnny1979 Hej
Jag har fått något liknande medicin på beroende kliniken.
Kruxet var att man skulle ta så himla många piller varje dag. Sedan när man skulle dricka blev man inte ful.
Jag blev bara sur som fan och tyckte det var bortkastad tid att kröka så jag slutade med pillren och fortsatte kröka, man vill ju ha valuta för pengarna. Tror att man bör gå i terapi en längre period samtidigt som man genomgår Sinclair metoden. Nu var det jag fick inte exakt samma piller och det är nog 20 år sedan. mycket förändras. Lycka till.

@Himmelellerhelvette Jag har heller inte berättat alls mycket om hur jag mått , hur jag känt osv för min man. Det har varit och är fortfarande så stort för mig att formulera för mig själv och här på forumet och steget är stort att formulera det muntligt för någon. Min man har inte tyckt och tycker inte nu heller (här kopplas det ju till vad han själv har för relation till alkohol, såklart) att jag haft /har problem. Jag har formulerat det jag tyckt ha varit det viktigaste kring mitt mående kopplat till alkoholen (att jag kommer att dö om jag fortsätter ) och jag har insett nu i helgen att han inte tagit in vad jag menat . Ur hans perspektiv , där jag inte haft några problem , så har jag bara slutat med alkohol och tycker det bara är jätteskönt . Det är ju kort sagt lite mer problematiskt än så 😏 Han har heller inte alls samma relation till ångest som jag har , då blir det också svårt att på djupet förstå .
Jag tror att vi kommer samtala mer om det här och ser jag att det finns en vilja hos honom att lyssna och försöka förstå så kommer jag berätta mer .

Jag tycker att det låter hoppfullt att kärleken t o m kan fördjupas 🙏❤️

@Se klart Sedär, en ny tanke! Att man borde klara sig utan AH efter en tid. Hittills har jag sett det som ett ganska nytt och kanske tillfälligt projekt.
Jag har inte tänkt på hur det kommer att kännas efter flera år?! Kanske är det helt ok att vara kvar som du kommit fram till?😀
Jo, visst är det naturligt att känna sig låg ibland, men var det under en längre tid. Kanske handlar det om att framtiden ligger bakom mig. Jag har alltid varit en projektmänniska, men nu känns det som utrymmet och alternativen krymper.
Jag kommer inte att byta jobb, lära mig spela saxofon eller bestiga Mount Everest. Jag vet inte ens om jag vill, kanske bara att möjligheten ska finnas där ifall att…😀

@lillekonvalj
Förlåt men det låter ju som att han utnyttjar dig, utövar psykiskt våld och vet du att det han säger är sant?
Oavsett så tycker jag verkligen att han låter som en förbannat dålig pojkvän som kräver förståelse för att kunna betee sig illa.
Jag kommer inte skriva vad jag tycker du ska göra för det veta jag efter att ha varit i samma situation som du att man rar det beslutet när man själv vill.

Jag hör att du älskar honom och är rädd om honom men han verkar inte kunna erbjuda dig samma sak.

Den vänskapen är verkligen något @sattva. Och det är klart att utveckling (som din yoga) formulerar nya frågor längs vägen.
So whats the point? Tänk vad man får utforska den frågan- om och om igen- och innerst inne är man ju tacksam att den kommer då och då. Håller sinnena vakna.
Du tar dig fram genom både stilla och gropig sjö. Kram 🥰

Jag känner mig låg alltsomoftast eller sällan- och det hör ju till livet. Jag kände härom dagen- att hjälp vad tiden går fort! Allt växer och jag har blivit kortare, hehe.
Vissa dagar famlar man (jag!) efter meningen med allt, andra dagar rullar på. En måndag kan kännas som fredag- och vice versa. Tacksamheten över att inte vara i ett missbruk överskuggar ofta. Jag har, precis som du, inte heller förväntningar att allt ska vara roligt, men hittar mer och mer tillbaka till mitt yngre jag- som verkligen kunde glädjas av att bara finnas till.
Forumet kan vara viktigt- och inte viktigt alls- båda är helt okej! Vi använder det på olika sätt och av olika skäl, och det rör sig genom åren är min erfarenhet.
Ett tag tänkte jag att det var något fel på mig som inte klippte navelsträngen ens efter 3 år! Men nu tycker jag att det får vara som det är. Mitt intresse och hobby i livet är ändå människor som är som de är- och här finns alla sorter. Det är fint och en bra måndagsgrej! Kram 🥰