Senaste kommentarerna i forumet

Lite trött och grå morgon, försöker fylla den med gott kaffe och en bra start på dagen. Gårdagen blev lång och jag kom hem sent men känner mig ändå hyfsat utsövd. Idag har vi studiedag på jobbet och det skall bli trevligt. Har ett möte på eftermiddagen och sen kanske lite arbete på rummet. Önskar alla en fin onsdag. Var lite extra rädda om er själva idag ❤️

@Delfinen80 Jag hade en svacka efter ett par månader då euforin som jag hade i nykterheten första tiden lagt sig. Undrade varför jag inte mådde bättre och bättre utan faktiskt sämre men landade i att kroppen och hjärnan behövde återhämtning och fick träna på tålamodet och tilliten till att det blir bättre.

Kram❤️

@Andrahalvlek har du möjlighet till att använda en robotklipparen så försvinner gräs-skräpet. Om det är din gräsmatta .

@Torn Jag har provat på lite här och där under mitt första år. Hade ju tappat bort mig själv innan jag slutade dricka. Jag har odlat, läst massa böcker i personlig utveckling, om hjärnan och kroppens funktioner samt näringslära, lärt mig lyssna på min kropp och mina viljor och att säga ifrån när något känns fel utan att få skuld och skamkänslor, lärt mig om meditation och yoga, lärt mig virka. Lärt mig tycka om naturen. Gått till botten med många trauman och funnit viss acceptans och förlåtelse men är inte klar med det arbetet ännu.

Att bli nykter har varit den bästa resan i hela mitt liv, trots att det varit mycket tufft att lära mig hantera alla känslor känns det nu i efterhand helt magiskt.

Kram❤️

@Varafrisk ❤️

Jag har haft ett lågvattenmärke. Denna måndagen efter en fantastisk helg när jag hade fest och firade en högtidsdag. Plötsligt orkade jag inte längre jag skulle bli ensam kvar och ta hand om allt för familjen skulle iväg tidigt, samtidigt kände jag att jag höll på att få feber
Jag satte mig i bilen väntade tills jag var körbar ( hat mätare) körde sedan hem före alla andra och när jag kom fram vid 05 på morgonen så tog jag två sömntablett och en flaska vin , lite drygt .
Min yngste son upptäckte mig bredvid sängen och jag var inte kontaktbar . Det var en traumatisk upplevelse för honom . Min man ringde nån orosammälam till nån missbruksenhet, själv ramlade jag runt lite och fick hemska blåmärken, men klädde på mig och gick en långpromenad med hunden där jag la mig en stund i solen .
Jag ville inte riva upp himmel o jord men nu är det gjort och jag kommer inte ur det stora pådrag som familjen nu med kärlek ( delvis , ett barn är mycket anklagande)
Grejen är den att jag har haft en ångestfylld sommar med svek från min man o han har fått bakom ryggen på mig . Något som verkar ha upphört nu men som har gett mig ständig ångest.
2 gånger på denna tid har jag druckit mig i okontrollerat skick , när känslorna blivit för svåra . Idag ingen alkohol och jag har lovet att ta tag i mina problem för barnen är rädda .
Jag måste bara hitta en väg ut som är hållbar

Har inte svårt att socialdricka det är när jag i min ensamhet skall ta död på ångesten som det ballar ur.
Har svettats o frusit i ett dygn nu och mår förfärligt ! Majaella

Tillbaka ... på väg mot inre frihet.

Jag har inte skrivit på länge. Inte sedan min resa till mitt hemland. Mycket har hänt sedan dess. Och det allra viktigaste är väl mitt återfall ... Något jag inte alls är stolt över. Tvärtom.
Men jag vet också att jag inte är den enda.
Att vara fri av alkohol är en process ... en resa med ups och downs. Nu är jag på väg uppåt igen. Gärna för att stanna där.

Hur kom det egentligen? Jag måste själv fundera över det. Men jag vet inte om jag vill. För att jag känner mig nu så taggad igen att sluta med alkohol. För att jag inser att jag mår mycket bättre utan.

Visst när man dricker då tänker man eller då tänkte jag - för att vi är alla olika och jag pratar nu utifrån mina egna erfarenheter - att jag skulle må bättre. Och det gör jag också ... så länge jag dricker. Men så fort alkoholen försvinner ur min kropp och hjärna då börjar det banka och braka inom mig.

Så jag förstår nu att något inte stämmer.

Det där med alkohol för mig funkar inte alls. Det är allt eller ingenting. Antigen fortsätter jag med mitt drickande med risken att förstöra allt jag återuppbyggt eller jag slutar. Här och nu.

Jag väljer att sluta här och nu.

Så jag är tillbaka här ... nu med några nyktra månaders erfarenhet och några veckors återigen som misbrukare.

Klockan är snart 01:00 och jag ska sova nu.

Imorgon en ny dag.

Crusade
xxx

Mycket som pågår.
Vet knappt om jag orkar sätta ord på det...
Allt har fått en annan dimension o om jag var orolig tidigare för min man går det inte jämföra med hur oron känns för mitt barn just nu.
Ett av barnen, ny ung vuxen, misstänker vi använder någon form av drog.
Skola funkar ok o bor hemma, så vi har lite koll. Allt är diffust o oklart men något är det som inte stämmer sas. Nekar själv till att det finns ett sådant problem.
Vad vet vi egentligen, om allt de tampas med i livet? I skolan, på nätet o i det stora hela i det sociala.
Kanske inte behöver vara det värsta eller ens något (min magkänsla säger dock att något är det) men det är just nu en fruktansvärd ovisshet o det känns som jag ska gå sönder inifrån.
Undrar hur jag ska orka?
Finns ingen vila när oron är konstant.

Mannen o jag pratar en del om detta men jag delar inte allt, då jag inte längre litar på hans omdöme - främst i berusat tillstånd.
Barnet står närmare mig (delvis pga pappans egocentriska beteende med alkoholen senaste tiden). Jag vårdar o värdesätter den fina kontakten mycket! Ser det som lättare att hjälpa, nu o på sikt, med en god relation också så klart.
En klumpig o burdus vuxen som kanske trampar över en känslig gräns hjälper ju inte.
Skapar samtidigt en konflikt i mig där jag känner mig oärlig mot min man, där vi egentligen borde stå helt enade o tillsammans i det här svåra.

Hur kunde det bli såhär?
Vad har jag hamnat i för parallell värd? Jag är i ständig beredskap, beredd på det värsta. Brukar inte vara så orolig av mig, men nu målar jag upp det ena scenariot värre än det andra i framtiden.
Totalt utpumpad!

Och samtidigt vardagen som rullar på med jobb (överhopad o kaos där med), skola, mat, läxor, träning, väckarklockor som ringer o snoozas för länge...
Sen börjar det om.

Skönt att skriva av mig ändå, fast det är lite otäckt o gör det mer verkligt. Jag vill inte tro det är sant. Hoppas min magkänsla har fel denna gång.
Älskade älskade barn, vill bara du ska må bra i dig själv! ❤️

Tips på behandlingshem tas tacksamt emot. Har ett par* som jag känner till lite grann men det borde väl finnas flera...?
*Nämndemansgården och The House Rehab.

@Se klart Gulle dig, din omtanke värmer ❤️ Du har nog rätt, min självkärlek haltar ibland. Mitt good enough-tänk likaså. Får ständiga återfall i det trots att det bara är jag själv som ställer kraven.

Jag ska ge sockerstoppet en ärlig chans, men känns det överjävligt ska jag kanske tillåta mig undantag

Kram 🐘

Jag dricker också 0,5:or, jag tänker inte på det som alkohol överhuvudtaget. Jag är numera i princip allergisk och jag har vid ett tillfälle råkat dricka 2 klunkar folköl- och det kände jag direkt.
Bra där med a-fria skumpan, finns många goda. Och jag säger som @andrahalvlek- aldrig ta första glaset- så är man helt safe. Kram och grattis’ 🤗🌸

Kramar och tankar till dig, fasiken vad du kämpar. Du ska se att det faktiskt blir bra- så småningom. Tänk vilken unikt fin mamma din dotter har i dig, kram 😍

@AmandaL - jag sjunger (typ) jazz i höst… om en är van att se tillvaron som projekt blir det svårt att förlika sig med början och slut som löper över många, många decennier. (Livet menar jag nu 🤓)
@Deamon så fint du beskriver forumet, glädjande för en gammal räv.
Kram på er!

Jag lägger mig inte i egentligen men jag funderade på detta med sockerstopp och att det kändes himla ”hårt” med ytterligare beslut att förhålla dig till när det är så väldigt mycket annat. Sen läste jag mer och insåg att du som vanligt har rätt- men ändå 🥹 Du har himla höga krav på dig själv (just sayin) kanske tänker du inte på det inifrån- men utifrån är det väldigt mycket nytt ansvar- och gammalt ansvar.
Förstår att det inte är läge att åka ut på en tågluff men jag önskar dig lite ro, och ibland tycker jag du hanterar dig själv väl strängt. Det är inte mycket self-compassion även om det förstås är just det - att sluta proppa i sig glass då.
Du är så redig och så klok att det är svårt att säga emot. Men mitt lilla ”emot” är just det- självmedkänsla (se allt det som du gör och ansvarar för) och en snäll ton när du tänker på dig själv och vad du åstadkommer, gör, och tampas med (Emil menar jag då).
Låter bra med lite avlastning och för info (om ngn tycker detta var väl frankt) så skulle jag förstås inte skrivit detta om jag inte kände dig så pass bra efter ”alla dessa år” och för att du vet helt säkert att jag bryr mig mycket om dig! Kram 🌱🌱

@Delfinen80 En sak som jag tänkt mera på som fördel handlar om hälsan. Det är ju inte ”bara” att man mår bättre psykiskt utan alkoholen ökar ju också risken för cancer och andra sjukdomar, den påverkar ju precis hela kroppen, och alla organ.
För nåt år sedan var jag hos en halsspecialist för jag hade svårt att svälja. En orsak kan vara cancer. Jag var orolig, trots att jag sällan är hypokondriker.
Nu var det inte det och det försäkrade han och tillade att om jag ville hålla mig från cancer så skulle jag inte röka, dricka alkohol och se till att röra på mig. Jag tänkte att det var två av tre rätt. Drack ju mängder då och då…
Nu känns det som en anledning att inte heller dricka måttligt. Nu när jag vet hur skadligt det är.
Känns som att tänka att jag kan röka bara lite grann, kanske bara 4-5 om dan…
Känns inte särskilt lockande…

@vår2022 Tack! Skönt att höra att det inte bara var jag som reagerade med lättnad och en skön känsla av nyheten. Ska understrykas ; inte en skön känsla i form av typ pekpinnar till andra om hur mycket eller lite de kan dricka utan enbart att just det behöver jag inte tänka på .

Jag tänker att du har så rätt om tankens kraft . Jag tränar på det och försöker också varje dag formulera vad jag känner mig tacksam inför . Det är ofta kopplat till alkoholen eller snarare nykterheten men inte alltid . Kan vara små eller stora saker . Har det som rutin när jag smörjer in ansiktet , välbehövligt att göra men tycker det är lite tråkigt också så därför riktar jag om fokus till att tänka i tacksamhet kring den rutinen 😅

Det känns skönt att höra att det antagligen är helt som det ska vara i den process jag är i. Jag upplever att jag har många verktyg och strategier att falla tillbaka på och det är tryggt . Att ha skrivit så mycket här inne hjälper också otroligt ! Alla mina tidigare argument om att fortsätta dricka , de flesta har jag skrivit ner här och som det känts hittills och nu i alla fall så är de tandlösa de argumenten just för att jag dragit fram de i ljuset hit . Jag skulle t ex inte kunna börja om med alkoholen med argumentet ”äh vad fan jag är vuxen och bestämmer själv ” för jag har lyft det här , skrattat åt det absurda en del tillsammans med andra och ja det håller liksom inte . Alkohol -jävulen är ju lömsk och kan såklart komma med nya argument men jag är än så länge rustad att skydda mig känns det som💪

@Natalia Sorgen måste nog få ta plats, och det verkar klokt att släppa in den för att kunna komma vidare. Hur mår du nu?

@Fia L Tack för påhejandet :-) Vill inte på något sätt minimera vikten av att stå fast vid det som en bestämt.

@Delfinen80 Gokväll! Ja, jag kände också en enorm lättnad när jag läste och hörde om rekommendationer idag. Typ, fy fan vad skönt att jag inte längre dricker och behöver bekymra mig! Tidigare när jag drack, lade jag dövörat till och ville inte läsa om riskbruk eller missbruk. Låtsades inte om det, men det gnagde ändå varje gång jag såg en rubrik om det. Jag har också varit orolig för att bli upptäckt inom vården och har knappt varit där pga det. Opererades i knät för många år sedan och antar att de såg i blodprover att jag drack mycket, de frågade inte speciellt mycket om det, men de gav mig en spruta efter operationen. Frågade vad det var och de sade att det var för att jag dricker😱. Läste i min journal att det dock inte fanns tecken på abstinens efter op. Så otroligt skämmigt att det står så i journalen. Fick ju iof morfin mot smärtan.

Det kan gå upp och ned i motivationen liksom i den euforin man kan känna i början när man slutat dricka. Då kan tankar lätt gå till det du nämner, hur roligt är det att leva resten av livet utan alkohol. Alkoholdjävulen är uthållig och slår till när man dippar lite, sätter en på ordentligt prov. Kanske har dina tankar dragit åt det hållet också då du haft samtalen med din man om alkohol. Hur kul är det att inte kunna dela en flaska vin mer…

Jag använder mig mycket av ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att dit man riktar sitt fokus, det får all uppmärksamhet och det växer i tillväxt. Det påverkar våra tankar och därmed även våra känslor. Man kan lätt slukas upp av dessa negativa tankar och känslor. Som jag tidigare berätta om min knepiga kollega, jag riktade fokus på fel och mina tankar blev negativa och så även mina känslor. Jag liksom ältade i det och hade svårt att komma ur det. Jag lyckades lyfta blicken och rikta om mitt fokus, på mer positiva tankar om hur jag kunde gå vidare. Det öppnade för möjliga lösningar och positiva känslor om mig själv. Liksom med att inte dricka, jag hjärntvättar min tankar om hur skönt det är att vara fri från alkohol, hur positivt det är att vara nykter, hur glad jag känner mig över att vara nykter och slippa den misär som alkoholen medförde för mig. Till slut blir det automatiska tankar, att det känns självklart att vara nykter. Man skapar nya hjärnbanor, runt sug och runt tankar om tristess utan alkohol. Man triggas inte längre, ibland en flash, men inte så mycket mer.

Så ge det tid, hjärnan behöver få återhämta sig ordentligt och komma i balans igen. Att rikta fokus och låta uppmärksamhet gå till positiva tankar om att vara nykter, hjälper till i processen. Det är så himla härligt att leva ett nyktert liv och de goda effekterna ger dubbelt tillbaka❤️

@Geggan❤️Tack för kram och varma tankar🙏🏻

Idag ringde jag 11414. Det var 50 min väntetid så jag klickade för att bli uppringd istället. Ca en timma efteråt svarade en man fastän jag hade skrivit in skrivit in mitt riktnummer så hamnade jag i en helt annan ort. Bad att få komma t min stad. Var tvungen att uppge mitt ärende igen. Han kopplade mig t växeln. Fick återigen uppge mitt ärende. Då skulle jag bli kopplad t kontaktcenter efter att jag hade väntat nästan 30 min fr det att första personen svarade gav jag upp.

Jag åkte t polisstation fick prata m en polis. Men de kan inget göra för det är min dotter själv som ska ta ansvar för var hon befinner sig. Polisen tar inte heller kontakt m soc el vuxenpsykiatrin.

Ringde min dotters kontaktsjuksköterskan i morse. Fick inget svar till slut var telefontiden över. Ringde därefter rådgivningen på vuxenpsyk men ”det var en i kö eller många som ringde”. Så till slut ringde jag Mobila teamet (som det verkar omöjligt att de ska kunna hjälpa min dotter ) som tog emot vad jag sa. Min dotter trodde att hon hade tid h läkare på vuxenpsyk men det var fel.

Ringde även min socialsekreterare som var på planeringsdag men skulle ringa upp om hon fick en lucka vilket hon inte fick. Hon kan framföra min oro t min dotters socialsekreterare.

Så summa summarum vi står på ruta noll och min dotter är mycket manisk😱

Hon blev misshandlad av fyra killar i fredags för att hon försvarade en transvestit. Fick slag m handflata och knytnäve i ansiktet s samt slag på bröstkorgen samt riktigt grova ord sades t henne. Hon gav några slag tillbaka. Det blev ingen anmälan. Hon kände sig i underläge.

Det är riktigt bedrövligt hur samhället tar hand om psykiskt sjuka människor. Det är rent förfärligt 😭

Nu blir det ointellektuell serie, ostbågar och läskedryck! Måste stänga av min hjärna, mitt hjärta så…så får det bli!

Kram🤗🥰

Hallå hundälskare, jag testade programmet som finns här och fick en jättebra kontakt med behandlaren, började med en tre månaders nykterhet och jag har behövt det tre gånger de senaste åren, inser att jag är ohälsosam med mitt vinpimplade på helger osv Har lyckats dra ner rejält ändå, fortsätter framåt mot ett hälsosamt liv.

Godkväll ! Läste nyss om de nya rekommendationerna för alkohol , vet att den läsningen skulle ha fått mig att må dåligt för ett par månader sen då jag under lång tid vetat att jag druckit som anses vara riskbruk. Skulle ha blivit ytterligare en obehaglig påminnelse och nu ikväll så kände jag lättnad och en skön känsla; jag dricker inte. Ibland har jag också varit orolig att vården , om jag söker för något annat , skulle fråga om hur mycket jag dricker eller i värsta scenariot ha tagit rutin prover och visa svart på vitt att jag dricker för mycket . Och än värre ; att jag skulle drabbas av en alkoholrelaterad sjukdom . Det finns ju såklart inga garantier för att inte bli sjuk men genom att jag inte dricker så minskas ju i alla fall risken . Och jag kan svara ärligt också nu förtiden. Skönt .

Sedan i helgen har jag varit rätt trött (dränerad av alla känslor tror jag ) och jag tror att trött-hjärnan =beroendehjärnan passat på att prata lite grått till mig, och locka mig tillbaka . ”Hur roligt är det att leva resten av livet alkoholfritt ” ”de här och de här tillfällena kommer att vara tråkiga utan alkohol ” osv . Försöker se det som en del i processen att det här kommer . För mig funkar ändå spela hela filmen och också tänka ”jag vill ALDRIG mer må så dåligt ” väldigt bra . Bara att tankarna kommit på besök mer frekvent sen i helgen .
Kvällens läsning om de nya alkohol- rekommendationerna piggade upp mig lite , eller peppade mig med den sköna känslan - det hade man aldrig trott att det skulle få den effekten (kanske man är rätt ensam om också , förutom här inne förstås 🥰) 😅

Ha en fin kväll 🥰

@Amanda L Men du kommer sjunga jazz i höst! 😀👍 Utmaningarna och intressena förändras över tid, men de betyder inte att de är mindre viktiga - utan tvärtom. Och man blir (förhoppningsvis) smartare och mer realistisk i sina val. Och ibland så där lagom orealistisk. 😁

Jag håller med dig i dina tankar kring AH. Personligen är jag normalt ingen användare av sociala medier och är själv lite överraskad över hur ’biten’ jag blivit av detta forum. Jag är så klart inte alls lika flitig som många andra är här på att skriva, men jag tänker varje dag på AH och alla er här. 😍 Vill gärna passa på att skriva det.

Tycker AH fungerar lite som ett lag inom idrotten. Alla är sällan på topp samtidigt, men man kan ändå leverera bra. Har man en dålig dag får man pepp av någon lagkamrat, och när man är riktigt på gång så drar man med sig någon annan som känner sig lite mer nere.

@Smillans Tack för din hälsning ❤️

Kram 🐘

Hej!
Jag är också intresserad så hoppas någon som har provat vill kommentera ! 🌼